Enbart idag har jag fått två underbara komplimanger. Ska jag bli generad eller ska jag skippa den falska blygheten och tacka? Självklart ska jag tacka. Tack för era värmande ord.
Sedan förra inlägget har jag varit ute med min lilla grabb. Försökt att trötta ut honom så att han skall vara vaken så länge som möjligt idag innan han sover sin skönhetssömn. Kanske kan även jag klara mig till efter tolvslaget. Nåja. Nu kommer här mitt svar som jag skrev till Helena (förra inlägget hade hon en kommentar och där svarade jag).

"Att följa med en liten ut är alltid ett äventyr. Det blir inte alltid som man själv har tänkt sig. Den mysiga lilla utflykten för att grilla kan med barnens hjälp förvandlas till vad som helst. Jag och Leon gick ut för att slänga en del skräp och i sopsorteringen hade någon kastat en jättebil, den körde Leon runt med ett tag, var tvungen att putta runt honom i den innan han släppte den. Det hade jag inte räknat med. Inte heller att han skulle åka kana genom en vattenpöl landa på marken och slå i huvudet. Men efter ett par sekunders ajaj så kände jag igenom honom igen. Nästa backe att bestiga. Det går att smutsa ner en overall på mindre än en minut. Leon har bevisat det flera gånger. Ett grälande par på en parkbänk försökte tala ut om livets eländigheter, det satte Leon P för. Hej, gör du? Ja det kan man ju undra tänkte jag när de slutade att skälla på varandra. Vante sa Leon och visade sin hand. Hur kan man vara sur då? Inte lätt. Så hopp och skutt så kommer nästa utmaning. Livet ligger där framför fötterna och det är bara att erövra det. Låt oss lära av barnen hur man lever sina liv, öppna och villiga till allt."

Som jag tidigare nämnt så gillar jag Gardell. Följande text har jag hämtat från honom. Förlåt Jonas det är inte en stöld bara en olaglig kopia... hmm vad nu skillnaden är.

Jonas Gardell 070212

"Försoning är enligt min definition att acceptera att något som har hänt har hänt och att jag måste ha en relation till det.
Att släppa taget om själva händelsen.
Förlåtelse är något helt annat, mycket svårare, men tyvärr höll jag på att säga, också helt nödvändigt.
Om försoning är att släppa taget om själva händelsen är förlåtelse att släppa taget om förövaren.
Att finna kraft och ork någonstans inom sig att säga också till förövaren: "Ta din säng, res dig upp och gå.
För det är först när vi gjort det som vi själva är fullständigt fria att själva gå vidare.
Så länge vi inte förlåtit är vi fastbundna vid, länkade samman med förövaren, honom eller henne vi vill bli fria ifrån.
Vi måste själva släppa taget.
Det är skillnaden mellan försoning och förlåtelse."

Du har så rätt, att släppa taget är ju att förlora fotfästet för ett litet tag, men precis det vi behöver för att byta bana, föra att träda an på en ny stig. Ge upp! Släppa oförrätter bakom oss och gå vidare. Vad annat kan vi göra om vi inte vill vältra oss i vedemödorna. Så låt oss släppa taget, det är aldrig för sent att ge upp. Jag har det numera som mitt ordspråk. De flesta brukar skratta åt mig, men jag menar allvar. Det är aldrig för sent att ge upp. Hur nära man än är mållinjen är det aldrig för sent att ge upp. Ibland är det just det som behövs, att ge upp för att kunna komma vidare. Och det bästa är att det aldrig är för sent att ge upp. När som helst kan vi sluta kasta pengar in i Hallandsåsen och ge upp. Detta var fel, detta var ett misslyckande och det är bättre att sluta nu än om ytterligare tre miljarder.

Du kan när du vill ge upp, släppa taget och börja om, gå vidare, ta tag i ditt liv och gå vidare. Frågan är bara vart vi skall gå. Men det viktigaste är att bli fri. Så låt oss förlåta denna dag av löften.

Enbart plagiat.

Peter PC Carlsson

Enbart liten i en stor mans kropp. Ja så är det. Jag har alltid varit stor, föddes stor. 58 cm, mamma fick kämpa ett par dygn och sedan var jag nästan död, det skulle bli akutdop. Det var ju viktigt då, att bli döpt. Så efter ett dygn i min mammas famn togs jag bort och kördes i ilfart till ett större sjukhus. Måste erkänna att jag inte mins detta, men det är sant ändå. Åren gick och jag var alltid störst. Först född och störst hemma, störst i skolan. Behandlad som äldre, större än jag var så mognade jag tidigt. Om man nu kan mogna. Nå, jag gjorde i vart fall vad jag kunde för att leva upp till att vara stor och duktig. Vad är det att vara duktig, vad är det att vara stor. För vem och för vad är vi stora, är vi duktiga?

