Enbart vilsen kan jag känna mig, vilsen i denna konsumerande värld. Denna värld av shopping, av mode och av snabba fix. Ge mig silikon så ska jag fixa det som behövs, eller ett sug, ett fettsug. Vilsen ser jag mig om kring. Var det hit jag skulle, var det hit jag ville, var detta mitt liv. Var detta vårt lands mål?

Vi lever i ensamhet, och konsumerar till synes kollektivt, men det är ensligheten, och ensamheten vi flyr. Våra löner skriker och ropar på hjälp, shoppa mig, shoppa. Gör av med mig jag vill ej va, vill ej finnas här hos dig? Eller vad är det som sker? Vad sker?

Vi lever ett liv, med distans till oss själva, vi lever genom konsumtion. Kan vi leva utan att konsumera? ...

Knappast, vi lever för och dess värre också av att vi konsumera. Men vi har så svårt, så svårt att skilja på behov och begär. Det är just våra begär som styr oss, som driver oss, som får oss att vilja ha mer, vilja något annat. Inte bara det vi behöver. Vi behöver mat, dricka kärlek och sömn. Men är det vad vi shoppar? Är det vad vi köper? Köper vi bara mat, dricka, kärlek och sömn?

Kan vi ens köpa det? Vi kan köpa prylar i massor, meningsfulla eller meningslösa spelar ingen roll. Vi kan köpa mat, vi kan köpa dryck, men vi kan inte köpa kärlek. Åtminstone inte om vi med kärlek menar sex. Det är till och med förbjudet. Men shoppa kan vi. Gör gärna av med dina pengar, sälj gärna din själ till vad som men köp inte sex, köp inte kärlek för pengar även om det var det enda du kunde få!

Vi lever i en värld som hycklar, i en värld som inte är sann. En värld där budskapen är tvetydiga, där vi inte har ett tydligt mål. Jag vill älska, bli älskad och älskas för den jag är. Det är mitt mål. Enbart det, inget mer. Det är mitt mål. Att älska och bli älskad och älskas för den jag är.

Men vi lämnas vilsna, vi lämnas här, vart ska jag gå, vart ska jag leta, vem ska ge oss bekräftelse, om inte mammon, vem annars? Var finns gud, var utom här i shoppingens paradis. Vi lever och leker, det som lyfter och fyller oss är konsumtion, vi konsumerar alltså lever vi. Och hjärtat slår, i panik över nästa Eurocard faktura, men jag lever och jag ler. Livet är nu, jag shoppar, så jag finns. Mode snurrar runt mig, hur ska jag annat än kunna le, le ett löjens leende. Inte till dig som bär det, inte till dig som drömmer, men till den industri som hycklar och häcklar oss att drömma om ett liv vi inte är menade för.

Jag vill leva mitt liv, jag vill bejaka ditt liv, dina drömmar, dina önskningar och det du vill. Men inte det en industri vill, en shopping och mager modeindustri vill. Min midja är min, din är din och jag vill hålla om just din midja. Vill känna just din kropp. Just dina valkar i mina händer. Vill knåda dom, vill kyssa dom, vill leka med din kropp, vill älska det hos dig som du avskyr. Jag älskar dig för att du är, inte bara som du är. Det är dig jag saknar, det är efter dig jag längtar!

Så kom till mig, sök mig, leta efter mig och jag skall söka dig, jag skall föröka mig och jag vill böka med dig, bara dig, enbart dig. Hur du än är, var du än är. Enbart dig, enbart nu, här och nu, utan mode, utan dress. Bara vi, du och jag i dressen från Eden, nakna här och nu, du och jag. Bara vi, här och nu. Så kom, kom, och kom med mig. Då, enbart då kommer jag med dig!

Peter PC Carlsson