Enbart gästblogg, den första för i år och den skrivs av bloggen Pandarin. Inlägget är gripande och det är glädjande att Pandarin nu är här i Sverige. Läs gärna hennes blogg.

------
Krig.
Något man hör på nyheterna. Avlägset. Långt borta.
Jag är säker. Här i Sverige är jag säker. Jag och min familj.
Mina minnen kommer tillbaka. Ryser i hela kroppen.

Bosnien 1992.
Sex år gammal. Jag hör sirenen. Mormor ber. Det är dags. Blir buren in i ett skyddsrum av min mor. Skyddsrummet som byggdes i fall att något händer. Inte skulle kriget komma till oss. Nu är det här. Nu måste vi gömma oss.
Det är Mörkt. Kallt. Jag är hungrig. Jag ber. Att min familj ska klara sig. Att nästa granat faller på ett fält. Där ingen blir skakad. Morbror kör ambulans. Snälla Gud låt han klara sig. Mamma gråter, mormor gråter.

Nyheten går fram snabbt. En granat föll utanför sjukhuset. Morbror var i ambulansen. Klarade han sig? Vad har hänt? Jag vill veta. Skyddsrummet är litet. Det är kvavt. Mörkt. Endast ett stearin ljus. Jag vill blåsa ut det. Så att vi blir osynliga. Jag sover. Jag drömmer. I drömmarna faller granaterna på oss. Väntan. När slutar detta?

Dagarna går. Ovetande. Morbror, min idol var är du? En dag kommer en lastbil. Det är tyst utanför. Inga granater. Skjutandet har upphört. Är det över nu? Vi får komma ut. Dagsljus. Jag ser morbror. Jag springer. Vi kramas. Vi gråter. Han har bandage runt huvudet. Granatsplitter. Men han lever. Vi kan inte stanna i skyddsrummet. Det är för riskabelt. Upp i bergen. I skogen. Nytt skyddsrum. Granater faller som fyrverkerier vid tolvslaget. Aldrig upphör det. Konstant rädsla. Förstår inte. Bäst att inte prata. Att inte fråga något. Blunda och bli osynlig.

Folk pratar tyst. Rädsla. Sorg. Mödrar saknar söner och män. Vem saknas? Vem gömmer sig? Omringade. Tvingade att lämna staden. Står i en kö. En stor lastbil står parkerad. Skadade. Utan armar, utan ben. Döda. Morbror håller om mig. Soldater överallt. Rädd, jag är rädd. Livrädd. Vill bara att det ska ta slut. Skjutandet. Granaterna. Explosionerna.

Sitter på ett tåg. Ett tåg för djurtransport. Mörkt. Kvavt. Trångt. Hungrig. Törstig. Utmattad. Vart är vi på väg? Koncentrationsläger.

Vi är i Zagreb, Kroatien. Inga granater. Men vad händer nu? Lång resa till Sverige. Ni kommer att bli avvisade. Ni kommer att skickas tillbaka. Sverige tar inte emot flyktingar. Mamma chansar. Ystad. Jag ser moster. Jag ropar. Hon känner inte igen mig. 7 år gammal. Utmattad. Rädd. Rädd för att moster ska försvinna. Rädd för att hon åker utan oss. Till slut känner hon igen mig. Tårarna rinner. Glädje.

Göteborg. Nytt land. Nytt språk. Skola. Nya vänner. Vi är säkra. Var är mormor? Var är morfar? Var är morbror? Vad har hänt? Kommer vi att stanna? Eller skickas vi tillbaka? Snälla Sverige, låt mig och min familj få stanna. 1993 Mormor och morfar kommer till Sverige. 1995 Kriget är över. Vem lever? Vart är alla? Morbror. Var är morbror? Röda korset. Brev. Morbror lever. Glädje. Morbror kommer till Sverige. Undernärd. Slagen. Chock tillstånd. Koncentrationsläger. Våldtäkter. Tortyr. Mord. Unga pojkar och flickor, kvinnor och män.   

Vi är säkra. Men jag känner mig förföljd. Förföljd av mardrömmarna. Vaknar kallsvettig. En granat föll på vårt hus. En mardröm. Somna om. Ovissheten är värst. Förtränga. Glömma. Prata inte om det. Sakta radera.

Zlata
-----

Ett varmt tack för ditt inlägg. Jag hoppas att du och din familj finner er väl tillrätta och är välkomnade i Sverige.

Peter PC Carlsson



För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas
Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?