130731 Enbart vår förmåga

Enbart vår förmåga är större än vår vilja att rätta till det som är fel.

I Per-Anders Fogelströms romansvit om Stockholm fans det bl.a. en mening som fastnade i mitt huvud. Det var modern till ett av de fattiga Stockholmsbarnen som uttryckte sin oro för sitt barn så här: "Olof är så lik sin far, han har en vilja som är så mycket starkare än sin förmåga!"

För en del människor är det så, de har viljor som kan försätta berg och de kan klara det omöjliga även om deras personliga pris många gånger blir högt. Men för de flesta av oss är det tvärt om. Vi har en förmåga att göra något som är så mycket större än vår vilja att faktiskt göra det.

Vill vi kan vi skapa ett samhälle som är jämställt, vill vi kan vi genast utjämna en rad olika skillnader. Vår gemensamma förmåga finns, kunskapen finns men det är ytterst inte möjligt att göra när viljan att förändra saknas.

Så vi skall ställa oss frågan om vi vill leva jämställt? Eller är det så att vi egentligen vill fortsätta att leva i ett samhälle där kvinnan skall underordna sig mannen? Visst ställer vi den frågan är det ju provocerande och alla lär reflexmässigt säga att det är klart att de vill leva jämställt. Men talar de verkligen sanning då?

För skulle vår vilja förändra så finns vår förmåga. Tvärt emot Olofs mor i Fogelströms bok så är jag rädd för att viljan saknas trotts att förmågan att förändra finns.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
 

130730 Enbart skuldkrisen är skapad och kan avslutas i det finansiella systemet!

Enbart skuldkrisen är skapad i det finansiella systemet och kan avslutas i det finansiella systemet.

Det är många som säger att de inte förstår ekonomi, varken den egna eller världsekonomin. Tyvärr finns det de som säger sig förstå och som samtidigt har möjligheten att ställa till det riktigt ordentligt.

Den ekonomiska krisen som vi säger startade 2008 (men som egentligen startades långt tidigare) kommer troligen att ta nya och negativa vändningar under hösten och åren framöver. Anledningen är enkel. Det har under lång tid "skapats" värden som det inte finns täckning för. Spekulationer har kunnat belånas och öka "värde" som egentligen inte har någon grund för sin värdeökning. 

Visst kan det vara svårt att förstå ekonomi. Men låt oss säga att de finansiella systemen (ex banker) har som egentlig uppgift att vara ett stöd för företag att kunna växa. Tillväxt i ett land skapas av att det samlade värdet av vad landet har producerat är värt mer än det var för ett år sedan. 

T.ex. om Volvo producerar fler bilar men för samma kostnad som året tidigare så har man skapat ett värde. I bankvärlden kan man inte skapa värde, man kan bara skapa förutsättningar för andra att skapa värde. Det är bra och sunt, men det stora delar av världen har sett sedan avregleringen av de finansiella marknaderna är att man skapar fiktiva värde med hjälp av spekulation, ofta kortsiktiga. Detta är varken riktiga eller bestående och mycket osunt.

En fråga som kommer att bli allt mer uppmärksam är vad som skall göras med alla individer och länder som inte kan betala de skulder man dragit på sig. Här är det enkelt att låta moralen tränga fram och spöka till det. Har du skaffat dig skulder skall de betalas! Det är lätt att hålla med om, men om konsekvenserna av denna rättmätiga moraliska linje blir att allt fler drabbas så är det skäl att se över sitt etiska rättesnöre! Dessutom ligger den moraliska skulden snarast hos den som delat ut en kredit till något som det inte finns täckning för. 

Problemet ligger alltså ofta i kreditgivningen. Man har givit kredit till saker som saknar ett värde, därmed har man framförallt den ekonomiska men även den moraliska skulden till de kriser och skuldbördor som uppkommer. Grunden för den finansiella marknaden är att bedöma och värdera och därefter ge lån efter låntagarens förmåga. När man helt åsidosätter och skiter i både värden och betalningsförmåga så har man onekligen ett mycket starkt moraliskt ansvar till överskuldsättningen. Det är vad vi har sett både på individnivå och nationell nivå.

Så länge det finns uppblåsta värden och skulder kopplade till dem så kommer det förr eller senare att leda till att dessa värden skrivs ner. De skulder som har uppkommit i den finansiella marknaden kan också försvinna där, dvs skulderna måste för eller senare avskrivas. Frågan är bara vem som skall stå för kostnaderna?

Idag råder det onekligen en obalans i finansmarknaden där den tagit en stor del av ett samhälles ekonomi och inte längre bara agerar som stöd för ekonomisk utveckling och själv blivit en gökunge i samhället. Hur man än gör i framtiden så kommer det att bli lite fel. Men de största felen är redan begångna och nu är det frågan om att rätta till dessa fel. Det måste leda till att finansmarknaden får ta ordentligt med stryk för alla de fel man har begått. 

Det vore bättre att detta skedde nu än om några år när problemen blivit allt värre. Så nu är det dags att bita i de sura äpplen som finns och fälla bankerna och rädda de överskuldsatta såväl individer som länder. Detta i full medvetenhet om att riskbenägna banker faller.
 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


20130730 Enbart män som tar ansvar för jämställdhet

Enbart män som tar ansvar för jämställdhet är starka män!

Javisst är det så, män som tar ansvar för jämställdhet är starka män som vågar stå för något de tror på. Jämställdhet är inte en fråga för ett kön lika lite som att motverka apartheid var en fråga bara för de svarta. Ingen jämförelse i övrigt, men det vi män måste förstå är att vi har en roll i jämställdhetsarbetet. Antingen stöder vi den eller så är vi emot den. Möjligen skulle vi kunna vara likgiltiga... vad det innebär för ställningstagande får var och en räkna ut.

Idag 2013 i Sverige skulle jag till och med vilja gå så långt som att säga att det är fegt att inte våga säga att man är för och vill medverka till jämställdhet. Men visst finns det fortfarande många män som inte förmår eller vågar bidra till ett jämställt samhälle. 

De behöver vårt stöd, genom att vi ständigt påpekar när de är kvinnoförnedrande, sexistiska eller bara dumpar över hela vardagen på kvinnan där hemma. Antagligen har alla män en manlig kompis som skulle kunna bidra och säga till om att nu blev det nog lite fel. 

Själv har jag antagligen långt kvar tills jag är en riktigt jämställd människa. Det är ofta vårt kulturella arv som styr oss att inte förmå mer än vad vi gör. Hoppas att det finns vänner i min närhet som kan hjälpa mig att påpeka mina fel och brister för jag vill mer än jag förmår. Det är ofta vårt kulturella arv som styr oss att inte förmå mer än vad vi gör.
 

Peter PC Carlsson

 

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


130205 Enbart Andra klassens medborgare

På väg till perrongen stoppas jag av en man som är tio år yngre än jag. ”Ursäkta mig min herre, får jag störa er min herre?” Frågan gör mig förvirrad. Med enbart några minuter kvar tills tåget skall gå står jag utanför den offentliga toaletten och väntar på att min son skall bli klar så att vi kan illa iväg till perrongen. Det har tidigare aldrig hänt att någon artigt kallat mig ”min herre” utan att vara ironisk. Ett kort ögonblick flimrade ett par gamla Nils Poppe filmer förbi i mitt huvud.

 

Framför mig stod mannen med neddragen toppluva, en mun som var lite lätt sned och med ett tal som framfördes med stor ansträngning för att vara så tydligt som möjligt. 
- Givetvis får du det svarade jag så artigt jag kunde och insåg genast att jag vanemässigt hade lagt bort titlarna och duade honom.

 

”Min herre för ursäkta mig men jag vill bara berätta att jag är en konstnär och har gjort hela 65 utställningar.” – Det låter fantastiskt, svarar jag, samtidigt som jag funderar på hur jag skulle komma vidare mot tåget som snart skulle ankomma till perrongen. Mannens grava talfel fick mig ofrivilligt att tänka på utvecklingsstörning.

 

”Min herre får ursäkta att en andra klassens medborgare stör så här, men jag ville bara tala om att mina verk finns på Internet.” En blandning av min förvåning över hans ord och min skamkänsla för mina tankar fick mig att börja protestera mot ordvalet – en andra klassens medborgare. Men innan jag ens han få fram min protest fortsatte han. ”Det var jag själv som sa det!. För jag är en andra klassens medborgare men jag ville bara att min herre skulle veta om mina verk som finns på Internet!”

 

Skammen välvde snabbt runt inom mig och grep efter det halmstrå jag kunde finna. – Ni får ursäkta mig men vi måste skynda oss för att inte missa tåget. ”Jag vill ju inte att min herre skall missa sitt tåg, tack för att ni ville lyssna!” Jag lovade att gå in på hans nämnda adress sa adjö och skyndande mot tåget. När jag nu söker hans konst på nätet så märker jag att jag inte varit en lika god och artig lyssnare som jag borde varit. Jag tycks inte minnas adressen och kan inte finna hans konst. Hans lätt talförvrängda ord kommer fortsätta att eka länge i mitt huvud, -ursäkta en andra klassens medborgare.

 

Andra klassens medborgare, de finns, de vet om det, vi vet det men vill inte erkänna att vi ser dem så. Det är just det som gör dem till andra klassens medborgare, hur vi ser på dem… som andra klassens medborgare och inte för vilka de är.

 

Vi borde verkligen inte se någon som en andra klassens medborgare! Var är min första klassens skämskudde när jag behöver den?

 

Peter PC Carlsson

 


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


121231 Enbart slut

Enbart slut
Ja det är slut, timmarna, dagarna och hela året. Allt är slut, tiden har gått, dagarna är passerade, Slut, allt är över. Nu står vi här timmar innan ett nytt år och funderar över liv och löften. Tänker på det som varit, det kunde blivit och det som väntar. Allt är en väntan och allt är en stund av väntan, en stund av eftertanke. Vi väntar och förväntar oss något mer och något bättre. Vi vill alltid att livet skall bli bättre, det är det som är ett mått på framgång, eller på att livet faktiskt går framåt.
 

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


121202 Enbart livet en paus

Livet är en paus

 

En paus eller en passus mellan födsel och död. Det är upp till oss att välja, att själva avgöra vad vi vill med våra liv. Gör vi inget med vårt liv blir det enbart en paus innan vi dör. Ingen annan än just jag kan orkestrera mitt liv så som jag vill ha det. Andra kommer att försöka och om jag låter det ske så är jag snart en tyst liten stämma i någon annans kör. Men det är faktiskt bara jag som avgör om det är så det skall bli, om det är ok eller inte.

 

Mitt liv är mitt så länge jag lever det och styr det själv, men det kan så lätt tas över och så sitter jag fast i ett inrutat mönster mellan vardagarnas jobb, familjens krav och vänners önskan. Dagarna rullar på och meningen tycks vara att få ekonomin att gå ihop.