En av mina bästa vänner sände mig ett SMS häromdagen, jag har fortfarande inte svarat. Jag är dålig på att svara på SMS. Tycker liksom att det är krångligt tråkigt och meningslöst. Så L jag svarar här istället. Fast du inte ens vet om att jag har en blogg....

"Hej min vän! Hur är julen? Var? Tänker på dig ibland. Vi hann inte ses i Sthlm sist. Vill att du kommer hit! Vi skulle behöva tre dagar ihop. Samtal, vin, skratt. Kram L!"

Ja kram till dig L. Vet du det är lite märkligt att två av mina bästa vänner de bor inte ens i Sverige, du i Spanien och R i Moskva. Ändå finns ni båda alltid så nära. Idag snöar det i glömskans land, vita stora flingor som faller ner för att genast dö på den milda marken. Håller de på tillräckligt ihärdigt så kommer de att vinna och marken blir ljus. En ljusnande framtid vi kan få.

Sitter du just nu på er balkong, tittar ut över dalen och känner solen värma din själ? Kanske, kanske inte, men du kan, du kan. Jag sitter i min fåtölj och tittar ut, ser flingorna falla. Den värme jag kan känna är från tankar och en stark kopp espresso. Ändå är livet just nu ganska bra, det är inbäddat, inlindat och undanstoppat. Jag ligger likt björnen i ide och väntar på bättre tider. Bättre tider. En liten man i en stor kropp.

Så ofta jag skulle vilja krypa in i en famn, ligga i ett knä, vara liten, tas om hand, bli ompysslad och smekt över håret. Att vara liten och inte bli sedd, inte synas kunna vara gömd men inte glömd. Nå livet är inte alltid så som man vill men idag är drömmarnas dag. Idag är den dag vi kan drömma och önska, lova att ändra. Idag är nyårsafton och nya tider skall stunda. Åter skall vi lova oss själva bot och bättring. Året skrivs 2007 och blir snart lagt till vila för att välkomna 2008 då allt ska bli nytt, då allt ska bli återfött. Nu behöver vi inga präster som förmanar, som manar till bot, som manar till bättring. Nu har gymmen tagit över. Friskis och Svettis, Sats  mfl har tagit guds roll och vi lovar bott, vi lovar bättring. Stadium förser oss med våra biblar i form av nya skor, nya kläder. Men se kejsaren är fortfarande naken.

Jag lovar inget, inte ett smack. Det är det enda löfte jag kan ge, det enda jag kan hålla. En liten man i en stor kropp.

Visst behöver vi tre dagar, kanske mer. Vi behöver massor av vin och vi behöver samtal. Samtal om livet, om kvinnor, vin och om det som skulle kunna bli en sång till och för livet. Jag kommer gärna ner, stannar gärna kvar och lämnar glömskans land, där flingorna faller för att genast dö.

Konstigt nog mins jag ofta mitt tal till dig när du fyllde 40, mins du? En stor man i en liten kropp.

Mer och mer lever jag mitt liv inåt, in i det stora djup som var och en av oss har inom oss själva. Vardagar kommer och helger går, det mesta är sig likt, lite förändras, lite ändras. Likhet, dag efter dag, likgiltighet dag efter dag. Men även det går att vänja sig vid, att det inte är som man vill, att det inte är som jag vill. Det blir inte det och jag har vant mig. Inte med glädje, inte med lust, inte med längtan. Men jag har vant mig, jag är nu van. Så än mer känner jag mig som en liten man i en allt för stor kropp. Ibland tror jag att jag krymper, försvinner, ändå lika stor, tar samma plats.

Nu är löftenas tid, drömmarnas dag så idag ska jag drömma idag skall jag glömma. Ikväll är det fest, ikväll är det party och jag skall ta på mig min bästa kostym av glädje, vänlighet, skratt, entusiasm och energi. Ikväll är mitt yttre puttsatt, ikväll är minen glad, min bästa kostym för drömmarnas dag i glömskans land.

Enbart en liten man

Peter PC Carlsson

Enbart slut, året är slut och själv är jag trött. Som vanligt ser vi kavalkader av reportage om året som var och om hur nästa år ska bli bättre. Vi ger löften som vi tycks tävla med varandra om att bryta så snabbt som möjligt. Allt ska bli bättre, bättre.

Nyår blir en symbol för vårt hopp och våra drömmar. Vi drömmer om hur det kunde vara, hur vi vill att det skall vara. Det är därför vi ger våra löften, för att vi vill förändra och det enda vi kan förändra är oss själva. Så nu säljs årskort på gym som aldrig förr. Kort efter kort läggs i byrålådor för att enbart användas en gång eller två. Löparskor köps och ställs in i garderober. Löften om en snus och rökfri framtid ges och tas snart tillbaks.

