Enbart rörande och upprörande är det att läsa om den kamp Tim och andra barn för. En kamp i slutstadiet efter år av sjukdom. En kamp de inte längre kan vinna, en kamp som kommer att leda till att de för eller senare släpper taget och låter sig omfamnas av döden och av smärtfrihet.

Som förälder finns det inget som berör mig mer än barn som på olika sätt blir illa behandlade eller sjuka. Varje dag dör ca 30.000 barn i världen, de allra flesta till följd av brist på mat och rent vatten. Många dör i krig och i sjukdomar. I vår del av världen är det svårbehandlade sjukdomar som tvingar föräldrar att begrava sina små barn.

Det finns nog inget jag skulle låta bli att göra för att skydda mina barn. För dem är vi beredda att göra allt. Även att sälja vår själ om det skulle krävas. Ändå ställs dagligen föräldrar inför maktlösheten, det finns inget de kan göra. Deras barn är sedan länge bortom räddning och det enda de kan göra är att finnas till hands den tid som är kvar. Slutligen kan de som föräldrar enbart hoppas att döden kommer snart, att deras älskade barn tar sitt sista andetag och slipper den plåga, den smärta som inte längre går att medicinera bort.

Ändå lever vi med hoppet om en mirakulös vändning, om ett under. Kan vi någonsin som föräldrar förlika oss med tanken på att vårt barn inte längre finns, att hon/han är död? Enbart de som varit med om det kan svara på frågan. För egen del kan jag inte föreställa mig hur det skulle kännas och jag vill aldrig få veta svaret.

Jag kan inte greppa över alla tiotusentals barn som dör var dag men jag kan känna med Tim och hans familj. Hoppas så att du snart slipper ditt lidande, att din kamp går mot sitt slut och att du kan lämna smärta och sorg kvar bakom dig. Du kommer för alltid att finnas och din sång kommer att fortsätta att eka om hur du vill "känna livet inom dig".

Vi fick aldrig träffas, ändå har jag länge följt dig och din kamp. Du har på något vis blivit en del av min vardag. Jag är tacksam för att jag på detta vis fick lära känna dig. Länge trodde jag att du skulle klara din kamp, att du skulle bli bra. Det tror jag inte längre och vill tacka dig för det du givit mig, för det du kommer att fortsätta att ge långt efter att din smärta har upphört. Må din sista kamp bli kort och att det finns ett Nangijala runt hörnet som välkomnar dig med körsbärsträd i ständig blom. Någon gång är det där vi möts, till dess säger jag adjö!

Peter PC Carlsson

Läs gärna om Tim Ahlgren.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?