 

Det var ju inte därför jag föddes, inte därför jag växte upp för att få debet och kredit att gå ihop. Livet kan göras så kallt så trist och tråkigt. Om det är så att vi låter det ske. Men livet är mer än så, mer än att bara överleva, mer än att bara klara dagen. I vart fall har vi möjligheten att göra livet till något mer än en lång resa av att administrera våra dagar.

 

Jag är så pass mogen att jag vet att jag vill så mycket mer. Får jag inte det är det inte ett liv jag vill leva.

 

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


121130 Enbart utanför ett hotell i Warszawa

Utanför ett hotell i Warszawa

 

Utanför mitt hotell i Warszawa står en man i obestämbar ålder. Ryggen är krökt och både axlar och blick har tyngdkraften fått ett ordentligt grepp om. En rödflammig hand sträcks fram och även om jag inte kan polska förstår jag hans önskan om pengar. En utsträckt hand är ett universellt språk som vi alla kan förstå. Jag la en sedel i hans näve och fick ett grovt och skrovligt handslag till tack.

 

Längre bort på samma gata sitter en man i rullstol. Hans ben slutar lite innan där knäet skulle varit. Hans arm är utsträckt i samma riktning som hans blick som är fäst i fjärran. Folk passerar förbi, även jag. Två timmar senare när jag återvänder sitter han på samma ställe med den enda skillnaden att han har bytt den hand han håller fram. Jag korsar gatan och möts av tre förfriskade män i fyrtioårsåldern. Min polska har inte blivit bättre under dagen men jag kan ändå förstå deras önskan om cigaretter liksom deras frustration när jag rycker på mina axlar. En av männen frågar då efter Piwo vilket är ett av de få ord jag lärt mig och ger killarna en sedel som borde räcka till varsin pilsner.

 

Fattigdom är i högsta grad närvarande när man reser runt i Europa. Den ser olika ut beroende på i vilket land man är i men fattigdomen finns. Runt 80 miljoner personer i Europa lever i eller riskerar att hamna i fattigdom. Det är nu två år sedan det var EU:s år för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Sedan dess har mycket hänt. Krisen i södra Europa har fördjupats som ett resultat av de åtstramningar man tvingats att göra. Effekten av detta har också lett till en inbromsning av ekonomierna i övriga Europa. Målet att kraftigt reducera fattigdomen i Europa tycks just nu komma på skam.

 

Runt om på vår kontinent kämpar enskilda med att klara sin vardag. Ju fler som misslyckas med sin egen försörjning ju fler kommer att söka sig till det mer välmående Sverige för att försöka klara sig här. Det ligger därför i Sveriges intresse att fattigdomen i Europa kan minskas. Migration är långt mer än flyktingar från våld, migration är en ström av människor som söker en bättre tillvaro för sitt liv. Det är smålänningar, likt mig, som söker sig till Stockholm. Det är Svenskar som vid sin pension söker sig till värme i södra Europa och det är arbetslösa i Södra Europa som  söker sin inkomst i norr.

 

Utanför ett hotell på Wasagatan i Stockholm sitter en man och tigger. Snön har börjat att falla och folk passerar förbi. Det kan vara du som går förbi, men det kunde också varit du som sitte där med din tomma utsträckta mugg.

 

Peter PC Carlsson

 

P.S. Ovanstående krönika är publicerad på www.temafattigdom.se

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


120821 Enbart "Jag faller!"

Jag faller!

Livet har sina med och motgångar och jag måste erkänna att det har funnit tillfällen i livet då jag bara har fallit. Golvet har försvunnit under mina fötter och det som varit fast och säkert har lyst med sin frånvaro. Alla kan vi falla men det är få som inser det. Alla kan vi falla även om det är få som faller hela vägen. Oftast finner vi ett halmstrå, en liten tuva att få tag i. Men alla kan vi falla.

Jag tror att en av skillnaderna mellan oss människor är att de flesta av oss inte inse att det kan gälla oss. Mannen på gatan skulle kunnat vara du, skulle kunnat vara jag. En arbetslöshet och en skilsmässa som händer samtidigt kan vara skillnaden mellan att leva våra liv som vi känner dem eller att falla igenom de offentligas skydsnät.

Uppvuxen på landet och under slutet av sextio och sjutiotalet så var jag förvissad om att "den ljusnande framtid är vår". Jobb fanns alltid att få, skulle jag förlora det fanns A-kassan och blev jag sjuk fick jag sjukersättning utan karensdag. Även utan högskolor fanns det arbete och även utan miljoner på banken fanns det bostäder. Det är klart att framtiden var ljus och att det inte fanns anledning att vara orolig. Staten fanns alltid där som en garant för att just jag skulle må bra. Staten tycktes finnas där för alla.

I takt med att livet går och förändras så drabbas vi alla av olika kriser. Krisen kunde vara en krusning på ytan när jobbet försvann eftersom det fanns ett nytt ett par veckor bort. Men när både jobbet och den äkta hälften rivs ur vardagen så vaklar allt vad som varit stabilt. De ständigt rationella tankarna tycktes som bortblåsta och den uppbyggda förmögenheten blev snabbt till ett minne blott när kortsiktiga risktaganden fick råda. Jag tror att vi alla, alla, kan hamna just där. Där på randen till fallet ner mot den avgrund som så många ägnar ett liv åt att försöka komma upp ifrån.

I förtvivlan över allt som förlorats ligger det nära till hands att söka de tillfredsställelse som bjuds, sex, alkohol och andra droger. Jag kände för egen del den den vassa eggen vid stupet men föll ändå. Jag föll och föll tills ett sista strå av hopp fastnade i min väg. Resan tillbaks är inte lång! Resan tillbaks är en annan väg till ett annat liv. Det är inte sämre, det är inte bättre, det är bara mitt liv, mitt liv så som det är efter att man passerat den vassa eggen vid kanten av stupet.

Alla kan vi falla, alla kan vi sakta sjunka. Men det är inte alla som kan se eftersom vi är så förblindade av vår egen framgång. För dessa människor kan jag bara hoppas att de aldrig passerar den vassa eggen.


Peter PC Carlsson

P.S. Ovanstående krönika är publicerad på www.temafattigdom.se

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


120619 Enbart koppla av

Enbart Koppla av

Enbart sol och värme i Turkiet, en vecka av avstängning, av avkoppling, av avslappning. Är det just av vi strävar efter, att få vara av, inte på, utan av. Alltid när jag reser möter jag människor som likt mig vill just koppla av, stänga av, eller ibland uttrycker de sig som att de vill försvinna bort. Men det handlar alltid om att just slippa det man har, att vara off. Mobil är stängd, mailen töms inte och vi är av ett tag för att ladda våra batterier.

 

Är det dit vi har kommit, dit vi har nått i våra liv att det högsta njutning vi kan tänka oss under en vecka är att få vara just av? Denna tid av ständig tillgänglighet, ständig nåbarhet och att ständigt vara på och beredda att hoppa in, hoppa ut, vara med. Ja den är kanske mer än vad vi egentligen vill. Vi vill kunna vara off.

 

Själv har jag de senaste åren allt mer märkt hur jag vill vara off, inte vara on. Allt oftare vill jag vara bortakopplad, inte bortkollrad, men fri att inte få del av det ständiga flödet som strömmar runt oss. Så nu har jag varit off några dagar men kan då inte låta bli att fundera över hur det gått i det Grekiska valet. Vad blir konsekvenserna av valet, efter det resultat som jag ännu inte känner? Hur det går i fotbollen bryr jag mig inte om, men hur det går inom ekonomin och politiken spelar roll. Ändå är jag off. Jag är avkopplad.

 

Att koppla av kan komma att få en betydligt bredare betydelse än vad det tidigare har haft. Vi ger oss själva rätten att inte kunna bli nådda. Telefonen ligger hemma på semestern, datorn stängs av från Internet och under en vecka eller två om året så finns vi inte i den digitala värden mer än när våra bankkort stoppas i en automat för att spotta ut lite nya sedlar. Finns vi då? Är det ok att vara off, att inte ständigt vara tillgänglig?

 

Själv längtar jag nästan aldrig efter att vara påkopplad, bara efter att få just koppla av. Ibland är det kanske att lära sig att koppla av när man inte kan få veta hur det gått i det Grekiska valet, när man inte kan få veta om någon har sökt en. Ibland är det att koppla av att just kunna veta att ingen har sökt en. Avkoppling är att stilla få finna sitt jag igen. För mig är det ett antal böcker, lugn, telefonfritt och att nästan vara utan Internet…. Det sista är det svåraste, det finns nästan alltid något jag vill kolla, något jag vill göra. Men jag vill vara frånkopplad, slippa att fundera på jobb, slippa att fundera på allt det jag borde gjort, det jag skall göra och allt det som finns möjlighet att göra. Semester bör handla om just det, att få koppla av, koppla ur och stänga ner all den elektronik som söker just mig för ett agerande, för ett svar.

 

Dags att åter koppla ner, dags att åter stänga av, dags att åter jobba för att koppla av.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


120504 Enbart så små på jorden

Enbart så små på jorden
Enbart så små på jorden är vad vi är. Vi gör avtryck genom våra liv, vi speglar våra liv i och genom andra. Men vårt avtryck är lätt och kommer att spolas bort som vågorna på stranden när vi lämnar den plats vi tagit. Var dag kan vara en kamp för att leva, det kan vara en kamp för något annat, något bättre. Men vårt liv kan också vara ett liv vi lever, ett liv vi drömmer och njuter. Oavsett är vår tid mindre en ett ögonblick i världen. Min roll, din roll är som den ensamma droppen i havet, inte som den droppe som urholkar stenen. Vi lever vår tid och vi dör. För en del är det trösterikt, förandra förfärande, men vår tid är kort om än allt vi har. Ag är en droppe i havet, en droppe som inte går att urskilja från alla andra som rör sig omkring. Alla dessa droppar som slår mot stranden, dessa droppar som faller från skyn, som fryser till is eller som ensamma rinner längst en kind.
Jag är droppen, droppen i ditt liv, du är droppen i mitt. Ensam förtvinar och fördunstar jag, tillsammans kan vi kanske bilda en liten pöl, en fläck av fukt innan vi torkar ihop och försvinner. Men vårt liv är just det, en droppe som finns här och just nu.
Livets mening är enkel, att finna sin lycka, sin harmoni och sitt accepterande över de vi är, över den jag blivit, den jag vill vara. Tiden är kort och över det kan vi förfäras, över det kan vi förtvivla och förtrösta. Men det enda vi vet är att livet är nu och var droppe lever sitt liv efter sina förutsättningar.
Det är i andra människors öden som vi behöver påminnas om vad som är viktigt. Påminnelsen kan vara en tragisk historia, en framgångssaga eller en vardagskyss. Men det är i mötet med andra när vi låter vårt intellekt få vila och våra känslor få tala som vi verkligen lever.
Solen lyser med sin frånvaro så idag får jag finna en meningsfull påminnelse i glimmande ögon från min yngste son. En anledning så god som någon att förstå vikten av livet som den lilla droppe jag är.
Enbart så små på jorden är vad vi är. Vi gör avtryck genom våra liv, vi speglar våra liv i och genom andra. Men vårt avtryck är lätt och kommer att spolas bort som vågorna på stranden när vi lämnar den plats vi tagit. Var dag kan vara en kamp för att leva, det kan vara en kamp för något annat, något bättre. Men vårt liv kan också vara ett liv vi lever, ett liv vi drömmer och njuter.