De flesta av våra löften rör vår kropp och vår hälsa. Vi både vill se bra ut och må bra. Vi vill vara attraktiva och vi vill leva för evigt. Det är drömmar och idag är en dag då vi drömmer. Själv ger jag aldrig nyårslöfte så jag har mina drömmar kvar. Drömmer om att livet vore bättre, att jag mådde bättre, var smal och kraftfull, var frisk med fri tillgång till pengar och sex. Ja, jag har mina drömmar kvar och de löften jag ger de ger jag inte idag. För idag är en dag av drömmar, om hur allt kunde vara och om hur allt blir bättre. Idag är drömmarnas värld och jag lever i mina drömmars stad.

Så gott slut ni onda drömmar och gott nytt alla ni goda drömmar. Några drömmar blir sanna men bara de jag själv gör förverkliga.

Enbart drömmar.

Peter PC Carlsson

Enbart dödstrött gick jag till sängs i går. Somnade med TV:n på och vaknade bara till av att pappa ringde och tackade för att vi givit mamma magsjuka när vi var nere... hmm ja så var det inte riktigt men hon har nu fått den. Typiskt. Jag som trodde att vi väntade tillräckligt länge innan vi åkte ner till dom. Nå, nu får mamma spy lite.

Själv vaknade jag pigg redan vid halv fem i morse. Allt för tidigt om du frågar mig. Men jag väckte mig själv av ett jäkla hostande. Så jag gick upp, behövde sedan gå på toaletten eftersom jag varit dum nog att äta glass igår (gjord på mjölk). Så jag hade ont i magen utav bara den. Sen kunde jag naturligtvis inte somna om. Kanske berodde det på att jag satt och läste morgontidningen.

Visst är det ganska skönt att vara uppe när alla andra sover? Jag tycker det, lugnt, stilla och inte en kotte som stör. När jag väl gick och la mig vid halv sju så var det ju lagom tills att Leon skulle vakna, det gjorde han också... så sedan dess har jag varit vaken.

Ska kolla på lite biljetter idag. Det blir av, resan till New York. I maj. Kan inte riktigt se fram emot det ännu, men ska se till att boka resan.

Ska se till att besöka min bror också, som bor i Kansas sedan ett par år tillbaks. Nej nu är det surfande som gäller.

Enbart slut.

Peter PC Carlsson

Enbart lyckliga kusiner som träffas allt för sällan. L hamnar på nytt i ännu en julafton, både för att det fanns så mycket leksaker hos kusinerna i Melbystrand men också för att det på nytt kom en hög med julklappar. Lycklig lycklig slits paketen upp. Kusinerna hade varit i Sydafrika, träffat elefanter och flugit helikopter. Massor av bilder att se och massor att berätta. Vi gav bl.a. filmen Happy feet, vi kollade den och mest var det nog vi vuxna som uppskattade den. Jag måste erkänna att barnfilm är riktigt kul ibland, ganska ofta faktiskt.

Sen bilkörning i ösregn, fan vilket väder. Så sista kvällen med F&F samt med Mattis. I morgon ska vi hem. Kort och intensivt i småland och halland. Det ska trotts det bli skönt att åka hem, hem till röran som vi lämnade den. Ja nog är det tröttande att umgås, att resa och att samtidigt alltid försöka vara trevlig, glad och positiv. Extra ansträngande när det både är svårt att gå undan för sig själv och jag även i vanliga fall jobbar med min sinnesstämning. Nåja, det har gott ganska bra, men skulle gärna vilja vara lite själv nu, både själv, själv och själv bara med min flickvän.

Längtar efter att gosa. Men det gör jag ju i och för sig nästan alltid.

Enbart längtan.

Peter PC Carlsson

Enbart ännu en middag med kalkon. Min familj har ingen tradition av julkalkon så nog blev jag förvånad när mamma berättade att vi skulle bli bjudna på kalkon på juldagen. Fantastiskt god. Dagen efter värmde vi kalkonen och det var fortfarande gott. Så idag så är vi hos Leons mormor och morfar och gissa vad vi får till middag. Jajjemän kalkon. Gott även denna gång men det blir nästa överdrivet att äta det tre dagar på rad. I morgon skall jag laga en paj och då blir det med kalkon i. Kalkon, kalkon.

I övrigt en riktigt grådassig jul, då tänker jag inte på vår magsjuka, den är över, utan på det trista vädret. Nåja, det är ju tur att jag redan är deprimerad annars hade jag nog blivit det.

I bilen på väg till Laholm (mormor och morfar) så satt vi och pratade, jag kunde konstatera att jag känner mig mer som mig själv nu. Enklare att hålla sorgen och meningslösheten borta. Visst är det så att jag fortfarande tycker att det är tämligen meningslöst, men jag säger nu tämligen. Jag säger inte längre att allt är meningslöst. Det är ett stort steg fram.

Kanske finns det hopp trotts allt, kanske? Jäkla väderdepp. Nåja. Even this will pas.

Leon har i vart fall som vanligt bidragit till att lyfta mungiporna från golvet. Idag är han doktor. Fick en doktorsväska av M&M och det betyder att jag har fått ett antal sprutor och flera gånger också fått hjärtat undersökt. "Nu du frisk pappa!", ja nu är jag frisk. Alla andra också faktiskt. Så många sprutor som vi har fått så klarar vi oss säkert från det mesta.

Nej, nu är det dags att avsluta kvällen med lite filmtittande tillsammans samtidigt som det blir ett par drinkar. Vodka på tetrapack.... Hmmm... samma smak som vanligt tror jag, men lite absurt känns det allt.

Enbart skål och god natt!

Peter PC Carlsson

Enbart en annan dag. En dag som är fri rån magsjuka. Nästan en ovan känsla, men ack så välkommen. Efter en tidig morgon, som vanligt, så åkte vi ner till bröderna H&M alltså Hampus och Mattis. Tillsammans gick vi sedan till min bror och hans familj. Så julefriden kunde firas vidare i några timmar. Konstigt nog har jag och Anders (min yngste bror) alltid så mycket att prata om, det finns så mycket gemenskap trotts att vi verkligen är så olika. Tommy (min andra bror som nu bor i USA) har jag så mycket mer gemensamt med men vi umgås alltid så lite, prata så lite med varandra. Nåja!

Efter några timmar var det dags för mellandagsrea, men eftersom vi hade en spik i hjulet på bilen så ansåg jag det för bäst att först ta bort den och laga punkan. Nu kanske du inte vet h man gör? Men det gör jag. Jag har varit med om detta för. Jobba extra på ett bygge en gång och då fick jag punka tack vare en spik. Så in till verkstan och nyfiken som jag är så lärde jag mig hur man laggar ett spikhål. Enkelt som attan faktiskt. Så jag började med att ta bort spiken. Då gick den sista luften ur... förvånad.... Knappast va. Därefter fixar man en bit slang, gummislang. Det funkar nog inte med kondomer, utan bör vara minst cykelslang, gärna bilslang. Sedan köper man lim för gummi. Klipper till en liten bit gummi på två gånger två centimeter ungefär, kletar in den med lim på bägge sidor och med hjälp av en skruvmejsel trycker jag ner den i hålet där spiken satt. Voila! Klart. Det gummi som sticker upp skär jag av med en kniv.

Visst låter det lätt, det är det också men ganska pilligt att få slangjäveln i hålet faktiskt, men det är bara att pilla på så glider gummit in.... Hmmm... nja ni fattar säkert.

Den dynamiska duon H&M delade sig och kvar var M som följde med in på shopping, 20 minuter det var allt. Sedan hem och spela spel hela eftermiddagen. Så gott att få sitta med Mattis och göra det. Men den rackarn vinner jämt över mig (i dator och TV-spel)  trotts att jag hotade med våld om jag skulle förlora. Det biter liksom inte, jag kanske inte är trovärdig längre när jag hotar med våld. Någon gång ska man väll verkställa hoten om de ska bli trodda.

Nåja det var en skön eftermiddag och på kvällen värmde vi världens godaste kalkon från dagen innan. Och farmor som säger att hon inte kan laga mat. Fast, det vet ju vi att hon kan.... Sen flöt kvällen lugnt.

Trött som attan vid tio på kvällen ville jag sova, men Mattis tyckte som vanligt att det var töntigt tidigt. Visst det kan jag hålla med om men jag är ju en tönt och försöker att leva upp till det lite då och då. Vi enades om att se en film tillsammans. En typisk tonårsfilm, amerikansk. Jag trodde jag skulle somna men som vanligt när jag ser på film så ser jag klart, däremot somnade tonåringen... haha, vem är tönt nu då ;-)

Enbart tonåring

Peter PC Carlsson

Enbart julafton idag, fast det är den 25 december. Vi firar den idag istället och nu var det gjort. Tomten kom, klappar öppnades och ögon tindrade. Om man nu är 2,5 år gammal ska man då välkomna tomten med följande fras: "Hej, jag har väntat på dig!!!" Tja antagligen, för det är ju just precis vad han har gjort, väntat på tomten, en dag extra till och med och efter en lång dags resande så kom äntligen tomten. Men farfar fattades. Ska man när man är 2,5 år redan knäcka koden till vem som är tomte? Lite tidigt tyckte vi samstämmigt och viftade bort den nu tomtetvivlande 2,5 åringens kommentar: "Det är ju farfar!" Så genom att se till att det kom en massa presenter till just L så var ivern i full gång. Strax tyckte han att alla presenter skulle vara till honom.

Läste en riktigt rolig ledare i DN 2007-12-23 av Niklas Ekdal. Har ni inte läst den så plocka ner den från nätet. Den handlade om hur det var rätt eller fel att lura barn med just tomte. Psykologer menade att det inte var rätt att missbruka barns tillit. Men för egen del måste jag säga att jag tror inte riktigt på allt vad psykologer säger, även om jag gärna själv använder dem. Eller vad kan man säga efter att åter ha sett "Tomten är far till alla barnen" där Psykologen, spelad av Peter Haber, vrålar (medan han misshandlar tomten) "Men DÖ för helvete tomtejävel!". Ja vi lurar glatt våra barn. Ganska kul faktiskt!

