Enbart vän kan göra mig så lättad och tillfreds. Vi träffas allt för sällan, men med tanke på att han bor i ett annat land så träffas vi ändå relativt ofta. Igår var det åter dags, först åt vi en ordentlig lunch på Gondolen medan vi pratade om livets väsentligheter. Kvinnor, barn och jobb. Med en del känner man sig alltid så avslappnad, jag kan berätta vad jag vill och så kan han. Bägge vet vi att det finns inget vi inte kan berätta, inget vi inte skulle göra för varandra. Det är vänskap. Att känna en full tillit och framförallt vetskap om att vi alltid finns för varandra. Ja det känns stort när jag ger mig själv tid att tänka på det.

Nu väntar han barn, han har väntat länge, väldigt länge. Redan ser jag den stolte fadern. Jag ser hur han på sin väldiga arm bär fram sitt lilla barn. Men ännu är inte väntan över, ännu är tid för oro om hur det skall gå. Ännu är tid för sömnfyllda nätter innan barnskrik tar vid. Ännu vilar det tunga ansvaret lätt.

Senare på kvällen mötes vi igen på Hörnans bar och Kök, en middag med öl och samtal. Ett par timmar är en allt för kort tid för bästa vänner. Veckor av väntan tills vi åter möts är en allt för lång tid för samma vänner. Ändå kanske det är just detta som svetsar oss så starkt samman, kanske är det just avståndet och begränsningar av möten som gör att jag när jag vill kan känna hans närhet?

Det jag vet är att våra band är starka och långa.

Enbart vän

Peter PC Carlsson

Peter PC Carlsson
Inlägget är pingat på Intressant.

Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne.

Jag har placerat min blogg i
Södermalm på bloggkartan.se