Enbart Utsatta är vad vi är och känner oss lite då och då. Det finns så många sorters utsatthet, så många skilda vis att få känslan av att stå naken vid fel tillfälle på fel plats. Ändå är det just vår utsatthet som gör oss mänskliga, som ger oss förmågan att kunna känna med och förstå vår omgivning.

Alla behöver vi känna utsattheten ibland för att förstå och för att kunna vara mer än ett hårt skal av mänsklig mask. Det är lätt att gå förbi den uteliggare som med trasiga kläder sitter i en gränd, det är lätt att vända bort blicken från tiggaren på gatan. Det är så mycket svårare att möta och bemöta var och en som en jämlik, att se och kunna ge. Inte ge av medömkan utan av vilja, av accepterande att det skulle kunnat vara jag, de skulle kunnat vara du.

Var dag möter jag er, var dag ser jag er söka klara just den dag som är. Så många av er har jag passerat, så många har jag gått förbi. Så många av er har jag låtsas att jag inte ser att ni inte finns. Även om jag inget ger är jag ändå skyldig att möta din blick, se dig och i vart fall ge dig ett hej, ett leende. Ge dig en bekräftelse på att du finns.

Ingen av oss är osårbar, alla har vi rätt att bli sedda, bli bekräftade och förstådda. Var och en av oss kan hamna snett, hamna utanför den bana vi alla förväntas fara i. Men ingen av oss har rätt att sätta oss över eller anse oss förmer än den fattigaste uteliggare. Tänk om jag ändå kunde känna just det jag säger. Om jag verkligen kunde anse var och en ha samma värde som jag. Men jag känner mig bättre än andra, känner mig mera värd. Jag är förmer än dig, förmer än andra.

Men så är det enbart i mina ögon. I blicken från en far, från en mor ser vi för alltid på vårt barn med den kärlek det förtjänar. Oavsett vem man blivit, vem man är. Var och en av oss är någons dotter, någons son. Någon älskar just dig, älskar just mig.


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?