Både M och H, två av L:s bröder, var här och hade nog precis som jag lika kul åt att se tindrande barnögon när tomten kom. Härligt lekte de tillsammans och jag kan verkligen sakna att vi inte alla lever tillsammans. Men så är det inte, mitt fel, men det var länge sedan och inget jag skall skriva om nu. Imorgon samlas vi alla igen och leken börjar om, men utan tomte denna gång.

Nå en lång dag är tillända och jag ligger i mitt barndomshem med en lapptopp i knäet, skriver dagbok, eller som det nu så svenskt heter, blogg. Ordet finns faktiskt inte ens med i min stavningskontroll på denna urgamla dator.... Drygt två år gammal. Istället föreslogs B-logg, men det vill jag inte hålla på med, vet inte ens vad det är. Så jag bloggar (som inte heller finns vilket naturligt vis B-loggar gör).

I morgon väcks jag åter tidigt, precis som när jag bodde hemma. Men nu av L, inte för att jag skall ut i ladugården och mjölka, eller sköta om djuren. Nej nu är det blöjbyte och lek som gäller. Visst finns det likheter, i bägge fallen skall mat utfordras och skit skall mockas men jag slipper i vart all att gå till skolan igen, för hahaha nu går det så bra för jag är vuxen och behöver inget mera lära... eller oj, det där var ju inte sant. Nåja bloggen (givetvis B-loggen) hette ju just lögn. Men allt var sant utom nu det sista, ja inte det jag skrev nu alltså utan innan det. Det jag skrev innan var sant och detta du nu läser men lögnen var en lögn att jag var vuxen och inget mer behövde lära.

Enbart stilla natt!

Peter PC Carlsson

Jag svarade på en uppmaning att skicka en text vidare. En text om barn som misshandlas. I detta fall en tre-årig liten kille.

Hemskt ja, verkligen. Men jag skickar inte vidare. Det kommer ständigt massor av historier som skall skickas vidare. Jag menar inte att det är fel. Men jag tror inte på det. Gör något istället! Börja jobba i Rädda barnen, ideellt, eller stå upp för allt du ser i vardagen som är fel.

Jag tror inte på vidarebefordran, men är tacksam för engagemang.

Kram lille vän som inte kan skriva och som varje dag drabbas så hårt. Kram lille vän som inte får mat. Kram men vad hjälper det. Kram till er alla barn som idag svälter ihjäl, kram vad hjälper det? men kram ändå, kram!

Enbart kram

Peter PC Carlsson

Fick ett svar angående kräksjukan som jag kommenterade på följande vis.

"Visst är det från den ljusa sidan jag ser kräksjukan. Åtminstonne så länge som vi inte har drabbarts. Faktum är att jag tror att vi är imuna. Är det farligt att säga så. Att utmana ödet på det viset... Ja då säger jag det i vart fall. Vi är imuna ;-)

Nåja. Vi tog en sväng till mitt jobb, han charmade en del snygga tjejer där... Kanske ska jag ha honom med mig om jag skall söka efter någon.... Det blir ju samtal direkt. Riktig liten flirtmagnet :-)

Min äldste son kommer upp på lördag med sin flickvän, sen reser de vidare till Paris. Kul. Sen ska vi ner till mina föräldrar och Leon ska träffa sina halvbröder.

Tja, det är så med livet. Man får det i bitar."

Enbart kram till alla, en varm sådan

Peter PC Carlsson

"Vad annat kan jag säga än Grattis

Grattis till krisen som lett dig framåt

Grattis till födelsedagen som fått dig att mogna

Grattis till bodelningsavtalet som får dig fri

Grattis till huset som binder er samman

Grattis till till mig som får möjlighet att vara din vän

Stor kram."

Enbart grattis

/Peter PC Carlsson

"Det är ju fantastiskt att kulturgruppen haft ett förberedande möte där man uppenbarligen testat lite av vodkan man köpte i Polen. Uppenbarligen gav den mersmak då det nu stundar ny resa till vodkabältet.

Vi skulle ju kunna förenkla leveransen genom förhandling med Gazprom. Jag har aldrig förstått motståndet mot denna ledning som skall dras genom Östersjön, men å andra sidan har jag inte fattat varför den skall leverera en massa miljövidrig gas heller när det finns miljövänligare alternativ som etanol. Fördelen med etanol är att den fungerar som drivmedel för både maskiner och människor.

Gas vet vi ju sedan andra världskriget är en tämligen olämplig kombination just ihop med människor. Så följdaktligen bör vi se till att ledningen dras och att det genast fylls på med vodka i den. Intresset från diverse importörer i Sverige borde då bli tämligen omfattande.

