Enbart en mur 



Die Mauer, Ebba Grön.

Enbart en mur var vad som stod. En mur mellan öst och väst. En mur som delade Europa utifrån en överenskommelse mellan segrarmakterna från andra världskriget. Född 1965, fyra år efter det att muren rests, så har den varit en självklarhet och lika självklart en skamfläck under hela min uppväxt.

Tidigt blev jag aktiv i fredsrörelsen, Svenska Freds och skiljedomsföreningen, och ett av de tydligaste målen för vår del var att jobba mot muren. Att jobba för dess fall. En mur som delar in människor beroende på vilken sida om en gata man är född är inget annat än orättfärdigt.

När jag växte upp kunde man läsa om Apartheid, hur förfärligt det var och jag höll med. Man kunde läsa om hur förfärligt det var att Hitler delat upp människor utifrån sin tro, judar, och utifrån hudfärg. Rysningar gick längst våra små barnakroppar och aldrig mer skulle man få släppa Atombomber över städer så som gjordes i Hiroshima och Nagasaki.

Det lilla barnet som växte upp under 70-talet lärde sig samverkan, fred och mängdlära. I mitten av 80-talet när jag engagerade mig i fredsrörelsen var Hitler sedan länge borta, Franco var besegrad och demokratierna hade börjat att frodas i Europa. I västra Europa skall tilläggas. I skolan jämställdes i stort Europa med just Västeuropa.

Ju mer jag engagerade mig och ju mer jag läste ju mer fascinerad blev jag över det faktum att demokratier inte bedriver krig mot andra demokratier… Jo, det är sant. Läs era historieböcker så kan ni se att det är något som verkligen är fredsfrämjande att leva i en demokrati. Men visst, undantag finns. (Mer om det en annan gång).

Jag minns det så otroligt väl. 24 år gammal så öppnade jag tidningen, minns att det var eftermiddagsupplagan av Expressen. Det var den 9:e november 1989 och det var en torsdag. Jag hade precis avslutat en internatkurs som jag hållit i. Rubrikerna var feta, de skrek ut att MUREN FALLER. Ronald Reagan spelade rollen som president och Gorbatjov införde perestrojka och glasnost i Sovjetunionen. Muren faller, skrek rubriken ut!

Känslorna välde runt inom mig och jag stod snart på tåg perrongen och jublade rakt ut. Jag befann mig i Stockholm sedan en vecka tillbaks och var på väg tillbaks till min familj i Småland. Hemma hade jag två barn, 2,5 år och en på en månad. Snart hade jag ringt hem och bubblande kommit överens med min flickvän om att jag skulle resa till Berlin, för muren faller. En stund senare har jag pratat med ett par kompisar till och vi har bokat nattåg kommande dag till Berlin.

Min Eurofoiska känsla visste inga gränser och drömmande fantiserade jag om min resa till Berlin. Trots att jag först skulle hem till min familj, till mitt nyfödda barn och äldste son, så kändes det som om jag redan var på väg. Muren faller och jag vill vara med.

Fortsättningen följer… Enbart en Mur (Del 1.), (Enbart en Mur (Del 2.)

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?