Enbart extremism kan locka våra ungdomar in i diverse farliga rörelser. Många är de som fastnat i religiösa sekter genom åren och många är de som fastnat i garnet som extremisternas ledare fiskar med i de politiska vattnen. För ett antal år sedan blev jag och mina barn mordhotade av en representant från EAP (Europeiska arbetarpartiet). Även nu framförs hot för att jag skriver om Sverigedemokraterna även om de än inte är lika grova.

Få gånger har jag varit så förbannad som då. Det visar hur de politiskt extrema rörelserna agerar politiskt. Under åren är det olika extrema rörelser som försöker att attrahera främst unga väljare. De kan heta Nationalsocialisterna, Bevara Sverige Svenskt, Europeiska arbetarparitet, Ny demokrati eller Sverigedemokraterna. Jag sätter inget direkt likhetstecken mellan dessa organisationer. De har sina grader av skillnader i helvetet.

Många "vanliga" väljare kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna och har röstat på Ny demokrati. Men det är inga "vanliga" väljare. De kan tidigare varit Socialdemokrater eller för den delen Centerpartister men de tillhör den skara som attraheras av att skapa ett vi och dom samhälle. Detta är de ofta inte medvetna om och oftast är dessa "vanliga" väljare inte några onda människor. Men de tillåter sig att liera sig med mörka krafter.

Det är lite mer än 70 år sedan Kristallnatten då "vanliga" människor gick ut och krossade skyltfönster hos judar och färgade. Det gäller att vara uppmärksam. När djävulen styr kan vem som helst lockas i fällan.

Tro aldrig att dessa Sverigedemokrater agerar för ditt bästa. De är emot marginaliserade grupper och vänder dem emot varandra. Deras första fokus är invandrare, dvs 20 procent av Sveriges befolkning. De är emot de som drabbats i krig, de som våldtagits i etniska rensningar. Men de försöker påskinna att de vill hjälpa dem i deras närområde. Så sänd tillbaks de våldtagna kvinnorna till grannen istället för att bli våldtagen där också, sänd tillbaks barnsoldaterna för att åter kastas ut i strid. Skicka de anhöriga tillbaks till sina sönderbombade hus. För det är i närområdet de skall tas omhand enligt Sverigedemokraterna.

Alla som följer och vet hur det ser ut med flyktingströmmar vet också att idag tas den absoluta majoriteten av flyktingar emot i just närområden. Dessutom av de fattigare länderna i världen.

Att spela ut svagare grupper emot varandra har alltid fungerat och gör det även nu. Men ställ dig själv frågan vill du vara en av dessa svagare grupper som Sverigedemokraterna försöker att tala till?

Vill du bli manipulerad av extrema politiker? Vill du tillhöra en rörelse som gynnar motsättningar? Jag vill det inte och anser att fascism, rasism och extrem nationalism skall bekämpas. Det som gör mig ledsen är att de fångar in människor som skulle behöva stöd, människor de skrattar åt bakom ryggen.

Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas. Skänk en gåva till Barncancerfonden. Läs gärna inlägget om Tim som kämpar och om Madde som inspirerar. Mina länkade läsare.
(Vill DU gästblogga så hör av dig genom att skriva en kommentar om att du vill.)

Enbart Maud har nu åter fått upp ångan. Under valrörelsen beskrev hon sig själv som en ivrig bäver. Nästan alla som är lite yngre än Maud måste tyckt att det var vansinnigt roligt. Maud måste ha sett färre amerikanska porrfilmer än vad jag gjort. Annars hade det inte undgått henne att hon pratade om ett ivrigt kvinnligt könsorgan. Nå nu är Maud åter på gång och denna gång så går hon i spetsen för ett grönt Centerparti när hon i DN-debatt skriver "Förbjud bensindrivna bilar 2025". Hon visar på både en realism och en liberal syn när hon idag i Aftonbladet anser "Rimligt att jobba längre".

