090203 Enbart Tomt
Enbart tomt kan livet kännas ibland. Inte för att det är tomt, snarare för att det är överfullt. Det finns så mycket vi vill med våra liv, med den korta tid vi är här. Var dag är det en kamp att prioritera mellan det vi vill göra, tycker vi måste göra eller anser att vi borde göra. Mitt i alla dessa möjligheter kan det ändå kännas tomt. Vi söker mening med vårt liv, med vår tillvaro och med varför vi finns.
Trotts kärlek från familj, vänner och bekanta kan det ändå finnas stunder av tomhet. Stunder då det blir tungt och tomt. Så är det för var och en av oss ibland. Vi rider ut den emotionella stormen och kommer efter ett tag ut ur tomhetens tunnel. Men alla gör inte det, en del fastnar i tunneln och finner ingen annan väg ut än att ta sina liv.
Religioner kan fördöma och helvetet påstås vänta. Ändå är det just ett helvete som många anser sig ha lämnat. Det går inte fördöma men definitivt beklaga att någon bestämt sig för att ta sitt liv. Orsakerna är många men ofta ligger en depression i bakgrunden. En depression som kan vara lång eller kort. Oavsett så finns det hjälp att få.
Men att söka hjälp när man är djupt deprimerad är både svårt och ibland också krävande, allt för krävande. Det är en lång väg innan någon tar till repet för att hänga sig. De som väl bestämt sig och slutligen gör det lämnar ofta en chockad omgivning efter sig. Många vittnar om att de trodde att det blivit bättre eftersom personen verkat mindre tyngd sista tiden. Just så är det ofta. När någon väl bestämt sig verkar de mindre deprimerade, de har ett mål. Vi kan bara fortsätta att bry oss, vara uppmärksamma och hjälpa till att visa på helt andra mål med livet än att dö.
Dö kommer vi ändå att göra och för dig som funderar på att lämna tunneln du sitter i så kan jag bara säga vänta. Det blir aldrig för sent, du kan göra det sen.
Peter PC Carlsson
P.S. Nominera till Enbart Månadens (blogg)
Nominera Enbart Månadens för februari. Du nominerar i kommentaren till detta länkade inlägg och från och med den 15 februari kommer ni att kunna rösta på de nominerade bloggarna. Enbart bloggar med ett mer seriöst innehåll premieras. Man kan nomineras även om man tidigare varit med.
Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas
Postat av: Bitte
Känner igen mig en del i det du skriver. Jag låg flera veckor i soffan, ville inget göra, kändes som ingen tyckte om mig mm. Åt tabletter i flera år och tog mig upp igen. Anledningen till min depprison vet jag fortfarande inte riktigt än idag. När det hände var jag nyskild och mådde jätte bra och trivdes med livet. Hade levt många år i ett förhållanden som jag mådde dåligt i så om det kan ha varit att när jag väl mådde bra kom de dåliga åren fatt i mig. Lär väl aldrig få klarhet i det.
Postat av: Gisan
Ett så otroligt bra inlägg! Som så många andra här hos dig iofs. Kramar...
Postat av: Malin
Sant sant..... även om jag inte ska klaga, i jämförelse med sonen har jag varit frisk!! Även sant det du skriver här ovan, många kan känna igen sig i det, men inte alla. Det finns känslokalla människor som inte bryr sig om något annat än sig själva oich sitt, tror jag... De som drabbas av detta är oftast människor som bryr sig, kan leva sig in i hur andra har det, och vara både glada och ledsna för andras skull. Sådan är jag säker på att du 'r, och det kan bli tungt att bära alla dessa känslor ibland, och då behöver man hjälp med det..... Kramiz M
Postat av: helen
Visst kan det kännas tungt ibland.
Men man får aldrig ge upp....det finns alltid hjälp att få. Om man bara väljer att ta emot hjälp.
Ibland får man kämpa för att få den ibland blir man erbjuden den.
Även jag har haft funderingar förr om hur skönt det skulle va att bara få lämna jordelivet....jag har även försökt vid ett tillfälle....det var just p g a denna tomhet. Jag visste att jag mådde dåligt men inte varför.
Jag kände mig alltid så utanför....så ovärdig alla andras respekt och vänskap.
Jag blev självdestruktiv istället.....sex, droger, förhållande där jag blev misshandlad....men tomheten försvann ju inte för det.
Det finns inget annat sätt att döva den än att se sanningen i vitögat.
Ta reda på varför.
Ta inte ditt eget liv för det tjänar ingen på.
Då överför man tomheten på dom efterlevande och varken du eller dom får veta varför.
Det finns hjälp för alla.
Alla kan välja att leva ett lyckligt liv men man kan inte sätta sig ner och vänta bara för då finns tomheten där....som en mur ivägen för ett liv som är värt att levas.
Kram
Postat av: ulle
Ja tomhet känner vi nog alla då och då! Har en utmaning till dig hos mig om du vill och kan!
URL: http://bitteohl.blogg.se/