Enbart nyanser av grått kan få mig att stå ut. En platta med klassisk musik kan plocka fram dessa stämningar som finns inom mig. Små nyanser av grått, oändliga nyanser av grått. En vind som smeker eller en vind som pinar, allt däremellan är gradvisa skillnader innan det övergår i njutning eller i smärta.

Vintern biter sig fortfarande fast och jag omges av små, små nyanser av grått. Det gäller att finna de ljusare nyanserna, att ta fasta på dem att se dem och att lyckas finna njutning i att det idag är en aning ljusare än vad det var igår. Men det är i nyanserna som jag kan gå ner mig eller som jag kan förlösas i glädje och hopp.

Känslorna ligger nära och jag kan plocka upp dem eller stuva dem åt sidan, gömma dem och förhoppningsvis glömma dem. Jag gömmer och jag glömmer, eller försöker. Undviker vacker finstämd musik, undviker det sköra och ömma. Istället söker jag sprickorna i de grå nyanserna, sprickor där ljusnaden börjat synas, där livet snart åter kommer att gro.

Det är dagar som skall gå, dagar då livet bäst går vidare i vardagliga rutiner i vardagligt slit och en ständig sysselsättning med det som är för mina händer. Jag låter livet rulla på, minuter blir till timmar, blir dagar och jag vet att det kommer en morgondag, en dag som är något närmare det värmande livet än idag. Det är dessa små nyanser av grått som får min dag att söka sig en mening.

Nyanser av liv börjar skymta om än bara i fantasin. Jag vet att det finns där, jag vet att det åter kan blomma ut och jag vet att jag snart åter står i en grönskande, livssprudlande slutning fylld av vitt. Men inte av gråvit snö, fantasin för mig till tiden jag står där med bara fötter omgiven av blommande sippor i vitt.

Än söker jag nyanserna av grått, nyanser som visar att dagen förlängs, kylan kryper tillbaks, vintern går i ide och bäcken åter kommer att porla. Nyanserna talar för mig, dag efter dag kan livet åter träda fram och vemodet tillbaka. Enbart i nyanserna av grått går det att läsa och förstå den mening som finns, den återkomst som väntar och snart står livet åter öppet att levas. Dag för dag vinner livet terräng och det spritter redan i mina fötter av längtan att känna gräsets kittlande lekfulla påminnelse om hur härligt livet kan vara.

I väntan på det och på Godot kan jag enbart läsa nyanser av grått och söka vägar att stå ut.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bemötas

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart en vän finns där när du behöver det, bart en vän är där även när du inte frågar efter hjälp. En vän är den som står vid din sida både när du frågar och när du inte ens orkar fråga. En vän ser dig för den du är och älskar dig för att du är just den du är.

Enbart en vän säger dig det smärtsamma sanningen och är samtidigt den axel du kan luta dig emot når det gör ont. Livet gör ont och en vän finns alltid där vid din sida för att ge dig det stöd och den kritik som du behöver.

Jag vill så gärna vara din vän, liksom jag vill att du är min. Jag vill känna din trygghet, jag vill ge dig min. Jag vill vara den du väcker mitt i natten när livet står på ända. Jag vill vara den du pratar med när din tomhet ekar och fyller dig med smärta. Jag vill vara den du plågar med upprepade fraser om hur du kämpar med ditt liv. Jag vill vara den du söker när ljuset har släkts, jag vill vara den du griper efter för att finna en gnutta av hopp.

Jag kräver inget av dig, inget annat än allt det du har att ge, av allt det du tänker och känner. Jag kräver inget annat av dig än att få vara en viktig del av ditt liv.

Enbart en vän kan finnas där när mörkret faller. Enbart en vän kan sluta dig i sin famn, en vän som vill hålla dig hårt när det blåser, en vän som ovillkorligt ger dig sin kärlek och sin förmåga.

Jag vill vara den du ringer, den du ber om hjälp, den du söker när krisen slår till. Jag vill vara din vän som jag vet jag kan vända mig till för att jag vet att du är den vän jag kan lita på, den vän jag kan bli älskad av. Jag vill vara där för dig så som jag vill att du är där för mig.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart En av dessa dagar då jag lever och betalar min skatt.

