Enbart utspring är så mycket mer än att bara sluta gymnasiet. Framtiden ligger redo och väntar och idag möter staden med sin bästa sida och badas i värme och ljus. Det är enbart en dag som idag när studenterna springer ut som man kan se alla vuxna stå och le åt sjungande, skrålande och skålandes ungdomar klockan 8 på morgonen.

Vi ser dem halsa bubbelvin tidigt en skoldag, känner solen värma och vi ler. Inom oss så rullar minnen från vår egen student, från vår ungdom då allt fortfarande var möjligt, de den gyllene framtiden var vår.

Vita mössor och tunna vita klänningar vajar senare i takt till högt spelande musik från lastbilsflak. I Stockholm har man nämligen den traditionen att hyra stora lastbilar, sätta upp en riktigt stor ljudanläggning på flaket och sedan fylla lastbilen med vitklädda studenter. Studenter som glada sjunger och ropar ut sin glädje åt att få springa ut. Varv efter varv dundrar lastbilarna genom staden och studenterna sköljer sina strupar.

Längs Kungsgatan står trafiken i princip stilla. Mellan husen dunkar musiken och marken är fuktig av utsprutad öl och cider. En stark doft av malt ångar upp i värmen. Leende vuxna ser på när de vita klänningarna nu är blöta av öl och inte längre svalt svajar i vinden utan sitter som klistrade på unga kropparna.

De på morgonen så vackra frisyrerna och noggrant sminkade ansiktena är uppblötta av kringsprutande öl. Hoppande och gungande i takt ropar de ut sin glädje. Förra året var det någon som skadades, som föll av. Men än rullar lastbilarna, än sköljs struparna och håren av öl.  

Vi vuxna ler, står och drömmer, minns och gläds med de sista 80-talister som nu springer ut. Några av oss har våra drömmar kvar, andra har förverkligat sina. Ytterligare några har skaffat nya och ve och fasa det finns också krossade och tappade drömmar.

Jag tillät mig att stå en stund, att se och höra deras glädje, känna dunket från musiken, känna lusten i luften. Jag stod en stund och tillät mig att drömma, att fundera på min tid kring studenten, på mina drömmar. Många har jag kvar, en del har jag förverkligat, nya och tillkommit och andra har jag tappat.

Nu är det helg och det är kanske åter dags att sätta sig ner för att drömma.

Enbart drömmar.

Peter PC Carlsson