Enbart etiskt skulle jag vilja leva, vilja vara. Ett etiskt snöre att leva efter att leva upp till. Min etik är min den är bara min. Jag vill gärna att du förstår den, att du lever den men det kan jag inte kräva, inte förvänta mig. Det är så lätt att kräva av andra att ha en hög moral, att leva efter ett högre etiskt rättesnöre. Visst är det skönt att utkräva en hög moral/etik av våra förebilder. Men kan jag utkräva att de lever upp till min moral? Varför just min, varför inte en än högre moral? Vems moral skall de leva efter? Den som har högst etiskt rättesnöre?

Jag menar att vi har inte rätt att kräva eller förvänta oss att andra skall leva efter din eller min etik. Men jag har rätt att kräva att de lever efter sin. När en politisk ledare som Göran Person år efter år hånar och förlöjligar hushållsnära tjänster och kallar den del av arbetarklassen för pigor som skall serva överklasen. Ja då tillämpar man retorik, men en retorik som både förlöjliga de människor som arbetar i hemmen (ofta kvinnorna), man hånar de yrken som utför dessa tjänster. Detta är naturligtvis en rätt som såväl Göran Persson som Mona Sahlin har, att håna kvinnor och arbetarklass för det jobb man gör. Men jag behöver inte hålla med dem, jag behöver inte anse att de har rätt.

Men jag har rätt att förvänta mig att de som så tydligt agiterat för eller emot en sak faktiskt lever upp till sin ståndpunkt. Så när Göran nu gör maximala avdrag för sin piga i hemmet så har han naturligtvis rätt att göra det. Han är inte längre ledare för sitt parti, inte längre en förebild för en politisk linje. Han har rätt att köpa dessa tjänster och jag har rätt att sucka och förvänta mig att han lever som han lär. Inte att han lever som jag vill och lär. För egen del har jag hela tiden tyckt att det är väll inget konstigt att man köper tjänster till hemmet som traditionellt är kvinnliga, inte mer konstigt att man köper traditionellt manliga tjänster, som snickare. Det som är frågan är ju snarast subventionen i form av skatteavdrag.

Nå, nu var det inte politik jag ville skriva om utan om etik. Visst är det lätt att jag tänker mig att en ledare, en förebild skall ha hög moral, en högre än jag själv lyckas leva upp till. Det kan ju till och med vara det som gör henne till min förebild. Men är det rätt, är det rätt av mig att kräva mer av andra än av mig själv. Ja, visst kan jag göra det. Jag kan ju förvänta mig mer t.ex. utifrån lön, position och ansvar. Men däremot inte förvänta mig att de skall leva min moral. Men definitivt leva sin egen.

Utifrån roller får vi också ett etiskt rättesnöre att följa, att leva upp till. Som rörmokare skulle gör jag naturligtvis fel om jag rånar en bank men behöver inte mista mitt jobb för det. Men som banktjänsteman eller som polis kan jag knappast ha kvar mitt jobb efter att ha rånat en bank. Vi får olika roller, olika etiska regler som vi måste acceptera och om vi bryter dem blir konsekvenserna olika beroende på våra roller. Jobbar jag med rökavvänjning så förlorar jag trovärdighet om jag själv är rökare. Men jag kan ju vara icke rökare och sälja cigarrer.

En full nykterhetsivrare är inte trovärdig men det är en nykter alkohollist. Att leva som vi lär är ett uttryck som väll kan plockas upp. Men däremot kan jag inte förvänta mig att andra lever som jag lär. Jag har rätt att argumentera och prata för eller emot nästan vad jag vill. Det är min rätt.

Frågan är vad jag kan förvänta mig av folk jag möter. Sjukvården arbetar med att göra oss friska, hålla oss vid liv. På senare år har fokus också blivit allt mer klart att hjälpa oss att fortsätta att vara friska. Det betyder att sjukvården med rätta pläderar för ett sunt liv. Bra mat, motion, undvika alkohol och droger samt sluta snusa och röka. Svårt att invända mot. Något för mig och dig att sträva efter. Något för sjukvårdspersonal att sträva efter.

Är en gravt alkoholiserad (men nykter på jobbet) fet och storrökande läkare trovärdig när hon säger detta? Är hon lika trovärdig som den vältränade och smärta läkaren? Det är en fråga för dig och dina fördomar, för din motivation att själv leva sunt, eller att finna vägar att leva vidare så som du gör.  Det är inte alltid lätt att säga vad som är rätt, vad som är fel. Men det jag lever efter, det är det JAG lever efter!

Jag vill komma till att peka på just din moral, just ditt, sätt att leva, jag vill utmana dig i hur du ser på andra och varför du ser på dem på just det viset. Min moral är min, jag försöker påverka dig och andra efter den. Men framförallt bör jag själv leva min moral och genom mitt sätt att leva att vara och mitt sätt att argumentera kan jag påverka dig. Men jag har inte rätt att kräva att du lever min moral, än mindre om jag inte kan göra det själv.

Enbart etiskt är svårt, så svårt att leva upp till. Men det är väll just det som är ett mål. Att leva efter vår etik och att ständigt revidera och förändra den.

Enbart etisk, enbart min etik, min moral.

Peter PC Carlsson