Oavsett är vår tid mindre en ett ögonblick i världen. Min roll, din roll är som den ensamma droppen i havet, inte som den droppe som urholkar stenen. Vi lever vår tid och vi dör. För en del är det trösterikt, förandra förfärande, men vår tid är kort om än allt vi har. Ag är en droppe i havet, en droppe som inte går att urskilja från alla andra som rör sig omkring. Alla dessa droppar som slår mot stranden, dessa droppar som faller från skyn, som fryser till is eller som ensamma rinner längst en kind.

Jag är droppen, droppen i ditt liv, du är droppen i mitt. Ensam förtvinar och fördunstar jag, tillsammans kan vi kanske bilda en liten pöl, en fläck av fukt innan vi torkar ihop och försvinner. Men vårt liv är just det, en droppe som finns här och just nu.

Livets mening är enkel, att finna sin lycka, sin harmoni och sitt accepterande över de vi är, över den jag blivit, den jag vill vara. Tiden är kort och över det kan vi förfäras, över det kan vi förtvivla och förtrösta. Men det enda vi vet är att livet är nu och var droppe lever sitt liv efter sina förutsättningar.

Det är i andra människors öden som vi behöver påminnas om vad som är viktigt. Påminnelsen kan vara en tragisk historia, en framgångssaga eller en vardagskyss. Men det är i mötet med andra när vi låter vårt intellekt få vila och våra känslor få tala som vi verkligen lever.
Solen lyser med sin frånvaro så idag får jag finna en meningsfull påminnelse i glimmande ögon från min yngste son. En anledning så god som någon att förstå vikten av livet som den lilla droppe jag är.


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


120406 Enbart religiösa skolor

Då och då återkommer diskussionen om huruvida den ena eller den andra konfessionella, eller religiösa som vi säger på svenska, friskolan håller sig inom ramen för skollagen. Jo tjena! Själva idén med en religiös skola är naturligtvis att man särskilt vill lyfta fram sin oöverträffliga idé på livets uppkomst och den herre, för det är alltid en herre, som styr och har skapat världen.

 

Tanken på att det finns religiösa friskolor som skall tillhandahålla en neutral syn på andra religioner eller andra grenar av kristendomen är naturligtvis befängd. Ja, andra grenar av kristendomen skriver jag eftersom det nästan uteslutande är just kristna, inte muslimska eller judiska, friskolor vi har i landet. Senast är det Plymouthbrödernas Laboraskolan som återigen är i blåsväder. För vilken gång i ordningen är det knappast någon som mins.

 

Kring mina hemtrakter i Småland frodas inte bara stenar utan också denna sekt av kristna som vill försäkra sig om att deras barn inte skall behöva gå i en vanlig skola och möta andra barn i vårt satans samhälle. Ja alltså det samhälle vi andra lever i och som är influerat av just satan. Därför bildas en friskola där barnen kan få en ”riktig utbildning”. Allt under överinseende av våra myndigheter som genom skolinspektionen skall försäkra att alla elever i vårt land, oavsett skola, skall få likvärdig utbildning. Jo tjena igen. Vem tror man att man lurar.

 

Skulle någon kunna tänka sig att nationalsocialismen (Nazisterna) skulle kunna driva en friskola i Sverige? En tanke som förhoppnignsvis är otänkbar för alla är extrema politiska skolor finansierade av skattemedel. Men det borde ju vara helt möjligt, bara de garantera att alla elever behandlas så som myndigheterna kräver. Vilka elever skulle gå där? Vilka tror ni går i de religiösa friskolorna? Detta reagerar vi emot då vi inte vill ha en politisk indoktrinering. Barn till föräldrar i extrema organisationer borde få ett frirum, åtminstonne under den tid de är i skolan.

 

Är det något som dessa barn behöver så inte är det att bli drillade även under skoltid om hur skaparen gjorde under och hur ond världen omkring oss är. Barn till dessa sektmedlemmar, eller för den delen barn till en helt vanlig religiös mamma eller pappa, borde verkligen kunna få en plats där de möter världen utanför de religiösa väggarna. Dessa barn i dessa friskolor fråntas sina möjligheter att möte världen och andra barn utanför de religiösa staket som de välmenande föräldrarna omgärdat dem med.

 

Plymoutbrödernas medlemmar måste respektera ett antal förbud (enligt Wikipedia)
De får inte göra följande:

  1. Se på TV, lyssna på radio
  2. Läsa vid universitet
  3. Kandidera eller rösta i politiska val
  4. Ta livförsäkring
  5. Bära vapen
  6. Delta i fackförening, yrkesförening eller någon grupp som omfattar icke-medlemmar av kyrkan.
  7. Bo i samma hus som, eller äta mat tillsammans med, icke-medlemmar.

Men det de får göra är att starta och driva en friskola dit de sänder sina barn. Man kan ju hoppas att det enbart är barn som är medlemmar som går i skolan. Annars må de stackarna vara riktigt hungriga, se punkt 7.

 

Det är knappast en fråga om hur den nu omdiskuterade Laboraskolan följer de, av myndigheterna, uppsatta reglerna eller ej. Frågan är snarare hur lämpligt är det med religiösa friskolor? Hur kan vi försvara dessa skolor. Är det inte att medvetet skicka dessa barn till ett utanförskap? Varför ska vi gå med på det?

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

 

Ursprungligen publicerad på www.temafattigdom.se


20120313 Enbart sakta smyger det sig på.

Vad smyger, allt smyger, men det gör det sakta. Sakta ser vi hur natt övergår idag, hur vinter i vår, hur snö ger plats till vissnat gräs. Sakta smyger det fram, det vi kallar vår, det som ger liv. Sakta kommer värmen, sakta återställer vi våra liv och plockar fram våra grillar. Sakta men säkert vinner ljus över mörker, vår över vinter. Sakta men säkert.

 

Men sakta och säkert blir det också allt fler som har det svårt, som inte finner en plats i vårt samhälle, som inte finner något att göra för att överleva. De som ställs utanför de allt bredare medelklasen blir samtidigt allt fler.

 

Klyftorna växer, inte alltid för att de som har minst får det sämre utan ibland växer de för att de som redan har allt får mer. Men klyftorna växer i vårt samhälle. Ibland ställer jag mig frågan om jag inte skall se ut längre än över nationens gränser. Skall jag inte se över unionens gränser? Kanske till och med utanför den!

 

Då förändras allt. Våra rikaste ter sig absurt rika och våra fattiga som medelklass, alla med möjlighet till gratis sjukvård och fri skolgång. Samtidigt sjunker antalet absolut fattiga i världen. Idag är de bara en liten del mot var de var för 30 år sedan. Ändå ser vi hur allt fler söker sin försörjning genom att sitta och tigga eller spela på gator och torg.

 

Sakta smyger det sig på. Det vi kanske länge har anat, det vi kanske länge har trott. Snart är det här. Staten Sverige kommer inte längre att ta det ansvar den har tagit för den enskilde individen. Nu krävs något mer! De äldre blir fler, och de lever allt längre. Omsorgen omvandlas till att ta hand om det mest nödvändiga. Det övriga lämnas utanför.

 

Vi kan klaga, vi kan sätta oss emot, men sakta förändras det vi tagit för givet, sakta lär vi oss att allt har ett pris. Någon måste passa och sköta om mormor eller farfar. Alla är eniga om att de behöver hjälp, frågan är vem som skall hjälpa. Vem som skall betala?

 

Sakta smyger det sig på, behovet av att fler behöver hjälpa till, att fler behöver hjälp. I södra Europa finns hjälpen i frivillighet och är oftast är man utelämnad till den egna familjen, eller eller knuten till en församlings välvilja. I norra Europa har vi en omsorg som skall vara generell, men den krymper. Allt mer sociala uppgifter krävs av den enskildes anhöriga, eller någon annan.

 

Sakta smyger det sig på. Vi har länge varit på väg bort från att kunna leva med stöd av staten. Nu smyger sig samhället sakta men säkert närmare. Frågan är bara vilka som tar de roller som samhället erbjuder? Vilka ska hjälpa, vilka skall umgås, vilka skall betala och vilka ska bara finnas där när allt annat dör?

 

Sakta smyger det sig på, förändringen, på gott, på ont. Det som kommer att bli vår ålderdoms framtid är på väg hit. Även om det smyger, även om det är diskret så kan vi se vad som är på väg, vad som kommer att krävas av var och en av oss. Den minsta enheten i samhället har varit och är individen. Nu står familjen för dörren.

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


En sån som jag

En sån som jag
Den senaste tiden har det slumpat sig så att jag har sett en hel del olika komedier. Huvudsakligen svenska. Det är slående hur ofta komedi och tragik går hand i hand. Lika slående är det hur komiken slår ner på samhällets brister. Det är ofta genom komiken som vi kan få del av andra människors tillkortakommanden och lidande. Vårt jobb blir att ta det till oss och att både känna empati och lära oss att omvandla den i någon form av handling.
Det som inte går att skämta om är inte värt att ta på allvar, brukar det sägas. Är det sant, kan man skämta om allt? Är det inte förbjudet att skämta om det förbjudna?
Torsten Flink har de senaste dagarna varit på mångas läppar och på alla löpsedlar. Inte för att han varit rolig utan för att det funnits förväntningar på att han skulle skapa just de rubriker man redan förberett till löpsedlarna. Torsten är knappast känd för sin humor, snarare för sin svärta. Ändå är jag säker på att han skulle kunnat vara en enastående komiker. Den svärta han bär är inte bara kajal runt ögonen. Det är också en grund för mycket av det vi skulle kunna skratta åt.
Komiken är som bäst när vi skrattar så att tårarna rinner och just när vi tror att vi inte klarar mer så vänder det och skrattet fastnar i halsen, de tårar som rann av skratt fortsätter att rinna men av delad smärta och sorg. Det är dessa komiker som kan lyfta fram det dolda, det fördolda och få oss att skratta åt det förbjudna. Men en aldrig så duktig komiker kan inte tvinga dig, inte mig att känna empati. Än mindre kan de få oss att agera, det kan bara vi. Bara jag, bara du.
”Var kan en sån som jag hitta en plats i den här världen? För jag vill gärna ha en plats!” Mer träffande en så går det inte att uttrycka det. Ett kort utdrag från ”Fyra nyanser av brunt!.
http://www.youtube.com/watch?v=v2WhcHeaQOw&feature=related
av Peter PC Carlsson
Den senaste tiden har det slumpat sig så att jag har sett en hel del olika komedier. Huvudsakligen svenska. Det är slående hur ofta komedi och tragik går hand i hand. Lika slående är det hur komiken slår ner på samhällets brister. Det är ofta genom komiken som vi kan få del av andra människors tillkortakommanden och lidande. Vårt jobb blir att ta det till oss och att både känna empati och lära oss att omvandla den i någon form av handling.
Det som inte går att skämta om är inte värt att ta på allvar, brukar det sägas. Är det sant, kan man skämta om allt? Är det inte förbjudet att skämta om det förbjudna?
Torsten Flink har de senaste dagarna varit på mångas läppar och på alla löpsedlar. Inte för att han varit rolig utan för att det funnits förväntningar på att han skulle skapa just de rubriker man redan förberett till löpsedlarna. Torsten är knappast känd för sin humor, snarare för sin svärta. Ändå är jag säker på att han skulle kunnat vara en enastående komiker. Den svärta han bär är inte bara kajal runt ögonen. Det är också en grund för mycket av det vi skulle kunna skratta åt.
Komiken är som bäst när vi skrattar så att tårarna rinner och just när vi tror att vi inte klarar mer så vänder det och skrattet fastnar i halsen, de tårar som rann av skratt fortsätter att rinna men av delad smärta och sorg. Det är dessa komiker som kan lyfta fram det dolda, det fördolda och få oss att skratta åt det förbjudna. Men en aldrig så duktig komiker kan inte tvinga dig, inte mig att känna empati. Än mindre kan de få oss att agera, det kan bara vi. Bara jag, bara du.
”Var kan en sån som jag hitta en plats i den här världen? För jag vill gärna ha en plats!” Mer träffande en så går det inte att uttrycka det. Ett kort utdrag från ”Fyra nyanser av brunt!
Del av Fyra nyanser av brunt

