081109 Enbart Farsdag

Enbart farsdag en dag då vi firar våra fäder för att de bidragit och fostrat oss till dem vi är. Runt om i världen firas farsdag, men på väldigt olika dagar. Skulle jag bli riktigt sugen på att bli farsdagfirad året runt så är det bara för mig att packa in mina fyra grabbar i ett plan och sedan ge oss ut på en farsdagsturne över jorden. När vi ett år senare kommer tillbaks har vi lyckats vara i minst 23 länder och firat farsdag lika många gånger.

När vi ändå håller på med firande så skulle vi ju kunna plocka med oss en eller bägge mammorna och därmed se till att fira morsdag också. Det är ju klart att mor skall firas mer och det blir hela 30 gånger under ett år som hon skall firas.

Eftersom vi ändå är igång och flyger och firar så kan vi ju lägga till nyårsfirande också, här kommer ett exempel på lite olika tider under året då det nya året inträffar. Allt beror på tro och vilken almanacka och viken kultur man följer.

  • Afghanistan - 20 mars (*), Nouruz
  • Assyrien - 1 april (år 6754)
  • Bahá'í - 20 mars (*) (år 163) Nouruz
  • Berber - 12 januari 2004, (år 2954)
  • Buddhism - 7 januari 2004 (år 2547). 13-14 april (år 2547) beroende på ursprung, kultur och etnisk bakgrund i olika länder.
    Tibetanskt nyår 21 februari 2004, Losar.
  • Etiopisk - 11 september (år 1997), 1 Maskaram
  • Hinduism - 14 april 2004, Vaisakhi (Solkalender)
  • Indien - 22 mars 2005
  • Iran - 20 mars (*), Nouruz (år 1383).
  • Islam - 22 februari 2004 (år 1425 E.H.), Al Hijra
  • Jainism - 5 november (år 2529), 26 oktober, (år 2530)
  • Japan - 1-3 januari 2003
  • Judendom - se Rosh Hashana
  • Kina - dels 1 januari, dels (det traditionella nyåret) någon gång i januari-februari (olika från år till år)
  • Koptisk - 11 september 2004 (år 1721)
  • Kristendom - 1 januari(Gregoriansk kalender), Juliansk 14 januari 2004
  • Kurder - 20 mars (*), Nouruz
  • Sikhism - 14 mars 2004 (Nanakshahi äran 536 börjar), Vaisakhi
  • Sydkorea - 22 januari 2004
  • Tajikistan - 20 mars (*), Nouruz
  • Thailand - 1 april 2004, Song Kran
  • Vietnam - 22 januari 2004
  • Zoroastrism - 20 mars (*), Nouruz (år 1374 A.Y.)

  • Det är lätt att tro att vi vet hur det är i världen, för de gör ju som vi, firar både morsdag, farsdag och nytt år. Men det är nog lika olika firande som det är olika datum.

    Allt är lika men olika ändå, det är detta som är mångkultur. Förstår att de stackars Sverigedemokraterna blir rädda när det finns 23 olika farsdag, 30 olika morsdag och minst 24 olika nyår att fira... Men för oss som inte räds så ger vi oss iväg och se om vi kan undersöka det nya, det mångkulturella. Yes we can!

    Peter PC Carlsson

    Inlägget är pingat på Intressant.

    För övrigt anser jag att cancern skall bekämpas. Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Enbart gästblogg av Anne.


    081107 Enbart Äktenskap

    Enbart äktenskap väcker politiskt käbbel vid liv. Kristdemokraterna kan inte gå med på samkönade äktenskap och då hittar Fredrik Reinfeldt en lösning som gör att förslaget om giftemål för alla som vill i detta land kan gå igenom utan att det blir en regeringskris. Detta upprör Berit Andnor, inte för att hon är emot samkönade äktenskap (hoppas jag) utan för att det inte blir en regeringskris.


    Ursäkta mig! Jag som väljare ger fan i och blir förbannad av ert partipolitiska spel. Toppen att homosexuella kan få ingå äktenskap, att kristdemokraterna blir överkörda. Eller menar socialdemokraterna och Berit Andnor verkligen att det är bättre att det blir en regeringskris och samkönade äktenskap omöjliggörs?


    Gud vad jag är trött på denna skit. Kanske var det därför jag aldrig blev en politiker, jag kunde hålla med mina motståndare när jag ansåg att de hade rätt. Jag kunde gå emot mina partianhängare när jag ansåg att de hade f


    Är inte politik att skapa ett bättre samhälle? Jag tror att såväl Obama som McCain visade på en ny väg i politiken. Det gäller att vilja och att skapa förutsättningar, inte att anmäla till KU.


    Men sakfrågan handlar om vilka som har rätt att gifta sig. Jag läste om hur en kristdemokrat ansåg att äktenskapet är skapat för att säkra fortlevnaden av vår ras. Vad är det för trams? En kvinna kan skaffa barn om hon vill helt utan att vara gift, utan att vara tillsammans med en man.


    Äktenskap är ett juridiskt och ofta också kulturellt och känslomässigt förbund mellan samlevande personer.

    Tidigare hade äktenskap inget med religion att göra (se tidigare länk). Jag vill påstå att äktenskap är ett förbund mellan personer som ingår äktenskapet, ett förbund där vi förbinder oss till olika löften. De ger ett skydd, ett efterlevande skydd om någon dör. Det ger också ett löfte om att leva tillsammans. Vad har detta med kön att göra? Vad har det med sex att göra, med religion och med fortplantning? Ingenting.


