Enbart löften är lätta att göra. Jag lovar, jag kommer, det blir klart, inga problem. Lätt sagt och så mycket svårare att uppfylla, att leva upp till. Jag tror att de flesta av oss känner igen oss i att vi ställer ut löften som vi sedan har svårt att hålla. Inte för att vi ljuger när vi lovar, utan för att vi kanske helt enkelt har svårt att hinna med. Något händer som vi måste ta hand om istället, eller vi orkar helt enkelt inte göra klart trotts att vi lovat.

 

Det är lätt att lova, svårare att hålla. Även om jag själv vet det, även om jag dessutom har en strategi för att överleverera istället för att leverera lite senare så går jag gång på gång bet och kan inte hålla vad jag lovar. Tyvärr låtsas jag ofta som ingenting, låter tiden gå och väntar på att det skall lösa sig av sig själv. Det sker inte. Så jag får påminnelse och dåligt samvete. Det i sin tur sänker min förmåga att producera, att leverera och så plötsligt blir jag än mer sen, plötsligt blir även andra saker lidande och försenade.

 

Anledningen är enkel, vi har för stor tro på vår egen kapacitet, åtminstone i förhållande till annat vi plötsligt måste ta tag i för att luftslottet inte skall falla samman. Ibland tror jag att det är just vad det skall göra. Saker skall falla, saker skall få haverera och alla de små tidsödande brandkårsutryckningarna hindrar oss att göra det vi planerat, det vi tänkt och det vi lovat.

 

Antingen får vi sluta att lova, sluta att tänka att det fixar jag, det där är inga problem det tar bara några timmar och jag skiter i allt som plötsligt dyker upp. Eller så konstaterar vi att det tar bara några timmar men det kommer att hända saker som gör att jag inte kan jobba så som jag tänkt. Det kommer att ta mera tid. Bodil Jönsson pratar om ställtid. Dvs var gång vi blir avbrutna för att göra något annat, svara i telefon, ta ett mail, eller fixa något som plötsligt händer så tar det en god stund innan vi är tillbaks där vi slutade med det vi egentligen höll på med.

 

Ju mer vi lyckas göra saker i ett sträck, ju bättre och ju mer gör vi. Ibland måste saker få falla, ibland måste vi säga nej, det kan jag inte ta just nu. Jag planerar för det som skall hända om ett halvår. Det låter lätt men är svårt när det just nu finns något som behöver göras för att något har hänt, någon har blivit sjuk eller vad det är.

 

Antingen accepterar vi det, och låter oss vara en kula i flipperspelet eller så planerar vi och bokar in egen tid då vi inte låter oss störas. Stänger av telefonen och undviker att öppna mail. Ska vi vara säkra på att inte bli störda så sitter vi inte ens på jobbet för att jobba. Det är svårt att få något gjort där. Enklast är att inte vara där, åtminstone om man vill få saker gjort, om man vill göra det man är anställd för.

 

En paradox, visst, men ack så sann, allt för ofta. Nu är klockan sent och äntligen kan jag jobba i lugn och ro för att göra det jag är anställd för…. Nåja, jag är ju anställd för att ta hand om och hjälpa till med allt annat också, men vi behöver var och en av oss få tid till att jobba med våra uppdrag.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart lycklig sorg eller möjligen sorglig lycka är det bästa att beskriva vad jag känner just nu. För en dryg timme sedan följde jag min son den sista biten till början av hans långa resa. Så mycket känslor och tankar som lyckas trängas i min skalle och kropp på bara några ögonblick. Den innerliga sista kramen innan resan, ett varmt och snabbt farväl.

 

Känslorna sjuder och tankarna får fullständigt spel, det blir både jackpott och tilt på samma gång. Utan att vända mig om gick jag därifrån och visste att hans äventyr nu skulle börja. Så underbart, så fantastiskt, men ack så smärtsamt. En lång, mycket lång tid väntar innan jag ser hans glada ansikte igen, innan jag på nytt kan krama och hålla honom i min famn. Jag kan verkligen avundas honom och glädjas med honom för hans äventyr. Men det hindrar på inget vis den smärta, den saknad jag känner och det fyller inte heller det stora hål av tomhet han lämnar efter sig.

