Enbart en väntan på att något skall vara klart, att något äntligen skall vara över. Tiden i väntan är en tid i inställelse, i förberedelse på att snart är det dags, snart är det över, snart blir allt åter som vanligt.

Väntan är isig inget annat än en tid att ställa in sig på något nytt, på en tid som kommer efter, på något annat. Det är inte väntan som är det svåra, det är längtan efter att väntans tider skall nå sitt slut. Denna längtan kan bli så starkt närvarande att den gör ont.

Risken med en väntans tid är att de förhoppningar och förväntningar vi bygger upp under tiden inte kommer att kunna infrias. Inte kommer att kunna leva upp till det vi så innerligt hoppas.

Så går väntans tider mot ett slut och då och sker det vi inte vill, det vi inte önskar och det vi fruktar. Väntans tider är slut men svaret, det nya tidevarvet kunde inte börja, inte innan en ny tid av väntan, av förväntan och av längtan först skall fastställas.

En ny tid tar vid. En ovisshetens tid, tid då vi inget vet, tid då svaren saknas, de datum inväntas och allt står döljt i dunkel. Åter kommer väntan, men en väntan i ovisshet, i visshet om att det inte blev men att det skall bli även om vi inte vet när.

Tiden är seg och väntan känns lång. Det är i denna väntans ovisshet på väntans fastställande som smärtan kan ta fäste. Ångest kan slå rot och oro ta över. Det är just då när vi inte vet, när tiden är ovis och svaren saknas som det gäller att kunna släppa taget och ge upp. Det är just i denna tid det är dags att acceptera sakernas tillstånd, att vi inte vet.

Det vi kan påverka gör vi något åt och det som står bortanför vår kontroll gör vi bäst i att låta vara, låta varda och acceptera att det är som det är och det blir som det blir. Det vi kan göra något åt skall vi åtgärda men det vi inte kan påverka är bäst att låta vara.

Väntans tidevarv kommer åter, längtan och förväntan med den. Men i väntan på att väntan skall ta vid gör jag bäst i att leva mitt liv så som det är.

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart mobbad, ensam och lämnad med sina egna tankar och känslor av skuld, självförebråelse och skam. Jo många av de som mobbas anser att det är deras fel. De är för tjocka, för långa, för små för smala, har glasögon, fel dialekt, stammar, har fel kläder, gillar fel musik eller har fel hårfärg. Allt kan bli den enskildes fel, den mobbades fel.

Ändå är det nästan alltid egenskaper som gör att någon mobbas, inte handlingar som att man är för snäll, för söt, för ful (jo kanske det). Ständigt finner vi något hos andra som avviker från det vi ser som det riktiga, det rätta. Det är i sig inget konstigt med det. Alla avviker vi på något vis, alla är vi annorlunda. Men ändå är det några som skall mobbas, någon som skall utsättas för gruppens förtryck.

Beror det på att dessa människor upphört att vara just människor, att de är mindre värda? Eller beror det på att de som mobbar har ett behov av att hävda sig själva, att de behöver stärka sin egen självkänsla, sin egen position? Är det kanske så att de som mobbar, de som stöter ut och pekar ut några, som dåliga och onda, i själva verket känner sig osäkra själva?

Bortsett från att vi skall hjälpa den som blir utsatt för mobbing och förtryck kanske vi också måste stödja och hjälpa de som pekar finger åt andra. Närmare sex procent av de vuxna behöver hjälp, de behöver stöd och möjlighet att bearbeta sina behov av att ställa olika grupper emot varandra. Frågan är bara vilka som skall ta emot och hjälpa dessa Sverigedemokrater, dessa vuxenmobbare. Vem gör det, vem hjälper dem att inse att de ställer olika svaga grupper mot varandra. Vem hjälper dem att förstå att de inte bidrar till att förbättra och utveckla det Sverige de säger sig älska? Hur får vi dem att förstå att Sverige är ett land som inte bara kan och bör välkomna invandrare (vilket vi alla utom samerna är) utan också är helt beroende av dem?

Hur lyckas vi med det?

För mig känns det fortfarande svårt att övertyga en hopp som sjunger Bonny M:s (en amerikansk grupp av svarta) Scha lalalala, scha lalalala?

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart Moskva är nog den stad i Europa som tydligast kan visa på skillnaderna mellan att ha och att inget ha. Mellan att vara rik och att inget äga, mellan att vara något eller att inte vara värd ett dyft.