    Oavsett om jag när gift eller ej kan jag både skaffa barn och vara troende oavsett om min partner har samma uppfattning. Jag behöver inte ens skaffa barn med min partner. Vi kan tycka att det är det självklara, att det är med vår partner vi skall skaffa barn. Det kan vi naturligtvis göra, men vi kan skaffa barn med vem som helst av motsatt kön. Vi kan också skaffa barn även om vi har samma kön, men då krävs det en allians med ett annat enkönat par av motsatt kön.

    Diskussionen nu är menlös. Vi kan liksom tidigare i människans historia skaffa barn om vi vill. Det har inget med äktenskap att göra.


    Äktenskap är ett förbund mellan människor som vill leva tillsammans, det skall inte kopplas samman med sex, religion eller fortplantning. Det har att göra med kärlek. Jag menar vem vill gifta sig av politiska skäl, eller vem gifter sig för att gud vill. Förutom en fanatiker? Gifter vi oss så gör vi det av kärlek, inte till politiker, inte till religion utan till människor.

    Go, go. Reinfeldt, och buuuu Andnor.

    Peter PC Carlsson

    Inlägget är pingat på Intressant.

    Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Enbart gästblogg av Anne.


    081022 Enbart Barn

    Enbart barn kan få mig så blödig, kan få mig att vekna. Det är alltid något visst med just barn. Barn som far illa gör oss mig både förbannad och nedstämd. Program som går på TV och där jag var att det skall visas utsatta barn brukar jag undvika. På samma sätt som jag undviker skräckfilmer för de berör mig illa. Det känns inte alltid som att jag vill utsätta mig för allt som berör mig illa. Fly verkligheten med en skönt avkopplande film eller läsa en deckare.


    Hur mycket sanning och verklighet orkar vi med? Ibland räcker det, ibland vill jag bara skärma mig och fly in i mina egna dagdrömmar. Jobbar man som jag vid Medborgarplatsen i Stockholm så går det inte att undvika att varje dag mötas av människoöden. Alkoholister, narkomaner och organisationer som söker stöd för än det ena och än det andra. Ibland ger jag en hundring, ibland går jag förbi. Ofta ljuger jag och säger att jag redan är medlem, att jag redan skänkt. För att jag inte orkar, för att jag inte alltid vill se.


    Men värst av allt är när barn utsätts för våld, blir negligerade, ignorerade, när barn inte blir älskade sedda och kramade. Varje liten unge har alla möjligheter, det är dess sociala miljö och vi vuxna som begränsar dem. Hur tar vi oss tid att vara med våra barn? Lyssnar vi och uppmärksammar vi dem så mycket vi vill, så mycket de vill?


    Ständigt brottas jag med mitt dåliga samvete för min otillräcklighet, för att jag inte finns för mina barn så som jag tycker att jag borde, så som jag vill. Framförallt är jag otillräcklig för mina barn från tidigare förhållande.


    Otillräckligheten följer mig ständigt och som enväldig och omutlig domare sitter jag själv i tronen. Inte en en chans att få nåd, inte en chans att få förmildrande omständigheter.


    Peter PC Carlsson

    Inlägget är pingat på Intressant.

    Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne. Skänk en gåva till Barncancerfonden.

    081017 Enbart Vila

    Enbart vila är vad som väntar. Just i denna stund samlas släkt och vänner utanför kyrkan Götalundens kyrka i Trollhättan. Madde ligger nu utan plågor inne i kyrkan. Runt om henne finns tända ljus och blomsterkransar. Prästen har förberett sig på en begravning med en ung människa. Klasskamrater och unga vänner kommer att närvara. Sorgen av förlusten av en ung människa är tung. Organisten är på plats likson solist, vaktmästare och begravningsentreprenör.

    Allt är förberett för att ta farväl att allt för tidigt säga adjö till sitt barn, sin flickvän, syster, klasskramrat, kompis eller vän. Madde har inte längre några plågor. "Den jävla idioten" (som hon kallade sin cancer) tog hennes liv, men kommer aldrig att kunna ta de minnen som hon skapat. Även här i bloggvärlden lever Madde vidare, trotts att vi aldrig mött henne.

    Nu skall jag stilla tänka mig hur begravningen börjar och på så sätt ta farväl.

    Farväl Madde, farväl.

    Vi ses i Nangiala i Körsbärsdalen och ses vi inte där så ses vi i Nangilima.

    Vila i frid!


    Peter PC Carlsson

    Inlägget är pingat på Intressant.

    Adjö Madde, varm kram till Anne och till David.

    Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne.

    080827 Enbart Pappa

    Enbart pappa, en pappa som de flesta andra, en pappa som vill så mycket mer än vad jag förmår. Skuld och dåligt samvete, en längtan till att kunna göra så mycket mer, att finnas där oftare, att vara med när det händer, att vara där när det behövs. En pappa när det behövs.


    Är det inte just så som vi alla vill ha det, en pappa som finns tillhands. Troligen en önskan från alla fäder. I kväll är sista kvällen med sonen, sista kvällen innan han reser iväg, hamnar på andra sidan klotet, i Vancouver, Canada. Visst är det lite tungt, visst känns det jobbigt, men i grunden känns det så bra. Tänk att få vara 21 igen, att få möjligheten att lämna allt som man har bakom sig, resa iväg och sedan komma tillbaks om det känns bra. Komma tillbaks till det man vill tillbaks till.