Enbart en av dessa dagar som passerer. En av dagarna som är en del av mitt liv. Som man lever vi cirka 30.000 dagar i Sverige. Själv tänker jag leva längre. Om inte annat så för att plocka ut så mycket pension som möjligt.

Vi som är födda efter 1955 får själva se till att vi tjänar in till vår pension. De som är födda innan kan ha en dålig pension men det är vi som är födda efter 1955 som tjänar in till den. Det gör jag gärna för att min far, min mor skall kunna leva ett drägligt liv utan att behöva bo hos mig.

Ofta glömmer folk bort vad pensionssystemet är. Det är en betalning av din intjäning av din lön i efterhand. Men när man införde pensionen, ATP, så byggde det på framtida inbetalningar. Med det menas de som jobbar efter det att du gått i pension.

Vi kan tycka vad vi vill om det nya pensionssystemets nackdelar men det är tydligt i bemärkelsen att det gynnar dem som jobbar, de som har ett jobb. Du får en del av din lön när du blir pensionär… För oss som är födda efter 1955 innebär det att vi både måste jobba ihop till vår egen pension och till dem som har pension idag.

Jag har inget emot det, tvärtom, jag tycker att det är rimligt att vi går över till ett nytt pensionssystem som kan vara hållbart i längden. Men jag blir bekymrad när man populistiskt använder pensionssystemet för att göra billiga poäng i partipolitiken.

Givetvis skall alla omfattas av pensionssystemet och det oavsett hur mycket man har eller inte har jobbat på arbetsmarknaden, däremot skall det skilja vad man får i pension. När man pratar om pension skall man hålla det klart för sig att pension är en innestående lön, en innestående lön från det att systemet infördes.

De som tjänat mest på det tidigare (och nuvarande) systemet är de som var först med att omfattas av pensionssystemet. För dem skulle andra betala deras pension. Idag efter den kritiserade (blocköverskridande) pensionsreformen, skall vi var och en tjäna in till vår pension. 

Enbart en av alla dessa dagar då jag jobbar är en dag då jag tjänar ihop till min pension, jag jobbar ihop till min lön, till skatten som välfärden behöver och jag får förhoppningsvis tillräckligt i plånboken för att betala min hyra och för att köpa mat och vad annat jag behöver. En del tror att detta är partipolitik, men det är det INTE. Det är enbart en fråga om hur vi fördelar de pengar som samhället i sin helhet tjänar in. Det kan i och för sig vara partipolitik!

För egen del vi jag jobba och tjäna pengar för det jag gör. Jag vill kunna bidra till det samhälle jag lever i! Jag vill kunna bidra till att mina föräldrar får en bra pension genom att göra ett bra jobb och tjäna så mycket som möjligt och på detta betala en skatt. Jag vill kunna vara en av dem som man i framtiden kan säga var en av dem som byggde vårt samhälle genom det jobb just jag gjorde. Jag vill vara en av dem.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart mitt land och enbart ditt land. Hit där jag flyttat, här där jag bor har jag kommit för att stanna. Här där jag är född vill jag leva, här vill jag bo. I mitt land, i ditt land finns det plats för alla som bygger och formar vårt land. Landet är mitt, enbart mitt på samma sätt som det är ditt, enbart ditt.

Det är där vi bor som vi har rätt att kalla hemma, det är dit vi kommit som vi har rätt att leva, det är här som vi finns och det är här vi lever och verkar. Landet är så mycket mer än ängar, skogar och klippor, så mycket mer än åar, sjöar och floder. Landet är svajande fält av gröna grödor, landet är piskande vind i väderbitna gubbar med sydväst. Landet är smekande sol på nakna kroppar, doften av nybakat bröd en tidig morgon. Landet är luften vi andas och gräset under våra tår. Mitt land är ditt land och landet är inget utan dig, landet är inget utan mig.

Vårt land fylls och formas av oss som lever här idag. Liten, lång, smal eller tjock, gammal eller ung knegare eller kung, kvinna eller man, sosse eller moderat, miljöpartist eller sverigedemokrat alla är vi en del av det vi vill kalla vårt land. Det är våra tankar, handlingar och liv som gör landet till det vi kallar vårt.

