150527 Enbart bry sig men hur?
Hur ska man bry sig och på vilket sätt?
På en gata i en stad i södra Europa flanerade jag runt under en dag. Vimlet av folk var tätt på gågatan i Nice, solen brände mina kinder och vinden bar med sig en doft av hav och smattrande mopeder. På gatan rullade kommersen och bland butikerna lockade restaurangerna med sina specialiteter. Allt är som upplagt för att våra surt förvärvade slantar skall få rulla vidare i en annan riktning och ut ur min ficka.
Vid ett gathörn sitter en tiggande kvinna, ikläd en plågad och vädjande blick. Framför sig har hon placerat sin dotter på runt fem år som ligger stilla utan att röra en min. Mina känslor rullar runt och blandas med allt mellan sorg och vrede över sakernas tillstånd och den situation som får en mor att utnyttja sitt barn på detta sätt. Jag står kvar i tio minuter, några ger och till tack får de gråtmilda mumlanden och en fortsatt likstel liten dotter som ligger ihoprullad under en filt i värmen. Mina pengar blir kvar i fickan och jag går vidare.
En bit längre fram på samma gata strömmar musik från en gatumusikant. Framför honom ligger en hund och tittar med lurig blick på oss som passerar förbi. Hunden kan inte stilla sin nyfikenhet utan hoppar upp och doftar på våra ben och funderar säkert på att märka ut sitt revir men går tillbaks och lägger sig i korgen framför den glatt spelande musikanten som får slant efter slant i sin skål.
Senare på kvällen passerar jag igen men utan att möta gatumusikant men samma kvinna sitter kvar och samma dotter ligger lika orörligt kvar utan att få möjlighet att visa sin nyfikenhet på livet, utan att få springa runt och leka och lära sig om allt vad livet innebär och innehåller. Hennes roll var att ligga still på en gata i timmar, dag efter dag för på så sätt blir vår givmildhet större och hennes liv allt mindre.
Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse mellan den musicerande mannen och hans hund som följde sin husse och publiken med nyfikenhet och den tiggande mamman som lär upp sin dotter till passivitet. Jag betvivlar inte moderns behov och förtvivlan men jag kan inte acceptera att hon i sin förtvivlan nyttjar sin dotter och tar ifrån henne sin lust genom att lära henne till passivitet och underkastelse. Den sortens tiggare kommer aldrig att få pengar av mig!
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter skall bemötas och cancern bekämpas.
På en gata i en stad i södra Europa flanerade jag runt under en dag. Vimlet av folk var tätt på gågatan i Nice, solen brände mina kinder och vinden bar med sig en doft av hav och smattrande mopeder. På gatan rullade kommersen och bland butikerna lockade restaurangerna med sina specialiteter. Allt är som upplagt för att våra surt förvärvade slantar skall få rulla vidare i en annan riktning och ut ur min ficka.
Vid ett gathörn sitter en tiggande kvinna, ikläd en plågad och vädjande blick. Framför sig har hon placerat sin dotter på runt fem år som ligger stilla utan att röra en min. Mina känslor rullar runt och blandas med allt mellan sorg och vrede över sakernas tillstånd och den situation som får en mor att utnyttja sitt barn på detta sätt. Jag står kvar i tio minuter, några ger och till tack får de gråtmilda mumlanden och en fortsatt likstel liten dotter som ligger ihoprullad under en filt i värmen. Mina pengar blir kvar i fickan och jag går vidare.
En bit längre fram på samma gata strömmar musik från en gatumusikant. Framför honom ligger en hund och tittar med lurig blick på oss som passerar förbi. Hunden kan inte stilla sin nyfikenhet utan hoppar upp och doftar på våra ben och funderar säkert på att märka ut sitt revir men går tillbaks och lägger sig i korgen framför den glatt spelande musikanten som får slant efter slant i sin skål.
Senare på kvällen passerar jag igen men utan att möta gatumusikant men samma kvinna sitter kvar och samma dotter ligger lika orörligt kvar utan att få möjlighet att visa sin nyfikenhet på livet, utan att få springa runt och leka och lära sig om allt vad livet innebär och innehåller. Hennes roll var att ligga still på en gata i timmar, dag efter dag för på så sätt blir vår givmildhet större och hennes liv allt mindre.
Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse mellan den musicerande mannen och hans hund som följde sin husse och publiken med nyfikenhet och den tiggande mamman som lär upp sin dotter till passivitet. Jag betvivlar inte moderns behov och förtvivlan men jag kan inte acceptera att hon i sin förtvivlan nyttjar sin dotter och tar ifrån henne sin lust genom att lära henne till passivitet och underkastelse. Den sortens tiggare kommer aldrig att få pengar av mig!
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter skall bemötas och cancern bekämpas.
Kommentarer till Enbart
Trackback