    Att vara pappa, att vara förälder, den som leder, guidar och visar vägar som finns att gå. Jag vet inte vilka vägar jag visat, vilka val jag givit. Jag vet inte vart för chanser jag inpräntat att det finns?  Än mindre vilka val jag sagt som är möjliga att göra. Oavsett vad jag sagt går han nu sina vägar, gör han sina val, tar sina chanser. Inte för att jag visat, inte för att jag sagt, nej nu går han sina vägar för att han väljer dem själv.


    Min vigda roll som förälder är över. Nu kan jag välja att bygga en vuxen relation eller att bli en belastning, en förälder som man som barn alltid måste göra uppror emot, göra sig fri ifrån.


    Jag vill så mycket, vi  så väl. Min älskade son jag vill att du prövar dina vingar, att du sträcker dem ut, drar några tag och känner hur det känns att lyfta. Låt dem bära dig, lyfta dig långt långt bort från ditt näste med mor, med far. Lossa banden och följ med dem som flyger söder ut!


    Om några timmar delas våra vägar, mina vingar är stukade, jag är bunden här, av band till jorden av band till modern, till blodet som pulserar i våra ådror. Mitt band är mitt och jag vill släppa dig fri. Fri som jag aldrig varit, som jag hoppas att få bli.


    Så lyft min son, lyft. Jag vill höra dina vingas slag, jag vill se dig le. Ytterligare några timmar finns du här, ytterligare en stund kan jag känna din doft, och byta några förströdda ord.


    Lyft min son, lyft! Jag vill så gärna , så gärna, flyg.. Lämna boet, landet, pröva dig fram. Jag vet att det du har bär så långt som det krävs. Så lämna oss här, lämna oss nu och lyft. Se dig inte om min son, se dig inte om. Du har krafter, krafter som bär. Så lyft min son, lyft ditt huvud högt, se vad som väntar  vilka möjligheter som finns, se! Jag står kvar och drömmer mina drömmar att du förverkliga dina. Så se dig inte om, lyft min son, lyft!


    Om du behöver mig står jag kvar, jag finns ännu här och är beredd att göra det som krävs, vad än det är!


    Peter PC Carlsson

    Inlägget är pingat på Intressant.

    Läs gärna ett kul inlägg Enbart noshörningspartiet
    Ytterligare ett kul inlägg, Enbart Pingvin


    080811 Enbart Barn

    Enbart barn är så direkta, ja och så en vän jag har förståss. För en stund sedan ringde min lilla treåriga son till mig. "Pappa, jag har varit hos sören, och och ja ä jättefin!" Klart att du är jättefin när du har varit hos frisören.

    "Ja, ja jättefin och så fick ja klubba av sören!" Det var nog för att du var så duktig. "Jag var jätteduktig!, Hejdå pappa, du är en fis!"

    Hejdå svarar jag i en redan tom lur.
    Ungefär lika dant är mina samtal med min vän, ja inte samma språkbruk och så, men han börjar direkt utan att egentligen inleda med de vanliga standardfraserna. Tvärt om så kastar han direkt in det han vill ha sagt, som om han fortsätter en konversation som vi varit mitt inne i.

    Ganska skönt, befriande. Alla dessa artighetsfraser som vi inte menar något med, eller åtminstonne inte riktigt lyssnar på svaret. Hej, hur är det? Jo det är bra säger bägge i kör. Utan att tänka och utan att egentligen veta om vi menar det. De få gånger vi avviker från detta så blir det nästan konstigt.

    Jag hörde en intervju med Astrid, icke Nobelpriset, Lindgren strax innan hon dog. Hon berättade då att hon och hennes syster brukade ringa till varandra och de inledde alltid sina samtal på samma sätt. "Döden, döden" sa de och så var det avklarat. Hon menade att de visste liksom bägge att det snart var dags så det var inte mycket att orda om, lika bra att klara av det på en gång. Den kommentaren skulle väll till och med få en FRA-dator att le åtminstonne om den framförs med Astrids röst.

    Eller så gör man som barn och min vän, går direkt på sak och säger det som man vill ha sagt, sen avslutar man samtalet med att säga hejdå, fisgubbe.

    Peter PC Carlsson

    Pingat på Intressant.

    Läs och ta ställning mot FRA-lagen. Kontakta din riksdagsledamot.

    080416 Enbart Centrum

    Enbart centrum är platsen för ett barn. Centrum i sitt och sina föräldrars liv. Livet kretsar kring just dig, just du mitt barn är unik. Just du är extra mycket lika mycket värd som människa. Det är relationen vi bygger, vi skapar som gör dig unik, som gör barnet unikt. Vi har relation till våra egna barn, delvis till vänners och bekantas barn, till barnens kompisar och kanske till några i vårt bostadsområde. Dessa barn står oss nära, dessa aktar vi högst. Och högst av alla står våra egna. Det är kring dem som livet kretsar. Eller som en av mina grabbar sa när han åkte bil "Solen följer efter mig".


    Just så är det, eller borde få vara, solen följer efter våra barn. Lyser på dem, visa dem vägen och passar dem från allt ont, från mörkret, från det onda.


    Genom media får vi fler relationer, vi lär "känna" fler barn. Barn vi aldrig har och aldrig kommer att träffa. Vi känner med dem, och framförallt sätter vi oss in i rollen som förälder. Hur skulle jag reagerat, hur skulle jag hanterat det om det vore mitt barn?


    Oskuldsfullt leker och lär de sig, se och härmar oss vuxna. Både hur vi säger och hur vi gör. Små människor skapade till vår avbild formar vi. Vi ger dem den grund de senare skall bygga på. Det är därför vi vuxna blir så viktiga. Låter vi solen skina på dem? Ge vi dem en grund att stå på, ge vi dem värderingar av rättigheter och skyldigheter? Ger vi dem självförtroende och styrka att säga ifrån? Även om vi svarar ja på dessa och många andra frågor kan vi aldrig skydda dem från allt ont, hur gärna vi än skulle vilja. Men vi kan låta dem stå i centrum och hjälpa solen att lysa längst deras väg.


