081009 Enbart Adam nr 1

Enbart Adam har berört mig djupt. Han är en man jag lärde känna igenom studie i socialpsykologi år 2000. Sedan dess har jag följt och berörts av hans utveckling. När vi träffades var Adam i kris, han förlorade sin familj, sitt jobb, sin arbetsförmåga och sin livslust. Ibland har det gått upp och ibland ner. Vi har kommit varandra ganska nära under åren och här kommer det första i en serie gästbloggsinlägg av Adam. Det finns ingen hänvisning till någon blogg, Adam har ingen och vill vara anonym.


Detta inlägg är skrivet för ett tag sedan, mycket har hänt Adam sedan dess. Inlägg som kommer längre fram handlar om hur Adam hamnade där han är idag. 
Enbart Adam skriver här sitt första inlägg, tidsmässigt i hans liv är ordningen på inläggen Adam nr 1Adam nr 3,  Adam nr 4 , Adam nr 5, Adam nr 2. Adam nr 6,  och Adam nr 7. Han har valt att vilja vara anonym men jag vet att han läser era kommentarer.


Tack Adam för att du delar med dig även om jag vet att det är svårt.


-----------------

12 Sekunder

Jag vaknar ofta på natten, ibland är jag blöt av svett, ibland väcker jag mig själv av att det känns som jag kvävs. Har svårt att få luft och om paniken bryter ut så låser det sig. Konstigt, varför skulle jag få panik för att jag inte kan andas? Det är ju det jag önskar, att sluta andas! Men det är en sak att önska och en annan att känna hur jag kvävs.


Sedan några år lever jag själv, mina barn ser jag ibland. Inte så ofta utan allt för sällan. Fortfarande efter tio är är det ett öppet sår. Jag jobbar men förmår inte mer. Det är länge sedan jag kunde känna att jag gjorde ett bra jobb. Jag går där som katta ungefär. Gör vad jag kan men så fort jag skyndar, så fort jag ökar tempot så brister kroppen ut i vrål. Hjärtat slår, bankar och rusar. Var gång undrar jag när det slår sitt sista slag. Kommer jag att känna det, vara vaken och känna. Kommer jag att tänka, ja, så var det, det var sista slaget. Vi lever ju en liten stund efter att hjärtat slutat slå, det är först när syret till hjärnan är slut som allt blir svart. Jag tror att det tar 12 sekunder.


12 sekunder innan allt är slut, innan hjärnan släcks av syrebrist. Det är dessa sekunder jag funderar kring. När inträffar de? När slutar mitt hjärta att slå. Jag vet att mitt hjärta inte är som det ska, det slår inte normalt. Jag orkar inte gå långt, en liten uppförsbacke och hjärtat skenar, svetten bryter fram och jag blir andfådd. Måste sätta mig, just där oavsett om där finns en bänk eller ej. Det bultar och värker och pulsen närmar sig 200. En kvart senare kan jag fortsätta att gå, sakta och med svetten droppande.

Kanske är det därför som jag tror att det är av ett brustet hjärta som jag dör.


Kvällen är här jobbet har jag lämnat bakom mig, tar aldrig med mig en tanke hem. Inte som förr, inte som innan. Nu lämnar jag jobbet kvar. Det är tyst i mitt rum, enbart tv:n som vän, endast grannars ljud är mitt sällskap. Ibland dricker jag, för att slippa tänka för att få känna en gnutta lugn, för att slippa smärtan. Visst hjälper det men bara för stunden.


Mitt hem är litet, men rent. Var strumpa på sin plats, lite ordning. Något jag kan ha koll på. Strumpor klarar jag att sortera men inte mitt liv. Rummet kan jag hålla rent men inte mitt liv. Ordningen i mitt rum står i kontrast till mina känslor, ja till allt som jag har blivit. Bit för bit har jag rasat, har jag fallit och förlorat mig själv i känslor av skuld. Det finns dagar jag inte ens mins, dagar jag bara vet har varit. De är borta. Så som jag känner mig borta.


Tolv sekunder, undra hur de är, vad man tänker, vad man känner? Gör det ont, ont att dö? Gör det mer ont att dö än att leva. Kan smärtan fortsätta att hålla mig vid liv? Var dag har länge varit en kamp, en gåva men jag lever än. Kanske gör jag det länge till. Ibland vill jag det, leva, leva länge. Någonstans kanske det finns en dag även för mig. Hoppet är det sista, det sista jag släpper. Även idag när det smärtar, även idag då jag så gärna skulle vilja räkna ner från tolv.


Kanske kommer det en annan dag, en dag som är min. Det är för den jag ännu lever.


