130205 Enbart Andra klassens medborgare
På väg till perrongen stoppas jag av en man som är tio år yngre än jag. ”Ursäkta mig min herre, får jag störa er min herre?” Frågan gör mig förvirrad. Med enbart några minuter kvar tills tåget skall gå står jag utanför den offentliga toaletten och väntar på att min son skall bli klar så att vi kan illa iväg till perrongen. Det har tidigare aldrig hänt att någon artigt kallat mig ”min herre” utan att vara ironisk. Ett kort ögonblick flimrade ett par gamla Nils Poppe filmer förbi i mitt huvud.
Framför mig stod mannen med neddragen toppluva, en mun som var lite lätt sned och med ett tal som framfördes med stor ansträngning för att vara så tydligt som möjligt.
- Givetvis får du det svarade jag så artigt jag kunde och insåg genast att jag vanemässigt hade lagt bort titlarna och duade honom.
”Min herre för ursäkta mig men jag vill bara berätta att jag är en konstnär och har gjort hela 65 utställningar.” – Det låter fantastiskt, svarar jag, samtidigt som jag funderar på hur jag skulle komma vidare mot tåget som snart skulle ankomma till perrongen. Mannens grava talfel fick mig ofrivilligt att tänka på utvecklingsstörning.
”Min herre får ursäkta att en andra klassens medborgare stör så här, men jag ville bara tala om att mina verk finns på Internet.” En blandning av min förvåning över hans ord och min skamkänsla för mina tankar fick mig att börja protestera mot ordvalet – en andra klassens medborgare. Men innan jag ens han få fram min protest fortsatte han. ”Det var jag själv som sa det!. För jag är en andra klassens medborgare men jag ville bara att min herre skulle veta om mina verk som finns på Internet!”
Skammen välvde snabbt runt inom mig och grep efter det halmstrå jag kunde finna. – Ni får ursäkta mig men vi måste skynda oss för att inte missa tåget. ”Jag vill ju inte att min herre skall missa sitt tåg, tack för att ni ville lyssna!” Jag lovade att gå in på hans nämnda adress sa adjö och skyndande mot tåget. När jag nu söker hans konst på nätet så märker jag att jag inte varit en lika god och artig lyssnare som jag borde varit. Jag tycks inte minnas adressen och kan inte finna hans konst. Hans lätt talförvrängda ord kommer fortsätta att eka länge i mitt huvud, -ursäkta en andra klassens medborgare.
Andra klassens medborgare, de finns, de vet om det, vi vet det men vill inte erkänna att vi ser dem så. Det är just det som gör dem till andra klassens medborgare, hur vi ser på dem… som andra klassens medborgare och inte för vilka de är.
Vi borde verkligen inte se någon som en andra klassens medborgare! Var är min första klassens skämskudde när jag behöver den?
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
