090125 Enbart Ärlighet
Enbart ärlighet varar längst. Med det är jag uppvuxen så jag ljuger inte. Men det betyder inte att jag talar sanning. Det finns sanning och så finns det sanning. Långt ifrån all sanning är absolut utan är ofta en fråga om tycke och tolkning. En delsanning är kanske positiv men helheten är negativ. Så vad man väljer att berätta, att belysa avgör vilken sanning som kommer att uppfattas.
Så var är ärlighet? Vad är det att vara ärlig? Jag tror att min skylldighet att vara sann, att vara ärlig den har jag bara gentemot mig själv. Det är för mig själv jag skall vara sann och inte ljuga. Men jag har ingen skylldighet att vara helt ärlig, helt sann gentemot någon annan än just mot mig. Till och med finns det väll anledning att inte berätta allt, vara helt ärlig för alla andra! Det skulle begränsa mig, skulle få mig att våga och kunna leva mindre sannt, mindre som jag vill.
Ibland kanske vi till och med måste ljuga för att orka, för att må bra, för att klara vår dag. Hur ofta var dag får vi inte göra just det, ljuga. Nästan var gång vi möter någon säger vi "Hej, hur är det?" Oftast när vi får sanningen så ljuger vi, vi säger att det är bra! Det är en lögn, men det är också sant. För vi mår både bra och dåligt. Det är en del av sanningen, något vi vill visa. Men det är inte sanningen.
Jag tror inte vi skall vara ärliga, inte helt ärliga gentemot andra. Det skulle skada oss och det skulle tråka ut den som frågar. Vi skulle få ge ett långt svar på hur det är, var vi har ont, vilken ångest vi kanske har, vilken oro och vad vi gläds åt. Men ändå skulle det bara vara en del av sanningen. Själv väljer jag att svara "Det är ok?" Vilket är sant, det är ok. Saker kunde vara bättre men det är ok.
Så är även denna blogg, en bild av en sanning. En bild av min sanning, det jag vill förmedla, det jag vill belysa och lyfta upp. Men det är inte sanningen, inte sant fullt ut. Här skriver jag den bild jag vill förstärka och det är sant, det är ärligt. Men det är bara en del, inget mer.
Ärlighet och sanning skall hanteras så att vi verkligen kan vara ärliga och sanna så långt som möjligt. Framförallt gentemot oss själva.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
Postat av: Bitte
Det finns sådana människor som ljuger alltid och det gillar jag inte men ibland kan det vara bättre att ljuga än att såra någon. Ibland kan man undanhålla sanningen och då har man inte ljuget.
Postat av: Lena
God morgon Herr Enbart!
Håller fullt och fast med dig. Dock ska man in i det längsta hålla sig till sanningen för då är du trogen dig själv. Hoppas att du får en bra dag idag.
Kram Lena
Postat av: Skogshuldran Titti
"Min sanning är inte din sanning"
Visst, så är det ju! Var och en utgår från sina egna referensramar.
Postat av: tess
Kikar in å hoppas du haft en bra helg... läser tillbaka lite har haft så lite tid för bloggen just nu... men livet är väl inte mindre viktig... bloggen ska ju inte stå i centrum kanske? //tess
Postat av: Lena
Hmm, det är skönt att krypa ner i karet och bara få tillbaka värmen och ron. Ett glas vin och lite ljus hjälper till. Hoppas söndagskvällen blir trevlig och att du kan njuta. I alla fall av en dusch. hehe
Kram Lena
Postat av: Hilda
Så sant så sae helt sant. Jag skulle inte överleva tror jag om jag hela tiden skulle gå och vara sann. Allting för mig handlar om en balans. Min blogg är ju inte helt sann eftersom att stora delar av mitt liv och mina åsikter INTE lyfts fram. Bloggen är bara en del av mig. Däremot försöker jag vara sann mot mig själv. Inte heller så lätt alla gånger.
Kram!