Det är inget vi vill höra, att vi skall behöva jobba längre än till 65, men det är nog tyvärr nödvändigt. De politiker som pratar om en höjd pensionsålder gör det därför i termer av att vi skall ha möjlighet att jobba längre. Jovisst, men det är inte frågan om en möjlighet det är mer frågan om en realitet. Vi lever längre och är friska längre, samtidigt blir den yngre arbetande befolkningen allt mindre (procentuellt sett).

Vad det gäller Mauds ivriga bäver vågar jag inte yttra mig men nog har hon rätt när hon likt Kalifornien vill sätta ett sista datum för när bensindrivna bilar får tillverkas. Kalifornien har varit föregångare på område efter område. 1973 (om jag minns rätt) var det krav på katalysatorer på alla nya bilar i delstaten. När Sverige skulle införa detta på mitten av 80-talet så var det ett himla liv på bilindustrin. Könsneutrala äktenskap är verklighet och snart kommer fossildrivna bilar inte att få säljas. Så här har Maud rätt, det gäller ibland att tvinga fram förändringar för industrin med hjälp av lag. Och att få oss att ändra beteende med hjälp av motivation och kostnader.

Att bli tvingad att jobba längre än till 65 känns ju inte så lockande. Men vad är alternativet? Ju tidigare vi tar pension ju lägre kommer vår ersättning att bli. Som frisk pensionär vill vi leva loppan och kanske leka med en och annan ivrig bäver :-)

Enbart länk till dig fixas här!

Jag vet inte vem du är? Vem är du, vad gör du här?
Varje dag har jag en trogen skara läsare som besöker mig. Men vilka är ni? Ni blir ständigt fler. Som tack för att ni besöker mig och skriver lite om er själva i kommentaren tänkte jag lägga upp en länksida till din blogg, förutsatt att du länkar till mig. 

Besvara så mycket som möjligt om dig och din blogg, lägg upp en ny länk till mig så länkar jag dig.

Vad heter din blogg?
Vem är du?
Varför bloggar du?
Vad bloggar du ofta om?

Hur ofta besöker du http://enbart.blogg.se
Hur länge har du läst min blogg?
Vilket inlägg har du tyckt bäst om?
Vad vill du läsa mer om?
Prenumerar du på mina inlägg? (http://www.bloggkoll.com/blogg/7788/enbart) eller kanske rss feed? (http://enbart.blogg.se/index.rss)


Beskriv din blogg med en mening!

Peter PC Carlsson
Jag ser fram emot att få in kommentarer här så att jag kan lägga upp länkar till alla mina läsare.

Inlägget är pingat på Intressant.

Enbart om inte om hade funnits så skulle mycket varit annorlunda. McCain kunde ha vunnit i nomineringen för åtta år sedan och vi hade sluppit baby Bush. Men han vann inte, Bush vann och han valde en hård linje, en oresonlig linje och påstås agera på uppdrag av Gud när han invaderar Irak. Ett krig som McCain var emot. Han hade troligen i större utsträckning sökt samförstånd istället för konfrontation. USA hade stått så mycket starkare.

Men om inte om funnits så hade McCain varit president idag istället för Bush. Troligen en mer populär sådan än vad sittande president varit och är. Men hade då missnöjet med republikanerna varit tillräckligt starkt för att välja en svart man till världens mäktigaste människa. Hade Obama kommit fram eller hade det blivit Hillary och skulle hon kunnat stå emot republikanernas kandidat med en populär president?

Om inte om fanns skulle allt vara annorlunda, men inte säkert bättre, annorlunda ja. Ändå är det nu som om inte om fanns, för det är en svart man som president i USA. Valresultat, stat för stat!

Utvecklingen går framåt, murar rivs (inte i Israel där de byggs) och USA har en svart president. Det mest märkliga är att vi tycker att det är märkligt. För inte är det med varken hudfärg eller med våra kön som vi tänker. Må bästa person vinna. Och jag tror att det var just det som skedde. McCain var en bra kandidat, framförallt med tanke på att han är republikan. Obama lyckades redan tidigare vinna över Hillary Clinton som varit en bra kandidat. För första gången har jag känslan av att valet stod mellan tre bra kandidater, tre kandidater till presidentposten som alla skulle innebära en förändring.

USA valde det mest radikala av de tre alternativen. Men som Mona Sahlin sa så skulle han uppfattas som konservativ här.

Go go Obama. Ser fram emot att du ingjuter hopp.

Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Enbart gästblogg av Anne.

Enbart president, världens mäktigaste ämbete, utses inatt. Jag kommer att hålla mig vaken åtminstone ett tag, så som jag gör på en valvaka. Detta är ett val som i högsta grad berör världen, men det är enbart ca 130 miljoner som röstar. Det är ett val som andas hopp, hopp om förändring. Obama kommer att ha ett gigantiskt jobb framför sig. Ja jag hoppas, tror och räknar med att han kommer att vinna över McCain.

Hur det än går kommer vi att få se förändring, change. Bush har sedan länge harvat i diket och har inte förmått att komma upp på någon av Amerikas stora motorvägar igen. Under sista halvan av 1900 talet var USA ledande i världen. Den rollen håller på att utmanas och förändras. USA liksom alla andra stora riken genom tiderna riskerar att falla sönder eller att tappa sin givna ledarplats.

Under slutet av 80-talet kunde vi höra påståenden som att Reagan knäckte Sovjetunionen med sin massiva upprustning. Det ligger delar av sanning i detta, men det man glömmer att säga är att Reagan då också ökade det amerikanska underskottet. Ett jobb som bägge presidenterna Bush fortsatt med. Faran finns att det går att påstå att Bin Laden knäcker USA. Politiken behöver ändras, inte minst utrikespolitiken. Idag kan knappast ens Per Ahlmark bejubla den amerikanska närvaron i Irak.

En svart president, bara det känns som förändring. Jag hoppas på en president som är Bush raka motsats. Jag vill inte ha en president som säger att han fått ett uppdrag av gud att invadera Irak. Det är inte en president, det är en fundamentalist. Fundamentalism är farligt oavsett vem som står för den.

Det är dags för en förändring, en amerikansk politik som är mer inriktad på samarbete och samförstånd än vad vi sett under de senaste åtta åren. En risk kommer att vara att man blir protektionistisk inte minst pådrivna av fackföreningsrörelsen som vill skydda amerikanska jobb. Det kommer att fungera ett tag men långsiktigt står USA för ett starkt omställningsbehov. Samma som vi gör i hela västvärlden.

Det är vår anpassningsförmåga som avgör hur vi klarar oss i nästa årtionde. Obama ger hopp när det gäller det mesta, men inte i allt. Men som bekant från botten finns det enbart en vägg och det är upp. Jag tror att vi ser en positiv förändring, ett genombrott. Detta är ett val där det länge var en kamp mellan en kvinna och en svart man som presidentkandidat. Bara det inger hopp.

I kväll, i natt är det val, ikväll har vi hopp.

Enbart hopp.

Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Enbart gästblogg av Anne.

Enbart president, ja det skulle min far kunna bli om han var amerikan, om han pratade engleska, om han var intresserad och om han inte istället skull tycka att livet har andra världen när man är pensionär. Pappa, är aktiv som få, han har krafter i sin kropp och är snabb i skallen. Han har dock ett handikapp, han är svensk. Det är en klar nackdel om man skall bli president. I USA skulle min svärfar kunna kandidera, men han har valt att lägga sin röst på Obama. Svärfar är amerikans medborgare, pappa är svensk medborgare och pratar egentligen bara ett språk, småländska. Men han förstår också språken som finns runt om, från blekinge, skåne och halland.

Han är pigg och alert, men jag vill inte gärna att han går i skogen själv. Ja att han går där gör inget, men jag menar att han hugger billast med stock själv. Jag menar han är ändå 71 år gammal. Under sommaren spelar han golf i princip var dag. Det är underbart det gör att han håller sig igång. Men under vintern går det inte att spela golf. Då hugger han i skogen. Vandrar där med motorsågen, hoppar upp på stockar och rotfällor. Drar igång sågen och sågar till i lagom bitar. Därefter hämtar han traktorn och lastar upp med hjälp av vajervinsch de stockar han kapat av.

