Enbart onåd var vad jag föll i idag. En man kom till mitt jobb och blev arg för att en kurs var flyttad. Själv var jag på lunch och en upprörd man ringde och undrade varför vi flyttat kursen. Mina förklaringar om att vi meddelat de som anmält sig att den var en annan dag gick inte hem. Han ansåg inte att han skulle anmäla sig. Oavsett förklaringar så vart det fel så jag konstaterade att han var missnöjd och beklagade detta. Sen sa jag att jag ville fortsätta min lunch. Vi sa hej och la på.

Men i hans ögon hade jag fallit i onåd. Så kan det vara, så blir det ibland. Det som är viktigt i dessa lägen är ett bra bemötande och att se över om man kunde gjort annorlunda för att det inte skall ske igen. För mig är allt utagerat i och med detta. Men jag har inget problem med att inte alla tycker om mig, att inte alla älskar mig. För mig är det viktigt att bli omtyckt och älskad för den jag är av de jag håller för mina vänner. Men världen behöver inte älska mig. Jag önskar inte att den hatar mig heller, men jag behöver inte bli älskad av alla. Jag vill kunna stå upp och säga ifrån och då går det inte att bli älskad av alla. Åtminstone inte direkt.

Ibland tror jag att vi är allt för rädda för att inte vara omtyckta, att falla i onåd. Men är det inte snarast så att det är när vi lyckas stå upp som vi kan känna oss mer tillfreds. Givetvis skall vi backa om vi ser att vi har fel, men lika självklart är att vi skall hävda vår rätt om vi ser att någon annan har fel. Mannan idag hävdade sin rätt att komma utan anmälan och jag kunde bara beklaga att han inte anmält sig eftersom vi då inte visste att han skulle komma till en flyttad kurs.

Det jag inte vet har jag inte ont av brukar man säga, men det jag inte får veta kan jag inte heller göra något åt.

Peter PC Carlsson

P.S.
Nominera Enbart Månadens för februari. 
Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas