Enbart viljan skiljer mig från frestelsen. Var dag möter jag den lockande och stundom ljuvliga frestelsen. Enbart min vilja håller frestelsen under kontroll. Runt omkring mig, runt omkring oss alla finns våra frestelser. Tillsammans med längtan är frestelsen en farlig varelse för min kropp och min själ. Formerna är olika, ibland kommer frestelsen i form av en bakelse, en choklad bit, en öl, en kvinna eller en dröm om en resa. Alltid förenas den med längtan och lusten.

Visst vill jag hänge mig åt alla lustar jag känner, visst vill jag kunna njuta allt som finns just i denna stund. Enbart min vilja avhåller mig från alla lustar, från all längtan och från den frestelse jag ständigt möter i min dag.

Det finns dagar jag skulle vilja frossa i choklad, dagar jag skulle vilja släcka min längtan med öl, dagar jag skulle vilja flirta och älska med en annan kvinna, det finns dagar jag skulle vilja sätta mig på ett flyg och bara resa bort för att leva ett annat liv. Allt är en längtan till något skulle vara bättre. En dröm om njutning utan konsekvenser. Allt detta är fint, det är vackert och inget att förneka bara det inte får för stort spelrum i våra liv. Längtan grundar sig inte på brister i livet utan bara på alla möjligheter som finns att välja eller inte välja. Enbart viljan att avstå allt som är möjligt sätter mina gränser.

Utan vilja är jag inget annat än ett hungrigt djur som genast söker stilla min hunger. Jag lever i en värld där möjligheterna saknar gränser och ständigt möts jag ändå av nya. Min lust, min längtan består och min vilja kontrollerar vad jag tillåter mig själv att göra, vad jag kontrollerar mig själv att vara och bli. Ibland kontrollerar vi människor oss för mycket, blir hämmade och bittra, ibland släpper vi på kontrollen och när viljan är för svag kastar vi oss ut i all vår längtan, lust och bejakar frestelsen som kommer i vår väg.

Visst kan jag tillåta mig att ge vika för frestelser, visst låter jag det ske. Men viljan håller mig inom rimligheternas gränser, viljan följer de gränser jag satt. Gränserna är olika för oss alla, vad var och en av oss anser ok. Mina gränser är det som är min moral, min etik att följa. Den följer inte lagar och regler, den följer vad jag anser rätt och rimligt för mig. Varje gräns bygger på en konsekvens. I värsta fall är vi inte ens medvetna om konsekvensen av vårt handlande, av våra val. I bästa fall är vi medvetna och lyckas kompensera våra överträdelser. En del överträdelser går att kompensera med tid, annat inte.  Det är viljan som håller mig inom gränsernas ramar, det är mitt intellekt som kalkylerar och bedömer möjligheter att kompensera och väga risker mot frestelsernas kortsiktiga fördelar.

När jag, när vi alla, stannar upp och lever en stund utan alla frestelser är det lätt att riktigt bedöma dess konsekvenser, men när jag, när vi möter dem så tar lusten gärna över. Utan min vilja finns frestelsen ständigt där som manar mig var dag till att flyga bort, till att älska med en annan kvinna, till att dricka mig full, till att fylla min kropp med chokladens balsamerande välsignelser.  Enbart viljan avhåller mig och enbart genom att stärka min vilja att göda den med tankar om gränsernas rimlighet och överträdelsernas konsekvenser kan jag hålla mig till den jag är. Enbart viljan kan förändra den jag låtit mig själv bli. Vill jag flytta mina gränser är det enbart min vilja som kan leda mig dit. Enbart viljan kan styra mig rätt!