081208 Enbart Ödet

Enbart ödet kan vi välja att tro på eller också gör vi det inte. Jag vet faktiskt inte. Intellektuellt så gör jag det inte, men ändå gör jag det på något vis. Men med tanke på vad jag ser vill jag inte tro. Redan när jag var lite fick jag en känsla av att jag kommer att dö ung. Svårt att säga att 43 är ung i och för sig, men det kom upp en bild att jag skulle dö innan jag var 44 år. Visst vill man slå bort sådana tankar.


När jag tittar i min hand så är livslinjen bruten på mitten, bredvid kommer en svag linje som leder långt upp mot pekfingern som visar vägen. Kanske är det mitt alternativ. Men varför bry sig, jag tror ju ändå inte... fast ändå. De senaste åren har mitt hjärta varit allt annat än lugnt. Antingen slår det dubbelslag eller så slår det allt för långsamt. Otränad som jag är så har jag en puls på mellan 40 och 50 slag i minuten. För dig som inte vet betyder det att hjärtat slår som om det vore mycket vältränat. Eftersom jag inte är det kompenserar kroppen och jag svettas som en snöboll i bastu utan att göra ett smack.


Ja, jag vet, jag har sagt att jag inte skall vara privat i min blogg, nu tangerar jag det. Det är så att jag har de senaste tio åren levt med ett hjärta som jag då och då får svälja ner. Det är först det senaste året som jag haft dessa svettningar. Jag menar verkligen svettningar som gör att jag har med mig extra ombyte till jobbet. Hittills i år har jag inte behövt annat än T-shirt och en tunn jacka. Jag sitter på min stol och jobbar så plötsligt rinner det svett från mitt ansikte, sedan från håret och snart från armar, rygg, bröst och ben. Pinsamt, jo visst. Men vad skall jag göra.


Givetvis har jag varit hos doktor och givetvis har jag medicin, men det mest mot ett högt blodtryck. Samtidigt fick jag medicin som hjälper hjärtat att bibehålla en bra rytm. Ibland när jag cyklar, går eller för den delen bara står blir jag så andfådd att jag måste sätta mig ner, ta det lugnt och vänta en fem minuter på att återfå andan. Det låter kanske konstigt men jag är van, det gör det inte bra, men det gör det lättare. Jag har lärt mig att leva med ett hjärta som är lätt förstorat och som pumpar runt mitt blod i en rytm som är utöver det normala.


Jag känner mig inte redo att lämna jorden, jag är inte klar, jag har mer kvar jag vill göra. Jag vill se mina barnbarn och jag vill skriva en bok. Kanske har jag inte skrivit för att jag då har ett mål mindre kvar. Jag vill mer. Kanske skulle jag samlat in pengar till hjärt- och lungfonden istället. Kanske. Men jag vet att jag vill och fortfarande kan bidra. Jag vill att världen skall bli lite bättre till följd av att just jag har levt!


Det låter så högtravande, men det är så enkelt. Antingen bidrar jag till att världen blir lite bättre eller att den blir lite sämre. Det är ett val var och en av oss har, ett val som vi alla kan göra. Jag har mycket kvar att göra för att världen skall kunna bli lite bättre till följd av att just jag lever. Det är det som är mitt mål, det är vad som driver mig i vardagen, det som får mig att finna kraft när jag är trött. Det är mitt mål som får mig att hålla mig om hjärtat när det värker, det är då jag förstår meningen och innebörden av att vilja leva.


Våra liv är så sköra, vi bär dem med oss likt en nykläckt fågel i vår hand. Nakna och blinda för allt föds vi hit. Törstande efter kärlek och i behov av ömhet sitter vi där i en hand. En hand som har makt att skydda och att förstöra. Vi har alltid ett val. Jag är skör, bräcklig och i behov av ett täcke av skyddande kärlek. Nu vill jag krypa ner, nu vill jag komma till ro i din hand.


Jag hoppas och vill att vi ses imorgon igen.

Peter PC Carlsson

Hoppas att du antagit utmaningen Länk till Lucia, om inte gör det nu!

Inlägget är pingat på Intressant.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas. 
Skänk en gåva till
Barncancerfonden. Eller kolla på Enbart Gåvor! Läs gärna inlägget om Tim som kämpar och om Madde som inspirerar. Mina länkade läsare.

Kommentarer till Enbart

Postat av: Hontass

Ta hand om ditt hjärta vårda det lika ömt som du skulle vårda din käresta.



Som 11-åring fick jag mitt öde, Jag bara visste att jag inte skulle bli äldre än 23år. Jag bara visste att nåt skulle hända vid 23.



För varje år jag kom närmare mig 23 blev ångesten större. Människor kom och gick och drogerna flödade, levande död i en värld inte gjord för mig.



På min 23 års dag blev jag gripen sista gången och LVM-utredningen sattes igång.



I dag vet jag att det va på 23 års dagen jag valde att byta väg och jag överlevde. Utan vägbytet hade jag inte överlevt mina 23.



Ta hand om dig.



