151214 Enbart Vindarna vänder

Enbart vinter vilar utanför, dagarna blir allt kortare men känns allt längre. Tiden går fort men släpar sig fram och snart är det jul. Mörkret är kompakt ändå finns det hopp som kan vara svårt att se, svårt att finna och förvalta. Det finns där, någonstans, men var?

Vindarna vänder och viner. Piskande slår de kalla små dropparna ner likt vertikala spjut kastade i ditt ansikte. Men vindarna vänder och tiden drar sig fram mot den dag då mörkret åter skall börja ge vika för en framtid av liv och gryende hopp för allt som varit dött. En vecka till av tilltagande mörker innan det blir stilla och jordens axel sakta, sakta, allt för sakta tippar över mot ljus och värme igen.

Redan innan vi märkt att vintern riktigt är här, innan snön bäddat in oss i sitt plufsiga täcke av snödränkt dun är vändningen här. Kylan har inte ens slagit rot och frusit våra själar till is innan ljuset åter kommer att börja träda fram för att ge oss hopp.

Trots klimatförändringar och den globala uppvärmningen har världen blivit en allt kallare plats. Polerna tycks allt mer polariserade och likt magneternas noder stöter de bort varandra. Sveriges öppna gränser blir allt mer ett finmaskigt nät att ta sig igenom för den som flyr från konsekvenserna av de vapen och den extremism som vi gemensamt exporterar.

Människor flyr inte till Sverige eller Europa, de flyr från krig, förtryck och död. De flyr från bombningar, avrättningar, våldtäckter, de flyr för sina liv! Fanatismen driver dem bort, kvar blir de som vill andra illa. Någon förser dem med vapen, med soldater, olja och gas.

I Sverige firar Sverigedemokraterna triumfer. I Sverige lyssnar allt fler till de röster som vill stänga ute, till dem som står för hat och förtryck. Den enda värme man erbjuder är den från brända förläggningar som skulle fått vara ett tillfälligt skydd för de mest behövande. I Frankrike firar Le Pen triumfer. Tankens kraft må vara stark men människans förmåga att tänka tycks allt svagare. Det är kallt när vindarna blåser, det är kallt när rasismens framgångståg blir allt längre.

Historiens vingslag hörs predikas från dem som inte förlorat sin förmåga att tänka, från dem som ännu känner empati, från dem som ser ett gemensamt ansvar för det vi skapat. Men vinden är kall och tycks inte vilja vända. Polariseringen i samhälle efter samhälle blir allt starkare, både inom och mellan grupper som egentligen alla skulle vara ett enda stort VI, inte ett vi och dom eller ett dom och vi. Först när vindarna vänder och vi alla pratar om oss som ett vi, Ett VI, kan vi finna lösningar på de verkliga problem som gör världen så kall.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter skall bemötas och cancern bekämpas.


Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
Kommentarer till Enbart

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0