Enbart har ingen ambition, men är en ventil. En ventil för att leva! Betraktelser, berättelser, tankar, funderingar, fantasier och åsikter. En blogg om känslor! Peter PC Carlsson

090118 Enbart Sår

Enbart sår kan läka!

När du har slickat och plåstrat om dina sår, kommer de till slut att bli små ärr, små ärr som för alltid kommer att finnas där. De blir en del av dig, men de slutar att göra ont, de slutar att blöda. Ärr som formar dig men inte längre styr ditt liv.

Jag tror att det är just dessa ärr i våra liv som också hjälper oss att leva, att inse livets gåva, att inse dess värde. Vart ärr blir för evigt en påminnelse om något som hänt, något som verkligen smärtade när ärren en gång var öppna sår.

Än kanske dina dina sår är öppna, än gör de ont och kommer att fortsätta att svida ännu ett tag innan de blir till en livets tatuering. Synbara ärr efter synbara skador läker snabbt. Men sår vi fått djupt in i själen behöver tid, lång tid att läka, att sluta blöda. Människor i vår närhet, som vi bryr oss om, blir sjuka och en del av dem dör långt innan vi trott. Dessa sår kan länge vara just öppna sår som blöder med tår efter tår.

Dagligen finns blöder såren, vecka, efter vecka och månad efter månad. Men så tar allt mer minerna vid, minen om det fina med den vi saknar. Såren finns kvar, men sakta, skata avtar dess tårar att blöda. Med ömhet mins vi en tid vi haft tillsammans, med värme kan vi se ditt leende ansikte och känna hur du värmer. Då, först då har såren blivit till ärr i vår själ. Vi förlikar oss, mins och vårda vårt minne.

Det finns också sår som aldrig hinner läka, som kanske inte ens kan läka. Smärtan är för stark, tankarna gör för ont och bitterheten riskerar att få fäste och gro. Hur skall den dödsdömde kunna förlika sig med det som väntar? Hur skall den våldtagna åter kunna ta emot ömhet? Den torterade känna tilltro? Den övergivna och ensamma känna sig älskad? Hur? Det finns sår som blöder, där inga plåster finns, där inte ens tiden läker.

Alla bär vi på våra sår, på våra ärr. En del har stora, andra har små, men alla har vi något att bära, något som format oss till just de vi är. Ibland önskar vi bort det onda, ibland önskar vi att våra liv vore annorlunda, att vi fick leva det på nytt. Jag tror att många skulle vilja det, leva om sina liv, få en andra chans. Jag vill inte det för då vore jag inte jag.

Några lever hela sina liv utan att riktigt finna en mening, utan att komma nära. Andra får ett kort liv men förstår att ta det tillvara. Att värdera var minut, var dag. Vad skulle just du göra om du visste att du bara hade tre månader kvar att leva? Skulle du använda din tid så som du nu gör? Vad vore viktigt då? Kanske är det just så vi skall leva. Leva som om döden ständigt var runt hörnet, ständigt var oss nära. Det är ju så det är, döden finns runt hörnet. Vi vet bara inte runt vilket hörn.

Så slicka dina sår, torka dina tårar och gör vad just du kan av ditt liv. Glöm inte att enbart sår kan läka.

Peter PC Carlsson

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Tack PC! Dessa ord behövde jag nu och de hjälpte. Nu gjorde du en god gärning igen utan att veta om det ;-)

Jag vill inte leva om mitt liv. Jag vill avsluta det jag har. Många har svårt att ta det. Men det är min krassa verklighet.............

För ungefär 5-6 år sedan gick jag en kurs i Cermoniell Medicin.

En av våra hemuppgifter var att fundera över vad vi skulle göra om vi hade 2 år kvar att leva, 1 år kvar samt 3 månader kvar att leva.

När man för sig själv behöver se vad som är viktigt här och nu, är detta en fråga man kan ställa sig.

Det är upplyftande att se vad man prioriterar vid 3 månader, för det är ju så man ska leva!

detta va en bra samman fattning på ett bra ämmne .

fast det är ett svårt ämmne , och det kan göra ont .

men livet gör ont ibland , men det kan åxå va gott som få.