För en månad sedan kom jag hem från Moskva. Här bor min närmsta vän, min äldsta kamrat och vi försöker att ses några gånger vart år. Så för tredje gången besöker jag Moskva. Första gången för fyra år sedan och nu två år efter senaste gången såg jag med spänning fram emot att se vad som hänt med staden sedan sist.

Smogen låg tätare, de lyxiga bilarna var om möjligt än fler och de fattigare såg än hungrigare och trasigare ut än sist. Dessutom hade min vän flyttat ut från staden för att slippa att sitta i timslånga bilköer.

Glöm allt vad svenska bilköer heter, det är ingenting och jag menar verkligen ingenting. Att ta sig in och ut ur Moskva även när det är som minst trafik är ingen lek, framförallt inte om du försöker att göra det med bil på dagtid. Staden är fylld av statusbilar, fler per kvarter än vad du ser på hela Strandvägen i Stockholm.

Staden är nedlusad av pengar, antingen har du massor eller inga alls. Allt vad solidaritet och broderskap heter har man spolat ner i det korrupta vatten som Putin sköljt över staden. Bolsjojteatern kunde jag fortfarande inte besöka eftersom den fortfarande renoverades. Eller ja, nu var renoveringen stoppad eftersom man redan gått 16 gånger över budget…!!!

Korruptionen är så omfattande att det är rent ut sagt löjligt. Det svenskaste av allt IKEA har uppmuntrat sin personal att om de blir stoppade i sin tjänstebil (en Skoda Oktavia) så är det bättre att muta de bägge poliserna som stoppar dig på plats, trotts att du inte har begått några förseelser, än att följa med in till polisstationen. Det blir bara fler att betala då.

Ett land utan ett fungerande rättsystem har svårt att bygga en demokrati. Tyvärr är Ryssland på väg åt fel hål under den långa Putineran. Inne i staden Moskva sköts alla byggprojekt av borgmästaren. Nej ursäkta, jag menar av hans fru. Det är enbart hennes bolag som får uppdrag att renovera i den förfallna staden.

Ändå är Moskva en vacker stad, en stad som fascinerar och förundrar mig. Men den skrämer mig också. Bredvid de snett parkerade vrålåken står små krumma gummor i huckle på huvudet och en bukett i handen och försöker få betalt med en rubel eller två. Bakom sig har de ett knippe morötter, ett saladshuvud och ytterligare en bukett som de försöker att sälja. På baren bredvid sitter oligarkerna och tar en vanlig kaffelatte för 200 rubel.

Stackars Lenin, han måtte vara yr vid det här laget så som han snurrar sig i sin sarkofag av glas. En sarkofag på Röda torget som allt färre besöker. De som har råd vill inte och de som vill har inte längre råd. Men från Leninmausoleet hörs ett sus. Ett sus från hur Lenin snurrar och snurrar i sin konserverade grav.


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart vem är det som ständigt finns där i bakgrunden? Vem eller snarare vilka är det som dag efter dag i tre månader besöker min blogg. Inget som skrivs, inget som händer ändå är det i snitt mellan trettio till fyrtio besökare om dagen som dyker in på bloggen. Jag kan inte låta bli att undra, vilka är det. Vem är du som tittar in? Några av er känner jag sedan tidigare, andra får jag aldrig veta vilka ni är.

En del av er besöker kanske sidan med förhoppning om att något är skrivet, andra med förakt för att kunna klanka ner och själva känna sig stora. Men ändå, trotts att jag inte skriver så finns en trogen läsarskara. Visst finns det många inlägg att läsa. Och de handlar inte om mode, inte om vad jag gjort i dag eller vad jag skall göra imorgon.

Missförstå mig rätt, jag känner en tacksamhet mot alla er som följer det jag skrivit, mot alla er som kommenterat och bidragit till min blogg. Ändå är jag uppriktigt förvånad.

Ständigt bär vi någon med oss, någon finns i våra tankar, eller än oftare bakom våra tankar. Genom sig själv känner man andra brukar vi säga, men kanske snarare genom hur vi är, vad vi gör så kan vi se vilka vi tar efter. Alla är vi kameleonter. Själv plockar jag upp saker från mina vänner och efterlikna dem, inte mycket, men lite. Jag gör det i deras närhet och jag gör det för att bli okej. Det är så vi visar att vi hör samman. Inget är medvetet men allt är till för att vi skall överleva.

Var och en av oss anpassar oss, vi gör oss så lika vi kan för att höra samman, för att höra till. Allt från kläder till uttal, sätt att vara, vad vi gör eller med vem vi är. Vi vill höra till, vara tillhörig. Behörig att vara just där. Ofta ler vi, ett leende som visar oss ofarliga, att vi inte vill något ont.

