Enbart vacker fann jag människan denna morgon. Så fort jag stigit på bussen och funnet en liten plats i trängseln stod jag liksom alla andra tyst och stirrade på ingenting. Vi är noga med att inte få ögonkontakt, att inte visa att vi tittar på någon annan när vi reser. Konstigt egentligen, att vi så tydligt försöker att undvika kontakt. Ändå är vi lite nyfikna och tittar oss runt om i smyg.

Själv funderade jag på vilka personer jag skulle kunna tänka mig att ha sex med. Sen ställde jag mig frågan om de skulle vilja ha sex med mig. Nedslående tanke! Vi står där i bussarna, på spårvagnar och i tunnelbanevagnar och sneglar oss runt omkring, men vi vågar sällan oss på att prata med okända. Konstigt! Jag brukar göra det ganska ofta och märkligt nog så har personerna alltid förmåga att svara. Det tysta läget förbyts i en hemlig gemenskap. Vi som vågar prata med varandra och de som inte vågar utan bara snegla.

Idag stod jag och funderade på hur vacker människan egentligen är. Trotts alla kläder, alla luvor, lovikavantar och halsdukar så framträder den skönhet som finns i var och en av oss. Jag slutade att snegla och började att stirra på folk runt omkring mig. Där stod de, tysta och var och en unik och vacker i sig själv. Skönhet är inte bara något som finns i modemagasin och i träningstidningar. Skönhet finns i fårade ansikten som visar på liv.

Skönheten finns i en djupt rynkad panna där bekymren hopat sig. Skönheten finns i ett otvättat hår, bleka kinder och en allt för snabb sminkning på morgonen. Bakom varje mask vi tar på oss döljer vi vår skönhet. Ofta det enkla, det rena och det som visar på livets hårda erfarenheter.

Där stod jag och lät blicken vandra från man till kvinna, från kvinna till man. Överallt stod de där tysta och undvek allas blickar. Jag tittade och såg den skönhet som fanns rakt framför mig. Vackra kvinnor, vackra män. Nog är människan fantastisk. Tänk om vi bara kunde acceptera oss så som vi är, om vi kunde älska oss själva inte trotts utan just för alla våra brister och fel.

Är det inte just det som är det vackra, människor som accepterar sig själva för det de är? Människor som tillåter sig att vara just människor, inte en levande retuscherad Hollywood figur. Konsten är snarare att acceptera sig själv och att se det vackra hos var och en vi möter. Alla har en skönhet och det är min brist om jag inte lyckas upptäcka den.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?