Postat av: sivan
Speciellt på sluttampen av ditt inlägg så blev det så där att jag också har tänkt dom här tankarna men aldrig fått till det i ord :-) Självklart väljer vi vad vi visar upp! Jag talar oftast sanning (den del jag väljer att visa etc) men när vikarien i fredags frågade mig hur gammal jag var så sade jag 25. När han då såg väldigt tveksam ut så lade jag till "Man frågar inte en dam om hennes ålder" :-) Jag hade inte lust att svara....så då blev det så. Helt okej att hålla visst för sig själv tycker jag.
Men annars är sanningen befriande och lögnen snärjer...men då menar jag riktiga lögn-lögner.
Postat av: Levande solgul maskros
Ärligheten varar längst heter det, men som du skriver så är det sig själv man bör vara ärligast emot.
Om man har ljugit i många många år både för sig själv och andra för att hålla upp enfasad som du egentligen inte har byggt upp själv så har man till slut varit så oärlig så man törs inte att säga sanningen när det verkligen behövs.
När en människa frågar -hur mår du? Tänk om vi alla tordes att vara så ärlig att säga att -Jag mår inte bra för att det och det har hänt eller att man mår dåligt i överlag.
Kanske vi många vuxna som lever idag med sviter av en barndom full med alkoliserade föräldrar med slagsmål och spya som ligger på golvet när man som barn kliver upp, föräldrar som misshandlar sina barn, sexuella övergrepp skulle må bra av att en vuxen person kommit fram till oss under vår barndom och frågat -Hur mår du, mår du verkligen bra osv...
Nu kan jag med erfarenhet tala om att troligen har man sagt att allt är bra, man har ljugit för föäldrarnas skull för de har lärt mig inte vara ärlig för att dölja det som finns bakom fasaden.
Men hur många gånger har man inte känt känslan från den dagen man visste att så här ska man inte leva, när det kom en vuxen vänlig människa och frågade mig -Hur mår du?
SKA JAG VÅGA?
Det pirrar i kroppen, ångesten kryper i alla nerver, man svettas och står där medans jävulen och gud slåss om jag ska vara helt ärlig eller ska jag undanhålla sanningen.
Ja, jag säger det, Nej jag säger det inte, Jo nu, nu, nu säger jag det...
Inte den här gången heller mitt mod svek mig och jag var varken ärlig mot mig själv eller den andre personen...
Nu pratar jag bara om man vore i barndomen, men så här är konsekvenserna även för oss i vuxen ålder, det är slltid en fajt om man ska eller inte tordas vara ärlig.
Det handlar inte tror jag om att vilja eller inte vilja vara ärlig utan det handlar om intrigritet, man ger ett intrång i sitt liv om man är för ärlig...
Jag har efter alla år nu då i en mening blivit för ärlig, jag orkar inte hålla den där fasaden uppe där jag har levt i så många med lögner som för mig är lika med oärlig...
Vad vet jag som är bäst, vad vet jag vad jag ska göra men jag vill inte ha en fasad, vad är en nödlögn, vad är en riktig lögn...
När vi står framför våra barn och får en fråga -Hur mår du mamma,pappa? -Bra säger vi men ändå så ser det att vi nästan kryper fram, gråter är arga mm...
Vad lär barnen sig av det, är det en lögn, en nödlögn, oärligt svar vart går gränsen till att inte vara för mycket ärlig...
Inte såra någon, men när vet jag när jag sårar någon? Min mamma och pappa sa att jag skulle såra dom och de skulle bli jätteledsna om jag talade om för någon vad de gjorde så sa jag något så skulle min ärlighet blivit sårande...
Man kan inte komma till ett barn och säga att det är skillnad på lögn och lögn eller ärlighet och ärlighet...
Handlar det om ex att såra någon så visar det sig att man sårar på olika sätt också...
Hur ska man lära ett barn alla dessa olika begrepp när det finns vuxna som inte ens förstår dom...
Man kanske ska börja med att säga -Jag kommenterar inte eller -Si och så -Upp och ner
Tack för mitt ord/Ha en fortsatt trevlig kväll
URL: http://bitteohl.blogg.se/