Enbart pappa, en pappa som de flesta andra, en pappa som vill så mycket mer än vad jag förmår. Skuld och dåligt samvete, en längtan till att kunna göra så mycket mer, att finnas där oftare, att vara med när det händer, att vara där när det behövs. En pappa när det behövs.

Är det inte just så som vi alla vill ha det, en pappa som finns tillhands. Troligen en önskan från alla fäder. I kväll är sista kvällen med sonen, sista kvällen innan han reser iväg, hamnar på andra sidan klotet, i Vancouver, Canada. Visst är det lite tungt, visst känns det jobbigt, men i grunden känns det så bra. Tänk att få vara 21 igen, att få möjligheten att lämna allt som man har bakom sig, resa iväg och sedan komma tillbaks om det känns bra. Komma tillbaks till det man vill tillbaks till.

Att vara pappa, att vara förälder, den som leder, guidar och visar vägar som finns att gå. Jag vet inte vilka vägar jag visat, vilka val jag givit. Jag vet inte vart för chanser jag inpräntat att det finns?  Än mindre vilka val jag sagt som är möjliga att göra. Oavsett vad jag sagt går han nu sina vägar, gör han sina val, tar sina chanser. Inte för att jag visat, inte för att jag sagt, nej nu går han sina vägar för att han väljer dem själv.

Min vigda roll som förälder är över. Nu kan jag välja att bygga en vuxen relation eller att bli en belastning, en förälder som man som barn alltid måste göra uppror emot, göra sig fri ifrån.

Jag vill så mycket, vi  så väl. Min älskade son jag vill att du prövar dina vingar, att du sträcker dem ut, drar några tag och känner hur det känns att lyfta. Låt dem bära dig, lyfta dig långt långt bort från ditt näste med mor, med far. Lossa banden och följ med dem som flyger söder ut!

Om några timmar delas våra vägar, mina vingar är stukade, jag är bunden här, av band till jorden av band till modern, till blodet som pulserar i våra ådror. Mitt band är mitt och jag vill släppa dig fri. Fri som jag aldrig varit, som jag hoppas att få bli.

Så lyft min son, lyft. Jag vill höra dina vingas slag, jag vill se dig le. Ytterligare några timmar finns du här, ytterligare en stund kan jag känna din doft, och byta några förströdda ord.

Lyft min son, lyft! Jag vill så gärna , så gärna, flyg.. Lämna boet, landet, pröva dig fram. Jag vet att det du har bär så långt som det krävs. Så lämna oss här, lämna oss nu och lyft. Se dig inte om min son, se dig inte om. Du har krafter, krafter som bär. Så lyft min son, lyft ditt huvud högt, se vad som väntar  vilka möjligheter som finns, se! Jag står kvar och drömmer mina drömmar att du förverkliga dina. Så se dig inte om, lyft min son, lyft!

Om du behöver mig står jag kvar, jag finns ännu här och är beredd att göra det som krävs, vad än det är!

Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

Läs gärna ett kul inlägg Enbart noshörningspartiet
Ytterligare ett kul inlägg, Enbart Pingvin