Internethandeln av spirituosa lär också minska betänklligt till just vårt avlånga och köldslagna land. Tullarna får då tid att ge sig i kast med smuggling av torsk och kanske även en del av de polisiära resurserna kan omfördelas till att jagga torskar, framförallt det torskbestånd som ger sig på östeuropeiska småflickor.

Allt för att bevara Östersjön. Som jag ser det är detta ett klockrent miljöförslag. Faktiskt lite förvånad att inte Milöpartiet kommit med detta förslag tidigare."

Väntar fortfarande på svar efter detta inlägg :-)

Enbart kultur på rör

Peter PC Carlsson

Enbart jag och Leon begav oss till Gallerian i Sickla. Leon tyckte det var jättespännande. Följde först glatt med in i mataffären där vi skulle köpa blöjor. Han bar korgen och passade på att fylla den med lite av varje han tyckte att vi skulle ha. Så blev det dock inte utan det blev blöjor och en godisbit. Fusk, för det är inte fredag... Nå vi fuskade... men det vet inte mamma om hon inte läser detta förståss.

Sen vandrade vi vidare till Gallerian för att handla lite julklappar. Vi började med ett besök i bokhandeln, efter att tittat i tre minuter så tröttnade Leon. Han hamnade vid paketinslagningen istället och började att pilla med en sax, klipper lite papper, leker med tejpen. Det kändes lugnt så jag vänder mig om för att kolla efter ytterligare en bok. Men för säkerhets skull kollade jag till honom med tio sekunders mellanrum. Efter en minut eller så såg jag honom utanför affären. Han kollade in på mig samtidigt som han sprang iväg. På ena armen hade han trätt upp ett tiotal tejprullar (de där stora som är i affärerna). Så med ett litet pust så sprang jag efter. Kul tänkte Leon, pappa jagar mig. Så in i affären bredvid, genom skyltfönstret (dockorna stod kvar men svajade betänkligt) och sedan vidare in under klädhängare.

Jakten pågick några minuter, jag fick ju gå runt alla hyllor och kunde inte som Leon bara springa igenom alla kläder som hängde. Leon skrattade och tyckte det var jätteroligt. Själv blev jag allt mer svettig.

Men pappa vann och bär honom tillbaks för att lämna tillbaks tejprullarna som han tagit. Han visar var och vi lägger dem på samma plats. Så ett litet förmaningstal som han kom ihåg i ca 2 minuter. Sen var han helt borta. Jag kunde inte hitta honom någonstans. Borta. En kille på 2,5 år med röd jacka och tindrande ögon springer runt i gallerian någonstans. Kunde riktigt höra hur de skulle ropa ut i högtalarna att en liten gosse, som just rivit en affär söker sin pappa....

Så med ett avtagande lugn börjar jag systematiskt att söka av gallerian. Men ingen Leon. Hela tiden går jag tillbaks till utgångspunkten för att se om han kommit tillbaks. Sen iväg igen, ytterligare lite mindre lugn, längre och längre bort i gallerian söker jag mig. Men ingen Leon. Så efter tio minuter ungefär när jag åter går tillbaks till bokhandeln så står han där. Tittar lite anklagande på mig (men med tindrande ögon och rosiga kinder) och säger. "Pappa du borta, du försvann bort, du inte här!"... hmmmm plötsligt var det jag som var borta, inte han. Hur gick det till???

Så förmaningstalet att inte springa iväg fungerade inte alls, det var ju inte han som försvunnit det var ju jag... i hans ögon. Han hade ju inte kommit bort, det var ju jag.... Hjälp vad det kan vara svårt ibland.

Så nu med riktiga svettpärlor i pannan och en lätt knöl av ångest i magen så lyfte jag upp honom på bordet där man slår in klappar. Härifrån kunde han inte hoppa ner själv. Kollade ytterligare efter ett par böcker och kunde sedan handla.

Puhhh, nog för idag kan man tycka, men vi gick vidare. Kollade parfym till bröderna och till mamma. Jag luktade och Leon tyckte att vi kommit till ett nytt paradis. Massor av roliga flaskor. Rätt som det är så har han parfymerat sig själv i ansiktet (god doft, den passade honom.... ) Men en del av parfymen kom också i ögat. Inte så bra..... Det var lyckligtvis bara lite grand.... Nu äntligen blev han lite lungn och vi kunde handla klart.... Sen hem efter ett livat besök i en leksaksaffär.....

Enbart kul att handla julklappar.

Peter PC Carlsson

Enbart ett litet läkarbesök trodde jag. Så blev det inte riktigt.
Jag började morgonen, efter att jag lämnat sonen på dagis med lite provtagningar. Sen ett läkarbesök. Jag har nämligen ett hjärta som slår lite fel ibland. Eller nästan jämt faktiskt. Nå, i vilket fall som så räckte inte tiden till så jag blev ombedd att komma tillbaks senare under dagen. Så ja cyklade hem igen (ledig idag) och satte mig för att jobba lite.... Hmmm jag var ju ledig...

