Enbart två timmar kvar till jul. Ja åtminstone om jag skall tro på grabbens tideräkning. Han upplyste mig glatt om att det bara är två timmar kvar till jul och sträckte samtidigt upp sitt lilla pekfinger och ringfinger i luften. Han blev arg på mig när jag sa att det är lite längre än så. Hur förklarar man för ett barn, som är 3,5 år, om tiden? Fick han bestämma skulle det inte vara mer än två timmar kvar.

Förra året när tomten äntligen kom så rusade grabben fram till tomten och ropade "Jag har väntat på dig!". Nog är det just längtan han visar på, längtan efter jul, efter presenter efter att resa iväg, efter att träffa släkt. Längtan, han är så bra på att längta men har så svårt för att vänta. Det är så jag tror att det är, barn vet betydelsen av att längta, men blir frustrerade av att vänta.

För oss vuxna är det lika dant, vi längtar efter något och istället för att spara och vänta lånar vi och konsumera vår längtan direkt. Sen blir det åter tomt och vi söker något annat att längta efter. När vi finner det stannar vi inte kvar i vår längtan utan gör gång på gång om samma sak och krediten växer. Jag tror att vi hjälper våra barn genom att de får ha tråkigt ibland, att de får längta och vänta. Vi skulle också må bra av att vänta, av att inte omedelbart få det vi vill ha.

Jag längtar, alltså finns jag.

Peter PC Carlsson

Hoppas att du antagit utmaningen Länk till Lucia, om inte gör det nu!

Inlägget är pingat på Intressant.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas. 
Skänk en gåva till Barncancerfonden. Eller kolla på Enbart Gåvor! Läs gärna inlägget om Tim som kämpar och om Madde som inspirerar. Mina länkade läsare.