Enbart ytlingar skrev jag i mitt förra inlägg. Det väckte visst ilska hos en del läsare. Nåja, för att visa att jag själv ibland gillar att vara ytlig så kan jag ju inte annat än att summera tre artiklar från DN och Expressen som handlar om män.

För ett tag sedan kunde vi läsa hur vi stackars killar har utrustats med en gen som gör att vi har lättare att var otrogna. "Ledsen älskling du vet hur det är det är den jäkla genen nu igen... " Tja ganska praktiskt faktiskt. Det är inte mitt fel, inte mitt ansvar, får en god bundsförvant i gen 334. Den otrogne lille rackaren. Jag kan inte annat än att erkänna att jag skrattade ganska gott åt denna forskning.

Män blir tröga av att sova med sin partner. De är ändå en höjdpunkt i forskningen. Denna gång skrattade jag så mycket att jag bara inte kunde låta bli att kommentera och skriva om oss stackars män som vill ligga och gosa med vår partner. Som tack för det blir vi tröga. Men det kanske är förklaring på mycket i världen :-)

Så idag väcktes åter min nyfikenhet av rubriken "Nya preventivmedlet - en fjärrkontroll". Stoppa spermierna med en fjärrkontroll. Vid lite närmare läsning visar det sig att man forskar i att sätta in en liten ventil i sädesledaren som kan styras med hjälp av en fjärrkontroll. Ungefär som en dator ni vet öppet eller stängt utlösning med eller utan sperma. Låter riktigt praktiskt. Tänk om jag kunde operera in en sådan redan nu, skulle jag gärna göra. Skulle gärna ta två, för säkerhets skull. Den ena för mina sperma som kunde stoppas med en enkel knapptryckning.

Den andra skulle jag faktiskt vilja ha monterad därbak. Jo det är klart den behöver vara lite större, inte minst måste den kunna stå emot mer tryck. Bägge skulle kontrolleras av min flickvän, på så sätt kan hon sätta stopp både för fler små bebisar och för fler pinsamheter på stan likt den tidigare idag.

Vi spatserade längst Hamngatan och det är en rätt fin dag, massor av folk är ute och går. Det är då jag känner hur det trycker på, hur jag har ett starkt behov av att lätta lite på trycket. Jo jag vet det var mitt eget fel eftersom jag druckit Cappuchino -jag tål inte mjölk så bra. Men nu var det gjort och gaserna växte och ville ut. Tidigare under dagen hade grabben tjatat om att få en Helium ballong. Det fick han inte, nu skulle jag kunna blåsa upp en till honom med hjälp av helt ekologisk metangas.

Efter ytterligare några steg så kände jag att det gick inte längre så lagom framför NK:s huvudentre (jag ber om ursäkt för detta) så lyckades jag trotts det hårda trycket få en stor mängd gas att smyga iväg. Ja smyga och smyga, det var i vart fall ingen som kunde höra i det allmänna stojjet. Tyvärr är det ju så att jag inte tål mjölk så bra och det känns. Katt fan var det säkert någon som tänkte och lyfte på sin sko. Själv gick jag vidare. Framme vid Norrmalmstorg var det dags igen, bäst att göra det innan vi stiger på bussen tänkte jag hänsynsfullt. Men denna gång stod vi ju still så det märktes desto mer.

Min kära partner frågar med hög röst om jag har släppt mig? Hmm vad skulle du själv göra i detta läge? Skulle du utan vidare säga, jadå, javisst det är jag som har släppt väder... hmm oväder snarare. Nå i vart fall bestämde jag mig för att bejaka försyndelsen. Men på hennes fråga om det var jag tidigare också så nekade jag... ja det får vara någon måtta på ärligheten tycker jag nog.

Skulle så gärna velat haft en ventil med en fjärrkontroll som min partner kontrollerade. Ja för själv skulle jag till följd av allt skönt sovande bredvid henne vara för trög för att fatta att jag skulle trycka på rätt kontroll. Jag skulle garanterat trycka på fel fjärris och både lyckas med konststycket att släppa väder och att få en fördröjd utlösning i brallan. Fanken också älskling du vet att det är inte mitt fel det är den där genen gen 334. Om den kan förorsaka otrohet så är det väll inte för mycket begärt att vi kan skylla på den för våra små fadäser också.

Peter PC Carlsson
Inlägget är pingat på Intressant.

Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne.