Enbart facket har en stor makt i dessa tider. Makt att säga vem som skall gå, vem som får vara kvar. När allt fler företag och organisationer måste skära ner för att intäkterna sviktar så startar förhandlingar med de lokala fackklubbarna. Ett ansvarsfullt fack ser till företagets bästa och tar ett ansvar både för vilka som får gå och vilka som skall vara kvar. Både utifrån ett företagsperspektiv och ett medlemsintresse.

Facket erbjuder ett skydd. Inte mot nedskärningar isig för det styr inte facket över men som medlem är man säkrare än som icke medlem. Ja inte så att företaget ger sig på de som inte är fackligt anslutna i större utsträckning, men facket gör det. Skall tio personer bort så tittar företaget på vilka tio man i första hand vill bli av med och vilka som i första hand inte behövs. Facket tittar på vilka som är ens medlemmar och vilka man skall försvara. Såväl arbetsgivare som fack har dock ett gemensamt intresse att de som blir kvar bildar en organisation som blir fungerande för företaget.

"Är du med i facket?" är frågan. Vilket fack, är det vårt fack? Undrar den lokala fackklubben. Om svaret är nej så ligger man genast lite sämre till. Det blir ett urval, vilka skall den lokala klubben förhandla för och vilka låter man vara. Det är ju inte så konstigt att man förhandlar för sina medlemmar, för de som betalt för fackets representanter att förhandla. De som inte är medlemmar är ju lättare att offra än de som inte är medlemmar.

"Vill du betala för beskydd? Gå då med i facket!" Beskydd mot vad? Ja mot facket förståss. Beskyddarverksamhet men utan våld. Det man riskerar att förlora är bara sitt jobb. Visst låter det hårt, men ändå är det just så det ser ut, det är så det går till. Skydda medlemmar och offra andra arbetskamrater. Visst är det lätt att skylla på arbetsgivaren, på aktieägare och visst kan det finnas skäl till det. Men det är facket som går med på undantag från turordningsregler (vilket är bra) och det är de som i första hand försvarar sina medlemmar (vilket är naturligt). Men det gör de på bekostnad av något, av någon. Varje räddad fackföreningsmedlem är en förlorad arbetskamrat som ej är ansluten, eller ansluten till ett annat fack.

Allt detta är inget konstigt, helt naturligt. Men hur många tänker på att det är facket som förhandlar bort arbetskamrater till förmån för medlemmar? Återigen har jag fått mig en ordentlig tankeställare till facket och dess roll. Visst behövs facket, visst har det en funktion att fylla, men fan vet om den gör det. Är det inte snarast de som riskerar att bli utförsäkrade som skall skyddas, de unga som nyss kommit in på arbetsmarknaden?

Vill du behålla jobbet så skall du vara med i facket, och helst vara facklig representant. Då sitter du säkert i fackets prioriteringar, då står du högt på listan av de som måste vara kvar.

Jag skulle kunna tänka mig att leda en delegation som förhandlar för de anställda, inte enbart för de fackligt anslutna, utan för alla. En förhandling som inte tar hänsyn till din fackliga anslutning utan till din förmåga att vara kvar, att gå vidare, att vara en viktig resurs för den organisation som blir kvar oavsett om du jobbat 40 dagar eller 40 år. Kanske skulle jag platsa i den kvarvarande organisationen, kanske inte. Det ska i vart fall inte avgöras av att jag är förhandlare.

Peter PC Carlsson

P.S.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Kan göras en gång per dag februari ut.
Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas