090119 Enbart Vara
Enbart vara, att enbart vara, är det vårt mål? Att bara få vara den jag är, att få vara accepterad för att jag är den jag är? Är det vårt livs mening? Är det meningen med livet, att bli accepterade för de vi är? Ofta tror jag det, att vårt sökande är just en längtan efter att bli accepterade. Inte för det vi gör, utan för att vi är. Vad skulle kunna vara större än just det?
Vad än någon jag älskar skulle göra så upphör inte min kärlek. Men handlingen, en otrohet, ett rån eller ett mord skulle vara svårt att förstå, att förlåta. Men min kärlek, vår kärlek är inte knuten enbart till en handling. Den är knuten till en person, för att den finns, för att den är. Jag tror att jag skulle göra allt för mina barn, vad som krävs för att rädda, för att skydda dem.
Jag minns för ett antal år sedan så var det en man som ringde till polisen i Helsingborg. Hans samtal var kort och koncist, jag vill anmäla ett mord! Jag har dödat honom! Det var en far, en åldrig far till en dotter som under lång tid blivit misshandlad av en man. Hon försökte få polisbeskydd, men misshandeln fortsatte. Så tog fadern lagen i egna händer dödade mannen och ringde polisen för att erkänna sitt brott. Om detta kan man säga mycket, diskutera länge. Men han älskade sin dotter så mycket att han var beredd att döda för hennes beskydd. Rätt? Fel? Vem är jag att döma? Lagen är tydlig och han fick sitt straff, även om det var osedvanligt milt.
Hur kan vi enbart vara? Vara bra så som vi är? Vi har aldrig rätt att döda även om det finns tillfällen då vi kan förstå de som gör det. Men en far, en mor, en nära vän bedömer dig för den du är, inte för det du gjort.
Hur kan vi leva vårt liv så att vi är bra bara som vi är? Att leva utan att definieras av våra handlingar? Jag reflekterar över det både när jag tänker på ovanstående fader och när jag blir trött på beröm för det jag gör! Går det att bedöma oss för de vi är? Kan man vara bra bara för att man är? Stilla sittandes i en stol, utan att göra något. Är jag bra då? Är jag ok? Blir jag mer ok om jag gör samma sak, ingenting, och är 95 år gammal?
Ständigt bedöms vi för det vi gör, inte för de vi är. Ofta vet jag inte ens skillnaden, men jag vill bli accepterad för att jag är. Älskad för att jag är, inte för det jag gör.
Jag skulle så gärna bara vara, bara duga, så som jag är.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
Postat av: Siw
Jag brukar säga till barn vars föräldrar inte alltid är OK. Man kan alltid älska sina föräldrar men man behöver inte tycka om det dom gör. Jag vet att det tröstar många.
Kram
Postat av: Anna
vi fick det jättebra, tack så mycket :)
Postat av: Cecilia
Hrm...jag förstår inte det där med röstningsförfarandet riktigt...
Postat av: helen
Eftersom inte så många här känner dig personligen så får vi ju tycka om dig för vad du gör.....för det du gör får dig att bli en bra person som är och som bara får vara. hehehheh typ.
Men det är ju det som är skönt med att blogga tycker jag......där kan man bara vara. Like it or not......för den som inte gillar det man skriver kommer ju förmodligen inte tillbaka och läser igen.
Kram
Postat av: sabina
Hej vännen!
Har en liten fråga. Har en vän som startat en insamling till mig och undrar om du vet om hur man kan följa den som bloggen så andra ser hur mkt som insamlats? Fick en kommenatar om de!
Kramiz
Postat av: annarkia
Vi lever i ett ojämlikt samhälle där kvinnor oftast uppskattas för vad vi är och männen för vad ni gör. För kvinnor blir det ju dessutom mer och mer så att vi ska vara "bra" på allt och uppskattas därför för både och.
Det finns ett talesätt som säger : Blanda inte ihop sak(handling) och person. Bra att ha i bakhuvudet.