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


20111130 Enbart Honungsfälla

Enbart en honungsfälla.
Folkia är bara en av alla de organisationer som omedelbart och enkelt erbjuder snabba cash. Inom några minuter har du pengarna tillhands. Nog kan det vara lockande när man står där och vill köpa den julklapp som alla andra barn har men som du själv inte har råd att köpa till dina barn! Det är just detta som dessa bolag vet om och det är det de utnyttjar. Men det är en honungsfälla som gör att du riskerar att fastna långvarigt i deras klor.


Första gången som du vill nyttja Folkia och lånar pengar så slipper man uppläggningsavgift. Kostnaden för att låna 1.000 kr under en månad första gången är 126 kr vilket ger en ränta på 324% (enligt information på deras egen hemsida). Skulle du nu inte kunna betala tillbaks denna summa inom 30 dagar finns ju alltid möjligheten att ta ett nytt lån hos Folkia. Men nu när du är en återkommande kund så tar man också en uppläggningsavgift på 350 kr för varje nytt lån du tar. Så på nästa lånade 1.000 kr måste du betala totalt 476 kr utöver lånad tusenlapp. Detta ger en effektiv ränta på hela 11.308%. Ja du har läst rätt. Den effektiva räntan är 11.308 procent.


Förhoppningsvis har du kommande månad råd att betala tillbaks den lånade tusenlappen, plus ränta och avgifter som Folkia vill ha. Skulle du inte ha möjlighet att betala ditt lån kan du ju fortsätta att öka skulden även kommande månad genom att nu ta ett lån på 2.000 kr denna gång och enbart med en effektiv ränta på 1.896%. Det hjälper inte att ringa till Folkia och be om anstånd. De kommer tre dagar efter förfallodagen att skicka en påminnelse till dig och lägga på ytterligare 50 kr. Skulle du nu inte betala tar Svea inkasso över inom ytterligare 10 dagar. Som tack för besväret lägger de på ytterligare 160 kr plus ränta.


Julklappen och lånet på 1.000 kr har redan efter 45 dagar stigit till 1.000 kr + 126 kr + 50 kr + 160 kr = 1.336 kr. Har du fortfarande inte möjlighet att betala kommer Kronofogden snart att lägga på ytterligare 800 kr på din skuld och en betalningsanmärkning är att vänta.


Vid samtal med Folkia uppger de att inte har någon uppläggningsavgift första gången eftersom nya kunder skall få möjlighet att pröva deras tjänster. Jo, vi tackar. När vi står där i leksaksaffären eller telebutiken med en ångest i magtrakten känns det frestande att pröva dessa honungslena tjänster. Frågan är om inte det blir en onödigt dyr och fängslande affär. En affär som gör att vi riskerar att ta allt fler och fler smålån hos företag som Folkia eller att vi tillslut hamnar hos Kronofogden.


Den som är satt i skuld är inte fri och det finns inget som en fri lunch. Allt skall betalas frågan är bara till vilket pris. Med en ränta på 11.308 % ryggar även riksdagsledamöter och hävdar att det borde ses som ocker. Själv tror jag att jag tillverkar en smällkaramell istället och hänger i granen. Eller varför inte ge barnen karamellen och dela ut smällen till…


Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


110928 Enbart en väntan

Enbart en väntan på att något skall vara klart, att något äntligen skall vara över. Tiden i väntan är en tid i inställelse, i förberedelse på att snart är det dags, snart är det över, snart blir allt åter som vanligt.

 

Väntan är isig inget annat än en tid att ställa in sig på något nytt, på en tid som kommer efter, på något annat. Det är inte väntan som är det svåra, det är längtan efter att väntans tider skall nå sitt slut. Denna längtan kan bli så starkt närvarande att den gör ont.

 

Risken med en väntans tid är att de förhoppningar och förväntningar vi bygger upp under tiden inte kommer att kunna infrias. Inte kommer att kunna leva upp till det vi så innerligt hoppas.

 

Så går väntans tider mot ett slut och då och sker det vi inte vill, det vi inte önskar och det vi fruktar. Väntans tider är slut men svaret, det nya tidevarvet kunde inte börja, inte innan en ny tid av väntan, av förväntan och av längtan först skall fastställas.

 

En ny tid tar vid. En ovisshetens tid, tid då vi inget vet, tid då svaren saknas, de datum inväntas och allt står döljt i dunkel. Åter kommer väntan, men en väntan i ovisshet, i visshet om att det inte blev men att det skall bli även om vi inte vet när.

 

Tiden är seg och väntan känns lång. Det är i denna väntans ovisshet på väntans fastställande som smärtan kan ta fäste. Ångest kan slå rot och oro ta över. Det är just då när vi inte vet, när tiden är ovis och svaren saknas som det gäller att kunna släppa taget och ge upp. Det är just i denna tid det är dags att acceptera sakernas tillstånd, att vi inte vet.

 

Det vi kan påverka gör vi något åt och det som står bortanför vår kontroll gör vi bäst i att låta vara, låta varda och acceptera att det är som det är och det blir som det blir. Det vi kan göra något åt skall vi åtgärda men det vi inte kan påverka är bäst att låta vara.

 

Väntans tidevarv kommer åter, längtan och förväntan med den. Men i väntan på att väntan skall ta vid gör jag bäst i att leva mitt liv så som det är.

 

Peter PC Carlsson 

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


110829 Enbart bra är bättre än bäst

Enbart bra är bättre än bäst.

Inom politiken är det vanligt att man motverkar som egentligen är bra för att man själv anser sig ha ett förslag som är bättre eller kanske till och med bäst. Att något är bra räcker inte vi vill att det skall vara bäst. Värdens bästa välfärd, världens bästa land ja vi skall vara bäst helt enkelt.

Faran med det bästa är, förutom att det är svårt att nå, att det sätter stopp för det som är bra. Är det verkligen så viktigt att vi skall ha världens bästa… är det inte bättre att vara bra och att vi har det bra på många områden.

Vi skall inte sträva efter att vara bäst i världen på att ha ordning på våra statsfinanser, vi skall inte sträva efter att vara bäst i världen på kranskärlsoperationer eller att vi skall ha världens bästa skola. Varje område som vi vill vara bäst på kräver mängder med uppoffringar på andra områden. Prioriteringarna riktas för ensidigt mot det som skall vara bäst.

I själva verket är det bästa det godas fiende och det vi borde eftersträva är att skapa det som är bra. Är det inte snarast ett land som genomgående är bra vi vill leva i? Ett land med sunda statsfinanser, med bra utbildning och med en bra välfärd?

Bra är bättre, det ger oss möjlighet att vara just bra på många områden, Så som en mästares mästare där Ingmar Stenmark visade sig vara bra på en rad områden. Han vann inte för att han var bäst i en enskild gren utan för att han var bra rakt igenom.

Det är det som är det bästa, att vara ett land som är bra rakt igenom. Bra kan bli bättre men vi måste då vaka på att det inte bli på bekostnad av annat som är bra. Det är ingen tvekan om att vi lever i ett bra samhälle, i jämförelse med övriga världen är vi en mästares mästare på område efter område även om vi sällan är bäst.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


110531 Enbart väntan

110531 Enbart väntan
Enbart en väntan kan vara så lång. En timme är en timme, en dag en dag liksom en vecka är en vecka. Men väntar och längtan tycks förlänga var sekund och dra ut dem till evinnerliga trådar av segaste kåda. I längtans och väntans tider segar sig sekunderna fram. Kanske är det just därför som vi har en till synes oändlig vinter. Mitt i längtans ögonblick rusar tiden desto snabbare och snart är det redan midsommar.
Det är just i dessa sekunder, just nu när vi kan känna vårens ljumma smekningar som det gäller att stanna upp, som det gäller att ta sig tid att bara vara. Nu är inte tiden att se till att allt som inte är gjort äntligen blir klart, nu är inte tiden att skynda. Ändå tycks det vara just det vi gör. Nu när väntan äntligen är över, nu när längtan kan få uppfylla oss. Just nu just i denna stund vill jag införa akutsemester. Bara lägga ner allt, låta saker få stanna upp för att bara få njuta av att vara.
För oss som har det extra jobbigt under det dryga halvår i mörker så är det kanske extra viktigt att kunna stanna upp just nu, att kunna ta sig tid och lägga sig på gräset för att bara låta sig smekas av solen.
Dags att ta på sig sandalerna, ta fram shortsen och sätta på en T-shirt. Perfekt för vilket möte som helst. För inte skulle bankdirektören bli varken bättre eller sämre i ett par kortbyxor. Säkerligen skulle även polisen och vår kära statsminister kunna göra sitt jobb på samma sätt iförd ett par sandaler. Men visst, vi har lärt oss att en del av respekten sitter i kläderna. Själv har jag lärt mig att det är inte vad du säger som räknas utan vad du faktiskt gör.
Så nu skall jag göra rätt saker och se till att klä mig i sommarens uniform, sandaler, T-shirt och ett par skjorts.
Enbart väntan

Enbart en väntan kan vara så lång. En timme är en timme, en dag en dag liksom en vecka är en vecka. Men väntar och längtan tycks förlänga var sekund och dra ut dem till evinnerliga trådar av segaste kåda. I längtans och väntans tider segar sig sekunderna fram. Kanske är det just därför som vi har en till synes oändlig vinter. Mitt i längtans ögonblick rusar tiden desto snabbare och snart är det redan midsommar.