Så snälla va inte rädd, jag är inte farlig, titta, jag ler ju! Jag till och med går som du och jag låter som du. Låt mig vara med, jag viker inte av. Inte jag inte. Jag är inte någon avvikare, jag är en som alla ni andra, en i mängden. En som hör till, en som gör allt för att vara just som ni. Ja, det är därför jag härmar alla andra, alla utom mig. För det är ju ni som är okej, ni som är Norm.

Ofta tänker jag på en fantastisk scen i Monty Phytons film ”Life of Brian”. Brian slår upp fönstret ”naken” och utanför står tusentals personer som följt honom, som försökt att vara som han. Han vill få dem att förstå att vara och en av dem är unika och enskilda individer. Så det är det han ropar ut. ”You are al individuals!”. Alla ropar yes i kör, alla utom en som ropar ”I´m not!”.

Mer än så kan vi nog aldrig kräva av varken oss själva eller andra, än att just våga gå emot och säga något annorlunda även om allt annat pekar på att man har fel. Så ! I´m not!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Kris lever vi i. Dag efter dag följer vi krisen, ser hur värdens ekonomier tappar fart och hur vi sammantaget får en allt sämre köpkraft. Allt detta är sant och krisen kommer att fortsätta ytterligare ett tag, antagligen några år. Skillnaderna mellan de som har jobb och de som inte har är stor. Vi som har jobb har egentligen bättre tider än på mycket länge. Lägre skatter med över 1.000 kr mer över i månaden, lägre räntekostnader som för alla som har hus eller bostadsrätter minskar kostnaderna med upp till flera tusen i månaden.

Så krisen drabbar framförallt de som inget har. De som inte har jobb, de som inte har hus/bostadsrätt. I det sista fallet genom att hyrorna inte sjunker lika mycket till följd av sänkta räntor.

Men den stora förloraren i en kris är staten. Varje arbetslös ökar kostnaderna för staten. Både i form av att staten ytterst får betala A-kassor och att det blir en minskad konsumtion och momsintäckterna sjunker. Så nu stiger statens utgifter samtidigt som inkomsterna minskar. Resultaten blir underskott.

Det är lätt att ropa på än högre underskott, att ropa på än mer satsningar från staten. Men staten fungerar ytterst på samma sätt som en privatekonomi. Alla lån skall betalas tillbaks. Det finns alltid någon som lånar ut som vill få tillbaks sina pengar. Från att ha gjort ett överskott på ca 130 miljarder räknar Borg med att göra ett underskott på ungefär lika mycket. Skillnaden är ca 250 miljarder kronor. 250 miljarder minus. Det motsvarar ca 27.000 kr/person av oss 9 miljoner svenskar. 27 tusen som var och en av oss, gammal som barn får i ökad skuld.

Statens skuld är vår skuld. Det är vi som är staten, det är vi som skall betala tillbaks. Vi har enbart en regering som vi bett sköta jobbet åt oss. Så ytterst handlar de politiska diskussionerna om på vilket sätt vi tror att det blir bäst med den ena eller andra politiken för att var och en av oss skall behöva betala så lite som möjligt för en gemensam välfärd.

Givetvis kan man diskutera vad som skall ingå i välfärden, men det är ändå på marginalen. Det som gör den stora skillnaden är att se till att så många som möjligt av oss som bor här bidrar till intäkter för staten Sverige.

Ett av Sveriges största problem är trotts krisen att vi är allt för få invånare. Fler invånare både ökar konsumtionen och bidrar till att få de ekonomiska hjulen att snurra och leder till ökade intäkter för staten. Vi har ökat vårt barnafödande men fortfarande är vi i behov av invandring till Sverige för att kunna klara en allt mer åldrande befolkning. Det är något som en Sverigedemokrat inte ens kan förstå, än mindre acceptera. Sverigedemokraternas linje leder till att de gamla kommer att få en allt mer sänkt pension. Jag går inte igenom det här och nu men det hänger samman med antalet som arbetar i Sverige gentemot antalet som är pensionärer.

Kort och gott behöver vi fler som arbetar och drar in inkomster till staten. Långsiktigt genom att vi skaffar fler barn eller att vi öppnar upp för en betydligt liberalare invandring. Sverige har börjat att öppna upp för en liberalare invandring och gjort det möjligt för arbetskraftsinvandring i landet. Ett bra steg för att lösa vår långsiktiga kris, med en åldrande befolkning som ökar medan den arbetande befolkningen inte ökar i samma takt.

