080820 Enbart Tårar Del 2
Läs del 1 först
Enbart tårar fortsättning.
Ingen kom, hans övergivna gråt trängde allt djupare in i mig och min förtvivlan steg,varför, snälla någon ta hand om honom, krama honom och tala om att han är älskad. Men gråten fortsatte, hjärtskärande och övergivet. Stilla började det att gå upp för mig att det inte var en liten övergiven och tröstlös pojke jag hörde, det var ljudet av mig som steg upp i mitt medvetande. Än mins jag känslan av förvåning av undran. Hur kunde det vara jag? Hur kunde jag som alltid lyckats med det jag föresatt mig hitta mig själv i en slemmig pöl på golvet. Hur kunde jag finna mig själv där gråtandes på ett så hjärtskärande och övergivet vis att jag inte ens kunde känna igen mig själv?
Förtvivlan rullade runt i mina tankar och fortfarande kunde jag inte röra en muskel. Men tankarna hade vaknat och de rusade runt i mitt huvud för att finna samband, för att finna förståelse och mening med det som nu var jag. Tankarna försökte förstå, jag försökte förstå. Så hjärnan varvar igång, tankarna rusar, men helt utan att finna minsta spår av hur jag hamnat där jag var eller hur länge jag legat där.
Så söker de vidare och plötsligt finner jag mig själv fnitrrandes, efter en stund skrattande och gråtande samtidigt. Slempölen fortsätter att växa. Men jag skrattar, först stilla sedan allt mer hejdlöst. Skrattet gungar min kropp och jag känner huvudet guppar och slå på tröskeln. Magen börjar göra ont av mitt allt mer galna skratt. Äntligen fungerar en del av mina muskler och armarna tar ett tag kring den allt mer skrattvärkta magen.
Det var mina tankar som löpt runt och mitt i förtvivlan funnit ett minne. Det var ett minne av en intervju med Ulf Lundell. Lundell var och är en av mina favoriter. Av någon anledning hade en journalist bestämt sig för att fråga Lundell vad han ansåg var humor. Bara tanken att fråga Lundell vad som är humor är skrattretande. Men det var minnet av hans svar och hur han med sin lite dova röst framförde det som fick mig att explodera i skratt.
Uffes svar var: "Humor, humor det är när man ligger där på botten av det mörkaste av sig själv, när man har fallit, fallit och fallit igen, djupare och djupare ner i det svartaste mörkret. Man ligger där på botten och vet att man inte kan falla längre. Då, då plötsligt så öppnas en lucka till och man faller igen!! Det, det är humor."
Mitt minne hade letat upp något som var så absurt att jag inte kunde annat än att skratta. Humor, den kan vara svart och det var den. Det var dessa ord av Lundell som fick mig att skratta och le.
Just då, bestämde jag mig att det var dags att jag reste mig upp, att jag åter ställde mig på mina ben och börja ta steg tillbaks. Så jag ställde mig upp, lämnade tröskeln, slemmet och gråten där. Det var åter dags att vända mig upp ur det mörkaste av mig själv, lyfta mitt huvud och titta upp. Sakta skulle jag börja min klättring. Sakta men säkert skulle det vända. Lyckligtvis visste jag inte då hur lång tid det skulle ta. Då hade skrattet dött, dött för alltid.
Tidgare inlägg!! Läs del 1
Peter PC Carlsson
Inlägget är pingat på Intressant.
Postat av: stella sweden
Oj...jag har också legat i pölar av gråt...men vet du..det är gott att gråta...det renar...o även om man/kvinna känner sig utmattad efteråt så får man nya krafter...kan släppa taget litt om det som varit...
>i>deeet är gott...</i>
Postat av: Sanna
Det gör ont i mig att läsa, jag känner igen mig så väl, har kört ner mig men vill inte riktigt börja ta upp det i bloggen ännu.Just nu är jag påväg till baka men som du säger hade jag bara vetat hur lång tid det skulle ta hade jag aldrig börjat ta tag i allt....
Just nu skriver jag om mina problem med ätstörningar när jag var yngre höll på från när jag var 12 och blev friskskriven som 28-åring.. skriver för att jag aldrig vill att ngn ska hamna där heller.
Kram till dig för din otroliga ärlighet och så bra skrivet.Ta hand om dig!
Postat av: Helena Raxton
Jag tycker att det är skönt att gråta, det förlöser så många känslor inom än och det behöver man få då man inte är mer än människa. Detta påminns man om då man gråter. Jag brukar på jobbet, säga till anhöriga som förlorat någon att det är okej att gråta och att ingen dömmer dem. Dessvärre finns en tönt och svaghetsstämpel över det hela. I arbetet som begravningsentreprenör gråter jag sällen om det inte är barn som avlidit eller folk jag känner. Dock så möter jag många gråtandes skäms vilkte är fel. Kramar till en modig människa som du som står på dig.