    När olyckor händer, någon som står en nära, eller någon som media följer dag efter dag, då tvingas vi att stanna upp. Att tänka till och fundera på vad som är viktigt, vad vi anser värdefullt.


    Men därefter är det allt för lätt att glömma, allt för lätt att inte vårda det som är viktigt i våra liv. Ekorrhjulet rullar bara fortare ju mer vi springer. Men vi står kvar. Vad är viktigt för dig? Vad är viktigt för mig?


    Enbart i centrum ska det stå, ska det få finnas. Det som är viktigt, i centrum. Centrum av mitt liv.


    Peter PC Carlsson


    080209 Enbart begär

    Enbart begär kan driva oss längre än vi anat. Men beslutsamhet kan vara starkare än våra begär. Vårt sug efter att bli tillfreds, att känna oss tillfredsställda. Begär eller behov? Behoven ska vi tillfredsställa men begären vill jag tygla, vill jag kontrollera. Behov av mat, dryck, sömn, motion och behov av kärlek. Behov som skall få blomma, som skall bejakas som skall tillfredsställas.  Begär kan vara längtan efter mer, efter mycket, efter överflöd. Begär till något sam andra ha men inte jag. Mina begär vill jag bekämpa.

    Denna vecka jobbar jag hårt med ett av mina begär, begär till nikotin, till snus. Och jag vägrar mig en enda prilla. Beslutsamhet är mit vapen, envishet är min ledare i kampen mot drogen. Jag har blivit beroende och därmed även fått behov av att snusa. Gör jag inte det reagerar kroppen med huvudvärk och en tomhetskänsla. Men det är ett framkallat behov, ett behov som grundar sig i ett begär, begär till drogen nikotin.

    Att sluta är aldrig svårt, det som är svårt är att hålla fast vid sitt beslut. Beslutet kan vackla. Det riskerar att vekna och bli svagare med tiden. Men denna vecka har kampen stått med suget med lusten att tillfredsställa mina begär. Varje slag har jag vunnit men kriget är inte slut, tar aldrig slut, det pågår ständigt. Ständigt kommer det nya slag att vinna.

    Jag kan möta en annan kvinna och känna lusten, längtan att flirta att leka, att älska. Jag känner begär, lust och längtan, åtrå. Jag kan välja att ge mig hän, att hänge mig åt mina lustar, att tillfredsställa en längtan ett begär som också är ett behov. Ett behov av bekräftelse och av sex. Men jag kan också bara leka med tanken, leka med lusten utan att låta begäret ta över. Det är ett val, ett val att göra.  Moraliska svar på rätt och fel får var och en själv bestämma. Skulle jag säga ja till lusten, ja till längtan så vore det för att tillfredsställa behov inte begär.

    Behov av ömhet, närhet, värme. Behov av kärlek, lust och sex. Inte begär till mer och mycket, inte begär till fler och fler. Nej enbart ja till behov av längtan. Se mig, älska mig för den jag är.

    Enbart så, enbart då slipper jag vackla, blir viljan stark.

    Peter PC Carlsson


    080119 Enbart service

    Enbart service som efter frågas i huset i helgen. Familjens kock och spelkamrat. Ganska mysigt faktiskt. Att få tas i bruk, att komma till hand, att vara behövd. Nej jag skojar inte. Tycker om att laga mat, tycker om att bidra. Men jag vill ju ha något tillbaks också förståss. Vill inte bli lämnad med allt, vill att vi gör saker tillsammans.

    Det gör vi, och just nu är min främsta roll att laga mat. Det är så lätt att jag känner skulkänslor gentemot mina barn, att jag inte tycker att jag är där tillräckligt för dem. Hur skulle jag kunna vara det när jag bor ett halvt land bort. Nej fysiskt kan jag inte alltid vara här men jag vill alltid finnas här för dem. Att de känner det, att de vet det. Pappa finns där för oss.

    Det blir då lätt att jag kompensera min fysiska bortavaro genom att bjuda på god mat. Att nå deras hjärtan genom deras magar. Det funkar ganska bra, åtminstonne når jag fram till magarna.

    Men den vardagliga servicen, att hjälpa till med läxor, att skjutsa till aktiviteter, hämta från kompisar. Ja, den kan jag inte bidra med, jag är ju inte här. Då är det fysiskt de behöver mig här. Så jag lagar mat, kockar och stoppa dem fulla med gott.

    Skild och långt bort från mina barn lever jag mitt liv. Utan vardagspappa lever de sina liv. Otillräcklig kände jag mig ständigt tidigare, förlorad i mina egna känslor av skuld mot dem. Skuld för att jag inte fans kvar. Men jag gör det, jag finns kvar, jag finns, här är jag.
    Skulden har krympt, vet inte om det är inflationen eller om det är att de har blivit äldre och jag ser att de klarar sig bra, jag ser att vi kontakt även om den inte är daglig. Jag finns, jag är här. Här för er. Bäst jag lagar lite mera mat, kockar lite till, mäta deras magar. Betalar av min skuld.

    Älskade barn, tänk vad svårt livet är, vad svårt det är att känna att man gör rätt, vad svårt att göra rätt, men jag finns, jag är här. Mitt liv ett halvt land bort rymmer så mycket mer än det som syns. Ständigt finns de hos mig, i mina tankar, i mina drömmar.
    Enbart den som lever kan dö, jag lever inte tillsammans med dem, men de lever med mig, hos mig.

