Enbart Lützen med tät dimma, för några år sedan, närmare bestämt 376. Kanske var det då den svenska storhetstiden och stormaktstiden tog slut. Gustav II Adolf dog. Han var en krigarkonung som utökade Svea Rikes gränser och mer eller mindre såg till att Östersjön blev ett svenskt innanhav.

Nu är han död och det som finns kvar från denna tid är en uppstoppad häst Steiff, en blodig skjorta på museet Livrustkamaren under slottet, samt en del stolta ord och minnen. Sverige var en stormakt och idag hyllas Karl XII av nynasister och andra klåpare. Kul med tanke på att han är väll den konung som både förlorat mest land under sin korta regenttid och den konung som under sitt vuxna liv varit minst i konungariket Sverige. Samtidigt är han nog en av de kungar som mest intresserat sig för andra kulturer.

Nåja, att begära logik är inte alltid lätt. Gustav II Adolf stupade i vart fall 6 november 1632 i en svår dimma när han ledde sina trupper (legoknektar) till ett förintande anall. Såväl konung som häst dog, en ruttnande konung släpades sedan genom Europa. Det var en likfärd med förhinder. Gustav II Adolf fördes genom Europa så som dagens webbsajter, men oändligt mycket långsammare. WWW kan kommas ihåg, först hamnade den döde konungen i Weissenfels därefter fördes han till Wittenberg och slutligen till Wollgast innan han skepades till Sverige. I Wolgast blev den balsamerade konungen kvar tills sommaren 1933. Därifrån fördes han till Nyköping med Kronans skepp Nyckeln.

Först den 22 juni 1934 fick den stupade krigarkonungen komma till vila i Riddarholmskyrkan i Stockholm.


Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Enbart gästblogg av Anne.