120504 Enbart så små på jorden

Enbart så små på jorden
Enbart så små på jorden är vad vi är. Vi gör avtryck genom våra liv, vi speglar våra liv i och genom andra. Men vårt avtryck är lätt och kommer att spolas bort som vågorna på stranden när vi lämnar den plats vi tagit. Var dag kan vara en kamp för att leva, det kan vara en kamp för något annat, något bättre. Men vårt liv kan också vara ett liv vi lever, ett liv vi drömmer och njuter. Oavsett är vår tid mindre en ett ögonblick i världen. Min roll, din roll är som den ensamma droppen i havet, inte som den droppe som urholkar stenen. Vi lever vår tid och vi dör. För en del är det trösterikt, förandra förfärande, men vår tid är kort om än allt vi har. Ag är en droppe i havet, en droppe som inte går att urskilja från alla andra som rör sig omkring. Alla dessa droppar som slår mot stranden, dessa droppar som faller från skyn, som fryser till is eller som ensamma rinner längst en kind.
Jag är droppen, droppen i ditt liv, du är droppen i mitt. Ensam förtvinar och fördunstar jag, tillsammans kan vi kanske bilda en liten pöl, en fläck av fukt innan vi torkar ihop och försvinner. Men vårt liv är just det, en droppe som finns här och just nu.
Livets mening är enkel, att finna sin lycka, sin harmoni och sitt accepterande över de vi är, över den jag blivit, den jag vill vara. Tiden är kort och över det kan vi förfäras, över det kan vi förtvivla och förtrösta. Men det enda vi vet är att livet är nu och var droppe lever sitt liv efter sina förutsättningar.
Det är i andra människors öden som vi behöver påminnas om vad som är viktigt. Påminnelsen kan vara en tragisk historia, en framgångssaga eller en vardagskyss. Men det är i mötet med andra när vi låter vårt intellekt få vila och våra känslor få tala som vi verkligen lever.
Solen lyser med sin frånvaro så idag får jag finna en meningsfull påminnelse i glimmande ögon från min yngste son. En anledning så god som någon att förstå vikten av livet som den lilla droppe jag är.
Enbart så små på jorden är vad vi är. Vi gör avtryck genom våra liv, vi speglar våra liv i och genom andra. Men vårt avtryck är lätt och kommer att spolas bort som vågorna på stranden när vi lämnar den plats vi tagit. Var dag kan vara en kamp för att leva, det kan vara en kamp för något annat, något bättre. Men vårt liv kan också vara ett liv vi lever, ett liv vi drömmer och njuter.

Oavsett är vår tid mindre en ett ögonblick i världen. Min roll, din roll är som den ensamma droppen i havet, inte som den droppe som urholkar stenen. Vi lever vår tid och vi dör. För en del är det trösterikt, förandra förfärande, men vår tid är kort om än allt vi har. Ag är en droppe i havet, en droppe som inte går att urskilja från alla andra som rör sig omkring. Alla dessa droppar som slår mot stranden, dessa droppar som faller från skyn, som fryser till is eller som ensamma rinner längst en kind.

Jag är droppen, droppen i ditt liv, du är droppen i mitt. Ensam förtvinar och fördunstar jag, tillsammans kan vi kanske bilda en liten pöl, en fläck av fukt innan vi torkar ihop och försvinner. Men vårt liv är just det, en droppe som finns här och just nu.

Livets mening är enkel, att finna sin lycka, sin harmoni och sitt accepterande över de vi är, över den jag blivit, den jag vill vara. Tiden är kort och över det kan vi förfäras, över det kan vi förtvivla och förtrösta. Men det enda vi vet är att livet är nu och var droppe lever sitt liv efter sina förutsättningar.

Det är i andra människors öden som vi behöver påminnas om vad som är viktigt. Påminnelsen kan vara en tragisk historia, en framgångssaga eller en vardagskyss. Men det är i mötet med andra när vi låter vårt intellekt få vila och våra känslor få tala som vi verkligen lever.
Solen lyser med sin frånvaro så idag får jag finna en meningsfull påminnelse i glimmande ögon från min yngste son. En anledning så god som någon att förstå vikten av livet som den lilla droppe jag är.


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Kommentarer till Enbart

Postat av: tess

Kikar in efter säkert år av frånvaro... varför tappas kontakten med alla er som man lärde känna när man började skriva??? Jag hoppas kunna återuppta vår vänskap igen och få dig att åter läsa min blogg....//Tess

2012-06-17 @ 09:18:35
URL: http://tess701.blogg.se/

Postat av: Anonym

Jag skriver själv väldigt sällan numera på denna blogg. Skriver mest på sidan www.temafattigdom.se

Men jag skall genast titta in hos dig igen. /PC

2012-06-20 @ 11:45:16
URL: http://www.temafattigdom.se

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0