100422 Enbart Far
Enbart far är vad jag huvudsakligen är. Mer än halva mitt liv har jag varit pappa. En pappa som långt ifrån räckt till det som jag anser att jag borde. Inte blev det bättre av en skilsmässa. Det man aldrig kan skiljas från är sina barn. Jag varken kan och än mindre vill.
Hur lycklig och bra en skilsmässa än är så innebär den att relationerna kräver mer för att kunna upprätthållas. Visst har det funnits dagar då jag inte tänkt på mitt tillkortakommande men de har inte hindrat min känsla av skuld. Älskade barn, jag lämnade aldrig er!
Men det är ju inte sant, jag lämnade familjen, er och er mamma. Hur skall jag då kunna säga att det inte var er jag lämnade? Många år har gott, ni har vuxit upp och blivit stora, självständiga och kloka. Jag skulle så gärna vilja vara med och ta åt mig äran för de ni blivit. Men det kan jag inte.
Ni är och har blivit så bra trotts att jag inte funnits var dag i er vardag. Ni har blivit så trygga och säkra trotts bristen på en närvarande pappa. Mina tårar av saknad har på inget vis varit en hjälp i ert läsande av läxor. Min kramp i bröstet, för att inte var kväll kunna ge er den kram jag så innerligt gärna vill ge er, har på inget sätt kunnat ersättas av den tomhet jag alltid bär med mig i mitt bröst.
Att skiljas är svårt, det är jobbigt och det blir allt mer tungt ju längre man varit tillsammans. Men att lämna sina barn är och förblir ett öppet sår som aldrig kan läka. Mer än halva mitt liv har ni funnits i mitt hjärta och i min dagliga tanke. Hela ert liv har jag funnits, även fast ni inte sett mig. Men jag vakar ständigt över er och det ni gör. Jag längtar och önskar så att jag får finnas i era tankar även om det är så försvinnande kort.
Att vara far, att vara pappa är mer än något annat. Inget jag gjort, inget av det jag är eller kan bli kan jämställas med att få vara far. Jag är inte bara far, jag är en stolt far över min barn. Men betydligt mindre stolt över mitt eget faderskap. En evig kamp med att finnas, att vara tillhands och att kunna leva sitt liv, är något som alla fäder, alla mödrar får brottas med. Men jag som lever på distans jag önskar så att jag kunde vara närmare än vad tanken kan erbjuda.
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
Postat av: fia
Att växa upp och inse sina fars brister har jag fått lära mig att leva med som så många andra och jag är iallfall glad i dag att han har insett sina brister och bara det gör han blir mänsklig iallfall i mina ögon.
Men jag kan inte sätta mig in i din sits så klart för jag är ju inte pappa själv Men .. Det finn åxå pappor som är där jämt och man ser och hör dom.. Men för barnen så finns dom inte iallfall.
intresant ämmne.
må så gott.
Postat av: Linda
Som vanligt får du mig att tänka till och tänka mycket Peter.
Att erkänna och inse sina brister är väl att vara så närvarande man kan eller hur?
Jag säger inte att smärtan blir mindre eller skuldkänslorna för den delen heller, men där och då är du mer närvarande, trots den fysiska frånvaron.
Men att hälften av ens liv för alltid är borta för att man gör ett val som innebär att man inte är där halva tiden, det gör ont. Alldeles förbannat ont.
Postat av: Elie
Hej Peter!
Vi är tre studenter på Linnéuniversitet i Växjö som skriver en kandidatuppsats i marknadsföring. Vi är intresserade av att komma i kontakt med dig då du (Din blogg) skulle vara till stor hjälp för den studien vi genomför.
Vi har letat efter ett sätt att kontakta dig på men eftersom du inte har en email-adress tillgänglig här skulle vi vara väldigt tacksamma om du kan maila oss till den e-postadress vi angivit i inlägget. Där kan vi förklara mer om detta.
Tack på förhand
URL: http://ajaxen.blogg.se/