/A


------------

Tack Adam, enbart tack. Jag vet att du kommer att läsa detta och de svar du får. Jag vet att du flera gånger funderat på att ta adjö av världen, hoppas att du fortsätter att finna kraft. Sköt om dig Adam snart kommer din dag, den dag du längtar efter, den dag du kan känna att du mår bra.


Peter PC Carlsson

Tims föräldrar söker hjälp
Stiftelsen Tobias Ekholms glädjespridarfond Bg: 5279-4336
Barncancerfonden
Bloggkraft


Inlägget är pingat på Intressant.

Kommentarer till Enbart

Postat av: Nike

Hej Peter, tack för ditt erbjudande om att bli gästbloggare. Jag vet inte riktigt vad det innebär så om du kan beskriva det för mig så jag får veta mera.

Det låter lite spännande tycker jag nog, men jag vill veta mer.



Mvh

Nike

2008-10-09 @ 23:15:18
URL: http://nike.blogg.se/

Postat av: Hontass

Ja men Peterom du tycker det är för billigt så kan jag höja priset lite ;)

2008-10-09 @ 23:23:52
URL: http://www.metrobloggen.se/hontass

Postat av: Siw

:-) Eftersom det ligger en kort bit ovanför mig så tänkte jag att, om dom vill öppna pensionat så kan jag ju jobba där. EN DRÖM!!!! Jag har natt matte, jobbar dygn.

Mycket fint inlägg, passar till det jag bloggat om i kväll?

Många kramar till dig & Adam

2008-10-10 @ 00:13:17
URL: http://yllegarnets.blogg.se/

Postat av: Gunilla

Gomorron! Tack för ditt besök!

Bara det är insamlingar för bra saker så tycker jag det är ok att lägga det på sin blogg.

Berörande text i ditt inlägg. Nu vet jag att man inte dör av brustet hjärta, för då hade jag inte heller suttit här idag....

Ha en bra dag! Jobbet väntar.

Mvh Gunilla

2008-10-10 @ 06:37:19
URL: http://blogg.passagen.se/pgrrr/

Postat av: helen

Ett sogligt inlägg från en ledsen person.

Jag berörs djupt och jag skulle vilja säga.....ge inte upp!

Livet är för kort för att avslutas i förtid.

Ett brustet hjärta går att laga.

Det är okej att vara ledsen och sörja så länge man behöver men sen måste man vända på det.

Det finns ju fler som vill ta del av just ditt liv......du själv bland annat.



Idag tänker jag på de ensamma

Kram/Helen

2008-10-10 @ 07:12:10
URL: http://gussilago.bloggagratis.se

Postat av: ina

hej! jag känner en som är i en liknande situation, på sätt och vis. tack för insikten, Adam! du behövs! inte för att du ska må bättre inom dig själv och inte för din egen skull och inte för att ditt liv blir plötsligt bättre en dag, men andra människor behöver (jätte mycket)att höra din historia, ta del av din berättelse. tänk, att ditt liv är värdefull inte bara för din egen skull utan för andras också. jag behövde det! ta hand om dig!



Peter, det är bra att du inte är politiker. då har du bara ditt eget samvete att ta hänsyn till. du är fri. och skriver bra:)

2008-10-10 @ 08:18:17
URL: http://iinnaa.blogg.se/

Postat av: Di

Tack A för att du delade med dig av dina känslor och tankar här, min första tanke var OJ..det kunde varit min x sambo..för jag tror att det är så han upplever livet emellanåt..du berörde, djupt..och från en kvinna som vet hur bottenlös hjärtat kan kännas, säger jag bara...livet finns för dig och för mig, i annan form än den vi blir hänvisade till när hjärtat brister...det går att bli hel igen...och jag hoppas du blir hel och får njuta av livet så som du är värd! Tack igen, och Varm kram till dig som vågade dela med dig av dina tankar!

2008-10-10 @ 08:34:19
URL: http://diqueen.blogg.se/

Postat av: Princess 55

PC!

Jag förstår det. Men ibland kan jag bli lite trött på bloggvärlden. Känns stundom som en arena för att visa upp sin förträfflighet.

Princess 55

2008-10-10 @ 08:55:53

Postat av: Gisan

Adam: Jag känner igen känslan av att hålla ordning runt omkring, då det inre är total oordning. Även känslan av panik då det känns som man inte kan andas, trots att andas är det sista man vill. Det är ju inte på det sättet man vill avsluta. Man vill bestämma själv eller i alla fall inte avsluta på det panikartade sättet. Kan också vara det där lilla fröet av livsvilja som kämpar utan att vi märker det.

Det här är kanske helt fel för dig. Dina tankar stämmer kanske inte alls. Men det var det som kom fram hos mig när jag läste detta. Kramar till dig med hopp om bättring...

