Enbart Zappa innebär något annat idag än när jag var ung på 80-talet. Då var Zappa förknippat med Frank, Frank Zappa. För mig var han en stor musiker då. Ja ända tills jag fick plattan av honom som heter Shut up and play your guitar. Det enda han gör på en dubbelplatta är att spela gitarr. Det blev för mycket även för mig.

Idag innebär Zappa något annat, att bläddra mellan tv-kanaler. Otroligt enerverande för den som inte har fjärkontrollen i sin hand. Så skall man ha kontroll över sin tv-kväll måste man se till att erövra fjärkontrollen. Det är med den vi styr våra liv. Hemma sitter vi i våra soffor och zappa, några sekunder här och några där. Inte konstigt att livet kan uppfattas och kännas innehållslöst.

Jag tror att vi mår bättre av att inte zappa, av att inte ständigt jaga runt bland de bästa kanaler eller göra andra allt för snabba och spontana byten. Tänk om vi skulle köra bil på samma sätt som vi byter tv-kanal. Rätt som det är kastar vi oss över i en annan fil, på en annan väg eller vänder om. Har vi inga mål med vår färd? Varför sitter vi framför TV:n? Är det för att vi inte orkar med något annat, för att koppla av? Många brukar säga det och själv brukar jag allt för ofta göra det. Men vad är det vi egentligen vill med vårt soffsittande? Zappa?

Nog skulle var och en av oss kunna vara lite mer selektiv, stänga av TV:n och allt annat skvalande ljud. Ska vi koppla av är det väll snarast lugn, tystnad som vi behöver. Idag kan jag inte gå många meter utan att möta killar, tjejer, vuxna, gamla och barn utan att de har olika storlekar av hörlurar på sig. Själv är jag ibland också en av dessa vandrande lyssnare.

Är vi rädda för tystnaden, är vi rädda för att bli ensamma då, så rädda att vi isolerar oss och blir ensamma med vår musik, våra talböcker för att inte känna oss ensamma? Tysta sitter vi på tåg, tunnelbanor, bussar och i våra bilar. Oavsett om vi har hörlurar på eller inte tittar vi runt överallt utom just i ögonen på en annan människa. Aldrig ett onödigt hej, aldrig en onödig nick eller ett glädjande leende. Ja om det inte är ett barn inblandat förståss.

När jag reser kommunalt brukar jag roa mig med att betrakta folk. Det är märkligt hur många som tycker att det finns massor av intressant att titta på utanför fönstret. Extra märkligt blir det om man åker tunnelbana och det inget finns att se i tunnlarna. I den tysta kulturen undviker vi kontakt, även om det innebär att stirra intresserat på ingenting, eller att gång på gång läsa en reklamskyllt för att slippa kontakt.

Klart att det då är enklare att sitta med hörlurar, lalla och nynna i sin egen lilla värld. Då behöver vi inte oroa oss för att någon söker kontakt. Är det verkligen så vi vill leva?

Sitter alla där i sina bilar, bussar, tåg och tunnelbanor och bara längta hem för att kunna slänga sig ner framför tv:n och kunna börja zappa. I jämförelse med det är ju ungdomens sms ett under av kontakt. Samma rörelse som med tummen på fjärkontrollen men med skillnanden att man kan få svar.

Peter PC Carlsson

Läs gärna inlägget om prostitution där diskussionen varit het.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer! 
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?