    Enbart hos mig.

    Peter PC Carlsson

    080118 Enbart X

    Enbart X som man har barn med måste man alltid bibehålla en relation till. Många misslyckas, trotts tappra försök, med att få den att fungera och då går det ut över barnen. För andra fungerar det bra och kontakten med barnen blir då också bättre. Vi tillhör de andra. För mig och mitt X fungerar vår relation bra.

    Att skiljas är påfrestande, det finns alltid orsaker till skilsmässan, till att man inte längre vill leva ihop. Oenigheter och olikheter. Samtidigt måste det vara just likheter och enighet som förenar i synen på barnen. Att ge samma budskap, att ge samma trygghet och samma stöd. Enighet som stärker dem i sin uppväxt, som hjälper dem att bli trygga.

    Att ställa oenigheten och olikheterna åtsidan för att enas om det  som för alltid är gemensamt, barnen, blir skilsmässans viktigaste mål. Hur svårt det kan vara har jag förstått av andras separationer. Men ändå är det just detta man ska ha i åtanke, detta man bör uppnå.

    Det känns skönt att förenas i denna enighet, i denna likhet. Om så allt annat är olika som så allt annat för isär så har vi ett fortsatt gemensamt ansvar, en gemensam vilja för våra barn.

    Att lägga åt sidan, att förlåta och att enas om det som krävs var vårat mål, var våran väg. Så enade står vi där i en enad syn på våra barn. Jag hoppas och tror att det lett till att de lättare kan känna vår gemensamma kärlek till just dem. Det var ju aldrig deras skuld, aldrig deras fel att vi delades. Nej det var de som förenade oss. Det var de som gjorde att vi levde tillsammans så länge.

    Jag vill alltid finnas där för mina barn, så som jag vet att mitt X alltid finns där för dem. Jag vill att de kan känna det, att de kan komma till mig, prata med mig eller bara vara. Vara med mig.

    Med klokhet och värme har de hanterat sina liv, vår separation, har de funnit sina vägar att leva. Älskade barn hur stolt jag är, när jag ser er, när jag tänker på er, när jag berättar om er. Stolt att få vara er far, att få vara er pappa. Stolt över mitt X som ständigt funnits där för dem så som jag velat finnas där för dem.

    Idag känner jag mig enbart stolt över mina barn, över mitt X och över att få finnas i just era liv.

    Enbar en stolt far kan längta så som jag gör. Enbart en stolt pappa kan känna sådan skuld över att inte ständigt vara där, inte ständigt vara hos er.

    Enbart stolt finns jag här!

    Peter PC Carlsson


    Enbart fredag 071228

    Enbart lyckliga kusiner som träffas allt för sällan. L hamnar på nytt i ännu en julafton, både för att det fanns så mycket leksaker hos kusinerna i Melbystrand men också för att det på nytt kom en hög med julklappar. Lycklig lycklig slits paketen upp. Kusinerna hade varit i Sydafrika, träffat elefanter och flugit helikopter. Massor av bilder att se och massor att berätta. Vi gav bl.a. filmen Happy feet, vi kollade den och mest var det nog vi vuxna som uppskattade den. Jag måste erkänna att barnfilm är riktigt kul ibland, ganska ofta faktiskt.


    Sen bilkörning i ösregn, fan vilket väder. Så sista kvällen med F&F samt med Mattis. I morgon ska vi hem. Kort och intensivt i småland och halland. Det ska trotts det bli skönt att åka hem, hem till röran som vi lämnade den. Ja nog är det tröttande att umgås, att resa och att samtidigt alltid försöka vara trevlig, glad och positiv. Extra ansträngande när det både är svårt att gå undan för sig själv och jag även i vanliga fall jobbar med min sinnesstämning. Nåja, det har gott ganska bra, men skulle gärna vilja vara lite själv nu, både själv, själv och själv bara med min flickvän.


    Längtar efter att gosa. Men det gör jag ju i och för sig nästan alltid.


    Enbart längtan.


    Peter PC Carlsson


    Enbart annan dag 071226

    Enbart en annan dag. En dag som är fri rån magsjuka. Nästan en ovan känsla, men ack så välkommen. Efter en tidig morgon, som vanligt, så åkte vi ner till bröderna H&M alltså Hampus och Mattis. Tillsammans gick vi sedan till min bror och hans familj. Så julefriden kunde firas vidare i några timmar. Konstigt nog har jag och Anders (min yngste bror) alltid så mycket att prata om, det finns så mycket gemenskap trotts att vi verkligen är så olika. Tommy (min andra bror som nu bor i USA) har jag så mycket mer gemensamt med men vi umgås alltid så lite, prata så lite med varandra. Nåja!


    Efter några timmar var det dags för mellandagsrea, men eftersom vi hade en spik i hjulet på bilen så ansåg jag det för bäst att först ta bort den och laga punkan. Nu kanske du inte vet h man gör? Men det gör jag. Jag har varit med om detta för. Jobba extra på ett bygge en gång och då fick jag punka tack vare en spik. Så in till verkstan och nyfiken som jag är så lärde jag mig hur man laggar ett spikhål. Enkelt som attan faktiskt. Så jag började med att ta bort spiken. Då gick den sista luften ur... förvånad.... Knappast va. Därefter fixar man en bit slang, gummislang. Det funkar nog inte med kondomer, utan bör vara minst cykelslang, gärna bilslang. Sedan köper man lim för gummi. Klipper till en liten bit gummi på två gånger två centimeter ungefär, kletar in den med lim på bägge sidor och med hjälp av en skruvmejsel trycker jag ner den i hålet där spiken satt. Voila! Klart. Det gummi som sticker upp skär jag av med en kniv.