Vår kris är långt ifrån enbart ekonomisk. En av de få saker som kortsiktigt är bra med krisen är att det påverkar miljön positivt. Men långsiktigt är även den ekonomiska krisen ett stort problem för miljön. Mer om det en annan gång.

Nominera en eftertänksam blogg till Månadens Blogg.

Peter PC Carlsson
P.S. Jag vet att detta inlägg inte leder till mycket kommentarer men tack för att du orkat läsa hela vägen hit.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Almedalen har lockat mig i många år ändå är detta första året jag sökte mig dit under politikerveckan. Märkligt att jag inte varit där tidigare. Framförallt tycker jag det nu när jag väl varit där. Ett myller av politik, åsikter, fakta och tyckande. Allt mixat med värmande sol, leende krögare och gratis snittar nedsköljt med öl och vin.

Ständigt någon som betalar ett kalas. Visst vore det lätt att kritisera om det inte vore för att det är så bra. Dessa seminarier som var och en av oss kan gå på, där var och en av oss får tillfälle att ställa frågor och vara med och diskutera politik med de vi vill diskutera. Mycket närmare än så kan knappast jag knappast komma politikerna utan att gå i säng med dem.

Säkert finns den möjligheten också under Almedalsveckan för hela atmosfären är öppen och lättsam. Jag kan inte annat än att förundras över den öppenhet som råder i vårt land. Makten rör sig och håller tal eller genomför seminarier och var och en är välkommen. Allt flyter i en sällsam strömmande puls av värme, lust och intresse.

Journalister lyssnar och intervjuar, bloggare skriver direkt på plats från seminarierna. Allt i en jakt på att vara först, att vara den som snabbast rapportera och beskriva vad som sker. Allt rapporterande tycks kretsa kring snabbhet. Så förunderligt märkligt. Knappast är de förslag som kommer under Almedalen så omedelbart chockerande att svenska folket genast måste veta.

Men visst förstår jag nyhetsjournalisterna som ska rapportera, krönikörerna som skall producera och bloggare som söker sin plats bland stjärnornas glans glans. Ledarskribenter lyssnar, antecknar och analyserar sen kommer en ledare som sågar eller hyllar. Mitt i allt funderar jag om det inte är så att vi har lite bråttom med att allt skall ut så snabbt. Varför då? Jag hamnade i en diskussion med en ledarskribent om nyhetsjournalistikens behov av att vara först. Vi kom inte längre än att jag fortfarande undrar varför snabbheten i att presentera ett tort tal från Mona Sahlin ska vara viktigt.

De flesta som inte är i Almedalen lär inte bry sig allt för mycket om när de får veta att Mona Sahlin upprepade samma sak hon sagt de senaste året. Vi har en allt för stor tilltro till hastighet, undra vad det beror på?

Nominera en eftertänksam blogg till Månadens Blogg.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart högburet huvud var va jag bar till vallokalen. Jo det är så att jag känner mig stolt. Stolt över att leva i en kontinent där vi får rösta, stolt över att jag satt mig in i vad jag vill och stolt över att EU är ett sammarbetsprojekt mellan hela 27 nationer i Europa.

Visst, visst jag vet att massor av människor är kritiska och negativa till EU. Tycket att det är dumt och fel. Det får de tycka om de vill men jag hoppas att de likt jag med stolt huvud går till valurnorna och lägger sin röst.

Att få rösta är ingen självklarhet, det är något som generationer tidigare än oss har kämpat för och demokrati är den styrelseform vi känner som fungerar bäst. Inte minst när det gäller att skapa fred och en samvaro med grannar som är stabil.

Idag är en dag att vara stolt, dagen då vi tillsammans får rösta för ca 500 miljoner människor. Så många ingår i den Europeiska unionen, en halv miljard. Att just Sverige som ofta slår sig för bröstet och anser sig som så bra, eller så mycket bättre. Ja att just vi skall ha ett så pinsamt lågt valdeltagande hoppas jag att vi kommer att byta och att vi börjar idag.

Med min röst på min kandidat, med min representant så röstade jag både fram det jag vill och blockerar det jag känner en stort avsky emot, Sverigedemokraterna.