Postat av: annarkia
Att acceptera och försonas med det som varit, det som är och inte kan göras något åt och sedan gå vidare är rätta vägen. Så lätt att säga och förstå men svårt att göra.
/Christina
Postat av: Madde
sv: haha ja, jag får ta och göra det :D bra idé!
Postat av: Maria
Så otroligt bra skrivet. Jag kan riktigt känna smärtan, sorgen och galenskapen.
Det är så surt när man hamnar där och likväl var jag så naiv att jag trodde att nu löser allt sig för längre ner kan jag inte komma. Men som sagt Ulf Lundells lucka dök upp och visst föll jag lite till men samtidgt var det för att finna en väg upp. Tack för att du skriver din berättelse, det ger en liten perspektiv och en känsla av att man är inte ensam. Ensamma är vi verkligen inte men likväl ensamma eftersom det är var och ens egen kamp. Ser fram emot del 3.
Postat av: ejmis
http://ejmis.blogg.se/2008/august/utmaningreflektion.html#comment
Postat av: fia
ja , gråt kan va av olika orsaker men gråt kan va för lösande me , eller skrämande .åxå lugnande ..
men sällan gråt är fel finns nog inget som är så rätt .
Postat av: Åsa.S
http://glansigyta.blogg.se/2008/august/reflektioner.html
Postat av: Hilda
Att minnas hur det var att vara där på botten måste vara stärkande i sig självt. Att veta att man varit där men lämnat det. Och att tillåta sig själv att minnas.
Postat av: Vaniljis
Har just gjort din reflektionsutmaning. Den var bra, fick mig att tänka till. Annorlunda än de andra utmaningar som brukar spridas runt.
http://vaniljis.blogg.se/2008/august/utmaningreflektion.html#comment
Postat av: A
Hejsan. Jag har gjort en reflektion =)
http://amittilivet.blogg.se/2008/august/utmanadreflektioner.html#comment
Postat av: Anna
Ser att du redan hittat till mig, jag tänkte nämligen skriva en kommentar och tala om att jag reflekterat på min hemsida :)
Håller med dig om att Ulf Lundells uttalande var riktigt komiskt, säkert sant också. Ibland känns det som man precis hittat balansen och så är nån där och sparkar en i rumpan igen så man ramlar.
blir tagen av din berättelse, du skriver mycket levande och jag fastnar direkt!
Postat av: vindensmelodi
Nej, hade man vetat hur lång tid det skulle ta att bli frisk,,,vad nu friskt egentligen är,,det är ju en relativ sak :-)
Men då hade man formligen dött på fläcken,,,man hade inte stått ut med att veta hur många år det tar att bli bättre,,,,
Du har ännu en gång lyckats locka mig till tårar när jag läser dina texter.
Mmmmm,,,
Postat av: Jessica
Sitter på jobbet och läser och ändå så berörs jag väldigt väldigt starkt av din text och tårarna stiger i mina ögon.
Tack för att du delar med dig,får mig att tänka till ordentligt då jag kämpar enormt för att hitta tillbaka till glädjen o livet igen efter 2 år av sorg,smärta,trötthet o ledsamheter.
Ta väl hand om dig!
Postat av: jayne
eh...blev utmanad.....
http://jayne.blogg.se/2008/august/utmanadav-my.html
Postat av: Camilliondollar Baby
Har gjort Reflektionen!
http://blogglosacamilla.blogg.se/2008/august/en-svar-utmaning.html
Postat av: Anna-Lena
Japp jag oxå! Har gjort Reflektionen alltså! :D Ska nu läsa lite i din blogg, ser spännande ut! Ha en skön kväll!
Postat av: Di
kram och tack för hälsningen, berörande inlägg idag..och har inga ord idag...enbart berörande..
Postat av: H.E.R.T.i.G.i.N.N.A.N. Anne von Porat
Jag skulle få nackspärr om jag talade till dig om du nu är så lång.
Det bör väl finnas korsetter för män också. Finns du i Uppsala så kan du höra med butiken. Jag ska skriva ut namnet på butiken i morgon hinner ej i kväll.
Postat av: Ida
En stark berättelse av en vändpunkt i sitt liv. Men oftast är det de som berör en mest.
Starkt skrivet.
URL: http://enlitenj-ablogg.blogspot.com