    Visst låter det lätt, det är det också men ganska pilligt att få slangjäveln i hålet faktiskt, men det är bara att pilla på så glider gummit in.... Hmmm... nja ni fattar säkert.


    Den dynamiska duon H&M delade sig och kvar var M som följde med in på shopping, 20 minuter det var allt. Sedan hem och spela spel hela eftermiddagen. Så gott att få sitta med Mattis och göra det. Men den rackarn vinner jämt över mig (i dator och TV-spel)  trotts att jag hotade med våld om jag skulle förlora. Det biter liksom inte, jag kanske inte är trovärdig längre när jag hotar med våld. Någon gång ska man väll verkställa hoten om de ska bli trodda.


    Nåja det var en skön eftermiddag och på kvällen värmde vi världens godaste kalkon från dagen innan. Och farmor som säger att hon inte kan laga mat. Fast, det vet ju vi att hon kan.... Sen flöt kvällen lugnt.

    Trött som attan vid tio på kvällen ville jag sova, men Mattis tyckte som vanligt att det var töntigt tidigt. Visst det kan jag hålla med om men jag är ju en tönt och försöker att leva upp till det lite då och då. Vi enades om att se en film tillsammans. En typisk tonårsfilm, amerikansk. Jag trodde jag skulle somna men som vanligt när jag ser på film så ser jag klart, däremot somnade tonåringen... haha, vem är tönt nu då ;-)


    Enbart tonåring


    Peter PC Carlsson


    Enbart lögn 071225

    Enbart julafton idag, fast det är den 25 december. Vi firar den idag istället och nu var det gjort. Tomten kom, klappar öppnades och ögon tindrade. Om man nu är 2,5 år gammal ska man då välkomna tomten med följande fras: "Hej, jag har väntat på dig!!!" Tja antagligen, för det är ju just precis vad han har gjort, väntat på tomten, en dag extra till och med och efter en lång dags resande så kom äntligen tomten. Men farfar fattades. Ska man när man är 2,5 år redan knäcka koden till vem som är tomte? Lite tidigt tyckte vi samstämmigt och viftade bort den nu tomtetvivlande 2,5 åringens kommentar: "Det är ju farfar!" Så genom att se till att det kom en massa presenter till just L så var ivern i full gång. Strax tyckte han att alla presenter skulle vara till honom.


    Läste en riktigt rolig ledare i DN 2007-12-23 av Niklas Ekdal. Har ni inte läst den så plocka ner den från nätet. Den handlade om hur det var rätt eller fel att lura barn med just tomte. Psykologer menade att det inte var rätt att missbruka barns tillit. Men för egen del måste jag säga att jag tror inte riktigt på allt vad psykologer säger, även om jag gärna själv använder dem. Eller vad kan man säga efter att åter ha sett "Tomten är far till alla barnen" där Psykologen, spelad av Peter Haber, vrålar (medan han misshandlar tomten) "Men DÖ för helvete tomtejävel!". Ja vi lurar glatt våra barn. Ganska kul faktiskt!


    Både M och H, två av L:s bröder, var här och hade nog precis som jag lika kul åt att se tindrande barnögon när tomten kom. Härligt lekte de tillsammans och jag kan verkligen sakna att vi inte alla lever tillsammans. Men så är det inte, mitt fel, men det var länge sedan och inget jag skall skriva om nu. Imorgon samlas vi alla igen och leken börjar om, men utan tomte denna gång.


    Nå en lång dag är tillända och jag ligger i mitt barndomshem med en lapptopp i knäet, skriver dagbok, eller som det nu så svenskt heter, blogg. Ordet finns faktiskt inte ens med i min stavningskontroll på denna urgamla dator.... Drygt två år gammal. Istället föreslogs B-logg, men det vill jag inte hålla på med, vet inte ens vad det är. Så jag bloggar (som inte heller finns vilket naturligt vis B-loggar gör).


    I morgon väcks jag åter tidigt, precis som när jag bodde hemma. Men nu av L, inte för att jag skall ut i ladugården och mjölka, eller sköta om djuren. Nej nu är det blöjbyte och lek som gäller. Visst finns det likheter, i bägge fallen skall mat utfordras och skit skall mockas men jag slipper i vart all att gå till skolan igen, för hahaha nu går det så bra för jag är vuxen och behöver inget mera lära... eller oj, det där var ju inte sant. Nåja bloggen (givetvis B-loggen) hette ju just lögn. Men allt var sant utom nu det sista, ja inte det jag skrev nu alltså utan innan det. Det jag skrev innan var sant och detta du nu läser men lögnen var en lögn att jag var vuxen och inget mer behövde lära.


    Enbart stilla natt!


    Peter PC Carlsson


    Enbart julafton 2 071224

    Enbart julafton del 2.

    Tillräckligt frisk för att det dåliga samvetet skulle göra sig påmind. Jepp, Leon fick sina pressenter häromdagen då hans stora brossa var uppe med sin flickvän. Så alla paket var nu slut. Resten skulle han ju få av släktingar i småland. Vi tyckte att det var ju ingen mening att släppa allt fram och tillbaks på tåget.... klokt tyckte vi, tills nu då.