En vital pappa, en pappa som dessutom lärt mig att räkna snabbare än alla andra vuxna jag mött. Men han är 71 år gammal. Det betyder att han både har rätt att förvänta sig att ta det lite lugnare och att faktiskt tillåta sig att allt går långsammare.

Pappa är vital, kanske är även McCain det. Men om man är 72 år gammal är det då rätt att åta sig ett av världens tuffaste jobb? Är inte det oansvarigt, Oansvarigt mot den egna familjen, mot ämbetet och emot landet? Jag tycker det.

Pappa är klok, men jag vill inte att han skall ta över istället för Reinfeldt i lilla Sverige. Varför skall då en gammal man som McCain orka med att satsa på åtta år i ett av världens tuffaste ämbete.

I Sverige har man möjlighet att jobba vidare tills man är 67 år gammal. Därefter är det mer diskutabelt. Men när kungen blir 72 får han fortsätta att vara monark. Fast det spelar ingen roll, han har ju ingen makt. Men det skulle McCain ha, han skulle bli världens mäktigaste man. Som 72-åring, ok, han kanske blir omvald som 76 åring.... Är det ok att han är världens mäktigaste som 80-åring?

Ja säger ja, om alternativet är att en religiös kristen fanatiker vid namn Sarah Palin. Så det är nu vi väljer, vill vi ha fanatism eller pragmatism?... Ursäkta, det är inte vi som väljer hur mycket jag än skulle vilja.... Så gogo Morfar.

Enbart Cal in Power, för visst är det Power som behövs och visst var det Power när Powell stöder Obama. Colin Powell har alltid framståt som en bra person i mina ögon. När han nu öppet stöder Obama så visar det på vilken styrka som finns hos denna nya demokrat och presidentkandidat.

För egen del trodde jag länge att han skulle bli den första svarta presidenten i USA, men det blev George den lille istället. Ibland kan jag tycka synd om lille George. Så misslyckad som president. Försökte gå i pappas spår och tog även över hans gamla hökar Donald Rumbsfeldt och Dick Cheney. Han fullföljde det pappa påbörjade och kastade ut Sadam Hussein från sin diktatorstron. Men sen har det gått sämre. Både i Afghanistan och i Irak sitter USA fast med sina trupper och är inte i närheten av att kunna dra sig ur med hög svansföring.

Tyvärr har mycket gått fel för USA under de senaste åtta åren, inte minst har den amerikanska ekonomin fortsatt att gräva djupa hål i det redan stora budgettunderskottet. Med lånade pengar har man fört krig, med lånade pengar har man sänkt skatter och med lånade pengar har man underlåtit att ta hand om världens största ekonomi.

Det kommer inte att bli lätt att ta över den amerikanska ekonomin. Det kommer att krävas både tillväxt och skattehöjningar för att få ordning på ekonomin. Inte minst behöver de enorma militärkostnaderna kraftigt bantas. Jag menar att den behöver bantas för att skapa större säkerhet för USA och för världen i övrigt, men även för att ekonomin klarar inte dessa kostnader.

USA kommer att genomgå stora förändringar framöver, regleringar inom bank- och finansvärlden kommer att bli nödvändiga. Större rätt till välfärd i form av sjukvård för alla kommer att bli nödvändigt. Högre skatter för att betala av de bägge Bushpresidenternas och Reagans enorma underskott. Bensinpriset kommer att behöva fördubblas och kollektivtrafiken byggas ut. Allt detta är impopulära åtgärder, men nödvändiga.

När det gäller utrikespolitiken så är det helt om som gäller. USA måste spela en helt annan roll i världspolitiken än man gjort under juniors tid som president. "Den som inte är med oss är emot oss!". Det har inte varit någon hållbar strategi.

USA måste ställa krav på sin bundsförvant Israel om trupptillbakadragande från ockuperade områden, de måste kräva att Palestinerna skall ha rätt till de delar av landet som nu befolkas av Israeliska bosättare. Alternativet att fortsätta den linje som Bush slagit in på kommer bara att applåderas av Usama Bin Ladin.

Nej nu är det hög tid att "cal in power" och jag hoppas och tror att Obama är tuff nog och får tillräckligt starkt stöd för att leva upp till den change som skall komma.

Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.


Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne. Skänk en gåva till Barncancerfonden.

Enbart mördare och en kort beskrivning om hans livshistoria. Det är vad vi får av Expressen. Jag tänker inte gå in på själva mordet som sådant, men det slår mig hur det kan vara helt olika beskrivningar beroende på vem som blivit mördad och vem som mördat.

Nathalie blev 20 år mördad av sin sambo. Efter att de bott tillsammans i två veckor. Expressen satte rubriken "Idrottskille blev en mördare". Men jag tror inte att det är många som kommer att skylla på idrotten för mordet.

Hade Expressen satt rubriken "Dataspelare blev en mördare". Då hade vi fått en debatt om dataspelens förfärlighet. Hade killen varit en invandrare så hade många dragit växlar på hans bakgrund. Inte minst Sverigedemokraterna hade passat på att ondgöra sig över alla som kommer hit. Hade Nathalie kommit från mellanöstern så hade spekulationer om hedersmord genast satt igång. Själv har jag aldrig förstått hur vi kan vara så lättlurade. Rubriksättare ger oss en anledning att bygga våra fördomar.

Varje brott måste ses för sig, det finns offer och det finns förövare. I deras bakgrund kan finnas förklaringar till varför saker utvecklats och skett, men det ger inte förlåtelse och aldrig tillåtelse att begå brott. Jag kan tycka vad jag vill om killen som dödade sin flickvän Nathalie, men jag vore bra korkad om jag skylde idrotten för mordet.

Faktum kvarstår att den farligaste platsen för en kvinna är i hemmet, det är där flest misshandel sker, flest våldtäkter och flest mord. Detta av personer i deras omedelbara närhet.

Peter PC Carlsson
Inlägget är pingat på Intressant.

Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne.

Enbart moral, att leva efter sin egen eller andras moral. En del saker är tämligen enkla att fina en gemensam uppfattning om, som att det inte är ok att slå barn som en del av uppfostran. Samtidigt är det något som för bara ett par generationer sedan var lika självklart att man skulle göra. På många platser i världen är detta fortfarande en självklar del av uppfostran.

Trohet gentemot den vi är tillsammans med är för de flesta en självklarhet och otrohet som kommer fram leder till bråk och separationer. Men vilken trohet pratar vi om? Är det alltid den sexuella troheten som är den avgörande? Menar vi alltid att otrohet är genomförda samlag? I Frankrike är det vanligt att man håller sig med en älskare eller älskarinna.

Franska presidenter har haft kvinnor vid sidan av sina äktenskap men det har knappast varit något fransmännen haft moraliska dubier kring. Däremot är det värre för en katolik som Sarkozy att skilja sig. En skilsmässa i Sverige är inget man höjer på ögonbrynen åt.

Varje år gifter sig knappt 40.000 personer och varje år skiljer sig drygt 20.000 personer. Moral är inte bara föränderligt, den är också både kulturell och dessutom individuell.

Att köpa sexuella tjänster är olagligt i Sverige, flertalet anser det vara omoraliskt. One night stand är vanligt och ses som ok av de flesta. Medan att stjäla en påse godis anses omoraliskt. Abort är ok även om det inte är okomplicerat rent moraliskt. Betala barnpassning svart anses helt ok, men att tjäna mycket pengar anses vara suspekt.

Jag vågar påstå att det finns ingen rätt moral, ingen som vi kan anse vara sann. Den moral vi bär med oss är ständigt föränderlig. Vi anpassar den både till olika situationer men också till vad som gynnar oss själva. Moral är föränderligt, såväl min som din. Vi kan i bästa fall vara medvetna själva om vad vi tycker, vad vi anser vara rätt. Enbart då kan vi medvetet förhålla oss till vår egen moral.


Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

Enbart bröllop kan locka fram så mycket kärlek, kan locka fram så mycket skratt, värme och glädje. När en av mina bästa kvinnliga vänner gifte sig idag så kunde jag inte annat än låta mitt hjärta svämma över av lust och längtan. Så vacker hon är när hon står där med sin partner. Så vacker, så vackert. Både min vän och hennes partner var vackra. Bägge kvinnor som får många män att falla, att låta blicken löpa fritt.