Demokrati är något vi ständigt måste kämpa för, något vi alltid måste jobba för att bibehålla och förfina. Att bara skita i att rösta bidrar på intet sätt till demokratin. Ni som inte röstar kommer jag att känna mig fri arr ignorera i framtida diskussioner. Jag tycker att vår röst är värd att ta på alvar så det är med stolthet och i finkläder jag går till valurnorna. Hoppas du känner lika dant.

Peter PC Carlsson
Glöm inte att nominera till juni månads blogg och rösta den 7/6.

Tidigare inlägg idag: Enbart Valdag, Enbart Högburet,

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant? 

Enbart bra att Sverige fortfarande är ett så pass öppet land att vi kan möte våra politiker ute i vardagen. För ett par veckor sedan stod jag i tunnelbanan och trängdes tillsammans med Gudrun Schyman, de senaste dagarna har vi på torgen runt om i staden kunnat möte kandidaterna till Europaparlamentet. Idag när jag var i Sickla köpkvarter sträcker en kvinna fram en lapp till mig som uppmanar mig att rösta den 7/6. Bredvid henne står vår stadsminister Fredrik Reinfeldt.

Det är glest in gallerian, ute strålar solen och de flesta som går förbi tycks inte märka att det är vår statsminister som står mitt i gallerian och söker kontakt och vill prata med oss som råkar besöka gallerian. Det går fram en barnfamilj och Fredrik sträcker fram sin hand för att presentera sig som just Fredrik. I lugn och ro står de där och pratar en stund.

Själv kan jag naturligtvis inte hålla mig utan går också fram för att ställa en fråga. I lugn och ro står vår statsminister och sakligt diskuterar frågan med mig. Jag argumenterar emot och han fortsätter. Under tiden vi står och samtalar kommer en man fram och vill bara gratulera Fredrik till ett bra jobb, samtidigt framhåller han något han inte är nöjd med. I närmare 10 minuter diskuterar jag med vår statsminister.

Bakom honom står säkerhetsvakterna och jag kan inte annat än känna stolthet över det öppna samhälle som Sverige är. Runt om oss vandrar folk omkring, de flesta märker inte ens om att de passerar eller råkar stöta till statsministern. Trotts ett statsministermord, ett mord på en utrikesminister så fortsätter våra politiker att möta väljarna ute på öppna torg, i gallerior och i tunnelbanor. Det är både modigt och bra.

Enbart demokrati förutsätter vårt engagemang. En hederlig gammal monarki gör det inte, lika lite som en militärdiktatur. De förutsätter enbart lydnad och tystnad. Nog är det märkligt att det stora delar av världen är beredda att dö för och som man kämpar för beklagar vi oss över som något jobbigt. Tänk vad jobbigt att behöva rösta på någon.

Samtidigt blir jag inte så förvånad. Dels är de politiska partierna både sena och ganska dåliga med att få ut information om sina kandidater. Kanske för att detta i så hög utsträckning är ett personval. Dels har media först nu börjat fokusera på EU valet när det enbart är ett par veckor kvar. Som jämförelse kan vi ju se hur det amerikanska presidentvalet bevakades ett år innan röstningen. Dels är stora delar av Sverige fortfarande förlamat av sitt EU-motstånd. Se på Socialdemokraterna t.ex. De sätter sin mest kända EU-motståndare som sin främsta kandidat.

Jag tror inte att vi vill vara emot något, vi vill vara för! Vi vill höra vad våra politiker vill göra. Har du funderat på vad du vill? Visste du att det var en svensk EU-parlamentariker som startade det arbete som sedan ledde till att dödstraff är förbjudet inom EU? Visste du att svenska parlamentariker jobbat för att ändra EU:s jordbruksstöd så att de inte längre är den största delen av EU:s budget? (Men det är fortfarande över 40% av budgeten som går till jordbruksstöd. En som vill förändra.)

Europa är vår kontinent, en kontinent som är kantad av fler stora krig än någon annan. Det är också den kontinent som kolonialiserat stora delar av världen. Det är här som industrialismen satte fart. Nu är det här som land efter land ansluter sig till en och samma union.

• 1951 (6 länder), Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Västtyskland,
• 1973 (6+3 länder), Danmark, Irland, Storbritannien,
• 1981 (9+1 land), Grekland är fri från sin militärdiktatur och ansluter,
• 1985 ett land, Grönland lämnar och får visst självstyre från Danmark,
• 1986 (10+2 länder), Portugal och Spanien där Franco nu är borta blir medlemmar,
• 1990 ett land går samman, Väst- och Östtyskland blir Tyskland varav Östra Tyskland blir medlemmar i unionen.
• 1995 (12+3 länder), Finland, Sverige och Österrike,
• 2004 (15+10 länder), Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Tjeckien, Slovenien, Slovakien och Ungern,
• 2007 (25+2 länder), Bulgarien och Rumänien.