    Så julafton och inga pressenter, inte ens en gran, knappt någon juldekoration och en liten son som säger att det inte är jul ännu för det kommer ingen tomte. Helt riktigt det kommer ingen tomte heller, han kommer till småland... Så vid ett tiden ger jag och Leon oss iväg för att handla lite. Några minuter innan busen ska komma står vi på plats för att åka. Busen kommer, lite för tidigt... men det gör ju inget vi var ju i tid.... busen saktar in.... vi står vid busshållplatsen med ytterligare en person som alla häpnar ser när busen glider förbi. Jag har förmåga att reagera snabbt med mina känslor så innan ens bussen hunnit riktigt fram och jag ser att den inte skall stanna så rusar jag fram (med barnvagnen framför mig) och vinkar villt. Passagerare tittar ut genom fönstren och busschauffören gör sitt bästa för att ignorera mig och mitt frenetiska vinkande. Han lyckas och kör vidare utan att stanna. Jepp varför inte fortsätta med konstigheter denna annorlunda jul. "Pappa arg på bussen och säger Fan!" Ja Leon pappa blev arg på bussen. Hmmm inte så bra med snabba känslor alltid.

    Nåväl vi kommer i vart fall till affären, handlar lite klappar till Leon och självklart är allt julklappspapper slut i hela affären. Så också i hela Gallerian. Nåja, ingen fara, vi har faktiskt det hemma. För sånt här kan ju hända eller hur? Att allt papper i affären är slut alltså, så även i hela Gallerien. Jag menar det är ju inte så konstigt.

    Hemma igen slår jag snabbt in klapparna och Leon väntar nu otåligt på att få öppna. På vägen hem ringde vi hans andra bägge bröder. De satt som bäst hoss farmor och farfar och åt julmat. Inte Mattis favorit precis men värst är nog ändå att vi inte träffas nu. Dock kommer vi i morgon och då blir det julafton nummer två. Hoppas bara att vi mår tillräckligt bra i morgon.

    Nej, nu är det kalle anka en tradition för de flesta av oss. Men min favorit kommer lite senare. Karl-Bertil Jonssons Julafton. Ytterligare någon timme dit dock. Och betydligt bättre än alternativen på Tv2 (se förra inlägget).

    Enbart god jul önskar jag oss alla.

    Peter PC Carlsson

    Enbart julafton 071224

    Enbart julafton och vi har börjat att bli lite bättre. Men den enda som fortfarande är hur bra som helst, men som kommer att få en tråkig julafton, ja det är Leon. Tapper som få, undrar han om mamma och pappa mår bättre så att vi kan åka till småland och tomten.

    Gårdagens biljetter rann iväg, bokstavligt talat. Idag har vi dock vågat oss på att boka nya biljetter. Så vi har bestämt oss för att skjuta fram hela firandet ett dygn. Så i morgon blir det julafton. Större delen av världen firar ju ändå inte på julafton. Faktum är att det nog bara är vi i Skandinavin som firar på julafton. Övriga protestantiska och katolska delen av världen firar på juldagen. Och om man nu är ryskortodox så firar man en vecka efter nyår. Tja, Jesus föddes ju ändå inte nu utan troligare någon gång på vårkanten, så det spelar ju ändå ingen roll när vi firar.

    Men lite lagom sjuk så är det ju skönt att ligga och slökolla på TV. Vi har enbart tre kanaler och av erfarenhet vet vi att stora helger brukar det slås rekord i tristess som skall visas. Eller vad sägs om följande uppiggande program på TV2 idag:

    - Åbo julfred
    - Djurens ålderdomshem
    - Toivola
    - Annes trädgård
    - Vi älskar körsång
    - Dagmar
    - Carin 21.30
    - Gudstjänst
    - Landet runt
    - Från atlanten
    - Historien om..
    - Rapport
    - Julkonsert
    - Berömd konst

    Nå, ni förstår säkert poängen, inte mycket som rockar loss där inte. Nåja vi får väll umgås istället lita lagom magsjuka. Med en liten som hoppas att vi snart ska bli bra och kunna resa till småland där tomten finns, den 25 som i den stora delen av den kristna världen :-)

    Enbart jul några gånger om året.

    Peter PC Carlsson

    Enbart slappa 071222

    Enbart en skön och slö morgon. Morgontv och film. Nu kan julen börja, eller framförallt ledigheten. Som jag har sett fram emot att vara ledig. En lång och jobbig höst kan jag nu lägga bakom mig. Nu är det mental vila som behövs.

    Om några timmar kommer äldste sonen Beppe och hans flickvän. De gör ett litet stopp hos oss innan de flyger till Paris. Där ska de fira både jul och nyår. Inte utan att jag känner att jag skulle vilja göra lika dant. Lämna julen och bara vara ledig. Det som ska bli roligast i år är att se min lille grabb få öppna sina pressenter.

    Han har dag efter dag gått och kollat på paketerna, "får jag öppna den pappa" så pekar han på den stora paketen. Att höra honom prata om alla klappar och om hur tomten ska komma, det är verkligen något att se fram emot.

    Enbart Karl-Bertil saknas

    /PC

    Enbart älskling 071221

    Enbart några ord till den som älskar mig.
    Igår undrade min kära partner vad jag gjorde när jag satt och skrev. Tidigare har jag sagt att jag skriver. Alltså sanningen. Men nu frågade hon vidare vad jag skrev och om jag var på nätet. Sanningssägare som jag är så sa jag då att jag skrev på min blogg. Oj, har du en blogg? Jepp så är det. En blogg för mig själv egentligen, här skriver jag för att få kraft att klara av, för att bearbeta saker som behöver bearbetas. Eller så skriver jag bara för att det är kul att skriva.