Det är just i dessa sekunder, just nu när vi kan känna vårens ljumma smekningar som det gäller att stanna upp, som det gäller att ta sig tid att bara vara. Nu är inte tiden att se till att allt som inte är gjort äntligen blir klart, nu är inte tiden att skynda. Ändå tycks det vara just det vi gör. Nu när väntan äntligen är över, nu när längtan kan få uppfylla oss. Just nu just i denna stund vill jag införa akutsemester. Bara lägga ner allt, låta saker få stanna upp för att bara få njuta av att vara.

För oss som har det extra jobbigt under det dryga halvår i mörker så är det kanske extra viktigt att kunna stanna upp just nu, att kunna ta sig tid och lägga sig på gräset för att bara låta sig smekas av solen.

Dags att ta på sig sandalerna, ta fram shortsen och sätta på en T-shirt. Perfekt för vilket möte som helst. För inte skulle bankdirektören bli varken bättre eller sämre i ett par kortbyxor. Säkerligen skulle även polisen och vår kära statsminister kunna göra sitt jobb på samma sätt iförd ett par sandaler. Men visst, vi har lärt oss att en del av respekten sitter i kläderna. Själv har jag lärt mig att det är inte vad du säger som räknas utan vad du faktiskt gör.

Så nu skall jag göra rätt saker och se till att klä mig i sommarens uniform, sandaler, T-shirt och ett par skjorts.

Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


110401 Enbart City by night

110401 Enbart City by night
Enbart en City by night kan fängsla och fånga den mest vilsna själ. Få saker som människan har gjort är så vackra som en stad i natten. Ljuset och ljuden som pulserar, som visar på liv, på lust och glädje. Musik som pumpar ut sina vågor och bilar som tutar och sprider sin doft av just stad i natten. En och annan polisbil hörs då och då liksom larmet från de närmsta pubbarna.
llt blandas med färger av neon och den festsugne kan för en kväll glömma allt och smörja sitt inre med glas efter glas. Staden pulserar och på dansställen söker kroppar kontakt. Ömsint eller vildsint men kontakt sökes av själar som söker stöd för sin existens.
Kanske är jag gammal, men jag orkade inte ens gå ut. Sitter på ett hotell i dess restaurang och det mest festliga jag kan tänka denna fredagskväll i en ny stad i ett annat land, är att ta en öl och skriva i min blogg. Inte för att min själ inte känns ensam, inte för att jag inte som alla andra har sår att slicka, inte för att jag inte behöver finna lust och glädje. Ibland är jag bara trött, trött på att upptäcka, att utforska och lära mig, trött på att sprudla av glädje. Ibland vill jag bara vara om så i en annan stad.
Utanför pulserar trafiken, utanför finns neon och en doft av vår. Men inne finns min säng, inne finns det lugn och ro, inne finns hissen till mitt rum och jag behöver inte ens ta upp pengar för att betala min mat. Allt kan sättas på rummet. Valet blir inte lätt, ännu en öl eller  timme i hotellets Jakuzy. Kanske behöver jag inte välja utan kan bara ta av mig och lägga mig och njuta. Varm och vatten masserad kan jag sedan tillfredsställa min törst med kylan och beskan av kvällens sista öl. Allt i vetskap om att utanför dörren, i vårnatten pulserar livet, där rör sig kroppar i takt. Men min kropp ska inte röra sig annat än mot en tidig kväll av vila
Enbart en City by night kan fängsla och fånga den mest vilsna själ. Få saker som människan har gjort är så vackra som en stad i natten. Ljuset och ljuden som pulserar, som visar på liv, på lust och glädje. Musik som pumpar ut sina vågor och bilar som tutar och sprider sin doft av just stad i natten. En och annan polisbil hörs då och då liksom larmet från de närmsta pubbarna.

Allt blandas med färger av neon och den festsugne kan för en kväll glömma allt och smörja sitt inre med glas efter glas. Staden pulserar och på dansställen söker kroppar kontakt. Ömsint eller vildsint men kontakt sökes av själar som söker stöd för sin existens.

Kanske är jag gammal, men jag orkade inte ens gå ut. Sitter på ett hotell i dess restaurang och det mest festliga jag kan tänka denna fredagskväll i en ny stad i ett annat land, är att ta en öl och skriva i min blogg. Inte för att min själ inte känns ensam, inte för att jag inte som alla andra har sår att slicka, inte för att jag inte behöver finna lust och glädje. Ibland är jag bara trött, trött på att upptäcka, att utforska och lära mig, trött på att sprudla av glädje. Ibland vill jag bara vara om så i en annan stad.

Utanför pulserar trafiken, utanför finns neon och en doft av vår. Men inne finns min säng, inne finns det lugn och ro, inne finns hissen till mitt rum och jag behöver inte ens ta upp pengar för att betala min mat. Allt kan sättas på rummet. Valet blir inte lätt, ännu en öl eller en timme i hotellets Jakuzy. Kanske behöver jag inte ens välja utan kan bara ta av mig och lägga mig och njuta. Varm och vattenmasserad kan jag sedan tillfredsställa min törst med kylan och beskan av kvällens sista öl. Allt i vetskap om att utanför dörren, i vårnatten pulserar livet, där rör sig kroppar i takt. Men min kropp ska inte röra sig annat än mot en tidig kväll av vila.


Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


110327 Enbart slut på fattigdomen

Fattigdomsåret är slut men fattigdomen består
2010 var det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Samtliga EU:s medlemsländer hade liksom Sverige uppdrag att under året jobba med att visa hur den inhemska fattigdomen ser ut. Syftet var inte att få slut på fattigdomen men väl att sätta den i fokus och att ge de mest utsatta en möjlighet att lyfta fram sina problem.
Att vara fattig i Sverige är inte samma sak som att vara det i Sudan. Men inte desto mindre kan man vara fattig här. Många av de människor som lever i fattigdom i Sverige gör det också i onödan, eller i vart fall lever de på en längre nivå än de skulle behöva. En viktig anledning till den Svenska fattigdomen är bristen på skuldavskrivningar.
Fler och fler organisationer skickar iväg sina obetalda fordringar till olika inkassobolag. Visst skall de varor och tjänster som vi utnyttjar betalas men kostnaderna riskerar snabbt att bli flera tusen procent högre än den ursprungliga skulden.
För ett tag sedan bytte jag mobiloperatör, de är ju duktiga på att sälja på oss alla fördelar. Jag liksom många andra missar en faktura då och då och denna hann dessutom skickas till ett inkassobolag som genast lägger på 160 kr på de från början 149 jag skulle betala. Dock uppstod ett nytt problem, antingen hade de bakdaterat sin faktura eller så var brevet på resande fot med någon av våra brevbärare för jag fick brevet en fredag som också var sista förfallodag.
Jag lägger fakturan till betalning på måndag, och blir lite förvånad när det i kommande vecka kommer ett nytt brev denna gång från Kronofogdemyndigheten som ville ha in 149 kr plus 160 och därefter ytterligare 600 kr. Utöver dessa summor krävdes jag också på ränta motsvarande 3 kr. Summa summarum hade skulden under en månad växt från 149 kr till 912 kr.
Visst, jag vet, det är slarvigt men det är sådant som kan hända ganska många av oss. Jag lyfter luren till Kronofogden som sa att de kunde inget göra utan jag var tvungen att betala in den resterande summan till inkassobolaget för det är de som har skulden. Sagt och gjort och nu väntar jag på den spännande fortsättningen.
Detta är för mig lite obehagligt och ställer till krångel, men det är egentligen inga problem. Jag har en buffert så jag klarar av att ta lite extra kostnader till följd av min glömska. Men för den som lever på marginalen är detta början till en katastrof. För de som inte betalar skulden kommer den att fortsätta att eskalera, kronofogden kommer att göra sitt jobb med indrivning av en växande summa som den hårt utsatta inte kan betala.
När finansmarknaden fattar felaktiga beslut tvingas staten gå in och ta smällen av deras fadäser. Det hjälper möjligen finnansmarknaden att kunna fortsätta med sin verksamhet utan att förändra den men om den enskilde individen inte skall riskera att falla ner i ett allt större skuldträsk så är det hög tid att se över alla dessa inkassobolag. För inte är det rimligt att en skuld på några kronor skall kunna växa till närmare en tusenlapp på en dryg månad?
Enbart fattigdomsåret är slut men fattigdomen består.

2010 var det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Samtliga EU:s medlemsländer hade liksom Sverige uppdrag att under året jobba med att visa hur den inhemska fattigdomen ser ut. Syftet var inte att få slut på fattigdomen men väl att sätta den i fokus och att ge de mest utsatta en möjlighet att lyfta fram sina problem.

Att vara fattig i Sverige är inte samma sak som att vara det i Sudan. Men inte desto mindre kan man vara fattig här. Många av de människor som lever i fattigdom i Sverige gör det också i onödan, eller i vart fall lever de på en längre nivå än de skulle behöva. En viktig anledning till den Svenska fattigdomen är bristen på skuldavskrivningar.

Fler och fler organisationer skickar iväg sina obetalda fordringar till olika inkassobolag. Visst skall de varor och tjänster som vi utnyttjar betalas men kostnaderna riskerar snabbt att bli flera tusen procent högre än den ursprungliga skulden.

För ett tag sedan bytte jag mobiloperatör, de är ju duktiga på att sälja på oss alla fördelar. Jag liksom många andra missar en faktura då och då och denna hann dessutom skickas till ett inkassobolag som genast lägger på 160 kr på de från början 149 jag skulle betala. Dock uppstod ett nytt problem, antingen hade de bakdaterat sin faktura eller så var brevet på resande fot med någon av våra brevbärare för jag fick brevet en fredag som också var sista förfallodag.

Jag lägger fakturan till betalning på måndag, och blir lite förvånad när det i kommande vecka kommer ett nytt brev denna gång från Kronofogdemyndigheten som ville ha in 149 kr plus 160 och därefter ytterligare 600 kr. Utöver dessa summor krävdes jag också på ränta motsvarande 3 kr. Summa summarum hade skulden under en månad växt från 149 kr till 912 kr.

Visst, jag vet, det är slarvigt men det är sådant som kan hända ganska många av oss. Jag lyfter luren till Kronofogden som sa att de kunde inget göra utan jag var tvungen att betala in den resterande summan till inkassobolaget för det är de som har skulden. Sagt och gjort och nu väntar jag på den spännande fortsättningen.

Detta är för mig lite obehagligt och ställer till krångel, men det är egentligen inga problem. Jag har en buffert så jag klarar av att ta lite extra kostnader till följd av min glömska. Men för den som lever på marginalen är detta början till en katastrof. För de som inte betalar skulden kommer den att fortsätta att eskalera, kronofogden kommer att göra sitt jobb med indrivning av en växande summa som den hårt utsatta inte kan betala.