En union där man samverkar och avskaffar olika typer av hinder, inför en gemensam valuta och bygger ett allt tätare samarbete. Ett samarbete som förutsätter att konflikter löses. Det är till denna union du väljer en parlamentariker. Välj vad tusan du vill så länge det inte är en Sverigedemokrat. Det vore inte bara ett hån mot Sverige utan mot hela grundtanken med EU som syftar till att komma samman, inte till att segregera.

Enbart EU väcker så mycket känslor och hatiska ord. Sverige och vi svenska medborgare är sämst i klassen. Ja det kan ju göra ont att höra, men vi är det. Vi som tror att vi är så bra, att vi är så mycket bättre än alla andra inom EU. Italien har ett valdeltagande på 73% Sverige på 37.

Vi bryr oss helt enkelt inte om våra demokratiska rättigheter och skyldigheter längre. Det hörs röster om att EU och dess beslut ligger så långt ifrån oss så att vi därför tappar intresset. Med samma logik skulle det därmed vara kö till de kommunala politiska uppdragen och valdeltagandet dit vara högst. Så är det inte. Men just till EU valet så tycks vi fortfarande vara förlamade i motståndet mot EU.

De politiska företrädarna som är emot skall fortfarande få fritt spelrum, i demokratins namn. "Vi ska vara med för att kunna vara emot" stoltserar man med oavsett om man är kommunist i vänsterpartiet eller från junilistan. Vad är poängen med att vara emot? Har det ett sådant egenvärde att vi 15 år efter medlemskapet skall vara förlamade och inte kunna jobba för det vi anser är bäst?

Uppenbarligen anser tex Socialdemokraterna att motståndet mot EU fortfarande är så partipolitiskt viktigt att man sätter sin största EU motståndare som första namn på listan, Marita Ulvskog. Är det någon som vet vad hon vill jobba för? Eller är hon som tidigare Per Garthon var, emot allt vad EU heter och vad man kan göra inom EU?

Den 7 juni kommer du att välja. Ditt första val är om du bryr dig eller ej, dvs om du röstar eller inte. Ditt andra val har du först om du väljer att bry dig, då väljer du mellan en kandidat som sagt sig vilja något eller någon som bara är emot. Det finns EU-kritiker som uttalat vill något.

För min del känns det märkligt att det är så många som väljer att inte bry sig. Som väljer att avstå sin rösträtt. Än märkligare är att jag inte känner någon som inte bryr sig.

Kommer du att rösta? Jag hoppas det!

Tidigare inlägg idag: Enbart Feministiskt Initiativ, Enbart Flanör, Enbart EU.

Rösta på Månadens blogg i rutan till vänster på första sidan.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart FI, Feministiskt Initiativ har en kandidat i Europaparlamentet som knappt gjort något där de senaste åren. Inte nog med det, jag röstade på henne dessutom. Maria Carlshamre (numera ROBSAHM) fick mitt kryss för att hon var en liberal (Fp) ivrig person som lyfte fram jämställdhets- och rättvisefrågor. Väl invald hoppade hon av Fp och gick med i FI istället. Inget konstigt så långt.

Tyvärr tycks hennes feministiska initiativ tagit sig uttryck i att stanna hemma i Sverige för att ta hand om sin son. Min röst förblev bortkastad och hon har inte nyttjat den till det mandat jag givit henne. Visst kan det hända att man får personliga problem som gör att det man tänkt sig blir omöjligt. Då lämnar man sin plats och någon annan går in och gör jobbet istället. Min inte Maria inte, nejdå! Hur mycket hon än behöver vårda sin son så är det inte det mandat jag har givit henne, knappast andra väljare heller.

Själv skriver hon på sin hemsida om vad hon har gjort..... (inte är det då mycket inte).  T ex har hon inte ens uppdaterat årets möten i Bryssel, men det är klart eftersom hon ändå inte är där spelar det ju ingen roll för henne. Men för mig som väljare spelar det roll. Det finns en förträfflig sida där alla svenska Europaparlamentariker redovisas och vad de har gjort. På Marias sida är det glest med insatser.

Allt detta är illa nog men det som gör mig förbannad det är när hon undflyr sitt ansvar och skyller på strukturerna och männen i parlamentet och indirekt på alla män. Även mig med andra ord som förväntat mig att hon skulle jobba för jämställdhet. "Som strukturen ser ut nu är det betydligt enklare för män än kvinnor att sitta i parlamentet. Allra enklast är det för män utan familjeansvar."