2008-10-10 @ 09:06:17
URL: http://gisans.blogspot.com

Postat av: lotta

hittade hit genom siws blogg. har just börjat läsa. blir så berörd så jag gråter. ska fortsätta läsa. i min släkt finns allt för många olyckliga. svårt att nå dom. svårt att leva åt någon annan, även om man önskar det gick. världen är ju egentligen en ganska fin plats. det finns fina stunder iaf, gäller att greppa dom. kram

2008-10-10 @ 11:10:08

Postat av: Lissen

Hoppas du hittar en väg ut från sorgen Adam. Det finns så mycket att glädjas över i livet, i det lilla! Kanske svårt att se.. men det kan vara doften av nykokt kaffe... dricka det sakta...njuta!

Det gröna i skogen, ljuset som strålar. Bara man känner en uns av glädje! En vän att prata med!

Ha det gott

2008-10-10 @ 13:24:09
URL: http://lissento.blogg.se/

Postat av: Lissen

Peter,kom och hämta lite guldglitter hos mej!!! Kram

Inte gammalt utan lite nytt,L (förstår du?)

2008-10-10 @ 14:16:42
URL: http://lissento.blogg.se/

Postat av: Fredrik Lindbladh

Det med att skära sig är destruktivt, det är bättre att försöka hjälpa alla svaga i samhället. Håller med dig helt om din kommentar på Louise blogg via mer-trafik.se. Bästa hilsen Fredrik


Postat av: Linda med familj :)

Adam även om du träffar dina barn allt för sällan så är det ändå barnen man lever för och kämpar för. Ge inte upp, allt ljusnar en vacker dag.



Sen till svaret på kommentaren i min blogg: Jag kan inte mer än hålla med, hade en kraftig ångest när klockan ringde halv 5 i morse. Men jag är stolt att jag tog mig upp trots att sängen skrek evter mig.

2008-10-10 @ 18:20:55
URL: http://babymyz.blogg.se/

Postat av: Marica Rödebäck - Fristående säljare via Lustjakt!

Nääääe, har du sån bra syn... Dags att dra för gardinerna med andra ord.. Haha!



Vart i Grekland var du då?

2008-10-10 @ 20:03:30
URL: http://rodeback.blogg.se/

Postat av: Vida

Adam, tack för din styrka att dela med dig och våga fortsätta leva. Önskar att det brustna hjärtat inte tar knäcken på dig utan långsamt smärtar mindre och gör livet till något bättre än vad det är för dig idag.



/Vida

2008-10-10 @ 22:53:17
URL: http://adventure-life-vida.blogspot.com/

Postat av: Kotte

Adam, tack för att du har styrkan att dela med dig. Det finns saker att leva för, dina barn, dina vänner men främst av allt din framtid. Ingen vet vad vi skulle missa om vi räknade ner från 12 idag. Jag är för nyfiken, jag vill veta vad framtiden har att komma med.

2008-10-11 @ 11:57:51
URL: http://enkottestankar.blogg.se/

Postat av: TakingChances

Till Adam:



Så förtvivlat,så naket,så utlämnande.Den känsla du talar om är bara din, och ändå lovar jag att både jag och många fler har haft de stunderna också när livet och händelser har skakat om och tvingat ner på knä.När det känns som man går på tomgång. Och det tar tid att komma till det att man kan acceptera både livet och sig själv såpass att man kan börja låta de andra känslorna komma in. Känslor av glädje,värme och kärlek. För även de är del av livet.Och av dig.Jag hoppas så att du idag har hittat "din dag"! De dagar när hoppet,kärleken och livsglädjen värmer din själ!

Varma kramar

2008-10-11 @ 12:31:22
URL: http://takingchances.blogg.se/

Postat av: Mia

Hej jag heter Mia och är alkolist. Nykter idag för min egen skull.

Varje dag är en kamp, men det går en dag i taget.

2,5 år utan droger och livet har kommit tillbaka.

Sjävkänsla, själförtroende och en massa positiva saker.

En sak jag önskar det är att samhället och de som är socialdrinkare kunde försöka begripa vårat hat mot Kung Alkohol och vi bara önskar att den drogen inte fanns framför oss alltid. I drömmar, på stan, på fester. Den måste finnas för dem som inte behöver den, konstigt..kan vi alkolister tycka.

Vi hittar nästan inga alkoholfria szoner idag.

Lycka till Adam, jag vet att det fungerar att vara nykter. Tillsammans med vännerna i AA har jag klarat den här tiden.

Jag förstår dej, jag håller tummarnna för dej.Kram

2008-11-05 @ 21:17:02

Postat av: Åsa Lundstedt

Tycker mycket om det du skrivit! Underhållande att se en del bra saker och inte bara det generella sakerna som man kan se om hela tiden. ;)


Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0