När finansmarknaden fattar felaktiga beslut tvingas staten gå in och ta smällen av deras fadäser. Det hjälper möjligen finnansmarknaden att kunna fortsätta med sin verksamhet utan att förändra den men om den enskilde individen inte skall riskera att falla ner i ett allt större skuldträsk så är det hög tid att se över alla dessa inkassobolag. För inte är det rimligt att en skuld på några kronor skall kunna växa till närmare en tusenlapp på en dryg månad?

Inlägget är publicerat som en krönika på www.temafattigdom.se

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

101231 Enbart Slut

Enbart slut, allt har ett slut. Så även tiden, eller åtminstone det år vi mäter tiden med. Nu är slutet nära och aldrig för på året äts så mycket filer som just ikväll. Snön faller tungt utanför mitt fönster och jag kan inte låta bli att tänka på de som varken får njuta en filé eller av att se snön faller från ett varmt rum.

Året vi lägger bakom oss är 2010 och gömda i snön finns det gott om uteliggare. Personer som skulle kunnat vara du, som skulle kunnat vara jag. Det är så lätt för oss att tänka att de har sig själva att skylla, att de är skuld till sin egen plåga. Det är lätt och det är bekvämt. Men ett samhälle skall bedömas efter hur det hanterar sina svagaste och mest utsatta.
Jag vill varken se min vän, min far, min son eller mina kompisar behöva tigga och be för ett rum i värmen. Ingen vill det. Ändå är det en reallitet för allt för många. Likt Arne Anka säger jag att idag orkar jag varken vara rolig eller spirituell. Det finns allt för mycket att vara bedrövad över. Det kan vara att uteliggare skall behöva existera, att religiösa fanatiker anser sig ha rätt att spränga sig själva och andra i luften, att Sverigedemokraterna tagit sig in i delar av folksjälen och även in i riksdagen.
Jag är ledsen kära läsare men just ikväll hoppas jag verkligen att mycket av den skit som finns i världen lägger sig ner och dör tillsammans med det gamla året 2010. Jag hoppas och tror på ett bättre år 2011.
Gott slut på er alla och framför allt gott nytt år!!!
Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

 


101031 Enbart oktober

Enbart oktober och den sista dagen innan den långa, långa november träder in. Vintertiden är här och nu väntar dag efter dag av grå nyanser. Fukten ligger som ett täcke under dimman som bäddar in vårt land.

Den höga friska luften står i stand by läge, nu är det påtryckande fukt, och tunga moln som gäller. Ägarare till resebyråerna gnuggar sina solbrända händer och knapprar frenetiskt för soltörstande nordbor.
Vi söker resor mera bort än till. Var som helst bara det är varmt och vi ha råd.

Egentligen tror jag inte att det går att skrämma oss med helvetet. Det är ju värme vi vill ha. Ett helvete har vi här varje höst och vinter. Även om den inte är klädd i eld, bara i grå nyanser av fukt och kyla.

I helgen rensade vi ut vår färgglada sommargarderob och fram plockade vi våra svarta rockar, jackor och någon enstaka färgad kappa. Stövlar, kängor och skor är när de är som gladast bruna. Som om även kläderna vi bär skall symbolicera hur dystert det är, hur tungt det är att leva denna tid som kommer.

Våra skickade tröjor och koftor är alla dystert mörka. Klockan är tillbakavriden och vi liksom den ser tillbaks mot värmen och ljuset. Men vi klär oss i svart och vår blick är grå även huden tycks flagna och inta en allt mer likblek nyans.

Vi vaknar i mörker, klär oss mörkt och när vi kommer hem är det åter svart. Det är då vi försöker mysa under en gråsvart pläd med hjälp av släkta lampor, en kopp brunt te och tre små värmeljus!!! Utifrån sett är det inget annat än patetiskt och jag kan inte annat än förbanna de förfäder som en gång för mycket länge sedan tog sin första vandring från det vi i dag kallar Indien, för att finna sin väg till det gråkalla land vi säger är vårt hem.

Ibland tror jag att vi vill lida. Att vi vill visa hur helvetet verkligen ser ut. För inte fan är det mysigt att frysa, att leva i mörker och bara drömma sig bort. För min del är det allt annat än mysigt, det är ett helvete och en helvetes lång väntan på att åter få leva.

Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


101026 Enbart Mobbad

Enbart mobbad, ensam och lämnad med sina egna tankar och känslor av skuld, självförebråelse och skam. Jo många av de som mobbas anser att det är deras fel. De är för tjocka, för långa, för små för smala, har glasögon, fel dialekt, stammar, har fel kläder, gillar fel musik eller har fel hårfärg. Allt kan bli den enskildes fel, den mobbades fel.

 

Ändå är det nästan alltid egenskaper som gör att någon mobbas, inte handlingar som att man är för snäll, för söt, för ful (jo kanske det). Ständigt finner vi något hos andra som avviker från det vi ser som det riktiga, det rätta. Det är i sig inget konstigt med det. Alla avviker vi på något vis, alla är vi annorlunda. Men ändå är det några som skall mobbas, någon som skall utsättas för gruppens förtryck.

 

Beror det på att dessa människor upphört att vara just människor, att de är mindre värda? Eller beror det på att de som mobbar har ett behov av att hävda sig själva, att de behöver stärka sin egen självkänsla, sin egen position? Är det kanske så att de som mobbar, de som stöter ut och pekar ut några, som dåliga och onda, i själva verket känner sig osäkra själva?

 

Bortsett från att vi skall hjälpa den som blir utsatt för mobbing och förtryck kanske vi också måste stödja och hjälpa de som pekar finger åt andra. Närmare sex procent av de vuxna behöver hjälp, de behöver stöd och möjlighet att bearbeta sina behov av att ställa olika grupper emot varandra. Frågan är bara vilka som skall ta emot och hjälpa dessa Sverigedemokrater, dessa vuxenmobbare. Vem gör det, vem hjälper dem att inse att de ställer olika svaga grupper mot varandra. Vem hjälper dem att förstå att de inte bidrar till att förbättra och utveckla det Sverige de säger sig älska? Hur får vi dem att förstå att Sverige är ett land som inte bara kan och bör välkomna invandrare (vilket vi alla utom samerna är) utan också är helt beroende av dem?

 

Hur lyckas vi med det?

För mig känns det fortfarande svårt att övertyga en hopp som sjunger Bonny M:s (en amerikansk grupp av svarta) Scha lalalala, scha lalalala?

Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

 


101005 Enbart Jimmy i folkdräkt

Enbart Jimmy i folkdräkt räcker inte för att visa Sverigedemokraternas rätta jag. Idag grymtade sig paritets riksdagsledamöter ut ur riksdagen i protest mot att den homosexuella biskopen i Stockholm pratade om alla människors lika världe…

 

Det som upprörde Jimmy och hans kolleger var några fraser från biskopens tal i Storkyrkan i samband med riskdagens öppnande. Hur kan man uppröras av detta?

 

"Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.


I går kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor."

 

Eftersom Sverigedemokraterna nu tycker att det är värdigt att göra skillnad på människor, att de tycker att det är ok att säga att en del människor inte är lika mycket värda, att de är sämre och inte hör hemma här så kände sig Jimmy och hans … kolleger… träffade för att de blev kallade rasister. Hoppsan, får man verkligen inte tycka att en del är sämre, att en del människor är mindre värda utan att bli kallad rasist. Nej Jimmy om man anser det så får man räkna med att bli kallad rasist.

 

Men märk väl att biskopen inte med ett ord nämnde Sverigedemokraterna, utan pratade om ett öppet och demokratiskt samhälle. Hon pratade också om hur människor engagerar sig och demonstrerar mot rasism i vårt samhälle. Det vore ju märkligt om ett demokratiskt parti inte kan ställa sig upp och applådera demonstrationer mot rasismen. Det vi skall vara vaksamma på är de metoder som demonstranterna använder.

 

Jag tror att ett av de största skälen till att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen har de att tacka den yttersta vänstern för. De som på möte efter möte har stört och hotat Sverigedemokraterna så att det blivit nödvändigt för polisen att använda sina resurser för att skydda yttrandefriheten. Dessa vänsterdemonstranter respekterar inte demokratin och yttrandefriheten och förtjänar ingen respekt. Deras agerande har i sin tur lett till att media gång på gång rapporterat om torgmöten runt om i vårt land som annars enbart skulle besökts av och applåderats av en handfull förvirrade personer som velat skylla allt det onda på invandringen.

 

Istället har fokus kommit att ligga på hur synd det är om Jimmy och hans … kolleger.. för att de inte får tala och prata fritt. Den kritiken har Sverigedemokraterna all rätt att föra fram, lika väl som sina åsikter som jag är den första att ta avstånd för. Men förtjänsten att den kunnat surfa in i riksdagen på missnöje, martyrskap och rasism skall Jimmy boy till stora delar tacka den motdemonstrerande vänstern för. Fast det lär de inte fatta, de är bara arga och slåss med alla medel för något de anser rätt, även om de ställer andras rättigheter åt sidan… Hmmm känner vi inte igen det, är det inte just det som de demonstrera emot.

 

Men SD:s uttåg ur kyrkan har inget med martyrskap att göra, inget med att de inte har yttranderätt. Nej de reagerade på biskopens ord om alla människors lika värde och om att det demonstrerades emot rasism. Uppenbarligen kände de sig träffade. Det är så vi nassarnas tryne som göms bakom den prydliga masken.

 

Hade SD varit för integration, för ett öppet samhälle och emot rasism hade man givetvis applåderat biskopens tal. Eller är det så att man är för öppenhet men emot biskopen för att hon är homusexuell? Kanske är det båda delar. Jag vet inte, men jag vet att Jimmy boy likt det nasse parti Sverigedemokraterna kommer ifrån grymtande och gruffande bökade sig ut ur den svenska kyrkan.



Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


100929 Enbart Löften

Enbart löften är lätta att göra. Jag lovar, jag kommer, det blir klart, inga problem. Lätt sagt och så mycket svårare att uppfylla, att leva upp till. Jag tror att de flesta av oss känner igen oss i att vi ställer ut löften som vi sedan har svårt att hålla. Inte för att vi ljuger när vi lovar, utan för att vi kanske helt enkelt har svårt att hinna med. Något händer som vi måste ta hand om istället, eller vi orkar helt enkelt inte göra klart trotts att vi lovat.

 

Det är lätt att lova, svårare att hålla. Även om jag själv vet det, även om jag dessutom har en strategi för att överleverera istället för att leverera lite senare så går jag gång på gång bet och kan inte hålla vad jag lovar. Tyvärr låtsas jag ofta som ingenting, låter tiden gå och väntar på att det skall lösa sig av sig själv. Det sker inte. Så jag får påminnelse och dåligt samvete. Det i sin tur sänker min förmåga att producera, att leverera och så plötsligt blir jag än mer sen, plötsligt blir även andra saker lidande och försenade.

