Jag har hankat mig fram på en låg halvtidslön, med en studerande fru och samtidigt ha två barn att försörja. Det var då jag la märke till hur mycket månad det alltid var kvar i slutet på lönen. Så fort räkningarna var betalda så var pengarna i princip slut. Konstigt, vi skulle ju leva lite också. Mat är bra att ha liksom möjlighet att köpa kläder åtminstone någon gång om året.

Att leva så en längre tid utan att ha någon som helst buffert och ingen marginal att ta av, ja det tär nog på vem som helst. I det läget fanns det enbart en sak jag kunde göra. SPARA. Alla utgifter jag kunde sparade jag in på, varenda en. Snart var det bara två räkningar som kom regelbundet, hyra och el. Ibland dök det upp räkningar för sophämtning och försäkring men i övrigt försvann allt vad räkningar hette.

Mat handlade jag en gång i veckan, försökte med varannan med det var lite för svårt. Det blev några tuffa år men varenda månad lyckades jag spara lite pengar, inte mycket, men några hundralappar. Hundralappar från ingenting. I bakhuvudet ekade min morfars röst när han vid julbordet tog fram läsk till oss barnbarn. “Det är inte de stora inkomsterna som räknas, det är de små utgifterna”. Därefter ställde han fram läsken på bordet en och en. Först efter att den första 33 cl flaskan var delad mellan oss kunde han ta  upp nästa.

Livet är långt ifrån alltid roligt, framförallt är det inte lätt men det märkliga är att man nästan alltid kan förändra sitt liv. Alltid har vi möjligheten att göra det bästa av vår situation. Efter några år hade jag en liten buffert och genast var livet lättare att leva. Att jag sedan långt senare lyckades få bufferten att försvinna i IT-bommen vid sekelskiftet, ja det är en annan historia. Det som tagit år att bygga upp går på några ögonblick att förstöra.

Det är inte de stora inkomsterna man blir rik på, det är de stora utgifterna som gör oss fattiga!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?