Enbart några ord till den som älskar mig.
Igår undrade min kära partner vad jag gjorde när jag satt och skrev. Tidigare har jag sagt att jag skriver. Alltså sanningen. Men nu frågade hon vidare vad jag skrev och om jag var på nätet. Sanningssägare som jag är så sa jag då att jag skrev på min blogg. Oj, har du en blogg? Jepp så är det. En blogg för mig själv egentligen, här skriver jag för att få kraft att klara av, för att bearbeta saker som behöver bearbetas. Eller så skriver jag bara för att det är kul att skriva.

Så älskling, välkommen till min blogg. För jag antar att du nu läser :-)
Du är välkommen, liksom ni andra som börjat att hitta hit. Skrivande har nästan alltid varit ett sätt för mig att bearbeta saker, saker som jag inte riktigt annars kan hantera. Tankar som dyker upp och som behöver formuleras eller som behöver motstånd för att inte få fäste. Så när jag inte skriver så få de negativa tankarna fäste. Men när jag skriver så är det nästan som när man varit utomlands ett antal dagar. Jag behöver inte översätta allt, tankarna är redan på engelska, eller för den delen tyska. Nu är det lite samma sak. Fingrara löper över tangentbordet och det är massor som vill ut. Och det är bara för mig att följa med och läsa vad jag egetligen tänker och känner. Som Nalle Puh. "När jag säger det jag tänker märker jag att jag inte alltid tycker så". Precis så kan det vara. Jag kan ha tankar inom mig men när jag formulerar dem så märker jag att så kan jag ju bara inte tycka.

Så älskling detta är min ventil, mitt sätt att möta mina spöken, min oro, min ångest. Det är så långa perioder i mitt liv som jag inte mått bra, som jag inte mår bra. Meningslösheten hänger ofta över mig som ett moln i november. Grått stort och hotande. Kylan biter sig fast likt en ruggig decemberdag. Jag vill något mer med mitt liv. Men jag vet faktiskt inte vad. Jag vet inte. Vet bara att jag är otillfredsställd. Nå, så kan det väll vara för oss alla, mer eller mindre antar jag. Men jag har svårt att se att vi ska nöja oss med att leva otillfredsställda. Vad är det då för mening att leva?

Är det någon mening? Ibland finns det mening, men inte alltid. Det är i de stunderna det måste finnas hopp, det är då det måste finnas en vilja att vänta, att kämpa, att leva vidare. Det är den viljan jag söker. Finner ni den så sänd den till mig.

Men idag är också en bra dag, idag lyser solen och ledigheten har börjat. Ledig, ledig, så skönt med vila, så skönt med ro, ro djupt in i själen, ro på en stilla sjö, ro så stilla, stilla. ro.

Enbart ro.

/PC