Till alla som vandrat hit för att finna en bättre plats önskar jag att ni alla kan känna att ni inte behöver vandra längre så att mitt land kan bli ditt land och att vi tillsammans kan skapa vårt land. För vi vill kunna leva och dö i Norden.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart blå är färgen på den himmel jag vill leva under. Enbart blå är färgen på det vatten jag vill kasta min kropp i. Dagar med en himmel blå och en strålande sol är eftertraktade och vi nordbor längtar var morgon efter att öppna våra ögon för att mötas av solens sken av värmen från de strålar som allt för sällan når vår kropp. Få saker kan engagera såsom vädret, såsom en himmel blå, såsom temperaturen på vår termometer.

Vi tycks ständigt vandra i febrig längtan efter att få känna värmen. Tidningarna säljer tips om resor, tips om hur vi blir smala och vackra för att under några veckor visa upp oss på en strand i ljummet vatten. Vi ägnar stora delar av året till att längta och när dagarna äntligen kommer då solen sköljer ner över våra uteserveringar så befolkar vi dem glatt. Grillarna plockas fram och ölen flödar.

Få saker kan väcka sådan längtan som dagar av värme, dagar av sol, dagar av en himmel blå. Dagar som vi alla lever för och som vi tycker är för få. Dessa dagar förkroppsligar vår längtan efter att få leva ut, efter att får några veckor få kliva ut ur våra vinterskal och vara oss själva. Det är för dessa dagar vi strävar, vi lever och längtar. Vi ställer våra balkongdörrar på glänt, vi plockar fram sandaler och gräver ner våra pälsar och dun.

Äntligen kan vi känna glädjen och slappna av, äntligen kan vi känna friheten att vara lediga och längta bort från våra jobb. Livet får en annan mening än strävan mellan åtta och fem. Vi smyger till oss längre luncher i solen, vi söker anledning att ta promenader för att känna kvällens bris. Allt tycks återfött och vi ler när vi ser oss omkring.

Förundrad ser jag mig omkring och slås över hur vackra människor kan vara, hur glada alla tycks vara och hur lite börda som alla tycks bära. I takt med att himlen blir blå, i takt med att solen slickar oss bruna glömmer vi vår börda vi bär under vinterns dun, ylle och päls. Nu är tiden att njuta, nu är tiden att fröjdas och glädjas åt det liv vi fått att leva.

Nu är tid att njuta, nu är tid att leva! Men det är också nu vi skall vara extra vaksamma för skönhetens ideal. Det är lätt att falla i förtvivlan mellan tidningarnas energirika smaskiga recept och jakten kroppens för-länge-sedan perfekta form. Allt har sin tid. Nu är tiden att njuta, att känna livets värde. Låt inte möjligheterna fördunklas av pressen att återfå den kropp du en gång haft. Att njuta utan att skämmas för den jag är, för den jag blivit är inte bara ett mål, det är en väg till njutning av allt det jag har omkring mig.

Att acceptera den jag är, att acceptera hur jag lever och hur jag ser ut är att sätt att fullt ut kunna leva mitt liv utan att störas av idealens ständigt pockande uppmärksamhet. Till alla vänner som skriver och berättar om sin träning vill jag säga ”Good for you” –bra för dig, det gläder mig. Gör vad som gör dig lycklig så gör jag vad som gör mig lycklig. Till alla som späker sig med dieter och stoltserar med sina dagar av svält vill jag säga ”Good for you” –bra för dig det gläder mig. Gör vad som gör dig lycklig så gör jag vad som gör mig lycklig.

Vi måste alla leva våra liv, jag både måste och vill leva mitt liv. Jag vill forma det själv på det sätt jag vill leva. Det finns massor jag vill förbättra i mitt liv, massor jag vill förbättra med den jag är och det är min egen resa. Det är mitt liv och jag vill enbart leva det under en himmel blå. Jag vill leva, jag vill njuta och jag vill att du gör det samma med mig så att jag kan säga ”Good for you” –bra för dig!

Enbart viljan skiljer mig från frestelsen. Var dag möter jag den lockande och stundom ljuvliga frestelsen. Enbart min vilja håller frestelsen under kontroll. Runt omkring mig, runt omkring oss alla finns våra frestelser. Tillsammans med längtan är frestelsen en farlig varelse för min kropp och min själ. Formerna är olika, ibland kommer frestelsen i form av en bakelse, en choklad bit, en öl, en kvinna eller en dröm om en resa. Alltid förenas den med längtan och lusten.

