Enbart åsikt och att hålla kvar vid den är något vi har svårt för. Det finns kulturer där debatten anses som viktig och en högt stående form av civilisation, det finns länder där man har argumentation och diskussion på schemat. Men vi undviker helst de heta ämnena. Framför allt om det luktar politik. Nej, nej, jag har ingen åsikt, jag har ingen särskild uppfattning, jag tycker som alla ni andra.

Helst tycks vi vilja glida genom livet utan att sätta några avtryck. Är det verkligen så, vill vi leva obemärkt och oförargligt? Vad är det som är så farligt med att ha en åsikt, att säga sitt hjärtas mening, att verkligen uttrycka det vi tycker? Helt klart saknar vår kultur förmåga att inspirera oss att debattera att uttrycka våra åsikter. Istället håller vi det för oss själva och går med knuten näve i fickan och förbannar sakernas tillstånd. Eller så följer vi floden när fördämningen väl brister. Men få vågar stå upp och säga sitt hjärtas mening, eller ens vad vi röstade på i senaste val, vad vi skall rösta på i kommande val, eller vad vi tjänar.

Obemärkt skall vårt liv gå förbi, åtminstone vad vi tyckte under tiden vi levde. Själv skall jag rösta på Marit Paulsson i kommande val, inte i första hand för att hon är liberal utan för att hon är den svenska Europaparlamentariker som tydligast agerat och tagit sin roll på allvar. Jag vill inte att mitt liv skall gå obemärkt förbi, jag vill sätta spår. Inte för att vara populär utan för att påverka, beröra och låta mig själv förföras.

Det är lätt att låta oss styras av en gammal moral. Tydligast uttryckt finns den hos kristdemokrater och olika religiösa grupper. Moralen behöver inte vara fel, men den är ingalunda självklar. Utan att ifrågasätta, fundera och ta en egen ställning är vi inget annat än små marionetter i andras dockspel. Skall jag vara en docka vill jag åtminstone själv välja vem jag spelar och varför.

Att stå upp för de vi är det vi tycker och tro på är alltid värt respekt, även om jag själv skulle ha en helt annan uppfattning. Vilket jag ofta har, en annan uppfattning alltså. Men jag kan respektera meningsmotståndare som just visar mig och andra respekt. Medan populister, moralister och demagoger som förkastar och föraktar andra har jag svårt att själv respektera.

Var fråga är värd att lyfta, att vända och vrida på, var åsikt är värd att höras om den förmedlas med just respekt. Men allt för ofta döljs ett förakt i populistiska budskap, ett förakt för andra som är värt att bekämpa.

------
Läs gärna inlägget om prostitution där diskussionen varit het.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer! 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?