Enbart pepparkaksbak är något som det har tjatats om den senaste veckan. Idag blev det av. I och för sig tröttnade han snabbt på själva bakandet och ägnade mer tid till att smaka degen och sedan de klara kakorna. Det är just så som det skall vara. Barn längtar och tjatar och när de väl får det de längtar efter så kommer snabbt annat in i bilden. Så här bakas det enbart ett par plåtar, resten av pepparkakorna köper vi.

Igår var vi iväg och handlade glitter och kulor som skall hängas i granen. Det blev både guld och silver, vilket är väldigt fult ihop. Men det var vad grabben ville ha och enligt mig måste jag säga att det spelar verkligen ingen roll för jag tycker att det är fult med en plastgran och plastkulor och glitter ändå. Så, vad spelar det för roll, det är ju inte för mig granen sätts upp. Så han fick bestämma, mamman blev inte glad på färgkombinationerna. Men hon hade varit och köpt en ljusslinga som skall viras runt balkongräcket och stor svart ljusstjärna !?!?

Jag vill helst inte ha en massa pynt, jag vill än mindre ha en massa glitter och allra minst en plastig gran täckt av grejer och små ljus som ser ut som stjärnor. Men det är inte för mig som det skall julpyntas. Dels tycks det höra till inför julen och dels är det något man älskar när man är 3,5 år gammal.

Så nu skall det pyntas med plast och omaka färgkulor. Om någon vecka skall det hängas glitter över granen och ljusslingan skall lysa upp i mörkret. En av ljusslingorna slingrar vi likt grannarna redan idag runt vår balkong. Det lär inte bli snyggt, men åtminstone lite ljust. Kanske får det fart på vinteraktiviteterna (se tidigare inlägg ;-)

Jag tycker att julen har fått en allt mer märklig utformning. Det fanns en tid då Jesus födelse skulle firas (i och för sig är det inte vid jul han föddes utan det fanns redan en hednisk högtid då som kristenheten tog över). Det fanns också en tid i fattiga Sverige då julen var en tid då vi kunde äta oss mätta. Idag vet jag inte riktigt varför vi firar, det ger oss ledighet och lite ljus i den mörkaste av tider. Men vi gör det knappast längre för att kunna äta oss mäta, för att fira Jesus födelse. Knappast heller för att få lite extra lugn och ro.

Vi firar för att vi alltid har gjort det. Det är en tradition och det skall vara på ett visst vis. Vi brukar se till att ha så lite stök och stress innan jul som möjligt. Inget extra fejande och inte en massa lagande av mat. Men traditionen fyller vi och firar hos barnens farmor och farfar. Här är det jul, här är det tradition.

Men i år blir det en gran av plast, en gran med glitter i både guld och silver.

Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas.
Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne. Skänk en gåva till Barncancerfonden.