    Så älskling, välkommen till min blogg. För jag antar att du nu läser :-)
    Du är välkommen, liksom ni andra som börjat att hitta hit. Skrivande har nästan alltid varit ett sätt för mig att bearbeta saker, saker som jag inte riktigt annars kan hantera. Tankar som dyker upp och som behöver formuleras eller som behöver motstånd för att inte få fäste. Så när jag inte skriver så få de negativa tankarna fäste. Men när jag skriver så är det nästan som när man varit utomlands ett antal dagar. Jag behöver inte översätta allt, tankarna är redan på engelska, eller för den delen tyska. Nu är det lite samma sak. Fingrara löper över tangentbordet och det är massor som vill ut. Och det är bara för mig att följa med och läsa vad jag egetligen tänker och känner. Som Nalle Puh. "När jag säger det jag tänker märker jag att jag inte alltid tycker så". Precis så kan det vara. Jag kan ha tankar inom mig men när jag formulerar dem så märker jag att så kan jag ju bara inte tycka.

    Så älskling detta är min ventil, mitt sätt att möta mina spöken, min oro, min ångest. Det är så långa perioder i mitt liv som jag inte mått bra, som jag inte mår bra. Meningslösheten hänger ofta över mig som ett moln i november. Grått stort och hotande. Kylan biter sig fast likt en ruggig decemberdag. Jag vill något mer med mitt liv. Men jag vet faktiskt inte vad. Jag vet inte. Vet bara att jag är otillfredsställd. Nå, så kan det väll vara för oss alla, mer eller mindre antar jag. Men jag har svårt att se att vi ska nöja oss med att leva otillfredsställda. Vad är det då för mening att leva?

    Är det någon mening? Ibland finns det mening, men inte alltid. Det är i de stunderna det måste finnas hopp, det är då det måste finnas en vilja att vänta, att kämpa, att leva vidare. Det är den viljan jag söker. Finner ni den så sänd den till mig.

    Men idag är också en bra dag, idag lyser solen och ledigheten har börjat. Ledig, ledig, så skönt med vila, så skönt med ro, ro djupt in i själen, ro på en stilla sjö, ro så stilla, stilla. ro.

    Enbart ro.

    /PC

    Enbart kräksjuka 071220

    Fick ett svar angående kräksjukan som jag kommenterade på följande vis.

    "Visst är det från den ljusa sidan jag ser kräksjukan. Åtminstonne så länge som vi inte har drabbarts. Faktum är att jag tror att vi är imuna. Är det farligt att säga så. Att utmana ödet på det viset... Ja då säger jag det i vart fall. Vi är imuna ;-)

    Nåja. Vi tog en sväng till mitt jobb, han charmade en del snygga tjejer där... Kanske ska jag ha honom med mig om jag skall söka efter någon.... Det blir ju samtal direkt. Riktig liten flirtmagnet :-)

    Min äldste son kommer upp på lördag med sin flickvän, sen reser de vidare till Paris. Kul. Sen ska vi ner till mina föräldrar och Leon ska träffa sina halvbröder.

    Tja, det är så med livet. Man får det i bitar."


    Enbart kram till alla, en varm sådan

    Peter PC Carlsson


    Enbart skuld 071220

    Enbart en känsla av skuld lever jag ständigt med.

    Dåligt samvete är ju bara förnamnet på mitt förnamn. Det har jag liksom alltid. Räcker aldrig till. Men så har jag lärt mig att leva. Och klarar det för det mesta ganska bra. Jag lever mycket efter att jag gör så gott jag kan och det får duga. Det gör det ju också, men jag vill så gärna så mycket mer. Att jag inte hinner med på jobbet bekymrar mig inte så mycket faktiskt. Jag vet att jag gör ett bra jobb. Det som kan vara lite jobbigt är att jag inte räcker för mina barn. Så mycket jag vill. Men jag finns för dem och det vet de. Även om jag inte finns just runtom dem varje dag.

    Framförallt är det en skuldkänsla gentemot mina barn i småland. De jag inte dagligen träffar eller har kontakt med. Visst är de lite äldre, men ändå. Jag har en känsla av skuld. Också mot mitt X, för att jag inte finns i vardagen när mina barn växer upp.

    Jag skulle så gärna vilja det, vilja vara på två ställen samtidigt i livet, men det går ju inte. Jag skulle så gärna vilja att de verkligen visste hur mycket jag älskar dem och hur väl jag vill dem. Förhoppningsvis vet de det. Förhoppningsvis har jag trotts all varit ett stöd, är jag ett stöd. Men jag känner skuld. Det är en tung känsla, att gå och bära, skuldkänslan att inte räcka att inte riktigt duga.

    Jag fick nyligen frågan hur mycket jag trodde detta spelade roll för hur jag mådde. Hur ska jag veta det. Att det spelar roll är ju klart, men hur mycket. Jag älskar mina barn men finns inte i vardagen för dem, hur ska jag då kunna annat än att känna skuld?

    Enbart skuld

    Peter PC Carlsson

    Enbart grattis 071220

    Enbart grattulationer till en vän som genomlevt ett år av kris. Fyrtioårskris, kris på jobbet, skiljsmässa och sedan en ny kärlek.


    "Vad annat kan jag säga än Grattis

    Grattis till krisen som lett dig framåt

    Grattis till födelsedagen som fått dig att mogna

    Grattis till bodelningsavtalet som får dig fri

    Grattis till huset som binder er samman

    Grattis till till mig som får möjlighet att vara din vän

    Stor kram."


    Enbart grattis

    /Peter PC Carlsson


    Tidigare inlägg Nyare inlägg
    RSS 2.0