Enbart söt, så som ett barn. Söt som ett älskande par, söt som en liten valp, som en kattunge. Söt, vill kunna vara söt, liten och söt. Så länge sedan jag kunde vara liten och söt. Nu är jag mer som en flodhäst som försöker att le för att se söt ut. Det är inte alltid så lätt. Att vara stor har sina fördelar, men det är svårt att få sitta i någons knä. Skulle vilja sitta i ditt knä. Vilja vara liten, vara skör spröd och behöva din trygga famn.

Vad är vi utan att få bekräftelse av varandra? Hur vore vårt självförtroende utan bekräftelse. Vad vore vi utan att vi fick veta att vi var och är ok? Inget. Men var lugn, för du är ok, du har ett liv som är värt att leva. Du lever och det är nog. Så gör jag. Jag lever och för det är jag nöjd, med det är jag tillfreds. I mitt liv vill jag fylla på, jag vill ha intryck, jag vill ha en uppgift. Men jag lever och med det är jag nöjd. Åtminstone så länge jag har en mening att spela.

Kanske läks alla sår, kanske är det så. Men vilken tröst är det just nu, nu då det är tungt, nu då det är svårt att leva? Att gå och gå vidare gör vi ständigt, ständigt vandrar vi fram, vandrar vi på. Men vart och varför? Vi kan ställa frågor, vi kan söka svar, men vi vandrar, vi går. Mening, mening, vart finns du?.

Jag ser din söta nunna, jag ser ditt söta fejs, vad söker du, varför söker du? Jag vet ej vad du vill, eller varför du vill, men jag finns och det är allt jag kan erbjuda. Mer har jag ej att ge.

Söt är jag när jag sover, söt för att jag ser dig. Vill så gärna vara söt, låt mig vara det. Låt klumpen vara det, söt. Enbart det, söt.

Vad mer har jag att kräva, att begära att längta efter, än att känna mig söt, att känna mig bekräftad och efterlängtad?

Enbart så söt, söt som få. Så söt så!

Peter PC Carlsson