Nå innan jag cyklade tillbaks till doktorn passade jag på att justera bromsarna på cykeln de hade nästan slutat att fungera. Så efter en stunds undersökning så fick jag min dom. Galet blodtryck, såväl över som undertrycket. Ett hjärta som jag fick tre olika remiser för. Dels till Kardeologen, dels för 24 timmars EKG och dels för ultraljud på hjärtat. Tja så kan det vara. Jag mår tydligen inte så bra.... konstigt, jag som mest fokuserat på min mentala hälsa. Där vet jag att jag inte mår bra.

Så nu har jag fått mer medicin, vet dock inte om jag vill använda den. Har inte bestämt mig än. Men läkaren var rätt bestämd på att det kunde vara farligt med det blodtryck som jag har. För egen del tror jag att jag har haft det så här i flera år. Åtminstone så vet jag ju att hjärtat slagit fel. Förmaksflimmer, i flera år. Har liksom vant mig vid det. Men pulsen har inte alltid varit så hög som den är nu.

Kanske är det så att jag ska se till att sätta igång ett ordentligt motionsprogram för mig själv. Jag har lite övervikt och jag har tappat lite av min kondition. 

Snus var inte heller bra. Hmmm... mycket som jag skall sluta eller börja med tydligen.

Enbart en sak åt gången, frågan är vad jag tar först. Ta hand om mig kanske?

Peter PC Carlsson

"Som så sig bör så tackar jag värdparet för maten, dvs våra chefer och vår styrelse.

Likväl tackar jag Graninge all personal och inte minst arkitekten som en gång uppförde byggnaden. Liksom stiftet som köpt in herrgården. Kören för skönsång, alla andra för allsång.

Jag tackar fiskarna för att de bidragit med att ligga i olika spad innan jag stoppde dem i munnen. Jag tackar den ekologiska kossan Rosa för hennes kött och den glada grisen Olle för hans späck. Hönan Agda för hennes ägg och inte minst för den fantastiska levern.

Ja jag vill tacka rödbetorna för att de blivit så röda och vackra i sin salladskål, lammet för att det rökt hela sitt liv och så smakfullt lät sig serveras.

Inte ska jag heller förtiga Janson som så aptitligt flirtade med min gom, eller för den delen de läckra karamellerna som lätt mig söt, rund och go rulla från bordet.

Ja tack, tack, men i morgon är jag åter hungrig"

Enbart mätt och belåten så är även ångesten förlåten (ursäkta men var tvungen att få in ett dåligt julrim).

Peter PC Carlsson

Enbart en dag i december, en torsdag. Eftersom jag nu har gått in för att ta tag i min vinterdepression så gör redan det att livet blir lättare. Sen hjälper det som vanligt till med att dagen är fylld av aktiviteter. Idag har det sannerligen varit full fräs på jobbet. Ganska kul faktiskt, men samtidigt lite väl mycket. Fast det är ju bra om jag ska ha hjälp att hålla tankar och ångest borta. Inte en chans att de hinner fram. Jag får liksom välja om jag skall sitta och känna hur skit allting är eller om jag skall sköta mitt jobb. Lyckligtvis så har jag hittills valt att sköta mitt jobb.

Egentligen borde jag ha ångest för jobbet, jag ligger hopplöst efter med saker jag borde ha gjort, saker som jag lovat. Men jag har inte det, det är bara ett jobb och jag vet att jag gör det bra. Skulle jag varit två personer så hade jag hunnit mer. Men nu är det ju inte personlighetsklyvning jag lider av utan vinterdepression, så jag är bara en. Alltså inget att göra något åt och då är det bara att lägga ner den panikkänslan. Dessutom har världen hittills inte gått under bara för att inte jag har hunnit med det jag sagt att jag skall göra.

Nåväl. Jag har precis packat min väska, ska snart stoppa ner datorn i den också för inatt åker jag nattåg till Småland. Ja det blev så denna gång. Nattåg som först går till Skåne och sedan byte och upp till Småland igen. Lite knäppt sätt att ta sig från Stockholm till Småland men så blev det denna gång. Anledningen, tja enkel. SJ, SJ gamle vän har ett prissystem som inte gynnar impulser. Nej tre månader i förväg ska man boka då reser jag tur och retur för 200 kr med X2000. Det är bra, men om jag vill åka samma dag, eller bara ha en vecka på mig (kanske två) ja då får jag betala 2.000 kr. Fast jag ska ju inte klaga, det är ju bra att det är billigt om man är ute i god tid. Och annars finns det ju nattåg, de är ofta billiga. Men för tusan, jag skall sitta hela natten. Bäst att stoppa ner en kudde också.

Nej, nu ska jag leta upp en go kudde.

Enbart rälsens dunkande väntar att vagga mig inatt.