 

Det är just så livet är, just så det skall vara. Vi föds, vi möts och vi går vidare. Varje möte är en egen värd av erfarenheter, varje stund i ensamhet är antingen tomt och tungt eller en stund att fundera, att reflektera över det liv vi lever. Hur smärtsamt det än är att han har rest så kan det aldrig förta den känsla av glädje jag känner för att han prövar sina vingar, för att han tar steget ut i världen och gör den till sin. Min smärta, min sorg är inget annat än obetvingad kärlek. Ingen kärlek kan vara sann om man tvingar den att vara kvar.

 

Så flyg min son, flyg! Det år som väntar är ett år med dig i mina tankar. För att riktigt gnugga in sorgen och saknaden letar jag upp en gammal Lundell, läser hans texter och startar Spotify och låter musiken ljuda… ”Aldrig så ensam..”

 

 

”Nu Faller regn på löv

Nu faller löv från gren

Nu skymmer det mitt på dan

Det mörknar på stadens scen

I parken där ungarna lekte

och jagade runt hela dan

där krattar man undan sommarn

Hösten har kommit till stan

Du vill inte gå upp idag

Det finns inget som lockar dej mer

Det är inget du vill säja eller ha

mer än en varm vrå där du kan sjunka ner

…

 

Det tar tid för tårar att torka

Så är det för var och en

Du måste igenom vintern

om du vill se sommaren igen

…

 

Men du är aldrig så ensam som du tror

Månen är din syster solen din bror

Du är aldrig så ensam som du tror

Det kommer en främling

han vet var du bor

Han kommer längs vägen smutsig och trött

Han har en hälsning från nån som han mött

Du är aldrig så ensam

Aldrig så ensam

Du är aldrig så ensam som du tror

…”

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart fukt var vad jag kände vid midnatt när jag gick ut på balkongen och la handen på räcket av trä från en ek. Luften var frisk och kall, natten var stilla. Men det var annorlunda än bara natten innan. Någon gång skall hösten komma och nu har den kommit. Fukten fanns där när jag la handen på räcket.

 

Vi kan se det som en påminnelse av att jorden snurrar runt solen och nu är vi på väg in i en mörkare tid, en tid av fukt och kyla. Men vi kan också se det som en skillnad mot den varma tid som har varit.

 

Jag måste erkänna att hur jag än anstränger mig så har jag svårt att komma bort ifrån att vi är på väg in i en tid av kyla, fukt och mörker. Det är inte alls så att jag ser att det nu är slut på de dagar av värme som vi förärats häruppe i norr. Nej så är det inte, men det är trotts allt ett faktum att medeltemperaturen och de ljusa timmarna sjunker. På samma vis är vi många som har ett humör och en inre energi som sjunker.

 

Alla vet vi att det finns ett ljuser, en värme utan fukt och kyla bortom den novembertunnel som snart har etablerat sig i vårt land, en tunnel som varar tills april med sina små vårfloder luckrar upp både mark och själ.

 

Vi lever alla i ett land av mörker, ett land som gläds åt ett antal dagar under semestertid då solen skiner, då regnet och molnen håller sig borta. Vi lever i ett land som med hjälp av Golfströmmen håller sig runt nollgrader året om.

 

Snart kan vi se fram emot att få en månad med medeltemperatur som ligger runt noll grader. Gräset förblir grönt, även om det är blekt. Himlen är gråblå och solen skymtar vid högtidliga tillfällen.

 

Tänk, så finns det de som undrar varför vi nordbor utrustar oss med solkräm och pass för att ta ett flyg till bredgrader som befriats från både mörker, kyla och fukt.

 

Skulle jag tro på pånyttfödelse skulle jag gärna se att jag föddes i Sverige på nytt. Men fortfarande skulle jag längta efter den värme, det ljus och den innerlighet som jag känner att vi saknar.

 

Tänk om de som invandrar eller flyr hit ändå kunde ta med sig lite av den värme som finns i deras länder. Visst, det låter konstigt men inte mer märkligt än att var och en av oss bär med oss den nordiska kylan och distansen till andra människor. Jag både tror och hoppas att en vandring in i vårt kylslagna land kommer att leda till något mer och något större än vad vi är idag. Det är i korsningen mellan våra kulturer, temperament och vår innerboende energi som vi skapar våra liv.

 

För egen del tror att vi som bor i och älskar Sverige förstår och inser detta. Därför kommer en människofientlig organisation som Sverigedemokraterna inte att kunna komma in i Sveriges riksdag. Deras problem är nämligen inte invandring utan dess anhängares brist på emparti och förståelse samt vilja att skapa något än bättre än vi redan uppnått.

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?