Enbart vaken var uppenbarligen vad min kropp ville vara. Natten till igår gick jag och la mig som vanligt vid ca 23.00 på kvällen. Jobb väntade dagen efter. Normalt brukar jag somna direkt, i vart fall tar det sällan mer än fem minuter för mig att falla ner i John Blunds landskap. Ja om inte min partner skakar på mig förståss och säger att jag snarkar. Det tror jag mest är ont förtal, jag snarkar inte, jag sover. Det är skillnad. Tycker att det behöver införskaffas öronproppar i familjen. Nåja, det är en annan historia.

Jag har hittat en envis hosta, var och varför jag letade upp denna plåga vet jag inte. Men den följer efter mig och har gjort i många månader. Så lagom till jag skulle somna in så satte hostan igång. Men med en Fisherman´s Friend i munnen var jag åter dags för vaggvisan. Då bestämde sig gatukontoret för att städa våran gata. Jag tror aldrig att någon gata har städats så grundligt och så länge. Åtminstone inte med en så skramlig maskin. Men men vid halv ett var det tyst, jag hörde fortfarande maskinen men nu var den på väg att väcka några grannar längre bort.

Kanske var det ett natligt demonstrationståg av fascister, sverigedemokrater och andra som hade tillräckligt många skruvar lösa för att skramla runt och låta illa. Nå, nu var det tyst, enbart några hemvändande kroggäster hördes lite grand. Jag var trött som attan dels för att jag stigit upp vid sex på morgonen och dels för att jag jobbat hårt med en ansökan senaste tiden. Trotts det var det helt omöjligt att somna.

Johan Blund stod bredvid mig och kastade den ena näven efter den andra med sömnsand i mina redan grusiga ögon. Men timmarna gick och inte ens trist OS kunde få mig att somna. Jag låg där och väntade på att somna, blundade, tittade på OS, blundade tittade på någon film, blundade... Men jag förblev vaken.

Klockan sex på morgonen gav jag upp. Då steg jag upp, ingen mening att ligga kvar längre nu var det ju snart ändå dags att stiga upp. Så utan en minuts sömn fick jag ge mig iväg till jobbet. Konstigt nog var jag tämligen pigg. Den enda fördel jag ser med denna natt av sömnlöshet är väll att jag slapp bli väkt för att jag snarkar eller för att jag behöver gå på toaletten.

Strax innan jag skulle cykla iväg med grabben till dagis så fick jag den där microsömnen tre gånger. Ni vet att man fortfarande är vaken men nickar till och då vaknar man. Tydligen räkte det för min del. Full fart fram till strax efter tre på jobbet, sedan hem och hämta grabben från dagis, ge honom mat och sätta igång honom att leka.

Vid sju på kvällen gick jag och la mig, kunde fortfarande inte sova. Förbannade John Blund, han måste ha taskig sömnsand. Men efter ytterligare en timme vid åtta tiden somnade jag. Blev väkt vid nio (21) för att se på film. Ja jag hade bett om det. Sen från halvtolv så sov jag som en stock helt utan hjälp från något annat än stentunga ögonlock.

Troligen var det den stora ansökan som fortfarande låg och spökade i bakhuvudet. Onödigt, jag hade ju redan sänt in den så varför den skulle spöka nu fattar jag inte.