Enbart tankar far runt just nu. Jag besöker regelbundet Madde/Jag är frisk som har canser. Hennes liv berör och jag tänker på henne var dag. Jag har ingen aning om vem hon är, bara att jag vill att hon skall vara frisk.

Just nu sitter jag med balkongendörren öppen. Någonstans i närheten pågår kulturfestivalen. Jag hör musiken, trummorna och basen, människor som då och då jublar. Det är så det ser ut, livet. Någonstans pågår något annat och vi finns just där vi finns, kan inget annat. Ibland vill vi vara med, ibland vill vi bara ha dörren öppen för att kunna höra vad som sker. Ljud av liv, av rörelse, av andra människor som lever sitt liv. Var och en av oss kan inget annat än att leva just våra liv. Leva dem så gott vi kan.

Allt för ofta missar vi meningen med just den dag då vi lever, just idag. Vi ser framåt, ser mot något annat och tänker inte på att det är just idag, just nu som vi lever. När smärtan drabbar, när krampen tar i, då blir medvetenheten om livet så mycket starkare. Allt har en ändä men så länge vi är friska lever vi som om livet vore oändligt.

När man drabbas av en sjukdom som canser så kan kampen som du för vara så mycket större än för din egen del. Alla vi som lever, alla vi, lever i skuggan av risken att drabbas. Några av oss kommer att göra det, några av oss kommer att dö. Men det är för hoppet vi lever. Det är för viljan att leva, att finns som vi finns till. Det finns inga trösterika ord, det finns bara en vilja och ett hopp att klamra fast vid. Jag är frisk och just nu klamrar jag fast vid hoppet att få vara det.

Jag kan inget säga till dig Madde, inget som kan hjälpa, inget som kan lindra. Men jag vill att du skall veta att det finns många som följer dig, som läser det du skriver, som hoppas, tror och ber. Vi är många som var dag startar våra datorer och besöker din sida, som innan vi gör det sänder en tanke av välgång, som ber om en liten förbättring, som tror på din förmåga att kämpa.

Det är det vi har, vår förmåga att kämpa, vår vilja att leva vårt hopp och vår tro. Men Madde du är inte ensam, vi är många som följer dig, som tänker på dig, som sänder våra tankar till dig. Vad dag, var stund har du oss här. De flesta av oss vet inte vem du är, har aldrig mött dig, aldrig sett dig.

Ändå så tänker vi på dig, ändå så ber vi för dig, ändå så sänder vi dig vår kärlek, våra tankar. Madde du har berört mig, så som du berört många andra och jag kan inget annat än att sända dig min kärlek.

Kram och kram igen.

Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

Kul inlägg!!