Jag svarade på en uppmaning att skicka en text vidare. En text om barn som misshandlas. I detta fall en tre-årig liten kille.

Hemskt ja, verkligen. Men jag skickar inte vidare. Det kommer ständigt massor av historier som skall skickas vidare. Jag menar inte att det är fel. Men jag tror inte på det. Gör något istället! Börja jobba i Rädda barnen, ideellt, eller stå upp för allt du ser i vardagen som är fel.

Jag tror inte på vidarebefordran, men är tacksam för engagemang.

Kram lille vän som inte kan skriva och som varje dag drabbas så hårt. Kram lille vän som inte får mat. Kram men vad hjälper det. Kram till er alla barn som idag svälter ihjäl, kram vad hjälper det? men kram ändå, kram!

Enbart kram

Peter PC Carlsson

Enbart ett litet läkarbesök trodde jag. Så blev det inte riktigt.
Jag började morgonen, efter att jag lämnat sonen på dagis med lite provtagningar. Sen ett läkarbesök. Jag har nämligen ett hjärta som slår lite fel ibland. Eller nästan jämt faktiskt. Nå, i vilket fall som så räckte inte tiden till så jag blev ombedd att komma tillbaks senare under dagen. Så ja cyklade hem igen (ledig idag) och satte mig för att jobba lite.... Hmmm jag var ju ledig...

Nå innan jag cyklade tillbaks till doktorn passade jag på att justera bromsarna på cykeln de hade nästan slutat att fungera. Så efter en stunds undersökning så fick jag min dom. Galet blodtryck, såväl över som undertrycket. Ett hjärta som jag fick tre olika remiser för. Dels till Kardeologen, dels för 24 timmars EKG och dels för ultraljud på hjärtat. Tja så kan det vara. Jag mår tydligen inte så bra.... konstigt, jag som mest fokuserat på min mentala hälsa. Där vet jag att jag inte mår bra.

Så nu har jag fått mer medicin, vet dock inte om jag vill använda den. Har inte bestämt mig än. Men läkaren var rätt bestämd på att det kunde vara farligt med det blodtryck som jag har. För egen del tror jag att jag har haft det så här i flera år. Åtminstone så vet jag ju att hjärtat slagit fel. Förmaksflimmer, i flera år. Har liksom vant mig vid det. Men pulsen har inte alltid varit så hög som den är nu.

Kanske är det så att jag ska se till att sätta igång ett ordentligt motionsprogram för mig själv. Jag har lite övervikt och jag har tappat lite av min kondition. 

Snus var inte heller bra. Hmmm... mycket som jag skall sluta eller börja med tydligen.

Enbart en sak åt gången, frågan är vad jag tar först. Ta hand om mig kanske?

Peter PC Carlsson

Enbart medicin hade jag nog inte nöjt mig med. Då hade jag säkert inte bestämt mig för att ta tag i livet och göra något för att jag skall må bättre. Vet inte, men troligen inte. Nu blev det inte heller enbart psykofarmaka. Går jag händelserna i förväg? Ursäkta, jag ta det kort från början.

Igår var den dag då jag skulle till öppenvården för bedömningssamtal. Initiativet till att jag hamnade där kan jag inte ta åt mig äran för, det var min partners förtjänst. Men jag hade lovat att ta kontakt och den kontakten ledde till att vi skulle ses för ett bedömningssamtal som igår. Jag hade också bestämt mig för att gå in för detta. Inte bara säga det, inte bara intellektuellt veta att jag borde göra det utan bestämma mig för att göra det.

Så med beslutet fattat så cyklade jag iväg till Rosenlunds sjukhus. Jag fick träffa två läkare, varav en AT-läkare. Efter en timmes samtal (som jag inte tänker dela med mig av eftersom det är privat) så var det klart. Jag skulle dels få medicin mot min långvariga vinterdepression och dels samtalsstöd.

Så kort och gott, ett bra möte och bra beslut innan. Nu börjar jobbet. Medicinen kommer att ta ett tag innan den verkar, om det är rätt medicin. Samtalsstöd kommer jag inte att få denna sidan årsskiftet. Så det jag har att lita till nu är mitt beslut, att hålla fast vid det. Att klara mig genom dag efter dag med en inställning att det kommer att bli bättre. Tyvärr är en av biverkningarna av medicinen att man först riskerar att få ångest. Men som jag ser det så blir det ju bara ytterligare en period av ångest. Jag är ju van vid det.

Faktum är att jag till och med vågar säga att jag känner mig lite nöjd, eller till och med riktigt nöjd. Framförallt med mitt beslut att gå in för detta, att ge det chansen. Jag skall må bra igen.

Eller som Peter LeMarc sjunger

"Jag ska gå hel ur det här, jag ska gå hel ur det här

Till varje pris, jag ska gå hel ur det här"

Enbart hel ur det här

Peter PC Carlsson

Kanske har du enbart hamnat här av en slump, kanske enbart till följd av du inte har annat att göra. För mig är Enbart en ventil. Enbart en ventil att ta tillvara den dag som är, ibland enbart ett sätt att klara just idag!

Jag vill formulera och uttrycka tankar, uppmärksamma företeelser och skeenden i vår tid. Jag vill skriva, så enkelt och just så svårt är det. Ibland om mig ibland om dig. Skriva för skrivandets egen skull. Jag finner både nöje och ro just i att skriva. Andra i att shoppa eller att motionera. Jag finner det i att skriva.

Likt många när jag en dröm om att kunna göra just det. Skriva, formulera mig och hitta på historier som berör som intresserar. En dröm där Enbart blir en pusselbit för att nå fram.

Enbart finns för att skapa något just denna dag.

Vill du skriva, kommentera så är du välkommen men jag kan enbart ta ansvar för mina känslor, mina tankar. Så det betyder att jag kanske inte kommer att kommentera evntuella inlägg.

Välkommen till Enbart

/Peter PC Carlsson