Visst vill jag hänge mig åt alla lustar jag känner, visst vill jag kunna njuta allt som finns just i denna stund. Enbart min vilja avhåller mig från alla lustar, från all längtan och från den frestelse jag ständigt möter i min dag.

Det finns dagar jag skulle vilja frossa i choklad, dagar jag skulle vilja släcka min längtan med öl, dagar jag skulle vilja flirta och älska med en annan kvinna, det finns dagar jag skulle vilja sätta mig på ett flyg och bara resa bort för att leva ett annat liv. Allt är en längtan till något skulle vara bättre. En dröm om njutning utan konsekvenser. Allt detta är fint, det är vackert och inget att förneka bara det inte får för stort spelrum i våra liv. Längtan grundar sig inte på brister i livet utan bara på alla möjligheter som finns att välja eller inte välja. Enbart viljan att avstå allt som är möjligt sätter mina gränser.

Utan vilja är jag inget annat än ett hungrigt djur som genast söker stilla min hunger. Jag lever i en värld där möjligheterna saknar gränser och ständigt möts jag ändå av nya. Min lust, min längtan består och min vilja kontrollerar vad jag tillåter mig själv att göra, vad jag kontrollerar mig själv att vara och bli. Ibland kontrollerar vi människor oss för mycket, blir hämmade och bittra, ibland släpper vi på kontrollen och när viljan är för svag kastar vi oss ut i all vår längtan, lust och bejakar frestelsen som kommer i vår väg.

Visst kan jag tillåta mig att ge vika för frestelser, visst låter jag det ske. Men viljan håller mig inom rimligheternas gränser, viljan följer de gränser jag satt. Gränserna är olika för oss alla, vad var och en av oss anser ok. Mina gränser är det som är min moral, min etik att följa. Den följer inte lagar och regler, den följer vad jag anser rätt och rimligt för mig. Varje gräns bygger på en konsekvens. I värsta fall är vi inte ens medvetna om konsekvensen av vårt handlande, av våra val. I bästa fall är vi medvetna och lyckas kompensera våra överträdelser. En del överträdelser går att kompensera med tid, annat inte.  Det är viljan som håller mig inom gränsernas ramar, det är mitt intellekt som kalkylerar och bedömer möjligheter att kompensera och väga risker mot frestelsernas kortsiktiga fördelar.

När jag, när vi alla, stannar upp och lever en stund utan alla frestelser är det lätt att riktigt bedöma dess konsekvenser, men när jag, när vi möter dem så tar lusten gärna över. Utan min vilja finns frestelsen ständigt där som manar mig var dag till att flyga bort, till att älska med en annan kvinna, till att dricka mig full, till att fylla min kropp med chokladens balsamerande välsignelser.  Enbart viljan avhåller mig och enbart genom att stärka min vilja att göda den med tankar om gränsernas rimlighet och överträdelsernas konsekvenser kan jag hålla mig till den jag är. Enbart viljan kan förändra den jag låtit mig själv bli. Vill jag flytta mina gränser är det enbart min vilja som kan leda mig dit. Enbart viljan kan styra mig rätt!

Enbart en dag i livet passerar just nu. En av de ca 31.000 dagar som jag har att leva. En dag som jag kan slösa bort, en dag jag kan låta passera utan att ta den tillvara. Dagar kommer och dagar går, enbart resterande tid av livet består.

Det är lätt att låta livet vänta, att låta det stå på paus. Snart blir det bättre, snart blir det annorlunda och snart blir allting bra. Självklart finns det tid att hoppas, självklart finns det stunder då jag och vi alla bara skall ha förtröstan att det blir bättre sedan. Men vi människor har en förmåga att missa det vi har framför oss. Vi missar de möjligheter som finns med livet just idag. Kanske för att det är enklare att drömma sig bort, att drömma sig till något som skulle kunna vara så mycket bättre. Men vi lurar oss att tro att det bara står och väntar runt hörnet.

