100810 Enbart tagg

Enbart tagg, eller en liten sticka, ett spjut som skär in i min kropp. Det är mer än något som skaver, en tagg som gnaver, som blöder utan minsta droppe av blod. Likväl sitter det tagg efter tagg i min kropp. Vi vandrar och går och i stunder vi minst vill gör taggen sig påmind och ger sitt stöd till att hålla oss vakna.

 

Gamla små eller stora taggar som gör sig påminda, som vi ännu inte lyckats bädda in och få att försvinna. En del av dem kan vi bara inte låta bli att pilla på, dra och rickla så att de åter blöder så att ögat gråter. Likt ett bett i kinden kan vår tunga inte låta bli att slicka på såret, tanden känner försiktigt på bölden och såret finner ingen ro.

 

Det är dessa taggar vi var dag finner och som vi var dag kan välja att dra ut eller att tugga på. Dag efter dag samlar vi till vår törnekrona och några bär den med falsk stolthet i sitt illa fördolda matyrskap.

 

Alla bär vi sår, taggar och oförrätter inom oss. Några lyckas läkas och andra måste ständigt kräkas ut sitt missnöjda jag över allt och alla de möter. Orättvisorna tycks för dessa människor inte ha någon gräns. Allt är någon annans fel och lösningarna är enkla. Om bara den och de gjorde si eller så…

 

Vi andra sitter där med bandagerade själar och slickar våra egna sår mär än vi strör salt i andras. Det är så vi är, vi människor. Ibland orkar vi bära den börda vi ha med oss ibland fallerar vi och vänder den ut mot de vi möter vare sig vi vill eller ej.

 

Tänk om livet vore enkelt, om det bara var att leva, bara var att finna sina små stunder av välbehag, om det bara vore så enkelt att vi drar ut våra taggar, plåstrar om våra sår och reser oss upp för att gå vidare. Tänk om det vore, tänk om det är just så enkelt!

 

Så ställ dig upp, dra ut dina taggar, slicka dina sår, förlåt dig själv för dina brister och älska dig för den du är. Se vägen som leder framåt istället för att beklaga den knotiga stig du redan har gått. Alla de oförrätter, de som sårat och förlamat dig kan du när du vill bestämma dig för att lämna just där du står. Just där kan ditt bagage få stå, för från och med nu kan du välja att resa lätt. Med enbart ett handbagage kan vi ge oss iväg. Det tunga och dystra kan vi lämna just här, just nu.

 

Så kom, kom och ta din lille bag! Det är dags att gå, dags att ta sig härifrån. Framtiden väntar och nuet har vi alltid med oss. Låt dåtid ligga bakom dig och kom med och flyg. Livet kan vara så mycket lättare än vad vi tror, än vad det är. Så ta ditt lätta bagage och låt oss lyfta.

Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Kommentarer till Enbart

Postat av: Mig

Jag ska ta ut taggarna genast!

2010-08-16 @ 16:30:59
URL: http://aloneinthesun.blogg.se/

Postat av: Kicki

Du skriver så otroligt bra. Det går rakt in i hjärteroten.



Jag har faktiskt taggar i mitt hjärta.Jag hoppas att det lättar snart.Jag ska glömma alla oförrätter. Jag tar nog min lilla bag och reser vidare. Dåtiden ska jag försöka glömma och nu tar jag nya steg mot förhoppningsvis ett bättre och friskare liv.

Tack för dina fina ord.

2010-08-16 @ 17:37:53
URL: http://www.finest.se/kicki11

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0