080318 Enbart Åre

Enbart Åre för nio år och en dag sedan.


Egentligen har det varit en toppen dag. Vi kom fram ungefär i tid, det är klart att SJ som vanligt är lite försenade men inte mer än 40 minuter. Det gick snabbt att få Taxi och Café villan var snart lokaliserad. Skidor hyrda och liftkort köpta. Det blev linbanan upp direkt på Åreskutan, några underbara åk med den mest fantastiska utsikt man kan tänka sig, stålande sol och jag fick också ganska klart för mig hur jag skulle åka för att det skulle kännas bra. Lite mjuk snö efter att det har varit milt här under hela veckan... Inget större problem egentligen bortsett från att det var jobbigare i benen att åka.


Vid lunchtid var det dags för den första pilsnern som sedan följdes av ytterligare en under dagen och lite fler vid after ski. D gjorde en riktig vurpa och skadade sig så han är tveksam på om han kommer att kunna åka mer. Själv druttade jag också ditt ett par gånger men inte så alvarligt, ganska nöjd med min ork och hur jag blivit allt bättre på skidorna under dagen.


Så tillbaks till Villan badade jag och P bastu, de andra grabbarna var lite trötta och vilade och snackade i sitt rum. På Country klubb skulle Eldkvarn spela och vi hade turen att få de sista matplatserna i restaurangen, toppen käk och massor av damer som kom in och höll oss i hög form. Lite märkligt flirtande, så öppet. Först kändes det lite smickrande men det är inte min grej riktigt, jag blev allt mer obekväm under kvällen. Timmarna gick och lusten att dansa var stor och växande. Min vana trogen har jag svårt att bjuda upp, ångrar att jag försökte, som vanligt. Nå det tog lång, lång tid innan jag tog modet till mig och frågade en tjej om vi skulle dansa. Anledningen att jag frågade var för att hon så öppet sökte sig till oss, mig och M, i samband med att ett par fulla killar hängde över henne. Hon sa att hon bara velat komma ur den situationen, vilket jag naturligtvis förstod, men hon ville inte dansa... så var den kvällen förstörd. Jag stannade ytterligare två timmar men bjöd inte upp någon mer, och blev heller inte uppbjuden.


Tänk det är så lätt när det är interna fester, jag älskar att dansa då och släppa loss. Så fort det är ett vanligt danshak så är det kört... Tjejer väljer om de vill dansa och om de vill ha en kille med sig hem, de är utmanande och gör som de vill. Alltid finns det killar som hakar på. Jag vill bara dansa, ha skoj, röra mig och känna rytmen i blodet. Men nobben slår allt för hårt, även om de inget menar, även om de inte tänker på vad det innebär att bli nobbad, även om det är så, så gör det ont och tårarna är nära. Hatar den jävla känslan, känslan av att vara utanför... kunde inte ens glädja mig åt Eldkvarn och dess musik. Skall inte bjuda upp mer, åtminstone inte på ett tag, det är inte värt det. Bättre att undvika dessa ställen, vill inte bli ratad.


Just nu saknar jag en sak mer än allt, allt annat, min kvinnas varma kropp emot min, att få somna mot hennes axel, att få somna och njuta av hennes kropp vilandes bredvid min. Jag är så rädd att mista henne så rädd att hon far illa av att jag är iväg, saknar henne så mycket, inte minst nu. Tänkte ringa innan men klockan har passerat midnatt eller rättare sagt närmar sig två, så det är väll bättre att vänta några timmar till.

Peter PC Carlsson

P.S. Ett icke sänt brev skrivet för nio år sedan.

Kommentarer till Enbart

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0