 

Anledningen är enkel, vi har för stor tro på vår egen kapacitet, åtminstone i förhållande till annat vi plötsligt måste ta tag i för att luftslottet inte skall falla samman. Ibland tror jag att det är just vad det skall göra. Saker skall falla, saker skall få haverera och alla de små tidsödande brandkårsutryckningarna hindrar oss att göra det vi planerat, det vi tänkt och det vi lovat.

 

Antingen får vi sluta att lova, sluta att tänka att det fixar jag, det där är inga problem det tar bara några timmar och jag skiter i allt som plötsligt dyker upp. Eller så konstaterar vi att det tar bara några timmar men det kommer att hända saker som gör att jag inte kan jobba så som jag tänkt. Det kommer att ta mera tid. Bodil Jönsson pratar om ställtid. Dvs var gång vi blir avbrutna för att göra något annat, svara i telefon, ta ett mail, eller fixa något som plötsligt händer så tar det en god stund innan vi är tillbaks där vi slutade med det vi egentligen höll på med.

 

Ju mer vi lyckas göra saker i ett sträck, ju bättre och ju mer gör vi. Ibland måste saker få falla, ibland måste vi säga nej, det kan jag inte ta just nu. Jag planerar för det som skall hända om ett halvår. Det låter lätt men är svårt när det just nu finns något som behöver göras för att något har hänt, någon har blivit sjuk eller vad det är.

 

Antingen accepterar vi det, och låter oss vara en kula i flipperspelet eller så planerar vi och bokar in egen tid då vi inte låter oss störas. Stänger av telefonen och undviker att öppna mail. Ska vi vara säkra på att inte bli störda så sitter vi inte ens på jobbet för att jobba. Det är svårt att få något gjort där. Enklast är att inte vara där, åtminstone om man vill få saker gjort, om man vill göra det man är anställd för.

 

En paradox, visst, men ack så sann, allt för ofta. Nu är klockan sent och äntligen kan jag jobba i lugn och ro för att göra det jag är anställd för…. Nåja, jag är ju anställd för att ta hand om och hjälpa till med allt annat också, men vi behöver var och en av oss få tid till att jobba med våra uppdrag.

Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


100928 Enbart ensamare än du tror

Mer ensam än du tror!

Det var några dagar mellan slutet på förra lönen och den nya som jag gick omkring helt utan minsta kontanter på fickan, inte ens en krona till den kille som kom fram och vädjade för att han behövde ringa ett samtal. Hur jag än letade i mina fickor hittade jag bara gamla papper, halstabletter och husnyklar. Uteliggare tar inte heller kreditkort så jag räckte över min telefon så att han fick ringa.

 

För mig lät det inte som ett viktigt samtal, men hans tacksamhet var stor. Det var också med förundran jag kunde se hur den ena efter den andra gick förbi honom utan att ens svara på hans fråga om de hade en krona över för hans viktiga samtal.

 

Visst kan jag förstå människors rädsla för det annorlunda, det udda och det främmande. Men att inte ens svara en kille som snällt frågar är väll ändå minst sagt ohyfsat. Är det sådana vi har blivit, vi som bor i ett av världens rikaste och mest välmående länder. Vi vill inte se det som finns runt om oss och kosta inte ens på oss ett svar än mindre lämnar vi några av våra mynt ifrån oss.

 

När jag stod där och väntade på att han skulle prata klart i min splitternya telefon såg jag hur folk tittade på oss som om vi vore från en främmande planet. Visst det syntes helt klart att killen tillhörde de utslagna i vårt samhälle, hans hår låg i stripor på delar av huvudet och delar var helt bortrakat, som en märklig version av en Zebra stod han där i sina trasor och sökte kontakt med sin vän. Kanske är det inte konstigt att folk undviker dessa de trasigaste ibland oss, men det är beklagligt och ännu mera sorgligt.

 

I medierna förundras vi och förfäras av att så många röstade på Sverigedemokraterna. Själv förfäras jag men är inte det minsta förundrad. Jag tror inte att alla de människor som gick förbi utan att ägna honom en blick, utan att svara på hans tilltal var Sverigedemokrater. Nej, det var bara människor i välfärdssverige som inte orkade bry sig. Är det konstigt att det då finns folk som går steget längre och skyller allt det onda på de som de anser har fel hudfärg, de som är annorlunda?

 

Mönstret känner vi igen, under 30-talet blev judarna syndabockar och länge var färgade andra klassens medborgare i Amerika. Hela tiden är det en liten grupp som syns och hörs, som ställer sig upp och öppet visar sitt förakt för människor som har det svårt. Idag är det Sverigedemokrater men ständigt är det vi, du och jag, den stora massan som tysta ser på, som låtsas att vi inte ser, inte hör och därmed inget behöver göra.

 

Det är upp till var och en av oss att välja att se och vara en del av lösningen eller att inget se och vara en del av problemet. Eller som Martin Luther King sa: "Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad."


Ovanstående är publicerat i Nyhetsbrevet som vi ger ut från www.temafattigdom.se

Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


100927 Enbart Lycklig sorg

Enbart lycklig sorg eller möjligen sorglig lycka är det bästa att beskriva vad jag känner just nu. För en dryg timme sedan följde jag min son den sista biten till början av hans långa resa. Så mycket känslor och tankar som lyckas trängas i min skalle och kropp på bara några ögonblick. Den innerliga sista kramen innan resan, ett varmt och snabbt farväl.

 

Känslorna sjuder och tankarna får fullständigt spel, det blir både jackpott och tilt på samma gång. Utan att vända mig om gick jag därifrån och visste att hans äventyr nu skulle börja. Så underbart, så fantastiskt, men ack så smärtsamt. En lång, mycket lång tid väntar innan jag ser hans glada ansikte igen, innan jag på nytt kan krama och hålla honom i min famn. Jag kan verkligen avundas honom och glädjas med honom för hans äventyr. Men det hindrar på inget vis den smärta, den saknad jag känner och det fyller inte heller det stora hål av tomhet han lämnar efter sig.

 

Det är just så livet är, just så det skall vara. Vi föds, vi möts och vi går vidare. Varje möte är en egen värd av erfarenheter, varje stund i ensamhet är antingen tomt och tungt eller en stund att fundera, att reflektera över det liv vi lever. Hur smärtsamt det än är att han har rest så kan det aldrig förta den känsla av glädje jag känner för att han prövar sina vingar, för att han tar steget ut i världen och gör den till sin. Min smärta, min sorg är inget annat än obetvingad kärlek. Ingen kärlek kan vara sann om man tvingar den att vara kvar.

 

Så flyg min son, flyg! Det år som väntar är ett år med dig i mina tankar. För att riktigt gnugga in sorgen och saknaden letar jag upp en gammal Lundell, läser hans texter och startar Spotify och låter musiken ljuda… ”Aldrig så ensam..”

 

 

”Nu Faller regn på löv

Nu faller löv från gren

Nu skymmer det mitt på dan

Det mörknar på stadens scen

I parken där ungarna lekte

och jagade runt hela dan

där krattar man undan sommarn

Hösten har kommit till stan

Du vill inte gå upp idag

Det finns inget som lockar dej mer

Det är inget du vill säja eller ha

mer än en varm vrå där du kan sjunka ner

 

Det tar tid för tårar att torka

Så är det för var och en

Du måste igenom vintern

om du vill se sommaren igen

 

Men du är aldrig så ensam som du tror

Månen är din syster solen din bror

Du är aldrig så ensam som du tror

Det kommer en främling

han vet var du bor

Han kommer längs vägen smutsig och trött

Han har en hälsning från nån som han mött

Du är aldrig så ensam

Aldrig så ensam

Du är aldrig så ensam som du tror

…”

Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


100907 Enbart Fukt

Enbart fukt var vad jag kände vid midnatt när jag gick ut på balkongen och la handen på räcket av trä från en ek. Luften var frisk och kall, natten var stilla. Men det var annorlunda än bara natten innan. Någon gång skall hösten komma och nu har den kommit. Fukten fanns där när jag la handen på räcket.

 

Vi kan se det som en påminnelse av att jorden snurrar runt solen och nu är vi på väg in i en mörkare tid, en tid av fukt och kyla. Men vi kan också se det som en skillnad mot den varma tid som har varit.

 

Jag måste erkänna att hur jag än anstränger mig så har jag svårt att komma bort ifrån att vi är på väg in i en tid av kyla, fukt och mörker. Det är inte alls så att jag ser att det nu är slut på de dagar av värme som vi förärats häruppe i norr. Nej så är det inte, men det är trotts allt ett faktum att medeltemperaturen och de ljusa timmarna sjunker. På samma vis är vi många som har ett humör och en inre energi som sjunker.

 

Alla vet vi att det finns ett ljuser, en värme utan fukt och kyla bortom den novembertunnel som snart har etablerat sig i vårt land, en tunnel som varar tills april med sina små vårfloder luckrar upp både mark och själ.

 

Vi lever alla i ett land av mörker, ett land som gläds åt ett antal dagar under semestertid då solen skiner, då regnet och molnen håller sig borta. Vi lever i ett land som med hjälp av Golfströmmen håller sig runt nollgrader året om.

 

Snart kan vi se fram emot att få en månad med medeltemperatur som ligger runt noll grader. Gräset förblir grönt, även om det är blekt. Himlen är gråblå och solen skymtar vid högtidliga tillfällen.

 

Tänk, så finns det de som undrar varför vi nordbor utrustar oss med solkräm och pass för att ta ett flyg till bredgrader som befriats från både mörker, kyla och fukt.

 

Skulle jag tro på pånyttfödelse skulle jag gärna se att jag föddes i Sverige på nytt. Men fortfarande skulle jag längta efter den värme, det ljus och den innerlighet som jag känner att vi saknar.

 

Tänk om de som invandrar eller flyr hit ändå kunde ta med sig lite av den värme som finns i deras länder. Visst, det låter konstigt men inte mer märkligt än att var och en av oss bär med oss den nordiska kylan och distansen till andra människor. Jag både tror och hoppas att en vandring in i vårt kylslagna land kommer att leda till något mer och något större än vad vi är idag. Det är i korsningen mellan våra kulturer, temperament och vår innerboende energi som vi skapar våra liv.

 

För egen del tror att vi som bor i och älskar Sverige förstår och inser detta. Därför kommer en människofientlig organisation som Sverigedemokraterna inte att kunna komma in i Sveriges riksdag. Deras problem är nämligen inte invandring utan dess anhängares brist på emparti och förståelse samt vilja att skapa något än bättre än vi redan uppnått.