Livet är förvisso en gåva som vi har fått, men vad vi fyller det med avgör vi till stora delar själva. En del fyller det med längtan och väntan, andra med de möjligheter som finns att tillgå just nu. Ibland skall vi längta och ibland skall vi agera, det svåra kan vara att veta när vi gör vad.

Själv längtar jag alltid, längtar till att få känna solen värma, vinden svepa över min kropp, längtar efter en god måltid, en kram, en kyss och den närhet som gör livet värt att leva. Den längtan kan vara kort, eller lång, men den är konstant. Utan närhet till andra, utan att vara i gemenskap är jag inget annat än ett uppblåst skal. Alla är vi fyllda med längtan, alla är vi fyllda med lust och vilja till något mer. Det är bra! Men  när vi slutar att leva i nuet och ställer vårt hopp till framtiden så upphör vi att leva, vi ställer våra liv på paus. Under tiden går dag efter dag och snart har den tid vi har passerat.

Mitt liv är enbart mitt, det är bara jag som kan leva det. Det är enbart jag som kan bära de bördor jag skaffat mig genom de val jag gjort på vägen. Det är bara jag som kan njuta frukterna av den lycka jag känner i de stunder jag tillåter mig att blomma som om just idag var den viktigaste dagen i mitt liv. Det är just vad den är! Just idag är den viktigaste dagen i mitt liv, just idag är den viktigaste dagen i ditt liv, just idag är den viktigaste dagen i alla levande människors liv. För vad vi vet så finns det ingen annan dag än just idag.

Vi skall leva dagen så att vi kan vakna upp och se oss i spegeln, le och minnas att det var en bra dag. Varje dag vi lägger bakom oss vill jag sträva efter att jag kan minnas med värme, med glädje och att det finns anledning att minnas den även mot slutet av mitt liv.

Sanningen är den att de flesta dagar jag levt har jag ingen aning om vad jag har gjort, hur jag har levt eller ens varför jag har levt just den dagen. Jag har förslösat min tid, jag har låtit dagarna passera utan att ta dem tillvara. Vi ska inte förvänta oss underverk varje dag, vi skall inte ens förvänta oss att det sker under vårt liv. Men vi kan förvänta oss att det sker bra saker i vårt liv som vi kan ta tillvara. Mitt mål är att söka och se till att förverkliga att det sker bra saker varje dag som jag kan ta tillvara, som jag kan njuta av och lägga på hyllan av värdefulla minnen i livet.

Jag förväntar mig inga stordåd, jag söker bara små fina stunder att minnas, små stunder av lycka som gör livet fyllt av lust och glädje. Stunder som gör livet mer än värt att leva. Dessa stunder kanske någon kan ge till mig, men framförallt är det jag som måste fylla dem med mening. Det är jag som måste välja att fokusera på vad som är värt att fokusera på.

Enbart en dag som denna kan jag leva! Enbart en dag som denna kan jag välja att se vad som finns av lycka och glädje i mitt liv. Enbart en dag som denna kan jag bestämma mig för att njuta av det jag har omkring mig. Enbart idag är det mitt liv och min stund på jorden.

På väg till perrongen stoppas jag av en man som är tio år yngre än jag. ”Ursäkta mig min herre, får jag störa er min herre?” Frågan gör mig förvirrad. Med enbart några minuter kvar tills tåget skall gå står jag utanför den offentliga toaletten och väntar på att min son skall bli klar så att vi kan illa iväg till perrongen. Det har tidigare aldrig hänt att någon artigt kallat mig ”min herre” utan att vara ironisk. Ett kort ögonblick flimrade ett par gamla Nils Poppe filmer förbi i mitt huvud.

Framför mig stod mannen med neddragen toppluva, en mun som var lite lätt sned och med ett tal som framfördes med stor ansträngning för att vara så tydligt som möjligt. 
- Givetvis får du det svarade jag så artigt jag kunde och insåg genast att jag vanemässigt hade lagt bort titlarna och duade honom.

”Min herre för ursäkta mig men jag vill bara berätta att jag är en konstnär och har gjort hela 65 utställningar.” – Det låter fantastiskt, svarar jag, samtidigt som jag funderar på hur jag skulle komma vidare mot tåget som snart skulle ankomma till perrongen. Mannens grava talfel fick mig ofrivilligt att tänka på utvecklingsstörning.