Alla är vi en del av den rådande struktur som finns i samhället, alla, såväl kvinnor som män. Det är bara genom att inse det och vara en del av förändringen som vi kan förändra. Att lösa sina uppgifter i parlamentet via mail, som Maria anser går bra, är naturligtvis inget som leder till förändring. Lika besviken som Maria verkar vara på att hon inte lyckats exportera den svenska sexköpslagen till EU (se artikel hon skrev i Expressen) lika besviken är jag på att hon inte nyttjat mitt mandat till det hon sagt att hon skulle göra i sitt väljarkontrakt.

Denna gång blir det Marit Paulsen som får mitt kryss, hon vet jag var aktiv förra gången. Maria får fortsätta att stanna hemma vilket hon uppenbart redan vant sig vid.

Tidigare inlägg idag: Enbart Feministiskt Initiativ, Enbart Flanör, Enbart EU.

Rösta på Månadens blogg i rutan till vänster på första sidan.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart gäst i någon annans hus är som det skall vara. Ibland är vi gäster hos varandra. Men det finns också stunder då jag känner mig som en gäst i mitt eget liv. Som att jag inte hör till. Ett märkligt utanförskap från mig själv.

Där står vi mitt i livet och ser allt som sker runt om oss. Vi står där och funderar över hur vi hamnat just där vi är. Vissa ångrar sig och vill inte vara just där, vissa vill vidare och andra stanna kvar för alltid. Ibland känns allt så främmande och vi vet inte alls vad vi gör just där vi är. Som om vi vore på tillfälligt besök i någons liv, våra liv, som om vi vore gäster. Tillfälliga gäster.

Visst är det just det vi är, tillfälliga gäster på denna plats vi kallar jorden. Gäster som kommer, gäster som går men oavsett vad vi gör så är det jorden som består. Vi kan komma som objudna gäster och festa och förstöra. När vi lämnar jorden kan vi göra det i en enda röra. Vi kan härja och skövla den, vi kan förstöra liv, ödelägga mark och skogar. Men jorden består. Den får sina sår, men gästabudet tar slut.

Även om vi är gäster här så är vi det inte i våra egna liv. Jag bor i min kropp och jag lever på vår gemensamma jord. Det är så det är, det är så det skall förbli.

Rösta på Månadens blogg i rutan till vänster på första sidan.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart sömn fyller oss med styrka. En natt utan sömn klarar vi utan större problem, kanske även två och med yttersta ansträngning tre nätter. Därefter klarar vi inte mer, vi somnar oavsett om vi vill eller ej. Utan sömn klappar vi ihop och dör. Ja, det är faktiskt dödligt att inte sova.

Det är i sömnen som kroppen både vilar men också som reparationssystemen jobbar som mest. Att tvinga någon att vara vaken är en form av tortyr som används, det är en form som kan vara dödlig. Som småbarnsförälder får vi ibland en liten försmak av vad det innebär att aldrig få sova ut en hel natt. Men vi får ändå sova även om det inte känns tillräckligt.

En person som under lång tid levt under stress kan få kraftiga sömnrubbningar och trotts att man är trött så går det inte att sova. Hjärnan jobbar febrilt med att försöka förstå och sortera upp saker som är inproppat i skallen. Problem pockar på sin lösning och hjärnan är konstruerad just för att lösa problem. Sömnen blir lidande när hjärnan ständigt söker lösa problem.

Vi lägger oss i sängen och försöker att koppla av, det är då de olika problemen gör sig påminda och pockar på uppmärksamhet. Ofta hör vi att vi skall ha ett anteckningsblock bredvid sängen så att vi kan skriva upp de frågor och problem som håller oss vakna. Detta för att vi skall kunna släppa dem och somna om. Men jag menar att vi skall göra precis tvärt om, vi skall aldrig skriva upp det som sysselsätter vår hjärna och håller oss vakna på natten. Genom att skriva upp saker vi kommer på belönar vi hjärnan som genast börjar leta efter fler saker för oss att komma ihåg till dagen efter. Så här kan vi bli sittande på natten och konstruera "Att göra listor".