 

Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


100820 Enbart Kinesisk Visdom

Peter PC Carlsson jobbar som projektledare och verksamhetsutvecklare. Bakgrunden har han i folkrörelsen och i en rad olika entreprenöriela projekt och verksamheter. Själv säger han att de gånger han verkligen kan koppla av och finna ro är antingen med en god bok i handen eller med hjälp av sin Laptopp. ”Att läsa böcker eller att skriva ner sina egna tankar och funderingar är både rogivande och utvecklande” menar Peter som ser att hela livet är en tid då vi har möjlighet att utveckla och lära oss mer. ”Även i ren skönlitteratur kan jag många gånger finna saker som gör att jag får anledning att tänka till och fundera över mitt liv.”
Jag får erkänna att det var med en viss skepsis som jag började att läsa Yu Dans bok ”Kinesisk visdom från hjärtat”. Min skepsis berodde inte på att det är en bok som grundar sig på sju populära föreläsningar som författaren har haft. Det var snarare på huvudpersonen i boken, Konfucius eller egentligen Kon Fu-tze vilket betyder 'mäster Kong'. Konfucius levde för 2.500 år sedan (551-479 f Kr) och har spelat och spelar en stor roll i Kinas historia. Detta både för dess enskilda individer och för dess härskare.
Det är den senare delen som skapat min tveksamhet. Kinesiska kejsare har använt sig av den gamle filosofen och pekat på hur han menar att det är viktigt att vi som individer vet vår plats och följer våra ledare. Det är därför naturligt att Kinas nuvarande president och kommunistpartiets ordförande Hu Jintao också hänvisar till Konfucius.
Till min glädje handlar boken inte om att vi skall lära oss och veta vår plats. Nej istället tar den upp den del från mäster Kong som snarast kan liknas vid personlig utveckling. Författarinnan Yu Dan har lyft fram vilket stöd man kan ha av visheten hos Konfucius när man lever i tider av förändring och omvälvning. I de olika kapitlen i boken går hon igenom viktiga och centrala tankar för oss som individer och hur man med hjälp av Konfucius kan få en bättre förståelse för sig själv och hur man skall leva sitt liv.
Även om det kan ligga nära till hands att tro att det är en självhjälpsbok så är det snarare en filosofisk bok. Genom boken får man som läsare anledning till att stanna upp och tänka, reflektera och fundera över sig själv och den man är och skulle vilja vara. Yu Dan lyfter fram de delar från Konfucius som manar oss till en inre balans och till ödmjukhet. I kapitel efter kapitel får vi läsare ta del av tankar och frågeställningar som vi själva omedelbart relaterar till oss själva och våra liv. Tankarna kan ge oss anledning att fundera över och kanske till och med revidera vem man är och inte minst hur man vill vara.
Kanske kan boken bidra till det som var centralt för mäster Kong. ”I hans ögon handlar det om att förädla sig själv, om att försöka bli den bästa möjliga versionen av sig själv – med utgångspunkt i den man är och det man har omkring sig just i stunden, med början idag och med målet att nå ett tillstånd av total balans.” Yu Dan ”Kinesisk visdom från hjärtat” s. 80
Med tanke på att var femte människa på jorden är från Kina så är det märkligt vilken dålig kunskap vi i väst har om detta enorma land och dess kultur. Ett första steg till bättre förståelse av andra är förståelse av sig själv. Bara det är en anledning att lära sig mer från mäster Kong.
Peter PC Carlsson
Boken får tre av fem möjliga boksidor.
Enbart Kineisk visdom. (recension av Yu Dans en bok "Kinesisk visdom från hjärtat" gjord åt Rutströms Bokhandel).
Jag får erkänna att det var med en viss skepsis som jag började att läsa Yu Dans bok ”Kinesisk visdom från hjärtat”. Min skepsis berodde inte på att det är en bok som grundar sig på sju populära föreläsningar som författaren har haft. Det var snarare på huvudpersonen i boken, Konfucius eller egentligen Kon Fu-tze vilket betyder 'mäster Kong'. Konfucius levde för 2.500 år sedan (551-479 f Kr) och har spelat och spelar en stor roll i Kinas historia. Detta både för dess enskilda individer och för dess härskare.

Det är den senare delen som skapat min tveksamhet. Kinesiska kejsare har använt sig av den gamle filosofen och pekat på hur han menar att det är viktigt att vi som individer vet vår plats och följer våra ledare. Det är därför naturligt att Kinas nuvarande president och kommunistpartiets ordförande Hu Jintao också hänvisar till Konfucius.
Till min glädje handlar boken inte om att vi skall lära oss och veta vår plats.

Nej istället tar den upp den del från mäster Kong som snarast kan liknas vid personlig utveckling. Författarinnan Yu Dan har lyft fram vilket stöd man kan ha av visheten hos Konfucius när man lever i tider av förändring och omvälvning. I de olika kapitlen i boken går hon igenom viktiga och centrala tankar för oss som individer och hur man med hjälp av Konfucius kan få en bättre förståelse för sig själv och hur man skall leva sitt liv.

Även om det kan ligga nära till hands att tro att det är en självhjälpsbok så är det snarare en filosofisk bok. Genom boken får man som läsare anledning till att stanna upp och tänka, reflektera och fundera över sig själv och den man är och skulle vilja vara. Yu Dan lyfter fram de delar från Konfucius som manar oss till en inre balans och till ödmjukhet. I kapitel efter kapitel får vi läsare ta del av tankar och frågeställningar som vi själva omedelbart relaterar till oss själva och våra liv. Tankarna kan ge oss anledning att fundera över och kanske till och med revidera vem man är och inte minst hur man vill vara.

Kanske kan boken bidra till det som var centralt för mäster Kong. ”I hans ögon handlar det om att förädla sig själv, om att försöka bli den bästa möjliga versionen av sig själv – med utgångspunkt i den man är och det man har omkring sig just i stunden, med början idag och med målet att nå ett tillstånd av total balans.” Yu Dan ”Kinesisk visdom från hjärtat” s. 80

Med tanke på att var femte människa på jorden är från Kina så är det märkligt vilken dålig kunskap vi i väst har om detta enorma land och dess kultur. Ett första steg till bättre förståelse av andra är förståelse av sig själv. Bara det är en anledning att lära sig mer från mäster Kong.
Boken får tre av fem möjliga boksidor. Beställ den från Rutsröms bokhandel!


Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


100811 Enbart Torg

Enbart torg är fyllda av liv och av mänskliga öden som vandrar förbi i nyputsade handsydda skor från Italien, eller av nytejpade sandaler från Myrorna. Torgen runt om blommar och flödar av liv långt mer än det vi vid en första anblick kan se.

 

Sittandes på en bänk kan jag njuta av dofter från cigarrökare, brunbrända kvinnor och av uteliggare med slitna påsar från Konsum. Dofterna blandas med blommor från parker och med bilar som likt flugor cirklar runt. Dofter av en kopp kaffe från fiket på hörnet, av en hamburgare från tonåringen med bakvänd keps som gör reklam för New York Ranger. Min näsa söker bland dofterna och finner doft efter doft som tillsammans med människorna virvlar runt.

 

Bänkarna är fullsatta, någon med en sovande man i smutsiga kläder, andra med äldre kvinnor i välfluffade hår. På en annan bänk sitter jag och skriver, på ytterligare en ett par som låter tungorna leka och händerna smeka.

 

Barn springer och mammor ömsom joggar med sina lyxiga barnvagnar eller strosar fram med en kopp kaffe från Waynes fastsatt i vagnen. Cyklisterna trotsar alla som går och finner zickzakande vägar i en farlig fart.

 

En och annan turist flanerar fram, ser sig om, pekar och berättar. Målmedvetna män i slipps och kostym tar sig med bestämda steg fram genom vimlet på ett av stadens torg. På statyen har fåglar gjort sina behov och den ärggröna kopparn har randats vit. Som om varenda staty i landet vore Hammabyare… På torgen står de, de gamla hjältarna, förebilderna (som vi knappt mins) och kläs i färger som och de tillhörde Bajjens fans. Det är nästan vi kan höra dem ropa, skråla och vråla “Hammarby, Hammarby”.

 

Undra om de i sina liv visste att de skulle stå staty, att de med fågelskitens hjälp ofrivilligt skulle klä sig i färger från söder.

 

Än är löven gröna, än är sommaren här, dofterna är rika och livet känns lekande lätt. Själv sluter jag mina ögon, tar ett djupt andetag och memorerar ännu en stund av lycka. En stund som är värd att leva för!

Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


100810 Enbart tagg

Enbart tagg, eller en liten sticka, ett spjut som skär in i min kropp. Det är mer än något som skaver, en tagg som gnaver, som blöder utan minsta droppe av blod. Likväl sitter det tagg efter tagg i min kropp. Vi vandrar och går och i stunder vi minst vill gör taggen sig påmind och ger sitt stöd till att hålla oss vakna.

 

Gamla små eller stora taggar som gör sig påminda, som vi ännu inte lyckats bädda in och få att försvinna. En del av dem kan vi bara inte låta bli att pilla på, dra och rickla så att de åter blöder så att ögat gråter. Likt ett bett i kinden kan vår tunga inte låta bli att slicka på såret, tanden känner försiktigt på bölden och såret finner ingen ro.

 

Det är dessa taggar vi var dag finner och som vi var dag kan välja att dra ut eller att tugga på. Dag efter dag samlar vi till vår törnekrona och några bär den med falsk stolthet i sitt illa fördolda matyrskap.

 

Alla bär vi sår, taggar och oförrätter inom oss. Några lyckas läkas och andra måste ständigt kräkas ut sitt missnöjda jag över allt och alla de möter. Orättvisorna tycks för dessa människor inte ha någon gräns. Allt är någon annans fel och lösningarna är enkla. Om bara den och de gjorde si eller så…

 

Vi andra sitter där med bandagerade själar och slickar våra egna sår mär än vi strör salt i andras. Det är så vi är, vi människor. Ibland orkar vi bära den börda vi ha med oss ibland fallerar vi och vänder den ut mot de vi möter vare sig vi vill eller ej.

 

Tänk om livet vore enkelt, om det bara var att leva, bara var att finna sina små stunder av välbehag, om det bara vore så enkelt att vi drar ut våra taggar, plåstrar om våra sår och reser oss upp för att gå vidare. Tänk om det vore, tänk om det är just så enkelt!

 

Så ställ dig upp, dra ut dina taggar, slicka dina sår, förlåt dig själv för dina brister och älska dig för den du är. Se vägen som leder framåt istället för att beklaga den knotiga stig du redan har gått. Alla de oförrätter, de som sårat och förlamat dig kan du när du vill bestämma dig för att lämna just där du står. Just där kan ditt bagage få stå, för från och med nu kan du välja att resa lätt. Med enbart ett handbagage kan vi ge oss iväg. Det tunga och dystra kan vi lämna just här, just nu.

 

Så kom, kom och ta din lille bag! Det är dags att gå, dags att ta sig härifrån. Framtiden väntar och nuet har vi alltid med oss. Låt dåtid ligga bakom dig och kom med och flyg. Livet kan vara så mycket lättare än vad vi tror, än vad det är. Så ta ditt lätta bagage och låt oss lyfta.

Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


Blogg-Topplista