Jag känner mig så stolt, stolt över att vara en vän till detta vackra bröllopspar. Livet kan vara kort, det kan vara långt. Det som känns allt mer viktigt är att få vara en vän till någon jag håller kär, som till detta underbara brudpar.

En vacker dag en av de sista sommardagarna 2008, en kyrka i trä, dräkter i rosa och var och en av oss som var där bar rosa och svart. Allt enligt parets önskan.

Allhelgonakyrkan mitt i Stockholm. En kyrka som så aktivt jobbar för att nå alla människor i staden. Hit känner man sig välkommen, hit kan man gå för att känna sig som ett av guds barn. Men inte ens här kan man få bli vigd om man vill viga sig med någon av samma kön. Det är fortfarande inte tillåtet. Så vigseln är ett partnerskap, som är en borglig inrättning. I detta fall utfört av Mona Sahlin för en dryg vecka sedan. Nu är det kyrkans välsingnelse som är målet. Bara att se de stråla tillsammans får mig att tänka att den kommande akten äröverflödig, de ser redan älsignade ut.

Jag finner det så märkligt att ett äktenskap skall vara förbehållet två personer av olika kön istället för två personer som älskar varandra och vill leva med varandra. Nog borde det vara mer acceptabelt än att bara utgå från att man skall ha motsatt kön. Dagens ordning finner att det är ok att en 95 årig man gifter sig med en 18 årig kvinna. Lika väl som att man finner att det är ok att viga en 18 årig man med en 95 årig kvinna.

Jag tänker inte lägga värderingar i dessa åldersskillnader men finner att det är orimligt att samtidigt förvägra två män eller kvinnor som älskar varandra att få vigas i sin kärlek. Jag skulle gärna viga er i min kärlek till er, skulle gärna ändra lagarna om jag bara kunde. Men samhällets bristande förmåga kan jag bara säga att jag ser er som ett gift par, inte som ett par som ingått partnerskap.

Just nu vill jag enbart sluta mina ögon för att kunna längta, för att ,kunna drömma om er. Kram mina älskade vänner, Kram!

Enbart son. "My son is over the ocean, my son is over the see, so bring back, bring back, bring back my son to me, to me."

Just i denna skrivandes stund finns du över havet på väg till ditt äventyr, ett år i Kanada. Innan du lyfte i morse växlade vi några ord via sms. Genom den lilla skärmen strålade din lycka, din förväntan! Utan tvivel ger du dig iväg på en spännande resa. En resa där du än mer kommer att växa, där du för alltid kommer att lämna ungdomen och barndomen bakom dig.

När jag var 21, liksom du är nu, så gav jag mig också iväg på en resa. Mycket kortare än din, men den handlade om ett val, att göra ett val. Min dröm var att resa iväg med de rosa busarna, resan skulle gå till Nepal. Men plötsligt stod valet mellan att resa iväg på en längre resa eller att skaffa barn. Det valet flyger just nu över Atlanten!

Medan du flyger kan jag minnas, kan jag komma ihåg vad det var jag valde emellan. Äventyr i en resa och barn! Det var mellan detta valet stod.

Jag gav mig iväg på en tågluff, en sådan de flesta av oss gjorde under denna tid. Närmare fyra veckor var jag borta, jag hade sökt svar på vad jag ville med mitt liv. På vägen hade jag mött kvinnor, mött flickor och killar. Jag hade fått ta reda på vad jag ville. Jag ville leva med den kvinna som var tio år äldre än jag.

Så blev det, jag reste hem och hemma så fann jag att vi bodde grannar. Snart bodde vi under samma tak. Strax var det vinter och strax var det vår. Så plötsligt fanns du där. En son, min son, min första av fyra söner. Nu sitter du i luften, nu är du på väg. Jag kan inte annat än önska dig lycka till, att krama dig och hoppas att du finns där för mig, så som jag finns där för dig.

Jag finns här för dig, nu, sen, och för alltid. Oavsett vad som händer, vad som sker. Jag finns för dig min son. Jag finns! Och jag finns för dig!!!

Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.