”Min herre får ursäkta att en andra klassens medborgare stör så här, men jag ville bara tala om att mina verk finns på Internet.” En blandning av min förvåning över hans ord och min skamkänsla för mina tankar fick mig att börja protestera mot ordvalet – en andra klassens medborgare. Men innan jag ens han få fram min protest fortsatte han. ”Det var jag själv som sa det!. För jag är en andra klassens medborgare men jag ville bara att min herre skulle veta om mina verk som finns på Internet!”

Skammen välvde snabbt runt inom mig och grep efter det halmstrå jag kunde finna. – Ni får ursäkta mig men vi måste skynda oss för att inte missa tåget. ”Jag vill ju inte att min herre skall missa sitt tåg, tack för att ni ville lyssna!” Jag lovade att gå in på hans nämnda adress sa adjö och skyndande mot tåget. När jag nu söker hans konst på nätet så märker jag att jag inte varit en lika god och artig lyssnare som jag borde varit. Jag tycks inte minnas adressen och kan inte finna hans konst. Hans lätt talförvrängda ord kommer fortsätta att eka länge i mitt huvud, -ursäkta en andra klassens medborgare.

Andra klassens medborgare, de finns, de vet om det, vi vet det men vill inte erkänna att vi ser dem så. Det är just det som gör dem till andra klassens medborgare, hur vi ser på dem… som andra klassens medborgare och inte för vilka de är.

Vi borde verkligen inte se någon som en andra klassens medborgare! Var är min första klassens skämskudde när jag behöver den?

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Utanför ett hotell i Warszawa

Utanför mitt hotell i Warszawa står en man i obestämbar ålder. Ryggen är krökt och både axlar och blick har tyngdkraften fått ett ordentligt grepp om. En rödflammig hand sträcks fram och även om jag inte kan polska förstår jag hans önskan om pengar. En utsträckt hand är ett universellt språk som vi alla kan förstå. Jag la en sedel i hans näve och fick ett grovt och skrovligt handslag till tack.

Längre bort på samma gata sitter en man i rullstol. Hans ben slutar lite innan där knäet skulle varit. Hans arm är utsträckt i samma riktning som hans blick som är fäst i fjärran. Folk passerar förbi, även jag. Två timmar senare när jag återvänder sitter han på samma ställe med den enda skillnaden att han har bytt den hand han håller fram. Jag korsar gatan och möts av tre förfriskade män i fyrtioårsåldern. Min polska har inte blivit bättre under dagen men jag kan ändå förstå deras önskan om cigaretter liksom deras frustration när jag rycker på mina axlar. En av männen frågar då efter Piwo vilket är ett av de få ord jag lärt mig och ger killarna en sedel som borde räcka till varsin pilsner.

Fattigdom är i högsta grad närvarande när man reser runt i Europa. Den ser olika ut beroende på i vilket land man är i men fattigdomen finns. Runt 80 miljoner personer i Europa lever i eller riskerar att hamna i fattigdom. Det är nu två år sedan det var EU:s år för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Sedan dess har mycket hänt. Krisen i södra Europa har fördjupats som ett resultat av de åtstramningar man tvingats att göra. Effekten av detta har också lett till en inbromsning av ekonomierna i övriga Europa. Målet att kraftigt reducera fattigdomen i Europa tycks just nu komma på skam.

Runt om på vår kontinent kämpar enskilda med att klara sin vardag. Ju fler som misslyckas med sin egen försörjning ju fler kommer att söka sig till det mer välmående Sverige för att försöka klara sig här. Det ligger därför i Sveriges intresse att fattigdomen i Europa kan minskas. Migration är långt mer än flyktingar från våld, migration är en ström av människor som söker en bättre tillvaro för sitt liv. Det är smålänningar, likt mig, som söker sig till Stockholm. Det är Svenskar som vid sin pension söker sig till värme i södra Europa och det är arbetslösa i Södra Europa som  söker sin inkomst i norr.

Utanför ett hotell på Wasagatan i Stockholm sitter en man och tigger. Snön har börjat att falla och folk passerar förbi. Det kan vara du som går förbi, men det kunde också varit du som sitte där med din tomma utsträckta mugg.

Peter PC Carlsson

P.S. Ovanstående krönika är publicerad på www.temafattigdom.se

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?