P & K

2008-12-08 @ 21:41:06
URL: http://hontass.blogg.se/

Postat av: Helena

Det är klart att du inte är redo, ta hand om dig själv och lev varje dag som den är. Fundera inte så mycket på framtiden och vad som skall hända, det som sker det sker. Lätt att säga kanske.



Visst blev det sista alternativet och för att inte utmana ödet ska jag nu krypa ner i sängen där kan ta mig katten inte mycket hända :)

2008-12-08 @ 22:00:35
URL: http://helenasnackar.blogg.se/

Postat av: Malin

Jag förstår att du har ångest, speciellt när du känner att du närmar dig året du inte trodde dig överleva. Någon mer hjälp av läkare borde du väl ändå få? Slå näveni bordet och kräv en bättre hjälp, där du beskriver din ångest och oro? En bok låter som ett bra alternativ för dig, du har verkligen skrivandets gåva. Har du någon gång provat mer andliga ting, som healing? Jag har i många år levt med en dödsångest som i perioder styrt en del av mitt liv. Jag har också varit säker på att lämna för tidigt, då hela min släkt redan gjort det. Jag har nog döljt det hela bra, inte många som sett igenom mig. Men de sista månaderna har jag sakta men säkert kännt mig lugnare, haft mer positiva tankar om framtiden, och jag tror att just tankarna kan påverka oss väldigt mycket. Slå bort de där tankarna om du kan, tänk dig, och försök se framför dig, hur du busar med barnbarnen, se framåt, tänk positivt, så ska du se att du också kommer dit.... Kramizar //M

2008-12-08 @ 22:23:58
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/

Postat av: Vida

Tack Peter! För ett inlägg rakt från hjärtat som så klart då går in i våra hjärtan.



Ung är ju en definition, jag hoppas att du stannar i jordelivet tills dess att du lämnar det som en ung 97-åring som just spelat fotboll med sina barnbarnsbarn och med en bokhög lika hög som jag är lång (vilket inte ens är 1,5 m över marken men det blir ganska många böcker).



Att leva med ett hjärta som slår lite som det vill och gör att du inte kan leva som du vill låter så tufft men som du skriver.. man anpassar sig ju och hoppas medicinerna hjälper och blir bättre med tiden (för det är ju sisådär 46 år kvar). Jag vet inte hur jag skulle hantera det utan att bli alltför rädd.. men det gäller ju att välja livet och som du skriver att välja sida om man vill göra den här världen till en bättre plats. Där vill jag också vara. Och om vi alla bräckliga människovarelser hjälper varandra så blir vi starka tror jag..



NU börjar jag spåra ur känner jag men som sagt det här inlägget väckte mycket tankar och känslor.. tack för det.



/Liv





2008-12-08 @ 22:31:03
URL: http://adventure-life-vida.blogspot.com/

Postat av: helen

Det låter inte alls bra det där med hjärtat.....men som du säger så lär vi oss leva som vi måste.

Jag tänker på döden ibland också men mer att andra kära runt ikring mig försvinner och hur hemskt det blir att vara kvar utan.

För många år sen hade jag verkligen dödslängtan p g a ett mycket destruktivt förhållande men det har jag inte längre.

Jag känner att jag så småningom kommer finna mig själv och då kommer jag även se på omvärlden på ett annorlunda sätt.

Jag börjar med att hjälpa mig själv för att sen kunna hjälpa andra.

Du har bidragit med så mycket......du och alla vi på bloggarna......och fler som jag inte vet om.

Många har cancern levandes i bakhasorna.....det känns som den sprider sig överallt.

Det finns så mycket olika dödliga sjukdomar idag och det är svårt att välja ut vart man ska bidra med det lilla man kan.......men många bäckar små.... och huvudsaken att vi gör någonting.



Du gör så mycket för dina medmänniskor och det ska du ha en stor eloge för.

Gu vad långt det här blev.....jag kan inte sluta:-) men..........kram på dig

2008-12-08 @ 23:26:37
URL: http://gussilago.bloggagratis.se

Postat av: Janet

Som du skriver så måste hjärtat vårdas på så många olika sätt och vis. Vi har alla behov och längtan efter kärlek,värme och mening här i livet. Att få känna att vi har berört och berör andra människor i vårt liv för att känna att alla svårigheter vi också möter på livets väg ändå är värt det. Att vi har haft en betydelse. Att vi inte bara har passerat obemärkt utan att göra en skillnad eller lyckas röra en annan människas hjärta.

Du har en förmåga att beröra och du har gjort en stor skillnad med att starta Maddes insamling och ditt engagemang i den! Du lyfter så mycket andra behjärtansvärda och tänkvärda frågor hela tiden dessutom. Var rädd om och vårda ditt hjärta Peter! Ta vara på dig själv och din familj på bästa sätt!

Kram till dig!

2008-12-08 @ 23:33:50
URL: http://takingchances.blogg.se/

Postat av: stella sweden

Jeezuss, här får jag en förståelse av vad ångest är, mina inägg andas bara kärlek o visshet (ibland ovisshet men med förväntan på att allt går bra)

Även längtan efter att få leva i evigheter, önskar att du får den där svirrande o kvirrande känslan att livet är det enda! För de pirrar som fan i mig o de har de gjort sen jag föddes...