Postat av: fia
det är just detta som gör en självkännsla komplett.
att känna att man är bra och fin och allt va det nu är bara för att jag är jag. ett bra ämmne men inte så många svar på alla frågor.. det är ju inviduellt, att bli för låten för nåt man har giort , alla gör man misstag ingen är perfekt . det låter bra iallfall ,
Postat av: Lena
Fint av dig att promota för Sabina. Hon behöver all support hon kan få nu. Det är en tuff tid för familjen.
Postat av: Skogshuldran Titti
En blogg är ingen personlig bekantskap, därför syns det man gör, mycket mer än den man ÄR.
Du tillhör dem som sprider ringar på vattnet.
Oavsett om du sitter, står eller går.
Var glad för de ringar du sprider!
Postat av: Gisan
Tänk om vi kunde bli bättre på att förmedla till varandra att vi duger som vi är. Gör man fel så är det som görs som är fel inte personen... Kramar...
Postat av: Camilla
Tack för dina ord.
Postat av: Bitte
Idagens samhälle ska alla vara bäst i allt, men man duger ju faktiskt ändå. Vissa kan vara bra på en sak och någon annan på en annan sak. Är du inte bra på något så duger du ändå.
Postat av: Dog News
Många kloka ord på ett och samma inlägg, tummen upp
Postat av: Anna
Alltså...
Jag måste bara fråga...
(Det här är ord som jag ALDRIG trodde jag skulle ta i min mun, eftersom jag alltid tyckt att dom är superlarviga och en klyscha, men mina upplevelser dom sista två åren har gjort att jag omvärderat mitt synsätt och jag yttrar dom med intresse, ett leende och med en nypa salt...)
Är du tvilling?? :)
Har surfat runt bland dina inlägg och jag tycker att du skriver på ett HELT SUVERÄNT sätt!
Angående ovanstående inlägg, så är mitt sätt att se på det ungefär detsamma, för alla vill vi ju ha bekräftelse, men jag bryr mej egentligen inte så mycket om det där med att bli "bedömd" eller "accepterad"... (Inte längre i alla fall)
Skulle jag göra det, så skulle jag troligtvis slå knut på mej själv i processen... :)
Och vet du...? När jag väl slutade bekymra mej om vad andra tyckte och började bara "var jag", så fick jag mer bekräftelse än jag någonsin tidigare fått...
Tänk så bakvänt det kan vara... :)
Som jag ser det, så kan folk få ha sin förutfattade mening om dom tycker att dom har tid och ork till det... Jag har bättre saker för mej än att bekymra mej över deras inställning, för JAG vet ju sanningen om mej själv... Och jag ser det lite som deras "förlust" om dom inte tycker det är "värt" tiden och besväret att lära känna MEJ...
Hihi! Och hur kaxigt lät inte det där, men "antijantelagare" som jag är, så inser jag mitt värde och tänker inte hymla om det...
Mitt sätt att se på mej själv och andra, gör mej varken kall eller arrogant... Tvärtom!
Jag väljer att se på det på det här sättet för att JAG gärna skulle "ödsla tiden" på att lära känna någon annan, för att JAG tycker dom är "värda besväret"...
Sanningen är ju den att du faktiskt DUGER SOM DEN DU ÄR, så länge du inte gör dej själv eller andra medvetet illa... Den som, först och främst, måste acceptera DEJ är ju DU!!
Så ser jag på det, i alla fall... ALLA kan göra fel och bete sej som idioter, men om insikten finns att man varit just en "jubelidiot" och om viljan att ställa till rätta och att man själv dessutom aktivt medverkar till att göra just detta (dvs tar sitt eget ansvar, oavsett vad det nu kan gälla, stort som smått), så räcker det långt...
Sedan så vill jag ju inte med det påstå att det är OK att ta livet av någon, bara man ångrar sej efteråt, för det är det INTE!! Men i fallet som du tog upp, så kan man ju på något sätt ha förståelse... För det var ju en tragedi och ytterligare en människa som ropat på hjälp utan att bli hörd...
Det är nog så att det alltid finns en moralisk och en laglig/rättslig syn på saker och ting och dom går inte alltid hand i hand...
Nu ramlade jag på i texten igen... :)
Önskar dej en fortsatt bra kväll!
URL: http://yllegarnets.blogg.se/