Snarare skall vi förvägra och nonchalera de tankar som försöker tvinga oss till problemlösning när vi skall sova. Sängen är till för avkoppling eller för att ha underbar sex. Problemen får vänta på sin lösning till dagen efter. När jag inte kan sova för att hjärnan fortfarande går på högvarv så försöker jag istället att fantisera ihop någon underbar erotisk historia. Kanske är det någon särskild kärleksakt som jag vill sysselsätta mina tankar med eller någon akt som jag gärna skulle vilja vara med i. Märkligt nog fungerar det nästan alltid. Hjärnan byter efter en stund fokus och släpper allt vad problemlösning heter för att ägna sig åt erotiska fantasier.

Att sedan vakna till mitt i natten av att vara kåt är en biverkning som jag lärt mig leva med och njuta av. Det vi fokuserar på får vi mer av så det gäller att fokusera på rätt saker när stressen pressar på.

Peter PC Carlsson

Läs gärna om Tim Ahlgren.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Östberg tycks engagera som få andra dömda brottslingar. Jo, jag skriver brottsling. Annika är inget oskyldigt offer. Redan innan hon dömdes för dubbelmord hade hon varit dömd för diverse andra brott. Att inte hon höll i vapnet under morden spelar naturligtvis roll men det gör henne knappast oskyldig utan medskyldig. Däremot kan man fråga sig hur långt är ett livstidsstraff? Är det livstid utan chans till benådning eller går det att omvandla till ett tidsbestämt straff?

För egen del anser jag att det beror på. I vissa fall så måste vi se att samhällsskyddet väger tyngre än den enskilde individens rätt till rehabilitering. En del personer gör ständiga och upprepade brott. Hur återfall i form av våldtäkter skall behövas för ett permanent frihetsberövande? Hur många bankrån och misshandel skall behövas innan någon permanent frihetsberövas? Hur många gånger skall en person få köra rattfull innan den permanent frihetsberövas?

Det är inte bara mord som är ett hot för samhällets invånare. Jag tror att straff är ett trubbigt medel för att få grova brottslingar att avstå från att begå brott. Men däremot anser jag att vi alla har rätt till att skyddas från dessa återfallsförbrytare genom att visa faktiskt frihetsberövas permanent.

Gäller då det även Annika Östberg? Inte vet jag. Jag vet Enbart att hon de senaste 28 åren varit inlåst för dubbelmord och att hon tidigare dömts för bl.a. dråp, langning, narkotikabrott och jobbat som hallick. Oskyldig, knappast. Frågan är snarast om hon fortfarande är en samhällsfara. Uppenbarligen inte längre för amerikanska medborgare varifrån hon nu är förflyttad till Sverige. Jag utgår också från att hon är utvisad på livstid.

Numera är hon en fråga för den svenska kriminalvården, frågan är bara hur länge.

Peter PC Carlsson

Glöm inte att nominera till Månadens blogg April.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Sänd ett SMS med texten Besegra 9 till nummer 72900, då skänker du 50 kr till Cancerfonden. Läs mer om insamlingen!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Monster, så beskriver vi det ofattbara. Så beskriver vi det vi ser som omänskligt och som vi inte förstår och kan hantera. Som ett monster beskrivs Josef Fritzl. Men han är inget monster, han är en människa så som du och jag. En människa som begått de mest hemska och oförsvarliga handlingar, rent av monstruösa handlingar. Men han är lika fullt en människa.

Att benämna någon som ett monster är också att banalisera och förringa de hemska handlingar som har begåtts Det är ju inte en människa som gjort det, det är ett monster. Vad annat är att vänta av ett monster. Tvärt om ska vi förmänskliga den personer som begått de mest vidriga och hemska handlingar. Människan är kapabel till just det. Att begå ohyggliga gärningar, men likväl är de människor. Ibland sjuka, ibland med förvriden empati, ibland med sjuka fantasier som får löpa fritt. Men likväl människor.

Josef Fritzl är en helt vanlig människa och inget monster. Hans brott är svårt att förstå och än svårare att förlåta. När vi kallar honom för monster behöver vi heller inte anstränga oss att förstå, vi kan nöja oss med att fördöma, förkasta och förtränga. Om vi inte lär oss att förstå kan vi inte heller lära oss att förhindra att det sker igen. Förståelse, förklaring och förlåtelse är inte samma sak.

Vi behöver förstå för att kunna hantera det hemska som skett. Förklaring till varför kan ligga i barndomen, i trauma eller i näst intill vad som helst. Men det är just förklaring. Det ger inte honom den minsta rätt att agera så som han har gjort och än mindre ger det honom förlåtelse. Det vi behöver göra är att söka förståelse inte bara fördömande och förenklingar genom att döma ut honom som ett monster.