önskar dig en trevlig kväll.

Jag läser här ibland och jag fastnade för några ord här idag. Dom stör mig lite, orden som säger att bitterheten riskerar att få fäste och gro. Det är ord som är så lätta att ta till utan att egentligen veta vad dom står för. Ord som läggs på en människa som kanske inte alls är bitter utan faktiskt bara tvingas leva i en verklighet omöjlig att påverka eller förändra. En verklighet skapad eller framtvingad på grund av orsaker eller andra människor. Numera ogillar jag ordet bitterhet eller det där med att vara bitter. Jag tror att mycket få människor är bittra men däremot vet jag att det händer lite då och då när man på nätet/på sin blogg uttrycker en känsla av hopplöshet eller förtvivlan, att den inte tas på allvar, det rycks på axlar och skakas på välfrisserade små skallar och så kommer orden om bitterhet. Eller ord som att man ska finna guldkornen i livet. Tyvärr vill jag ju påstå att det finns guldkorn som är så små att de inte alltid lyckas överglänsa livets jävligheter. Men visst tusan finns dom. Det är bara så att man kanske måste få häva ur sig sin förtvivlan och finns ingen att tala med gör många det skriftligen. Så gör jag och blir lite då och då anklagad för att vara bitter eller inte se det fina i livet. Jag hävdar med bestämdhet det motsatta. Just för att jag har möjligheten att skriva i mörka hål på nätet och till och med få lite vänliga kommentarer ibland, ja så blir det ett guldkorn för mig.

Jag menar inte att du anklagar någon för bitterhet eller liknande, det var bara så att jag fastnade vid just de orden. Din blogg gillas av mig.

Förresten finns det inte ett ordspråk som säger något i stil med: du måste först ha gått i mina skor innan du kan eller har rätt att säga något?

Ja ja det finns i alla fall en poäng där.



Ha en fin dag.

Ja visst är det så att man får slicka sina sår och dom får man slicka tills de läker, men ärret får man lära sig att leva med. Det försöker jag, även om det är tungt emellanåt.



Vi är mycket mer livskraftiga än vi tror, men vi förstår det inte förrän vi är ute på fri väg igen efter en känsla av djungel som måste hackas fram med machete....men vägen finns där någonstans och vi gör ALLT för att hitta vägen.



Även jag komer att hitta vägen igen såsmåningom...får ha lite tålamod bara.

Jag vill slå, jag vill skrika, jag vill sparka, jag vill från allt gå.

Jag har aldrig fått visa min rädsla, jag aldrig fått visa min sorg,min förtvivlan har jag fått kväsa.

Ett slag, ett hån, en våldtäckt har satt ärr i min kropp med skräck.

Men inget hat jag någonsin kännat mot mina nära som min kropp har skändat.

Bitterhethet, är ett ord som jag inget om vet, jag tror att den som skadats för livet saknar ömhet.

Känslor som sorg, saknad är något som får folk att stirra vaknat.

Gråt ej, vänd om, i morgon är en ny dag, visa styrka inte vara svag.

Såren läker med åren, du kommer en dag att vakna utan att något sakna.

Är det sant, kan jag leva som jag är utan mor, utan syskon som stod mig när?

Jag tvekar inför kampen som är mig nu nära, kommer jag att nu mista fler som jag har kära?

Ett sår här, ett sår där, det läker med tiden, det är bara frågan när?

Kommer mina sår någonsin läka och bli ett minne blott, ja då skulle jag leva gott.



Kram från mig får du även av mig ikväll för jag är så snäll Ler



Ha det gott

Vill bara säga att jag inte säger och än mindre menar att man blir bitter! Jag säger att man kan, KAN, bli bitter av sina sår. Vid det står jag fast.

Jo det har du rätt, jag tror min mamma och syskon är bitter över sitt öoch mig för att jag vågat ta upp kampen för att stoppa allt och att de vågar inte stå för sitt/Kram