Enbart minnen lever kvar av dig. Minns du första gången vi möttes? När jag vände mig om så satt du bara där, just där. Vid det bord jag skulle sitta, där satt du. Minns du? Oh Gud, jag minns. Så fort jag sluter mina ögon kan jag se dig framför mig. Du sitter där, dina ögon brände rakt in i mitt hjärta, långt innan vi ens sagt hej. Innan jag ens kommit fram till ditt bord.

Alla vänner runt bordet och jag kunde bara se dig, ville ha dig, smeka dig, kyssa dig, äta dig. Ville ha dig. Minns du hur underbart åtrån steg i våra kroppar, hur längtan tog över och vi till sist gick hem till mig och älskade djupt och innerligt. Hur vi omfamnade varandra den natten. Båda utan en tanke på vår otrohet, varken, du eller jag. En sådan njutning, sådan lust, sådan brinnande längtan som vi släkte, gång på gång den natten.

Minns du vår trevande promenad genom natten, alla vackra platser i staden jag visade dig. Hur jag pekade på stadens ljus, hur vi andades samma ångande luft, kände doften av vatten och billar. Stockholm, pulserande i natten, likt våra hjärtan. Glödande gick vi hem till mig. Musik fick ljuda stilla genom natten. Stearinet brann och flämtande skuggor jagade över väggarna i takt med våra flåsande andetag. Inte en kyss, inte en smekning utan rysning av välbehag. Som jag njöt av att tillfredsställa min längtan av att få tillfredsställa din. Hur jag njöt av att kyssa ditt kön, att låta din blygd växa sig stor i min mun. Fukten som du ger smekte jag med längtansfull tunga in i min mun. Dina glädjetårar kysser jag och smaksätter min gom.

Ja minns smaken av dig, av alla dina läppars kyssar. Hur vi lekte med varann. Hur vi njöt av varandra. En brinnande natt, en förändringens natt. Stormar drog igenom våra kroppar, våra hjärnor fylldes av lustgas och ögonen av solens strålar. Aldrig mer skulle vi kunna se världen så som den tidigare var. Brända av varandras intensitet lämnade vi varandra nästa dag. Men glöden var tänd och lågor slog ständigt upp. Det sprakade i våra bröst, när elden härjade, det knakade när hjärtan växte och det lät av slag när pulsen tilltog av blotta tanken på dig, på din kropp.

Dagens ljus kom allt för snabbt, vi vandrade tillsammans bort, bort från vårt näste ut i novembermorgonens kyla med frost längst vår väg. Min hand höll om din vi vandrade i tystnad, i förvirring och begynnande förtvivlan men också i hopp och förtröstan. Du fanns, jag fanns. Vi fanns, här och nu. Men nu skulle ta slut, ditt liv, och mitt liv.

Kärlekens frö var sått, åtråns och lustens hade vi redan planterat. Nu skulle kärleken gro, vad vi än gjorde, den grodde och grodde. Du reste hem, bort, bort från mig, till ditt liv, jag var kvar i mitt. Men vi stal tid, massor av tid, tid till att ringa varandra, tid till att skriva till varandra, tid till att läsa brev, tid till att drömma och längta. Det var en tid då vi uppfyllde varandra, då vår längtan brann så stark, då våra hjärtan blödde blod av tårar i saknad.

Så när vi åter möttes var det allvar, vi hade så mycket mer än lust, så mycket mer än en tom längtan att fylla. Fröna hade grott och kärlek fanns redan där. Månad efter månad av brinnande lust, längtan och hetaste kärlek. Den tiden kommer nog aldrig igen, den hetta, den intensitet den energi och dessa drömmar. Jag älskade dig då och jag älskar dig nu, kommer alltid att göra det.
Det blev aldrig vi, det var kanske inte menat så. Då och då kan det ännu blöda. Men jag längtar inte mer, jag längtar inte. Men jag saknar och sörjer dig och kan drömma om dig. Vet du, jag tror att det är samma sak för dig. För alltid finns jag där, för alltid. Dag efter dag, nära din sida. Du har mig med dig, en liten bit av mig finns kvar hos dig, så som du för alltid finns hos mig.

Jag minns dig med glädje, med värme och med ett ömt leende vårdar jag dig. Hoppas så att ditt liv nu är det du vill leva, jag vet att det inte var det då.

Enbart minnen kan få mig att le, att sluta mina ögon och minnas doft, hud och värme. Enbart ditt namn kan få mig att drömma, att minnas vem du var. Undrar vem du är nu?

Enbart minnen som är värda att vårdas finns kvar runt dig.

Peter PC Carlsson