Peter PC Carlsson

Enbart medicin hade jag nog inte nöjt mig med. Då hade jag säkert inte bestämt mig för att ta tag i livet och göra något för att jag skall må bättre. Vet inte, men troligen inte. Nu blev det inte heller enbart psykofarmaka. Går jag händelserna i förväg? Ursäkta, jag ta det kort från början.

Igår var den dag då jag skulle till öppenvården för bedömningssamtal. Initiativet till att jag hamnade där kan jag inte ta åt mig äran för, det var min partners förtjänst. Men jag hade lovat att ta kontakt och den kontakten ledde till att vi skulle ses för ett bedömningssamtal som igår. Jag hade också bestämt mig för att gå in för detta. Inte bara säga det, inte bara intellektuellt veta att jag borde göra det utan bestämma mig för att göra det.

Så med beslutet fattat så cyklade jag iväg till Rosenlunds sjukhus. Jag fick träffa två läkare, varav en AT-läkare. Efter en timmes samtal (som jag inte tänker dela med mig av eftersom det är privat) så var det klart. Jag skulle dels få medicin mot min långvariga vinterdepression och dels samtalsstöd.

Så kort och gott, ett bra möte och bra beslut innan. Nu börjar jobbet. Medicinen kommer att ta ett tag innan den verkar, om det är rätt medicin. Samtalsstöd kommer jag inte att få denna sidan årsskiftet. Så det jag har att lita till nu är mitt beslut, att hålla fast vid det. Att klara mig genom dag efter dag med en inställning att det kommer att bli bättre. Tyvärr är en av biverkningarna av medicinen att man först riskerar att få ångest. Men som jag ser det så blir det ju bara ytterligare en period av ångest. Jag är ju van vid det.

Faktum är att jag till och med vågar säga att jag känner mig lite nöjd, eller till och med riktigt nöjd. Framförallt med mitt beslut att gå in för detta, att ge det chansen. Jag skall må bra igen.

Eller som Peter LeMarc sjunger

"Jag ska gå hel ur det här, jag ska gå hel ur det här

Till varje pris, jag ska gå hel ur det här"

Enbart hel ur det här

Peter PC Carlsson

Enbart en kvart över sex är det tänkt att klockan skall ringa. Men jag vann!
Redan innan den lille marodören påbörjar sina lätt hysteriska försök att väcka mig har jag stigit upp och sett till att kissa bort mitt morgonstånd.

Jag slänger en blick genom fönstren och ser den ena julstjärnan efter den andra i en salig förening med lysande eller blinkande lampor hos mina grannar. Nu är julen på väg. Men marken är fortfarande mörk, våt och helt utan den vita lyster som julen kräver.

Så ett glas jos, DN och så upp på cykeln för att möta dagen. En av de få dagarna utan att först passera dagis. Skönt, men faktiskt också lite tomt. Jag gillar mina rutiner att tillsammans med min lille son. Vi skrotar en stund på morgonen innan det är dags att börja våra "jobb".

Så först på jobbet letar jag efter kaffe, konstaterar att kaffemaskinen har gått sönder. Kvarnen som mal bönor är paj. Så mycket för den nya espressomaskinen.

Det blir den gamla bryggaren istället, jag brygger extra starkt kaffe, gott, vaknar till och sätter igång. Doften sprider sig på kontoret. Sedan har dagen gått i ett, det blev inte ens tid för lunch, så jag tog en brake nu, och skrev några rader.

Idag har jag verkligen lyckats mota tillbaks vinterångesten in i sin håla. Bra dag.
Imorgon gäller det, klarar jag det då också, då ska jag till mitt bedömningssamtal. "Men just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra, jag har tron på mig själv på min sida."

Enbart idag? hoppas inte det.

Peter PC Carlsson

Enbart morgon

Enbart en kvart i sex så vaknar jag första gången. Strax efter sex så är det dags att gå upp då har en småbarnspappa fått nog av att bli sparkad i ryggen. Inte ska jag klaga på det inte, det är ju inte dåligt att få den sömnen en helg. Småbarn vet verkligen hur man förgyller en lördagsmorgon. Men väl uppe så måste jag erkänna att det är just barn som är källan för mig till den största glädjen. Såväl min nuvarande minste som mina tidigare tre.

Igår efter att jag öppnat denna sajt så genomfors jag av ångestkänslor. Det blev ytterligare en del som öppnade porten in till mitt känsloliv. I veckan var jag i kontakt med Öppenvården och hade häromdagen ett första bedömningssamtal med en psykolog där, via telefon. Det öppnade upp rum inom mig som jag inte riktigt orkar med, framförallt inte utan hjälp och stöd. Så vinterångesten rullar över mig. Jag använder just nu hela min livserfarenhet och alla mina strategier för att klara av just denna dag.

Att öppna denna sajt blev ytterligare ett steg in i mitt innersta, det innersta som jag så innerligt flyr ifrån. Just nu har jag svårt att inte låta mig invaderas av alla mina känslor.

Nu måste jag lägga fokus på att leva denna dag.

Enbart lycka till önskar jag!

/PC