Enbart en kvart över sex är det tänkt att klockan skall ringa. Men jag vann!
Redan innan den lille marodören påbörjar sina lätt hysteriska försök att väcka mig har jag stigit upp och sett till att kissa bort mitt morgonstånd.

Jag slänger en blick genom fönstren och ser den ena julstjärnan efter den andra i en salig förening med lysande eller blinkande lampor hos mina grannar. Nu är julen på väg. Men marken är fortfarande mörk, våt och helt utan den vita lyster som julen kräver.

Så ett glas jos, DN och så upp på cykeln för att möta dagen. En av de få dagarna utan att först passera dagis. Skönt, men faktiskt också lite tomt. Jag gillar mina rutiner att tillsammans med min lille son. Vi skrotar en stund på morgonen innan det är dags att börja våra "jobb".

Så först på jobbet letar jag efter kaffe, konstaterar att kaffemaskinen har gått sönder. Kvarnen som mal bönor är paj. Så mycket för den nya espressomaskinen.

Det blir den gamla bryggaren istället, jag brygger extra starkt kaffe, gott, vaknar till och sätter igång. Doften sprider sig på kontoret. Sedan har dagen gått i ett, det blev inte ens tid för lunch, så jag tog en brake nu, och skrev några rader.

Idag har jag verkligen lyckats mota tillbaks vinterångesten in i sin håla. Bra dag.
Imorgon gäller det, klarar jag det då också, då ska jag till mitt bedömningssamtal. "Men just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra, jag har tron på mig själv på min sida."

Enbart idag? hoppas inte det.

Peter PC Carlsson