Skickar över lite pirr till dig! NUUUU!

2008-12-08 @ 23:50:37
URL: http://enlitenj-ablogg.blogspot.com

Postat av: pinglan

Du kommer inte att dö just nu inte imorgon heller. Du har en hel del år kvar att göra allt det du brinner för. Du har ju den svaga linjen mot pekfingret...Konstigt att du skrev allt detta idag, på min födelsedag. Kände igen så mycket i din text...Vill oxå krypa ner i ro i ngns hand...

2008-12-09 @ 00:05:16
URL: http://nuelleraldrig.wordpress.com

Postat av: Sivan

Nej sådana tankar tror jag inte är livsbestämmande....i bland kan jag också ha haft sådana fixeringar, nästan som tvångstankar. Men dom är inte sanningen. Jag funderade i går över varför det är så svårt att leva sunt. jag äter Atenolol och har då också haft besvär med extraslag. Högt blodtryck också. Jag har en inre bild att när jag gått ner 20 kilo så kan jag lämna in alla mediciner på apoteket. Men trots all kunskap jag samlat på mig så klarar jag inte att äta rätt, motionera mer etc.

Jag hoppas du finner vägar där du får må ännu bättre, att du förmår sluta med vad du ska sluta med och börja med vad du ska börja med....åh men varför är det så svårt att ändra sina vanor! Bli gammal....skriv mycket....jobba inte så mycket? Med omtanke....

2008-12-09 @ 06:07:48
URL: http://eirenes.blogg.se/

Postat av: Nicoline på Fädernegården

Min mor hade ett något förstorat hjärta (kanske för att vi är så många som fick plats där). Hon gick bort för ett år sedan och då var hon på målsnöret med nästan etthundra år. Var lugn och gå inte händelserna i förväg.

Lugnande tankar till dig!

2008-12-09 @ 07:52:06
URL: http://nicolinefadernegarden.blogg.se/

Postat av: princess 55

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. DU ÄR I DET MANLIGA KLIMATERIET: FRÅGA DOKTORN! Du kommer att leva minst till 90 det är du skyldig dina bloggläsare. Vad ska vi annars göra på dagarna?

Kram

Princess 55

2008-12-09 @ 09:12:20
URL: http://bokblogg.indoman.se

Postat av: Maria

Plocka fram din härliga maddeanda. Du kommer att leva länge och din brutna livslinje är bara den alternativa vägen efter utbrändheten. Du kommer att hinna med mycket än, kämpa bara inte emot tiden utan låt det få ta sin tid. Det är jobbigt när kroppen hela tiden skickar signaler och allt man vill är att motarbeta dessa. Stanna upp och lyssna på kroppen, gör det utan din rädsla för att dö.

2008-12-09 @ 09:17:23
URL: http://mariasbetraktelser.blogg.se/

Postat av: Karrow

Våra liv är oerhört sköra, men vi får försöka leva det så som vi vill.

Göra det vi vill och uppleva saker. Lite "live today, like you're going to die tomorrow" fast ändå inte överdrivet.



Men precis som Maria skriver, plocka fram Maddeandan!



Slå bort de tankar att du kanske kan dö och så, de drar bara ned dig. Gå inte i händelserna i förväg. :)



Jag tror på ödet och att vissa saker sker för en mening.



Svar: Ja, Ebba och Imperiet var och är fortfarande lika bra idag. :)

2008-12-09 @ 09:23:12
URL: http://captainkarrow.blogg.se/

Postat av: peter pc carlsson

TILL ALLA



Tack för alla uppmuntrande ord, det värmer mig verkligen. Av några blev jag även lockad till skratt. Tack.



Jag vill dock tillägga för er alla att jag har inte alls någon dödsångest, jag har ingen rädsla, inte alls. Däremot har jag en längtan att leva, mer än så är det ej.

2008-12-09 @ 09:51:27
URL: http://enbart.blogg.se/

Postat av: Gisan

Du delar med dig av det privata på ett fint sätt. Att du valt att vara med och göra världen till en bättre värld kan ju ingen tvivla på. Du gör det dessutom lättare för många andra, inklusive mig, att hjälpa till med detta. Kramar...

2008-12-09 @ 12:03:28
URL: http://gisans.blogspot.com

Postat av: ulle

Tycker det är bra att du delar med dig lite av ditt privatliv. Såna där ångestdagar har vi väl alla då och då men som tur är brukar dom ju gå över efter ett tag. Kramar till dig!

2008-12-09 @ 15:03:29
URL: http://makrames.blogg.se/

Postat av: Häxmamman

JAg förstår din ångest, jag har också samma linje och mitt hjärta har inte fungerat som det ska i många år...



Dr säger att jag har så bra blodtryck nu, men jag undrar ofta vad det skulle ligga på om jag inte hade medicin...



Det är klart att du inte är redo, jag hoppas att du får leva många år till/Kram från jag som är som jag är

2008-12-10 @ 14:23:36
URL: http://stickmonster.bloggagratis.se/

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0